Vägen ut ur
självskadebeteende
En studie om unga tjejers livshistorier om utvecklande av
självskadebeteende.
HUVUDOMRÅDE: Socialt arbete
FÖRFATTARE: Josefine Wirebrand och Linn Westman JÖNKÖPING 2021 juni
Förord
Vi vill tacka vår handledare Nina Gunnarsson som stöttas från dag ett med snabba svar och god handledning.
Abstract
The study sheds light on the reasons why seven girls started with self-harming behavior and what were decisive factors for them reducing or ending their self-harming behavior. To do this, seven autobiographies have been read and analyzed. The theoretical starting points are self-affirmation theory which aims to explain why an individual looks at themselves in a certain way and acts accordingly and the concept of recovery which describes the ways out of self-harm. The autobiographies emphasized two main areas linked to why the girls started their self-harming behavior, dealing with anxiety and dealing with poor self-esteem, as well as two main areas regarding decisive events that took them out of the problem, and a meaning to life and a fear of dying. Decreased self-esteem and traumatic events in childhood that led to strong feelings of anxiety have been shown to be two common factors as to why the girls started their self-harming behavior. Just as the concept of recovery emphasizes, it turned out that the girl’s turning points that took them out of self-harm varied greatly, but that people in their environment and a will to change proved to be crucial for the majority.
Keywords: self-affirmation theory, recovery, self-harming behavior, self-esteem, content
Sammanfattning
Studien belyser anledningar till att sju flickor börjat med själskadebeteende samt vad som varit avgörande faktorer till att de minskat eller slutat med sitt självskadebeteende. För att göra detta har sju självbiografier lyssnats på och analyserats. Teoretiska utgångspunkter i studien är självbekräftelseteorin som syftar till att förklara varför en individ ser på sig själv på ett visst sätt och handlar därefter samt begreppet återhämtning som beskriver vägarna ur självskadorna. Ur självbiografierna betonades två huvudområden kopplade till varför tjejerna inlett sina självskadebeteende, hantera ångest och hantera en dålig självkänsla samt två huvudområden gällande avgörande händelser som tagit de ur problematiken, en mening med livet och en rädsla för att dö. En nedsatt självkänsla samt traumatiska händelser i barndomen som medfört starka ångestkänslor har visat sig vara två vanliga faktorer till varför tjejerna inlett sitt självskadebeteende. Precis som begreppet återhämtning betonar så visade det sig att tjejernas vändpunkter som tog de ur självskadorna varierade kraftigt men att personer i deras omgivning och en vilja till förändring visade sig vara avgörande för majoriteten.
Nyckelord: självbekräftelseteorin, återhämtning, självskadebeteende, självkänsla,
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Syfte ... 2
1.2 Frågeställningar ... 2
2. Bakgrund ... 2
2.1 Förklaring av begreppet självskadebeteende ... 3
2.2 Ett folkhälsoproblem eller en verksam strategi ... 3
2.3 Brist på förståelse för självskadebeteende ... 4
2.4 Behandling ... 5
2.5 Självskadors syfte ... 6
3. Teoretisk utgångspunkt ... 8
3.1 Självbekräftelseteorin ... 8
3.2 Återhämtning från ett psykiskt dåligt mående ... 9
4. Metod ... 11
4.1 Datainsamlingsmetod ... 11
4.2 Tabell 1. Beskrivning av självbiografier ... 12
4.3 Urval... 14
4.4 Tillvägagångssätt ... 15
4.5 Analysmetod ... 16
4.6 Kvalitativ innehållsanalys ... 16
4.7 Tillförlitlighet och trovärdighet ... 17
4.8 Forskningsetiska överväganden ... 18
5. Resultat och analys ... 19
5.1 Inledande av självskadebeteende ... 20
5.2 Hantera ångesten ... 20
5.3 Hantera en dålig självkänsla ... 23
5.4 Vändpunkter ... 25
5.5 En mening med livet ... 26
5.6 En rädsla för att dö ... 30
6. Diskussion ... 33
6.1 Slutsatser ... 36
6.2 Metoddiskussion ... 37
6.3 Relevans för socialt arbete ... 38
6.4 Framtida forskning ... 39 7. Referenser ... 40 8. Bilagor ... 43 8.1 Bilaga 1 ... 43 8.2 Bilaga 2 ... 44 8.3 Bilaga 3 ... 45
1. Inledning
Självskadebeteende är ett fenomen som tenderar att bli allt vanligare världen över. Självskada kan ge sig uttryck på många olika sätt och det finns ännu ingen klar definition av begreppet (Cleaver, 2007). Den oklara definitionen är ett stort hinder inom forskningen då det har lett till att det är svårt att dra slutsatser mellan olika studier, främst mellan olika länder. Detta då synen på vad som är inkluderat i självskadebeteende varierar kraftigt (De Leo & Heller, 2014). Självskadebeteende innebär att individen på ett eller annat sätt skadar sig själv. Några sätt att självskada sig på är genom att skära sig, bränna sig samt självförgifta sig med överdosering av läkemedel eller narkotika. Majoriteten av de som självskadar inte söker sjukvård och behandling, vilket talar för att den växande trenden som tidigare forskning visar endast är toppen av ett isberg (Cleaver, 2007).
