79
slutför-varas på jorden utan risk för skador?De svenska myndigheterna SKI och SSI utvecklar regler för slutförvaring av använt kärnbränsle. Reglerna syftar till att människor och miljö ska skyddas både på kort och lång sikt. Likartade regler har också tagits fram i ett flertal andra länder som har behov av att slutförvara använt kärnbränsle.
De säkerhetsanalyser av slutförvar som man hittills har gjort tyder på att det i verkligheten också ska gå att bygga slutförvar som uppfyller kraven.
Om alla idag kända urantillgångar användes för att tillverka reaktorbränsle och om det använda bränslet sedan placerades i slutförvar som är så bra att de uppfyller kraven skulle den sammanlagda strålningen från dessa slutförvar endast obetydligt höja nivån på den nuvarande naturliga bakgrundsstrålningen.
Meningen är att ett slutförvar alltid ska vara säkert. De radioaktiva ämnena ska inte läcka ut från kapseln. Skulle det ändå uppstå ett läckage ska detta begränsas tills avfallet inte längre är farligt för människor och miljön.
Långt in i framtiden blir det naturligtvis svårare att garantera att kapslarna håller, att berget inte förändras drastiskt eller att inga utsläpp kommer att ske.
Vår kunskap om kemiska och fysikaliska fenomen baseras på observationer som gjorts under ett fåtal hundra år. Även om vi idag på goda grunder tror att vi förstår tillräckligt finns det alltid osäkerhet och brister i vår kunskap som man måste ta hänsyn till när man bedömer säkerheten hos ett slutförvar.
Geologiska processer är mycket långsamma vilket gör det möjligt att förutsäga hur det svenska urbergets egenskaper förändras långt in i framtiden. Till sin hjälp har man geologiska data som ger en bild av hur berget påverkats alltsedan det bildades för många hundra miljoner år sedan. För kopparkapslarna och bentonitlerans finns inte samma historiska information även om t ex mycket gamla fynd av kopparföremål kan visa hur materialet förändras i ett tidsper-spektiv av många hundra år.
På sikt ändras även klimatet (istider) och på ännu längre sikt ändras hela jordskorpan (erosion, kontinentalförskjutningen m m). Även om det finns oklara frågor räknar man med att förvaret ska klara en istid. När de verkligt stora förändringarna inträffar, d v s efter miljontals år, har det mesta av
83
Hur lång tid kan ett slutförvar vara säkert?
Frågor om olika slag av risker
84
Vad händer om radio-aktiva ämnen från slutförvaret når markytan?
Man kan i stora drag beskriva hur ett läckage av radioaktiva ämnen från ett slutförvar skulle visa sig på eller i närheten av en slutförvarsplats. För att göra en sådan beskrivning får man utgå dels från allmänna kunskaper om hur grundvattnet rör sig i berggrunden, dels från närmare undersökningar av ämnenas kemiska egenskaper.
Om ett slutförvar läcker ut radioaktiva ämnen så fastnar en del i berget intill kapslarna. Andra ämnen följer med grundvattnet men fördröjs av att de tidvis fastnar vid sprickväggarna längs vattnets väg till markytan. Några ämnen följer med vattnet utan fördröjning.
Det förorenade grundvattnet tränger upp till markytan framför allt i låg-punkter i terrängen, exempelvis i botten av en tjärn eller sjö eller i torven i en myr. De ämnen som har förmågan att fastna i bottensediment eller i torv-skiktet blir kvar där. De ämnen som inte fastnar när de först nådde mark-skiktet följer till största delen med avrinningen från våtområdet tills de når havet. Där blandas de med mängden av andra urlakningsprodukter från naturen och från människors verksamhet.
Strålning i marknivån förekommer överallt eftersom berggrunden och de lösa jordlagren innehåller radioaktiva ämnen. Strålningen är olika stark i olika trakter. För att ge en strålningsnivå som höjer sig över den som redan fanns på platsen innan slutförvaret byggdes måste radioaktiva ämnen från förvaret samlas upp under lång tid.
