Framtida forskning

Vid sökning efter relevant tidigare forskning belystes att det finns en stor avsaknad av forskning gällande varför individer inleder ett självskadebeteende men även avgörande händelser som tar de ur problematiken. Detta på grund av att det fortfarande, trots många år av forskning, råder delade meningar gällande definitionen av självskadebeteende och därav har fokus inom forskningen varit att tydliggöra begreppet och dess innebörd. Vid sökande efter studier framkom även att det finns ett behov av en ökad förståelse av självskadebeteende utifrån individens eget perspektiv. Detta skulle kunna bidra till en ökad förståelse kring användandet av självskadebeteende men även gynnsamma faktorer som bidrar till att individer lyckas ta sig ur sin självskada. Tidigare studier belyser att det finns en skillnad gällande varför pojkar och flickor använder sig av självskadebeteende men det råder ännu en kunskapslucka gällande avgörande händelser som tar de bägge könen ur problematiken, såväl likheter som skillnader.

Det finns även en avsaknad av longitudinella studier. Genom att göra studier under en längre tid skulle en djupare förståelse av självskadebeteende kunna uppnås. En longitudinell studie skulle kunna bidra till ökad kunskap gällande möjliga samband mellan självskadande människors tidigare erfarenheter och utvecklande av självskadebeteende samt avgörande händelser som tar de ur problematiken. Denna kunskapslucka skulle longitudinella studier kunna fylla.

7. Referenser

Adler, P. A., & Adler, P. (2007). The Demedicalization of Self-Injury: From Psychopathology to Sociological Deviance. Journal of Contemporary Ethnography,

36(5), 537–570. https://doi.org/10.1177/0891241607301968.

Asarnow och Mehlum (2019) - Asarnow, J., & Mehlum, L. (2019). Practitioner Review: Treatment for suicidal and self harming adolescents – advances in suicide prevention

care. Journal of Child Psychology and Psychiatry, 60(10), 1046– 1054. https://doi.org/10.1111/jcpp.13130

Bjärehed, J., Wångby-Lundh, M., & Lundh, L-G. (2012). Non-suicidal self-injury in a community sample of adolescents: Subgroups, stability, and associations with psychological dif culties. Journal of Research on Adolescence, 22, 678-693. Brossard, B. (2014) Fighting with oneself to maintain the interaction order: a

sociological approach to self‐injury daily process, Symbolic Interaction, 37, 4, 558– 75.

Bryman (2018) - Bryman, A. (2018). Samhällsvetenskapliga metoder (4.Uppl.). Liber. Chandler, A. (2012). Self-injury as Embodied Emotion Work: Managing Rationality, Emotions and Bodies. Sociology, 46(3), 442–

457. https://doi.org/10.1177/0038038511422589

Cleaver, K. (2007). Characteristics and trends of self-harming behaviour in young people.

British Journal of Nursing (Mark Allen Publishing), 16(3), 148– 152. https://doi.org/10.12968/bjon.2007.16.3.22967

De Leo, D., & Heller, T. (2004). Who are the kids who self‐harm? An Australian self reportschool survey. Medical Journal of Australia, 181(3), 140–

144. https://doi.org/10.5694/j.1326-5377.2004.tb06204.x

Graneheim, U., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24(2), 105–112. https://doi.org/10.1016/j.nedt.2003.10.001 Grenville, J., Goodman, D., & Macpherson, A. (2012). Characteristics of Self-

harm Behaviour among Identified Self-harming Youth in Care. International Journal of Mental Health and Addiction, 10(5), 646–659. https://doi.org/10.1007/s11469- 011-9361-2

Johansson, A. & Öberg, P. (2008). Biografi- och livsberättelseforskning. I Meeuwisse, A.,

Swärd, H., Eliasson-Lappalainen, R. & Jacobsson, K. (red.) Forskningsmetodik för socialvetare. Stockholm: Natur & kultur, ss. 73-88.

Kara, J. (2014). Hälsa henne att hon ska dö. Karasmatic music. Karlsson, R. (2013). Livet nästa. Sivart förlag.

Linehan et al. (2006) - Linehan, M. M., Comtois, K. A., Murray, A. M., Brown, M. Z., Gallop, R. J., Heard, H. L., Korslund, K. E., Tutek, D. A., Reynolds, S. K.,

& Lindenboim, N. (2006). Two-year randomized controlled trial and follow-up of dialectical behavior therapy vs therapy by experts for suicidal behaviors and borderline personality disorder. Archives of general psychiatry, 63 (7), 757– 766. https://doi.org/10.1001/archpsyc.63.7.757

Lundh, L. (2014). Behandling vid icke-suicidalt självskadebeteende kräver tydlig struktur. Läkartidningen, 111, 2014.