År 2003 fick Socialstyrelsen i uppdrag av regeringen att kartlägga rådande omfattning av självskadebeteende hos flickor, kunskap kring förekomsten av det, förebyggande åtgärder, metoder för tidig upptäckt samt gynnsamma behandlingar. Rapporten som kartläggningen mynnade ut i tydliggör att det råder stora kunskapsbrister inom samtliga undersökta aspekter. Rapportens resultat tyder på att antalet unga flickor som självskadar ökar samtidigt som antagande finns om att mörkertalet är stort. Ovanstående medför att det råder en problematik gällande fenomenets omfattning. Rapporten belyser även att det förekommer ett flertal olika definitioner av begreppet ”självskada”, vilket försvårar möjligheten att dra slutsatser mellan olika studier. Socialstyrelsen betonar vikten av att utprova metoder för tidig upptäckt av självskadebeteende men även gynnsamma metoder för att komma ur beteendet (Socialstyrelsen, 2014).
Mot bakgrund av ovanstående finner vi att det råder en kunskapslucka gällande varför unga tjejer inleder ett självskadebeteende samt avgörande händelser som tar de ur problematiken. Fokus inom forskningen har tidigare varit på att identifiera riskfaktorer men det har funnits en avsaknad gällande att individerna själva får lyfta sina erfarenheter och anledningar till varför de skadar sig själva. I tidigare forskning beskrivs att anledningarna till varför flickorna börjar självskada är olika men att syftet med att skada sig själv ofta beror på att flickorna utvecklat beteendet för att hantera svåra känslor som exempelvis ångest och inre smärta (Adler & Adler, 2007; Chandler, 2007). Framtida forskning behövs vars fokus riktar sig på varför individer inleder självskadebeteende och lyckosamma strategier som kan resultera i att individen minskar eller avslutar sitt
självskadande (Grenville et al., 2012). Sveriges ungdomar löper idag en stor risk att påbörja ett självskadebeteende då tidigare forskning visar att det är ett ökande fenomen, främst bland ungdomar. Detta är en trend som måste brytas för att möjliggöra en friskare och bättre uppväxt präglat av ett bättre mående. På grund av ovanstående finner vi ämnet relevant för socialt arbete för att finna vägar till att identifiera individerna som skadar sig själva och erbjuda dem en välfungerande behandling då individer med självskadebeteende tenderar att inte själva söka hjälp. Samt att det är viktigt att det finns hjälp att erbjuda till de som själva söker efter stöd. I denna studie utforskas varför unga tjejer inleder ett självskadebeteende samt avgörande händelser som tar de ut ur problematiken. För att genomföra detta har livsberättelser i självbiografier använts. Sammanfattat kommer studien förhoppningsvis att uppmärksamma varför unga tjejer inleder ett självskadebeteende men även avgörande händelser som tar de ur problematiken.
1.1 Syfte
Studien syftar till att genom deltagarnas berättelser utforska varför unga tjejer skadar sig själva samt vilka avgörande händelser och erfarenheter i deras liv som antingen tagit de ur problematiken eller minskat deras självskadebeteende.
1.2 Frågeställningar
• Vilka bidragande faktorer finns till att unga tjejer inleder ett självskadebeteende? • Vilka händelser i tjejernas liv har resulterat i att de slutat eller minskat sitt
självskadebeteende?
2. Bakgrund
Trots att tidigare forskning visar att bägge könen vänder sig till självskadebeteende för att hantera jobbiga situationer och uthärdliga känslor kommer denna studie att avgränsas till att endast fokusera på det kvinnliga könet med anledning av att det främst är unga flickor som självskadar (Phillips et al., 2013). Anledningen till varför det främst är unga flickor som självskadar är då det är en riskfaktor till att inleda ett självskadebeteende är att vara kvinna (Cleaver, 2007; Grenville et al., 2012). Däremot finns det även forskning som visar på att fenomenet är vanligt förekommande även hos det manliga könet men att självskadebeteende används av olika anledningar relaterat till kön (Phillips et al., 2013). Flickors användande av självskadebeteende främst utgörs av en aggressivitet riktat mot den egna kroppen medan pojkar istället riktar aggressivitet mot omgivningen (Zetterqvist et al.,
(2013). Ovanstående belyser flertalet skillnader mellan könen och därav kan det finnas en problematik gällande att inkludera de bägge könen. Vi vill även betona att studiens syfte är att belysa varför en individ väljer att inleda ett självskadebeteende och avgörande händelser som tar individen ur problematiken. Syftet är alltså inte att uppmärksamma skillnader mellan flickor och pojkars användande samt avslutande av självskadebeteende.
I följande stycke kommer tidigare forskning att presenteras med syfte att definiera begreppet självskadebeteende men även tydliggöra vad tidigare forskning visat. Även behandlingars effekt på självskada och syfte kommer att presenteras.
