Från framgångsfaktorer till delhypoteser

i. Adaptivitet bidrar till flexibilitet till stöd för fysisk access (P1)

Tidigare teori om specialförbandens förmåga till adaptivitet för att organisatoriskt anpassa sig till strategisk och operativ kontext, kan sammanfattas itvå huvudsakliga underområden vilka utgör indikatorer för formulerad delhypotes. Adaptivitet är beroende av förmåga att lära sig av erfarenheter och underrättelser samt ledarskap som stödjer fördelning av mandat och resurser. Utgående från beskrivning och definition av specialförbandens förmåga till adaptivitet formuleras en delhypotes för att prövas empiriskt.

Framgångsfaktor: Delhypotes: Indikatorer:

P1 Specialförbandens

förmåga till adaptivitet.

En organisatorisk förmåga till adaptivitet, genom att lära sig av erfarenheter och underrättelser samt ledarskap som stödjer fördelning av mandat och resurser, bidrar till specialförbandens förmåga att tillämpa flexibilitet till stöd för fysisk access.

 Förmåga att lära sig av erfarenheter och underrättelser.

 Ledarskap som stödjer fördelning av mandat och resurser.

Utmaningen med formulerad delhypotes är att säkerställa överrensstämmelse mellan operationaliserade indikatorer och empirin. Vidare kan utmaningar föreligga att bestyrka processernas betydelse för tillämpningen av flexibilitet i respektive fall. För att motverka identifierade utmaningar analyseras organisatorisk anpassning till strategisk respektive operativ kontext vid fysisk access mot indikatorerna tid, rum respektive risk.

ii. Innovation bidrar till flexibilitet till stöd för fysisk access (P2)

Tidigare teori om specialförbandens förmåga till taktisk och teknisk innovation för att uppnå eftersökt strategisk och operativ effekt kan sammanfattas i två underområden vilka utgör indikatorer för formulerad delhypotes. Innovation är beroende av förmåga till kreativitet för utveckling och användande av tekniska och taktiska lösningar på komplexa problem. Vidare krävs organisatorisk kultur och ledarskap som accepterar skapandet av nya förmågor för att uppnå eftersökt strategisk och operativ effekt. Utgående från beskrivning och definition av specialförbandens förmåga till innovation formuleras en delhypotes för att prövas empiriskt.

Framgångsfaktor: Delhypotes Indikatorer:

P2 Specialförbandens

förmåga till taktisk och teknisk innovation

En förmåga till taktisk och teknisk innovation, genom organisatorisk kreativitet samt organisation och ledarskap som stödjer skapandet av nya förmågor, bidrar till specialförbandens förmåga att tillämpa flexibilitet till stöd för fysisk access.

 Organisatorisk förmåga till kreativitet för att snabbt utveckla och använda nya tekniska och taktiska lösningar på komplexa problem.

 Organisation och ledarskap som stödjer skapandet av nya förmågor.

Utmaningen med formulerad delhypotes är att i analys av empirin säkerställa överrensstämmelse med indikatorer för att pröva organisatorisk förmåga till kreativitet. Därav preciserar indikatorer förmågan till kreativitet som att snabbt utveckla och använda nya taktiska och tekniska lösningar. Det relativa begreppet snabbt tolkas i analysen som tidsadekvat för angivet uppdrag. Innovations betydelse för tillämpning av flexibilitet för att uppnå framgångsrik fysisk access analyseras mot indikatorerna tid, rum respektive risk.

iii. Underrättelser bidrar till flexibilitet till stöd för fysisk access (P3)

Specialförbandens förmåga till underrättelser kan i teorin sammanfattas utifrån behovet att hantera osäkerheter, reducera risker och exploatera sårbarheter. Tidigare teori om specialoperationer är samstämmig i att tillskriva underrättelser särskild betydelse för framgång. Behovet av tidskritiskt inhämta, analysera, bearbeta och delge information beskrivs som grundläggande för en specialoperation och utgör således indikatorer för

formulerad delhypotes. Utgående från beskrivning och definition av specialförbandens förmåga till underrättelser formuleras en delhypotes för att prövas empiriskt.

Framgångsfaktor: Delhypotes Indikatorer:

P3 Specialförbandens

förmåga till underrättelser.

En förmåga till underrättelser, genom att inhämta och delge analyserad och bearbetad aktuell lägesinformation om motståndaren, egna styrkor och omvärlden, till stöd för att hantera

osäkerheter, reducera risker och exploatera sårbarheter, bidrar till specialförbandens förmåga att tillämpa flexibilitet till stöd för fysisk access.

 Förmåga att inhämta och delge, analyserad och bearbetad aktuell lägesinformation om motståndaren, egna styrkor och omvärlden.

Utmaningen med formulerad delhypotes är att i empirin identifiera och värdera om inhämtad lägesinformation är analyserad, bearbetad och aktuell. För att möta utmaningen kommer specialförbandets förmåga till underrättelser värderas mot variation av framgång vid fysisk access med variablerna tid, rum respektive risk.

iv. Vilseledning bidrar till flexibilitet till stöd för fysisk access (P4)

Specialförbandens förmåga till vilseledning kan sammanfattas utifrån behovet att påverka motståndarens lägesuppfattning, beslutsfattande och militära aktiviteter. Begreppet vilseledning omfattas av de tidigare definierade aktiviteterna kamouflage, maskering, avledning, elektronisk manipulering, skenåtgärder och täckmantel. Utgående från beskrivning och definition av specialförbandens förmåga till vilseledning formuleras en delhypotes för att prövas empiriskt.

Framgångsfaktor: Delhypotes Indikatorer:

P4 Specialförbandens

förmåga till vilseledning.

En förmåga till vilseledning, genom att

koordinera och genomföra medvetna aktiviteter som syftar till att påverka motståndarens lägesuppfattning, beslutsfattande och genomförande av militära aktiviteter, bidrar till specialförbandens förmåga att tillämpa flexibilitet till stöd för fysisk access.

 Förmåga att koordinera och genomföra medvetna aktiviteter som syftar till att påverka motståndarens lägesuppfattning, beslutsfattande och genomförande av militära aktiviteter.

Utmaningen med formulerad delhypotes är att analysera effekten av vilseledning i tillgänglig empiri. Det föreligger naturliga utmaningar att studera hur försvarande motståndare uppfattade specialförbandens vilseledningsaktiviteter. Indikatorer formuleras därför med ett perspektiv utgående från specialförbanden och inte motståndaren, vilket stödjer analys av vilseledningsaktiviteterna mot indikatorerna tid, rum respektive risk.

v. Sammanfattning av analysverktyg för delanalys 1

I tabell 2 presenteras analysverktyg för delanalys 1 som syftar till att besvara studiens första frågeställning: Förekommer framgångsfaktorerna adaptivitet, innovation, vilseledning och

underrättelser som stöd för specialförbandens tillämpning av flexibilitet för fysisk access?

Delanalys 1 analyserar förekomsten av identifierade framgångsfaktorer (P1-4) för specialförbandens tillämpning av flexibilitet för fysisk access. Vidare presenteras studiens teoretiska utgångspunkt, övergripande hypotes samt definition av mellanliggande variabel, tillämpning av flexibilitet.