Lundh, L. (2020). Flickan som aldrig dög. Vintergård förlag. Mackay, N., & Barrowclough, C.

(2005). Accident and emergency staff’s perceptions of deliberate self-harm: Attributions, emotions and willingness to help. British

Journal of Clinical Psychology, 44(2), 255–

267. https://doi.org/10.1348/014466505X29620

Tv4. (2021). Louise, till männen som köpte min kropp, jag var ju bara ett barn.

https://www.tv4.se/artikel/7kCoJpP7gMypCUpeemLX9R/louise-till-maennen- som-koepte-hennes-kropp-jag-var-ju-ett-barn

Odelius, C., & Ramklint, M. (2014). En nationell kartläggning av förekomsten av självskadande beteende hos patienter inom barn & ungdoms- och vuxenpsykiatrin.

Parker, G., Malhi, G., Mitchell, P., Kotze, B., Wilhelm, K., & Parker, K. (2005). Self- harming in depressed patients: pattern analysis. Australian and New Zealand Journal of Psychiatry, 39(10), 899–906. https://doi.org/10.1111/j.1440-1614.2005.01662.x PATTERSON, P., WHITTINGTON, R., & BOGG, J.

(2007). Measuring nurse attitudes towards deliberate self-harm: the Self-

Harm Antipathy Scale (SHAS). Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 14(5), 438–445. https://doi.org/10.1111/j.1365-2850.2007.01102.x

Phillips, R., Spears, M., Montgomery, A., Millings, A., Sayal, K., & Stallard, P. (2013). Could a brief assessment of negative emotions and self-esteem identify adolescents at

current and future risk of self-harm in the community? A prospective cohort analysis. BMC Public Health, 13(1), 604–604. https://doi.org/10.1186/1471-2458- 13-604

Power, T., Jackson, D., Weaver, R., Wilkes, L., & Carter, B. (2012). Autobiography as genre for qualitative data: A reservoir of experience for nursing research. Collegian (Royal College of Nursing, Australia), 19(1), 39–

43. https://doi.org/10.1016/j.colegn.2011.09.001

Sahlin och Malmqvist (2018) - Sahlin, H., & Malmqvist, E. (2018). Känslor som kraft eller hinder: en handbok i känsloreglering. Natur Kultur Akademisk.

Sahlin, T. & Amcoff, L. (2021). Till männen som köpte min kropp. Norstedts. Svedberg, J. (2013). Blod droger och Rock”n”Roll. Bladh by bladh.

Steggals, P., Lawler, S., & Graham, R. (2020). The social life of self‐injury: exploring the communicative dimension of a very personal practice. Sociology of Health & Illness, 42(1), 157–170. https://doi.org/10.1111/1467-9566.12994

Socialstyrelsen (2004). Vad vet vi om flickor som skär sig. Stockholm.

Svensson, E. (2020). Han som förstörde mig: en sann historia. Lind & Co förlag.

Swannell, S. V., Martin, G. E., Page, A., Hasking, P., & St John, M. J. (2014). Prevalence of nonsuicidal self-injury in nonclinical samples: Systematic review, meta-analysis and meta-regression. Suicide and Life-Threatening Behavior, 44, 273–303. Topor, Al. (2001). Återhämtning från svåra psykiska störningar. Natur och kultur.

Topor, A., Borg, M., & Lindelöf, I. (2008). Relationer som hjälper: om återhämtningsprocesser vid svåra psykiska problem. Studentlitteratur.

Topor, A., & Sundström, K. (2007). Återhämtning - en introduktion Återhämtning. Vad är det? Hur är den möjlig? [Doktorsvhandling, Psykiatri Södra Stockholm, SLSO FoU- enheten]. Psykiatri södra Stockholm

– http://dok.slso.sll.se/Psykiatri_sodra_stockholm/FoU/%C3%85terhamtning.pd f

Westling, S., & Ramklint, M. (2016). Självskadebeteende vanligt även utan personlighetssyndrom: Felaktig koppling trolig orsak till överdiagnostik av borderline-personlighetssyndrom. Läkartidningen, 113(49–50).

Zetterqvist, M., Lundh, L., Dahlström, Ö., & Svedin, C. (2013). Prevalence and Function of Non-Suicidal Self-Injury (NSSI) in a Community Sample of Adolescents, Using Suggested DSM-5 Criteria for a Potential NSSI Disorder. Journal of Abnormal Child Psychology, 41(5), 759–773. https://doi.org/10.1007/s10802-013-9712-5

Åkerman, S. (2020). Ärr för livet. Natur och kultur.