2.1 Förklaring av begreppet självskadebeteende
Självskada kan ge sig uttryck i många olika sätt, det finns ännu ingen klar definition av begreppet (Cleaver, 2007). Den oklara definitionen är ett stort hinder inom forskningen, det har lett till att det är svårt att dra slutsatser mellan olika studier, främst mellan olika länder. Synen på vad som är inkluderat i självskadebeteende varierar kraftigt (De Leo & Heller, 2014). Det finns beskrivningar av begreppet självskadebeteende redan från antiken, trots detta råder det fortfarande delade meningar om dess definition (Westlin & Ramklint, 2016). Självskadebeteende innebär att individen på ett eller annat sätt skadar sig själv. Några sätt att självskada sig på är genom att skära sig, bränna sig samt självförgifta sig med överdosering av läkemedel eller narkotika (Cleaver, 2007). Självskadebeteende är förkommande vid alla former av psykisk ohälsa men även hos individer utan tecken på psykisk ohälsa (Bjärehed et al., 2012; Odelius & Ramklint 2014). Självskadebeteende utövas i alla åldrar men är vanligast förkommande hos ungdomar och unga vuxna (Swannell et al, (2014). Förr betraktades självskadebeteende som symptom på allvarlig psykisk störning men idag är det känt att stora delar av eleverna i en helt vanlig högstadieklass någon gång utövar självskadebeteende utan att de har några symptom på psykiska störningar eller psykisk ohälsa (Bjärehed et al., 2012). I Studien kommer vi utgå från definitionen som Cleaver (2007) beskriver som att självskadebeteende är ett sätt att skada sig själv och den egna kroppen, vanligtvis genom att skära sig.
2.2 Ett folkhälsoproblem eller en verksam strategi
Självskadebeteende tenderar att bli allt vanligare, så till den grad att självskadebeteende idag kan beskrivas som ett folkhälsoproblem (Cleaver, 2007). I studien av Adler och Adler (2007) beskriver flertalet av de individer de intervjuat tydliggör att de själva inte ser sitt självskadebeteende som problematiskt. Flertalet av individerna uttrycker att de inte vill
sluta, då det är deras enda sätt att få utlopp för de känslor de bär på, vilket belyser att det råder delade meningar om fenomenets problematik (Adler & Adler, 2007). Forskning visar att majoriteten av alla individer som utövar självskadebeteende inte söker sjukvård eller behandling för sina skador, vilket talar för att mörkertalet på hur många individer som självskadar är stort (Cleaver, 2007). Forskning visar på att självskadebeteende på kort sikt kan hjälpa individer att reglera sina negativa känslor samt att vissa individer använder självskadebeteende för att känna något överhuvudtaget när de känner sig tomma och avtrubbade. Självskadebeteende kan användas som självbestraffning då individen tycker sig förtjäna det. Självskadebeteenden kan dessutom fungera som en form av kommunikationsmetod till omvärlden där det ska visa på ett hjälpbehov som individen har men inte upplever sig ha fått hjälp med, därav måste självskadebeteende med en kommunikativ avsikt tas på allvar och bakomliggande faktorer måste utredas (Westlin & Ramklint, 2016).
Att individen tycker sig förtjäna skadorna kan hänga samman med dålig självkänsla (Phillips et al., 2013). En person med dålig självkänsla ofta är rädd för vad andra ska tycka om hen, har en stor rädsla för att misslyckas och upplever sig sämre än personerna i sin omgivning. Personen har ofta en känsla av att inte duga som och tänker nedvärderande tankar om sig själv. Detta leder till personen kan bli mycket känslig för kritik och kan ha ett stort behov av bekräftelse från andra. Dessa individer får ofta svårt att sätta sina behov i centrum och ta dem på allvar samt att individerna ofta har svårt att sätta rimliga gränser. Låg självkänsla är en riskfaktor till depression och ett vanligt symtom på depression hos barn och tonåringar är att de självskadar genom att rispa och skära sig själva för att lindra depressionen och svåra ångestkänslor. Grunden för självkänslan påverkas både av den medfödda personligheten samtidigt som den formas under uppväxten men påverkas också av det som händer i nutid, vilket gör att negativa upplevelser kan påverka självkänslan till det sämre. Grunden för en stark självkänsla bygger på att under uppväxten få känna sig sedd och uppskattad av människorna som befinner sig nära. Med goda förutsättningar för att utveckla en god självkänsla minskar också risken för att hamna i depression och till följd av detta utveckla ett självskadebeteende (Phillips et al., 2013).