Man kan bara spekulera om vad våra efterkommande gör om en lokal förhöjning av strålningsnivån visar sig. De kanske undersöker om den verkligen orsakats av slutförvaret. De startar kanske ett forskningsprojekt för att försöka förutsäga den fortsatta utvecklingen av markstrålningen. Det i stort sett enda som kan hända är att förhöjningen av strålningsnivån kanske ökar men inte flyttar sig nämnvärt från den plats där den först visade sig.
I så fall låter man nog bli att använda den mark eller den tjärn som är förorenad men gör ingenting åt slutförvaret. Det kommer säkert att bli dyrare och mer komplicerat att ta sig ned 500 meter i berggrunden – även om man följer ett gammalt schakt – för att reparera ett slutförvar, än att låta bli att använda den tjärn, sjö eller myr som är förorenad.
85
Vad kan man göra om man på markytan upp-täcker strålning från slutförvaret?
Frågor om olika slag av risker
Ja, om en eller flera kapslar går sönder kan radioaktiva ämnen röra sig med vattnet i berget och så småningom hamna i exempelvis brunnar. För att detta ska ske måste emellertid en lång rad processer sammanfalla. Först och främst måste en eller flera kapslar gå sönder. De radioaktiva ämnena måste frigöras från bränslet. Avfallet är mycket svårlösligt i vatten, men löses lättare upp om det finns tillgång till syre. Om radioaktiva ämnen läcker ut från kapseln utgör bentonitleran en barriär. En stor del av de radioaktiva partiklarna kommer att fastna på ytan av lerpartiklarna. En del relativt långlivade radioaktiva ämnen kommer att sönderfalla innan de sprids vidare. Berget i sig utgör nästa hinder. Det fungerar som ett filter genom att det håller kvar vissa ämnen och späder ut andra.
Se även svaren på frågorna 63 och 84.
Nej. Ett läckage från ett slutförvar kan inte få samma konsekvenser som en stor olycka vid ett kärnkraftverk. Det kan inte inträffa en härdsmälta i ett slutförvar. Det värsta som kan hända är att kapslar kan gå sönder och läcka ut radioaktiva ämnen. Ämnena kan sedan långsamt föras upp till markytan omkring förvaret. Vid Tjernobylolyckan spreds radioaktivitet över stora delar av Europa. Ett utsläpp från ett slutförvar kan endast få lokala konsekvenser.
Se också svaren på frågorna 63, 84 och 85.
Säkerhetsanalysen utgör ett viktigt beslutsunderlag. Den ska ge svar på vilka risker och/eller skador ett slutförvar kan orsaka och om slutförvarings-systemet är tillräckligt säkert, nu och i framtiden. Säkerhetsanalysen utgör en process där nya parametrar förs in i analyserna i takt med att ny kunskap och nya uppgifter tillkommer. Vid olika tillfällen, t ex i olika skeden av platsvalet, kommer säkerhetsanalyser att genomföras.
I en säkerhetsanalys undersöker man hur slutförvaret förändras över tiden
87
Kan ett läckage från ett slutförvar få från slutförvaret läcka ut i brunnsvatten?
Frågor om olika slag av risker
89
Om det blir fler slutförvar, blir då säkerheten densamma?
Man studerar olika typer av mer eller mindre tänkbara scenarier, t ex. vad kapslar med tillverkningsfel kan få för konsekvenser, vad som kan inträffa vid nästa istid, hur jordskalv kan påverka förvaret m m.
Eftersom det är SKB som ansvarar för att finna en lämplig slutförvars-metod ingår det även i deras ansvarsområde att göra säkerhetsanalyser. SKI och SSI bedömer förvarskonceptet liksom säkerhetsanalysen. För att göra dessa bedömningar har myndigheterna egen kompetens att göra säkerhets-analyser.
