30
Var ska det använda kärnbränslet slutförvaras?
31
Hur ska använt kärn-bränsle slutförvaras?
Enligt KBS-3 metoden kommer det använda kärnbränslet att förvaras i kapslar av koppar och järn ca 500 m ned i berggrunden. Kapslarna kommer att bäddas in lera.
33
Vilken typ av inkapslings-material ska användas?
ca 500 meters djup. Bränslet kommer att vara inkapslat i motståndskraftiga kapslar för att förhindra kontakt med grundvattnet. Kapslarna ska bäddas in i lera för att skyddas mot eventuella rörelser i det omgivande berget. Hur bergrummen i detalj ska utformas i denna typ av förvar är ännu inte beslutat.
Det är Svensk Kärnbränslehantering AB, SKB, ett av kärnkraftsindustrin ägt bolag som ansvarar för att en lämplig slutförvarsmetod utvecklas.
Slutförvaret måste till slut godkännas av regeringen.
Slutförvaret kommer att byggas så stort att det rymmer allt använt kärn-bränsle från de svenska kärnkraftverken. SKB planerar att bygga ut
slutförvaret i etapper, varav den första etappen innebär en ”demonstrations-fas” för 5-10% av den totala mängden använt kärnbränsle. Den totala mängden använt kärnbränsle från det svenska kärnkraftsprogrammet beräk-nas bli ca 8 000 ton.
Det är inte bestämt ännu, men SKBs arbete inriktas på material som är motståndskraftiga mot bl a kemisk påverkan från grundvattnet. Avsikten med detta är att det ska ta mycket lång tid, 100 000-tals år, innan grundvatt-net når in till bränslet. Det inkapslingsmaterial som studeras i Sverige är främst koppar eftersom det bedöms vara mycket motståndskraftigt mot påverkan från grundvattnet. Kapslarna kommer troligen att ha ett inre hölje av järn för att öka den mekaniska styrkan.
SKB planerar att bygga en särskild inkapslingsanläggning. I denna, planerade, anläggning placeras bränslet i förtillverkade kapslar, ett lock svetsas på och sedan kontrolleras att kapseln och svetsen är felfria. Arbetet kommer att utföras fjärrstyrt eftersom strålningen kommer att vara mycket stark. För att
34
Hur går det praktiskt till att placera det använda kärnbränslet i kapslar?
32
Hur stor kapacitet får ett slutförvar?
Frågor om planer för slutförvaringen
35
Det är inte bestämt, med SKB har föreslagit att inkapslingsanläggningen ska ligga i direkt anslutning till det centrala mellanlagret CLAB, som ligger i anslutning till kärnkraftverket i Oskarshamn. SKB måste dock redovisa alternativa lokalise-ringar. Ett regeringsbeslut behövs innan anläggningen kan byggas.
Enligt planerna ska slutförvaret byggas i det svenska urberget. Mindre lämpliga är bl a områden med brytvärda mineralförekomster och områden med stora sprickzoner. Även fjällkedjan och de sedimentära bergarterna i södra Sverige anses som mindre lämpliga.
För det använda kärnbränslet kommer endast ett slutförvar att byggas. Det slutförvar som nu planeras dimensioneras för att ta hand om allt använt kärn-bränsle från ca 30 års drift av de tolv svenska kärnkraftsaggregaten, ca 8 000 ton.
För närvarande bedriver SKB arbete med att finna en lämplig plats för slutförvaret. Om vi i Sverige skulle bestämma oss för att fortsätta med kärnkraften längre än vad som tidigare planerats så behöver slutförvaret byggas ut eller så kan ännu ett slutförvar byggas.
Det innebär inte några principiellt nya eller annorlunda problem att bygga ut ett slutförvar eller att bygga ännu ett. Det finns inte heller ett enda ”bästa”
berg för slutförvaringen som är det enda som kan godkännas. Den plats som väljs för ett slutförvar kommer sannolikt att vara en av flera praktiskt taget likvärdiga platser.
Enligt SKBs planer kommer slutförvaringen att inledas under 2010-talet då den första etappen av slutförvaret ska vara klar för en inledande ”demonstra-tionsfas” för 5-10% av den totala mängden använt kärnbränsle. Efter utvär-dering av demonstrationsfasen kan man eventuellt fortsätta deponeringen av den resterande mängden bränsle. Det kommer att ta flera årtionden innan deponeringen av allt använt kärnbränsle kunnat genomföras.
37
Hur många och hur stora slutförvar behövs för att
Frågor om planer för slutförvaringen
Nej, naturligtvis inte, och detta är inte heller syftet med den s k demonstrations-fasen. Under den första etappen får man dock erfarenhet av hur man t ex bör utforma tunnlar och deponeringshål och hur man deponerar kapslar i berget.
Demonstrationsfasen ger dessutom ytterligare betänketid innan de slutliga besluten behöver tas. De investeringar i teknik och anläggningar som behöver göras redan för att genomföra den första etappen blir dock betydande.
Under den mest intensiva byggnadsperioden beräknas ca 400-600 personer vara sysselsatta med anläggnings- och byggnadsarbeten. Därefter kommer ca 150 personer att vara sysselsatta vid slutförvaret under det inledande driftskedet då ca 5-10% av det använda bränslet kommer att deponeras. I det senare driftskedet när resterande mängd bränsle plus övrigt långlivat avfall ska deponeras, med start omkring år 2020, ökar personalstyrkan till ca 220 personer. Av dessa kommer ca 40 att arbeta med bergarbeten för nya depo-neringstunnlar. Detta driftskede avslutas med förslutning av förvaret om-kring år 2050. När förvaret är tillslutet räknar man med att det ska sköta sig själv, d v s att det inte ska behöva övervakas av någon personal på platsen.