2.3 Brist på förståelse för självskadebeteende
Det råder en avsaknad av förståelse när det gäller ungdomar som tänker på eller utför självskadebeteende samt att det är uppenbart att förståelsen kring självskadebeteende måste utvecklas. Det krävs betydande kunskapsutveckling när det gäller ungdomar som
upprepar självskadebeteende (Grenville et al., 2012). Gällande frågan om att utveckla förståelsen av upprepade självskadebeteende hos ungdomar beskriver Grenville et al. (2012) att deras undersökning har varit begränsad. Tidigare studie bekräftar att självskadebeteende är ett utbrett fenomen i den allmänna samhällsbaserade ungdomspopulationen men att kunskapen inom området är knaper. Ytterligare forskning och vidare ansträngningar är nödvändiga för en djupare och bredare förståelse. Ansträngningar behöver göras för att öka de resurser och det stöd som idag finns tillgängligt. Framtida forskning behövs för att utveckla strategier för att minska självskadebeteende då tidigare studier har koncentrerat sig på vem som självskadar och när dessa incidenter äger rum (Grenville et al. 2012). Det finns dock studier som visar på att det inte är en självklarhet att individen själv upplever sitt självskadebeteende som problematiskt, däribland Adlers och Adlers (2007). Deras studie baserad på intervjuer belyser att flertalet intervjupersoner tydliggör att de inte vill sluta med sitt självskadebeteende. Detta med anledning av att självskadan bidrar med den känsla som de är ute efter, ett lugn i kroppen. Självskadan fungerar även som ett effektivt hanteringsverktyg då det medför att de jobbiga känslor som individen bär på försvinner (Adler & Adler, 2007). Dock behöver framtida studier koncentrera sig på varför en individ självskadar och vilka strategier som kan vara verksamma för att minska eller helt ta bort självskadebeteende (Grenville et al., 2012). Ovanstående belyser att det ännu finns brister inom forskningen. Dessutom visar statistiken att självskadebeteende är ett fenomen som tenderar att öka, inte bara i Sverige utan världen över. Tidigare forskning belyser en avsaknad av kunskap gällande varför individer inleder ett självskadebeteende men även avgörande händelser som tar de ur problematiken.
2.4 Behandling
Asarnow och Mehlum (2019) har studerat vilka behandlingsmetoder som visat sig ha godast effekt på självskadebeteende. De har genomfört två oberoende randomiserade kontrollerade studier (RCT studier) som visar att dialektisk beteendeterapi (DBT) är en effektiv behandling för att minska självskada. En av RCT studierna var en stor amerikansk studie som visade på betydande effekt vid uppföljning vid 6 respektive 12 månader där självskadebeteendet hade minskat avsevärt (Asarnow & Mehlum, 2019). DBT innefattar en kombination av individuell och gruppterapi (Lundh, 2014). Linehan et al. (2006) har genomfört en RCT-studie som baseras på jämförelse mellan olika behandlingsmetoder och dess effekt under två års tid. Studiens resultat tydliggör att DBT syftar till att hjälpa
patienten utveckla nya och mer effektiva strategier för att hantera intensiva och smärtsamma känslor. Vidare beskriver Linehan et al. (2006) i sin studie där DBT:s effekter granskades och att patienter som behandlades med DBT som behandlingsmetod visade på överlägsna resultat jämfört med andra behandlingsmetoder i flera avseende. Däribland suicidtankar, förändrad självbild med en mer positiv inriktning och utvecklade en större självomsorg samt att de minskade sin benägenhet att utöva självskador.
Individer med självskadebeteende har allmänt beskrivits som en mycket svår grupp att behandla. Behandlaren riskerar att vid mötet med dessa patienter ofta att drabbas av en blandning av känslor som kan innefatta hopplöshet, fasa, skuld, raseri, skam och sorg vilket är känslor som kan vara svåra att hantera. Vilket riskerar att gå ut över patienten och att behandlingen därmed inte får önskad effekt (Lundh, 2014). Det finns inom psykiatrin en negativ inställning samt känslor till individer som skadar sig själva till följd av att de är svåra att behandla och att behandling ofta inkluderar flertalet återfall (Pattsson et al., 2007). En anledning till varför professionell personal haft svårt att möta dessa individer är då skadorna är självförvållande samt att behandlingen kan upplevas som bortkastad då individerna ofta faller tillbaka i självskadebeteende efter behandling (Mackay & Barrowclough, 2005). Därför är dessa behandlare i behov av extra utbildning inom området för att kunna möta dessa individer på ett bra sätt (Lundh, 2014).
2.5 Självskadors syfte
Studier visar att inledande faktorer till att en individ självskadar varierar kraftigt. Flertalet studier, däribland Adlers och Adlers (2007) samt Chandlers (2012), belyser att vanliga utlösande faktorer är fysiska och sexuella övergrepp i barndomen. Däremot är det flertalet intervjupersoner i deras studier som betonar att de haft en bra barndom präglad av lyckliga minnen (Adler & Adler, 2007; Chandler, 2012). Ovanstående är problematiskt, då det vanligtvis dras en slutsats att individer med självskadebeteende haft en svår och problematisk barndom. Även fast det är en vanlig faktor belyser deras studie att det är långt ifrån sanningen för alla. Individer kan använda självskada som ett effektivt hanteringsverktyg för att hantera jobbiga och outhärdliga känslor. Självskadebeteendet bidrar ett sätt at få utlopp för jobbiga känslor som bidrar till en inre stress (Adler & Adler, 2007). Självskadan utvecklas till följd av behovet av en metod för att få kontroll över annars okontrollerbara känslor, vilket gör att självskadande utvecklats till strategier för att få tillbaka upplevelsen av kontroll. Detta bidrar till att självskadande för individerna är helt
rationellt då det är verksamt för resultatet de vill uppnå med att ta bort oönskade känslor (Chandler, 2012).