Öberg, P. (2015). Livshistorieintervjuer. I Ahrne, G. & Svensson, P. (red.) Handbok i kvalitativa metoder. 2uppl. Liber, ss. 55-67.

8. Bilagor

8.1 Bilaga 1

Teman, kategorier och koder från den kvalitativa innehållsanalysen Tema

Avgörande händelser som lett till att individen inlett ett självskadebeteende Avgörande händelser som lett till minskat eller avslutat självskadebeteende

Kategorier

Specifika och avgörande händelser

Hinder – som stoppat dem från att minska eller sluta med sitt självskadebeteende Psykiatrin och sjukvården

Återfall

Koder

Ångest Övergrepp

Känsla av att vara värdelös Socialt sammanhang Mening med livet

8.2 Bilaga 2

Lyssningsschemat

Färguppdelning av koder för tidsmarkörer Gul – inledande av självskadebeteende

Grön - specifika och avgörande händelser Rosa – psykiatrin och sjukvården

Blå - tidigare hinder Lila - Övrigt

8.3 Bilaga 3

Presentation av utvalda självbiografier

Hälsa henne att hon ska dö: Jasmine tydliggör i boken sin kamp för att överleva och komma ur ett destruktivt förhållande och den ångest förhållandet har medfört. Hela sin barndom har hon burit på en känsla av att inte passa in samt att hon inte duger, tills en dag då Jasmine finner musiken och hon strävar efter sin stora dröm: att bli artist (Kara, 2014).

Till männen som köpte min kropp: Louise Amcoff var bara 14 år när hon började sälja sex för första gången. Allt började med en våldtäkt som fick Louise att känna sig värdelös, som om hon inte var värd bättre. Hon ville skada sig själv så mycket som möjligt och det gjorde hon genom att sälja sig och skära sig. Louise tyckte under denna tid det var allt hon förtjänade. Louise berättelse präglas av prostitution ångest och självskadebeteende som

utvecklas hos en ganska vanlig men ändå ovanlig tonåring i Hälsingland (Sahlin

och Amcoff 2021).

Ärr för livet: Sofia är som liten ett mycket snällt barn. Hennes pappa burkar skoja med henne om att om hon bara städade sitt rum lite oftare skulle hon vara perfekt. Sofia börjar i skolan att utesluta måltider och även skada sig själv vilket leder till att hon blir inlagd på psykiatriska barnmottagningen för ätstörningar. Tanken är att Sofia bara ska stanna här några dagar men det blir istället en fråga om år. Under tiden Sofia är inlagd blir hon bara sämre och hennes självskadebeteende tar en enorm fart (Åkerman 2020).

Han som förstörde mig: Elsa lider under sitt tidiga tonår med panikångest. Hennes lärare Peter som Elsa kommit att känna stort förtroende för är den som ska hjälpa och stödja henne med hennes panikångest. Efter en tid övergår träffarna med Peter till att han börjar utnyttja henne sexuellt. Elsa är så rädd för att mista Peter som är hennes tryggaste punkt i livet att hon håller tyst om vad som sker. Elsa mår så dåligt över övergreppen att hon inte klarar av att hantera känslorna, det är då hennes liv tar en destruktiv form av prostitution och självskada (Svensson 2020).

Livet nästa: Ramona växer upp en familj med en vardag präglad av missbruk och fysiska övergrepp. Under Ramonas skoltid faller hon emellan det sociala skyddsnät som egentligen borde fånga upp Ramona och stötta henne. Ramona blir under hela sin uppväxt sviken av alla dem som borde vara hennes trygghet. Till följd av avsaknaden av socialt nätverk och trygghet utvecklar Ramona flera psykiska problem, ätstörning, självskadebeteende, ångest,

emotionellt instabil personlighetsstörning samt post traumatiskt stressyndrom (Karlsson 2013).

Flickan som aldrig dög: Utåt sett verkar Lottas liv vara perfekt. Hon har en fin utbildning, jobbar utomlands och bildar familj med sin man som hon älskar. Det ingen vet är att Lotta växt upp i en familj där hon aldrig får någon bekräftelse eller trygghet. Barndomen kom att påverka hela Lottas liv och resulterar i många år av självskadebeteende tills hon en dag får ett livsavgörande tips av en terapeut (Lundh, 2020).

Blod, droger och rock'n'roll: Janiques berättelse börjar när hon är 11 år och skriker till sin mamma att hon hatar henne. Samma kväll väljer hennes mamma att ta sitt liv. Janique lägger skulden på sig själv och för att kunna så ut med alla svåra känslor och få utlopp för dem börjar hon skada sig själv. Hon lever större delen av sitt liv utan känslor och livet präglas av ett destruktivt beteende (Swedberg, 2013).