Ja. Det använda kärnbränslet går att ta upp om det är placerat i utrymmen som inte ligger djupare än någon kilometer ned i berggrunden. När slutförvaret byggs kommer man, enligt planerna, att borra eller spränga sig ned till ca 500 meters djup. Det arbetet går att upprepa, även om det kan bli komplicerat och dyrt.
I syfte att utveckla metoder för att kunna återta deponerade bränslekapslar kommer SKB att genomföra tester i Äspölaboratoriet.
Se även svaret på fråga 78.
40
Hur många personer behövs för att sköta slutförvaret?
41
Kan man i efterhand ta upp det använda
Frågor om planer för slutförvaringen
från Sverige. Det svenska bränslet hade skeppats från kärnkraftverken Ringhals och Barsebäck till upparbetningsanläggningen La Hague i Frank-rike. Sverige skulle enligt kontrakt ha varit skyldigt att ta emot avfallet från denna upparbetning.
I samband med att Sverige avvecklade sina övriga upparbetningskontrakt med det franska företag som äger och driver anläggningen i La Hague, uppstod frågan om lämplig slutförvaring av upparbetningsavfallet från dessa 55 ton. SKB skulle ha blivit tvunget att bygga särskilda utrymmen i slut-förvaret för att ta hand om detta avfall. Använt kärnbränsle från tyska reaktorer upparbetas i stor utsträckning i Frankrike, men avfallet ska slutför-varas i Tyskland. För tyskarna var det inga tekniska svårigheter att förvara avfallet från ytterligare 55 ton använt kärnbränsle. Däremot skulle de ha behövt bygga ett särskilt slutförvar för det använda MOX-bränslet.
SKB ansåg å sin sida att det inte fanns några tekniska svårigheter att slutförvara 24 ton använt kärnbränsle från Tyskland tillsammans med ca 8 000 ton använt bränsle från de svenska kärnkraftverken.
Utbytet var därför till stor teknisk och ekonomisk fördel för båda parter. Den svenska regeringen bedömde läget på samma sätt och gav tillstånd till bytet.
Nej. SKB planerar inte sina anläggningar för någon överskottskapacitet. Den svenska regeringen har förklarat att Sverige inte kommer att ta emot ut-ländskt kärnbränsle för slutförvaring i Sverige. En utbytesaffär har gjorts med Tyskland, men i det fallet tog Sverige emot en mindre mängd tyskt använt kärnbränsle än den mängd svenskt använt bränsle vi överlät på dem att ta om hand.
Det hävdas ibland att Sverige genom sitt medlemskap i EU kan komma att tvingas att ta emot utländskt kärnavfall för slutförvaring i Sverige. I kärn-tekniklagen anges dock att tillstånd inte får ges till slutförvaring av använt kärnbränsle från något annat land än Sverige. Även i andra länder finns motsvarande bestämmelser, t ex i Frankrike och Storbritannien.
Det finns också en internationell avfallskonvention som säger att varje land har rätt att förbjuda förvaring av andra länders avfall. Sverige
ratificerade konventionen sommaren 1999. Konventionen träder i kraft efter det att 25 länder har godkänt den.
Se också svaret på fråga 42.
43
Om extra kapacitet finns i slutförvaret, skulle vi då ta emot använt kärn-bränsle från utlandet?
Frågor om planer för slutförvaringen
44
Vad är det för skillnad på djupförvar och slutförvar?
Båda dessa termer syftar på samma sak, nämligen på att förvara använt kärnbränsle i urberget.
SKB använder sig oftast av beteckningen djupförvar för att markera att det inte rör sig om ett oåterkalleligt slutförvarande.
SKB vill betona att återtagning är möjlig. SKI använder sig av beteck-ningen slutförvar. Genom språkbruket vill SKI markera att slutförvaret ska utformas för att vara en slutgiltig förvaringsplats. Återtagning ska inte behövas. Förvaret ska vara tillräckligt säkert för att inte bara utgöra en temporär lösning. Dessutom kräver svensk lagstiftning uttryckligen att man planerar för en säker slutförvaring.
Oavsett vilken beteckning som används ska förvaret byggas för att fungera tills avfallet inte längre utgör någon risk för människor och miljö. Samtidigt måste återtagbarhet var möjligt för att ge kommande generationer en val-möjlighet.
Frågor om planer för slutförvaringen
Från hamnar vid kärnkraftverken transporteras det använda bränslet till CLAB på det specialbyggda fartyget M/S Sigyn. Under transporterna är bränslet inneslutet i behållare som har 30 cm tjocka stålväggar. Inga transpor-ter av använt kärnbränsle från de svenska kärnkraftverken går på järnvägar eller på allmänna svenska vägar idag.
Använt kärnbränsle transporteras från kärnkraftverken till mellanlagret CLAB, invid Oskarshamns kärnkraftverk, ombord på det specialbyggda fartyget M/S Sigyn. Under transporten är bränslet inneslutet i transportbehållare.
Behållarna har 30 cm tjocka väggar av stål för att skydda personalen och