Flera intervjupersoner i Adlers och Adlers (2007) studie beskriver att individer i deras omgivning varit bidragande till att de inlett sitt självskadebeteende, däribland destruktiva kärleksrelationer, familjemedlemmar som nedvärderat dem och en känsla av att inte vara lika bra som sina syskon. Ovanstående beskriver individerna bidrog till att de inte såg sig vara värda bättre och att de ansåg att det var något fel på dem. Hur de än bar sig åt passade de inte in och dög inte, vilket intervjupersonerna beskriver medförde känslor av ensamhet. Adler och Adler (2007) skriver att flertalet intervjupersoner ville sluta med att självskada men att de inte visste hur, då självskadebeteendet var deras enda sätt att hantera jobbiga och uthärdliga känslor (Adler & Adler, 2007). Självskadebeteende fungerar som ett alternativt sätt att söka hjälp där deras sätt att agera fungerar som hopp om att bli avslöjad och förstådd av omgivningen (Brossard, 2014). I Brossards intervjustudie beskriver flera intervjupersoner att de ofta lämnade flera spår efter sina självskador i hopp om att bli upptäckta och att någon skulle inbegripa. Tecknen kunde bestå av blodiga kläder i gemensamma tvättkorgar, kläder som avslöjar ärr eller inhandlande av rakblad i mataffären. Andra individer i Brossards studie beskriver att upphovet till självskadebeteendet är framkomna ur nära relationer som varit destruktiva. Känslorna som relationerna gav upphov till är svåra att bearbeta och känslan av självkontroll försvann och produkten av detta blev ilska och ångest som lindrades med hjälp av att självskada. Samtidigt visade flera av intervjupersonerna upp sina självskador för att visa att de lidit vilket ytterligare tala för att självskadorna fungerar både som ångesthämmare och kommunikationsmedel (Brossard, 2014).
Alternativa kommunikationsformer utvecklas strategier för att fylla besvärliga sociala utrymmen. Kommunikationen är ofta ambivalent då individerna beskriver att de vill uppmärksamma andra på att de mår bra samtidigt som de inte är bekväma med att visa att de självskadar (Brossard, 2014). Steggals et al. (2020) skriver att flertalet intervjupersoner i deras studie är medvetna om varför de skadar sig själva. Självskadebeteendet används i tider av extrema känslor av ilska, självhat, stress, sorg och skuld. Självskadande används då som en form av självbestraffning när kontrollen upplevs förlorad för att återfå kontrollen som individen upplever sig förlora vid dessa extrema känslopådrag. Snitten blir visuella uttryck för den inre smärtan som gör den inre erfarenheten verklig då smärtan flyttas ut till de kroppsliga skadorna. Skälvskadandet blir ett bevis på att individen har kontrollen över
sin egen kropp samtidigt som såren blir ett visuellt uttryck för smärtan inombords, skärsåren blir som en form av våldsam kommunikation. Motivet till självskadorna framträder tydligt som både en form av kommunikation samtidigt som självskadande fungerar som medel för att återfå kontrollen.
Adler och Adler (2007) beskriver att flertalet intervjupersoner ville sluta med att självskada men att de inte visste hur då självskadebeteendet var deras enda sätt att hantera jobbiga och uthärdliga känslor. Ovanstående bidrog till att flertalet av intervjupersonerna fortsatte att självskada under väldigt många år samt att flertalet beskriver att de inte fått den hjälp de behövt från hälso- och sjukvården. Ovanstående är en bidragande faktor till att individer tenderar att självskada under en väldigt lång tid (Adler & Adler, 2007).
3. Teoretisk utgångspunkt
I följande avsnitt presenteras valda teoretiska utgångspunkter vilka består av självbekräftelseteorin samt återhämtning från ett psykiskt dåligt mående. Självbekräftelseteorin redogör för hur invanda beteendemönster påverkar individens självkänsla samt varför dessa kan vara svåra att förändra. Vidare definieras begreppet återhämtning och vad som kan vara bidragande faktorer till att förenkla återhämtningsprocessen för individen.
3.1 Självbekräftelseteorin
Det är inte ovanligt att människan har en vilja att tänka annorlunda om sig själv. Människor brottas ofta med negativa känslor och har förmåga att likställa dessa med den egna självkänslan. Människan har en tendens att döma och kritisera sig själv och ignorera allt som säger något annat. Detta trots att det är individen själv som är ansvarig för de negativa känslorna. Dessa mönster uppkommer oftast tidigt under uppväxten och följer med in i vuxenlivet. Trots att individen kan vara medveten om att hen dömer sig själv kan det vara svårt att förändra tankarna (Sahlin & Malmqvist, 2018). Professor William B. Swann har utvecklat självbekräftelseteorin vars syfte är att förklara dessa beteendemönster kopplade till självkänslan. Teorin utgår från att en individs självbild påverkas av de beteendemönster och tankemönster som individen har. De upplevelser som individen, såväl de positiva som negativa, bygger tillsammans upp individens självbild. Teorin utgår från att en negativ självbild kopplas till agerande som tenderar att utmynna i självkritik, dålig självkänsla och därmed ett psykiskt lidande. En positiv självbild däremot innebär en skyddsfaktor och en
minskad risk för psykiskt lidande. Swanns självbekräftelseteori utgår från att information som motsäger individens självbild leder till känslor av obehag som resulterar i ångest. Detta innebär att om en individ med dålig självkänsla slutar kritisera sig själv när hen gör misstag upplever hen ökade ångestkänslor som stegras fram till dess att det gamla mönstret upprepas. Ovanstående medför att individen använder sig av ett beteendemönster som stämmer överens med den egna självbilden. Om individen däremot utmanar det invanda beteendemönstret genom att ha positiva tankar om jaget kommer ångesten att uppstå samt förväntan om att omgivningen ska ogilla det nya agerandet. Självbekräftelseteorin syftar inte till att förmedla att det är omöjligt att förändra beteendemönster, snarare tvärtom, det är möjligt men det innebär en hel del obehag till en början. Det gäller att agera tvärtemot sina invanda mönster och stå ut med obehaget och ångesten. Mönstret som har skapats under lång tid tar även lång tid att bryta men det är inte omöjligt (Sahlin & Malmqvist, 2018).