Kraven på säkerhet kommer att vara desamma oberoende av antalet slutför-var. Enligt planerna kommer det dock bara att byggas ett slutförvar i Sverige.
Eftersom det använda kärnbränslet är starkt radioaktivt och farligt för människor och miljön hanteras det med beaktande av alla upptänkliga säkerhetsarrangemang. Risken för att någon obehörig har möjlighet att komma i kontakt med bränslet är därför mycket liten.
Riskerna för att allmänheten ska komma i kontakt med det använda bränslet medan det hanteras är försvinnande små, eftersom det då står under ständig och noggrann bevakning. Med slutförvaringen elimineras detta slags risk.
Det kvarstår dock en risk att människor i framtiden kommer i kontakt med bränslet om de tar sig ner och in i slutförvaret. Om intrånget är medvetet, t ex för att återvinna bränslet, bör man kunna räkna med att den som tar sig in också är medveten om faran och förstår att skydda sig. Om den som tar sig in är helt eller delvis omedveten om faran är risken för skada naturligtvis större.
I olika forskningsprogram kring slutförvaring studerar man därför hur man ska kunna varna personer som omedvetet gör intrång i slutförvaret,
90
Hur stor är risken att
”obehöriga” kommer i kontakt med det använda kärnbränslet?
91
Hur kan man eliminera risken för att människor i framtiden kommer i kontakt med det använda kärnbränslet?
Frågor om olika slag av risker
92
Kan vi skydda oss mot terroristhot?
även om detta sker i en avlägsen framtid. För att överföra kunskap om slutförvaret till kommande generationer kan information om förvaret lagras antingen bara på platsen eller både på platsen och i arkiv.
Se även svaret på fråga 95.
Något hundraprocentigt skydd mot terroristhot kan inget samhälle erbjuda.
Under den period som slutförvaret byggs och fylls med använt bränsle kommer inkapslingsanläggningen och platsen för slutförvaret samt transpor-terna dit att bevakas och skyddas, på ungefär samma sätt som nu sker vid kärnkraftverken, vid CLAB och vid dagens transporter.
Efter det att slutförvaret har förslutits kommer det att vara både tekniskt och ekonomiskt mycket svårt att komma åt förvaret. Att utföra något slag av sabotage mot förvaret, utan att allmänheten och de bevakande organisatio-nerna känner till det, kommer då i praktiken att vara omöjligt.
Frågor om olika slag av risker
Använt kärnbränsle och slutförvaring av detta omfattar många tekniska frågor som kan vara svåra att förstå. Allmänheten har berättigade krav på att få svar på dessa frågor. Likaså är det ett krav att svaren ska vara utformade på ett begripligt sätt.
Det är viktigt att den information som ges är saklig och objektiv och att ingen möda sparas för att ge svar på alla de frågor som kan uppkomma.
Ansvaret för att informera vilar både på SKB och på de myndigheter som är berörda, d v s främst SKI och SSI.
Vissa grundläggande naturvetenskapliga fakta är experterna eniga om.
Däremot går det inte att uppvisa en helt enig expertkår när det gäller t ex berggrundens stabilitet och olika framtidsscenarier om vad som kan komma att hända med slutförvaret i en avlägsen framtid. Svaren kan därför bli olika beroende på vem som svarar på frågorna.
Det viktiga är kanske ändå inte att bli helt enig i alla frågor utan att upp-rätta en dialog mellan olika experter och allmänheten. En sådan dialog är förutsättningen för att enskilda personer ska ha möjlighet att bilda sig en egen uppfattning.
Genom att lagra sådan information som gäller t ex var slutförvaret ligger och hur det är utformat. Detta kan man göra med s k markörer på platsen ovanför förvaret, genom att lagra information i centrala arkiv och genom att markera slutförvarsplatsen på allmänna kartor.
Det är också viktigt att kunskapen om slutförvaret hålls levande i människors medvetanden t ex genom utbildning och kommunikation människor emellan.