3.2 Återhämtning från ett psykiskt dåligt mående
Begreppet återhämtning innebär “att repa sig”, “förbättring” och “läkning” (Topor & Borg, 2008). Begreppet kan ytterligare förklaras genom att det inrymmer olika aspekter av en positiv utveckling och att individen själv kan ha en aktiv roll i utvecklingen. Återhämtning behöver inte nödvändigtvis innebära att personen behöver återgå till hur hen var före insjuknandet. Begreppet återhämtning kan syfta till en återhämtning genom att personen går tillbaka till hur hen var innan insjuknandet men det kan även innebära att personen utvecklar en ny identitet. Däremot har olika forskare olika syn på vad som utgör en återhämtning. Medan vissa anser att personen kan vara helt utan symtom menar andra forskare att så länge personen utvecklas åt rätt håll har en återhämtning gjorts. Däremot är det enda betydelsefulla att personen utvecklats åt rätt håll och mot ett bättre mående Återhämtning innebär att individen skapar en ny mening med livet samt bildar nya livsmål (Topor, 2001).
Återhämtning från ett psykiskt dåligt mående handlar om makt. Makten att ta över sitt eget, relationer till andra men även att kunna ta emot den hjälp som samhället erbjuder (Topor & Sundström, 2007; Topor, 2001). Individer som mår psykiskt dåligt utvecklar ofta olika strategier för att handskas med sitt tillstånd. Strategierna varierar från individ till individ och kan vara allt ifrån att isolera sig, söka sig till folk, skada sig, lyssna på musik till att aktivera sig. Dessa strategier tolkas ofta av omgivningen som symtom på problem, trots att det från individens perspektiv kan vara lösningar på problem som under vissa perioder
upplevs som framgångsrika. Flertalet personer som återhämtat sig från ett dåligt mående beskriver liknande hanteringssätt. Personer i individens närhet kan förenkla återhämtningen ur psykiska besvär. Många som återhämtat sig återger hur viktiga personer i deras omgivning har varit. Känslan av att det fanns en eller flertalet personer som aldrig gav upp hoppet om dem, även när individerna själva kände starka tvivelkänslor. Anhöriga kan komma att ha en betydelsefull roll med anledning av att de bildar en kontinuitet för individens liv då de har kännedom om individen innan de psykiska problemen tog över. Vänner och familj kan även erbjuda materiellt stöd i form av mat, pengar samt husrum vid behov. Dessutom kan anhöriga bidra med de allra första hjälpinsatserna genom att ta kontakt med relevanta myndigheter, även om detta kan sätta relationerna på spel då inte alla vill bli hjälpta. Men återhämtningen verkar inte vara möjlig utan andra personers bidrag. Det allra viktigaste är att uppmärksamma individens egna ansträngningar. Att se och uppmuntra dem kan vara grunden för ett gott samarbete mellan individen och hens anhöriga (Topor & Sundström, 2007).
Flertalet individer som besvärats av psykiskt lidande beskriver känslan av att bli sedd och lyssnad på både gällande brister och förmågor som en viktig punkt i deras återhämtning. Samtliga individer påverkas av hur de lever, däribland kan en ansträngd ekonomisk situation, avsaknad av fast bostad, bristande socialt nätverk vara bidragande faktorer till psykiska problem. Genom att jobba för att vända dessa punkter till sin motsats kan det bidra till att individen känner sig som en del i det sociala sammanhanget. Det är viktigt att personen har en insikt i sin problematik för att möjliggöra en återhämtning (Topor & Sundström, 2007). Olika studier visar på olika aspekter som viktiga i återhämtningsprocessen men flertalet studier belyser stöd från samhället, egen vilja, aktiviteter och medicinering som betydelsefulla (Topor 2001). Individens egen vilja och möjlighet till en aktiv roll i återhämtningen är särskilt viktig. Viktigt att betona är att en återhämtning är möjlig men att processen kan vara tuff för individen en det är oerhört många som återhämtar sig och blir avsevärt bättre (Topor & Borg, 2008). Det är omöjligt att från början planlägga en individs återhämtning men det finns många sätt att gynna den på. Det går att skapa förutsättningar som bidra till att återhämtningen kan börja och därefter stärka den på vägens gång (Topor & Sundström, 2007). Det råder även ett behov av att förändra synsättet inom psykiatrin och hos socialtjänsten. Innan en behandling eller återhämtning kan börja måste individen själv vara motiverad till förändring. Om individen själv inte anser att skada sig själv är ett problem kommer hen inte heller att vilja förändra beteendet. Individens egen vilja måste få utrymme och beaktas (Topor, 2001). Människan
är social av naturen, människor utvecklas i samspel med sin omgivning och personerna som finns i den. För professionella som arbetar med individer som är i eller ska påbörja sin återhämtningsprocess är det relevant att vara medveten om att det sociala liver har stor betydelse i återhämtningen och personer i individens närhet är lika viktiga som hjälpsystemet som samhällets skyddsnät erbjuder (Topor & Borg, 2008).
Självbekräftelseteorin valdes med anledning av att den på ett relevant sätt förklarar hur en individs självbild skapas i relation till sin omgivning och personerna i den samt att påvisa att en individs upplevelser i livet påverkar hens senare upplevelser. Teorin beskriver att handlingsmönster som etableras hos en individ under lång tid för att bekräfta den egna självbilden är svåra att förändra men inte omöjliga. För att förklara hur en individ kan ta sig ur ett väl inarbetat handlingsmönster presenteras återhämtningsprocessen som belyser att återhämtning kan vara olika för olika individer samt att det nödvändigtvis inte behöver betyda att individen är symtomfri utan bara upplever situationen som förbättrad. Återhämtningsprocessen beskriver också flera olika faktorer som kan vara underlättande i vägen till återhämtning, exempelvis socialt stöd och specialiserad personal med inriktning självskadebeteende.
4. Metod
I följande avsnitt kommer examensarbetets metod att beskrivas, vilken är baserad på en kvalitativ litteraturstudie, vilket medför att studiens resultat inte går att generalisera. Syfte är att urskilja kvalitativa skillnader. Metoden kommer omfattas av tillvägagångssätt vid insamlande av data, tillförlitlighet och trovärdighet, urval, beskrivning av den kvalitativa innehållsanalysen samt forskningsetiska överväganden.
4.1 Datainsamlingsmetod
Studien är baserad på metoden dokumentanalys där självbiografier använts som empiri med syfte att uppmärksamma och analysera individers perspektiv och erfarenhet av självskadebeteende. Det finns flertalet dokument som kan användas som datakälla, däribland dagböcker, brev, e-post, bloggar och självbiografier. Fördelen med att använda sig av självbiografier då det medför att individens egna tolkningar av sin livshistoria är det centrala (Johansson & Öberg, 2008). Livberättelseforskning är ett vanligt perspektiv inom kvalitativ forskning vars stora fördel är att ett inifrånperspektiv möjliggörs. Livsberättelsen medför att forskaren får en inblick kring hur individen tolkar och definierar den värld som
hen lever i (Bryman, 2018). Livsberättelser ger en djupare förståelse för individen som har levt sitt liv och självbiografier kan också förmedla andra viktiga perspektiv på det sociala livet och bidragande faktorer till upprätthållandet av självskadande (Öberg, 2015). Utifrån ovanstående anser vi att självbiografier har en tydlig koppling till forskningens syfte samt att val av metod medför att forskningsfrågan kan besvaras. Urvalet består av sju självbiografier skrivna av, i ett av fallen berättad för en journalist som sedan skrivit boken, personer som själva lidit av självskadebeteende men som på olika sätt har lyckats att komma ur självskadebeteendet eller kraftigt minskat det (se tabell 1). I fallet där en journalist skrivit ner en av tjejernas berättelser är enda skillnaden gentemot de andra böckerna att tjejen har berättat sin historia och att journalisten skrivit ner den istället för att hon själv gjort det.
4.2 Tabell 1. Beskrivning av självbiografier
Titel Blod droger och Rock”n”Roll
Utgiven Författare Förlag
2013 Janique Svedberg:
Född: 1967 i Göteborg. Arbetar idag som beroendeterapeut med fokus på självdestruktivt beteende. Bor nu i USA.
Bladh by Bladh
Titel Hälsa henne att hon ska dö
Utgiven Författare Förlag
2014 Jasmine Kara:
Född 1988 och uppvuxen i Örebro. Arbetar idag som sångerska och
låtskrivare. Numera boende i vällingby.
Karasmatic Music
Titel Till männen som köpte min kropp
2021 Louise Amcoff och Tove Sahlin, Journalist.
Louise Amcoff, född 1995 uppvuxen i Hudiksvall. Studerar idag till religionslärare och jobbar extra på sjukhuset som undersköterska
Norstedts
Titel Ärr för livet
Utgiven Författare Förlag
2020 Sofia Åkerman:
född 1984, uppvuxen i Bjärred. Är idag författare, legitimerad sjuksköterska, juristkandidat och verksam doktorand i juridik vid Lundsuniversitet. Idag fortfarande boende i Bjärred.
Natur Kultur Akademisk
Titel Han som förstörde mig
Utgiven Författare Förlag
2020 Elsa Svensson Lind Co Förlag
Titel Livet nästa
Utgiven Författare Förlag
2013 Ramona Karlsson, född 1978. Uppväxt I Sävsjö. Arbetar som ambassadör i kampanjen Hjärnkoll och är med i en arbetsgrupp i NSPH (Nationell
samverkan för psykisk hälsa).
Sivart Förlag
Titel Flickan som aldrig dög
2020 Lotta Lundh:
Född 1972. Tidigare studerat på Skrivakardemin på Folkuniversitetet i Stockholm. Arbetar idag heltid som författare.
Vintergård Förlag
4.3 Urval
Studien är baserad på ett målstyrt urval med anledning av att studien syftar till att utgå från ett inifrånperspektiv hos personer som har ett självskadebeteende. Det vanligaste urvalet i kvalitativ forskning utgörs av målstyrt urval. Syftet med ett målstyrt urval är att självaste urvalet görs utifrån vad målet med forskningen är för att möjliggöra att kunna svara på studiens forskningsfråga (Bryman, 2018). För att kunna få tag i lämpliga data har självbiografier valts som datamaterial för studien. Självbiografier som data kan förmedla författarens upplevelse med känslan av en verklig och tänkande människa med både vänner och familjer som påverkas i självbiografin. När självbiografiska berättelser ses genom forskarens ögon kan nya förståelser av självskadebeteendet komma fram och även nya perspektiv som författaren upplevt som viktig att träda fram. Som data är publicerade självbiografier redan existerande och relativt lättåtkomliga. Den offentliga tillgången av självbiografier gör också att datan kan nås av flera olika forskare under samma tid oavsett vilket geografiskt läge de befinner sig i. Publicerade självbiografier påverkas inte heller av forskarens specifika intressen då de är redan exciterade data även om forskaren personliga tolkning kommer ha påverkan på resultatet (Power et al., 2012).
Precis som andra typer av data har även självbiografier har vissa begränsningar. Det finns en viss risk att författare använder sig av en medförfattare eller spökskrivare även om det finns många undantag där författare exempelvis har dikterat sin berättelse (Power et al., (2012). En av de valda självbiografierna är skrivna av en journalist som Louise berättat sin livshistoria för. Anledningen till att vi valt att använda boken trots ovanstående är då den är nära kopplad till studiens syfte och det framgår tydligt att personen har berättat sin livshistoria för en journalist som sedan fått ner historien i ord, vilket innebär att det är individens egna ord och tankar som skrivits ned i boken. En risk med att journalisten skrivit ner Louises berättelse är att journalisten skulle kunna omformulera det Louise säger med andra ord vilket kan förändra innebörden av innehållet och därmed tolkningen av det. Trots detta hamnar boken under kategorin självbiografi då journalisten endast fungerat
som skrivhjälp och inte gjort några egna tillägg eller tolkningar i boken. Boken har kvalitetssäkrats av förlaget Norstedts och att boken är sann och utan tillägg eller tolkningar stärks av att Louise har intervjuats i nyhetsmorgon på Tv4 (2021) och i intervjun berättar hon om sitt liv precis som det står i självbiografin. Det är samma information som ges och återupprepas. I intervjun på Tv4 berättar Louise att hon tidigt varit med om sexuella övergrepp vilka resulterade i att hon bar på starka känslor av ångest. Ångesten dämpade hon genom att skära sig, då den fysiska smärtan blev enklare för henne att hantera än den psykiska. Precis som i självbiografin berättar även Louise att hon slutade med sitt självskadebeteende då hon insåg att hon faktiskt ville leva och fick tillbaka sin livsglädje. Det är endast dessa delar som har analyserats i hennes självbiografi av oss, varför hon inledde sitt självskadebeteende samt vilken händelse som kom att bli avgörande för att hon skulle sluta. Därav fann vi att kunskapen som självbiografin bidrar med till studien är större än risken att detaljer i boken inte stämmer. Argumentet stärks då vi inte analyserat detaljer i boken utan endast större händelser och känslor som Louise burit på.
Det bör beaktas att innan självbiografierna är tillgängliga för försäljning till allmänheten är självbiografier föremål för redaktionella marknadsföringsbeslut angående värdighet för publicering. Denna bedömning återspeglar kulturella och kontextuella aspekter och minskar titlars repertoar. Särskilt för kommersiella förlag kommer beslutet att offentliggöra också att påverkas av vad som bedöms som säljbart och som har det mest utbredda intresset av allmänheten (Power et al., 2012).
4.4 Tillvägagångssätt
Självbiografier söktes efter på Googles sökmotor samt på Jönköpings Universitys högskolebibliotek med sökorden självskadebeteende och självskada. Det första kravet som vi tittade på var att böckerna tillhörde genren självbiografi och ingen annan litteraturart samt att självbiografierna i första hand är skriven av personen själv och inte av någon annan författare. Ett undantag har gjorts då självbiografin ”Till männen som köpte min kropp” Sahlin och Amcoff (2021), vilket argumenterats för ovan. Ett kriterium vi förhållit sig till är vilken typ av självskadebeteende som personen utövat. Då denna studie utgår från Icke-suicidalt självskadebeteende, vilket enligt Westlin och Ramklint (2016) enbart omfattar beteenden som syftar till att skada kroppens yta utan självmordsavsikt. Vi har endast valt ut biografier där individen fysiskt skadar sig själv, främst genom att skära sig med knivar och rakblad. Efter ovanstående kriterier bestod urvalet av 9 självbiografier. Två av böckerna valdes bort med anledning av att fokus på
självskadebeteende var för litet samt att böckerna därav inte var tillräckligt kopplade till studiens syfte. Det varierar gällande hur många självbiografier som behövs för att besvara studiens syfte och frågeställning och att det därav är upp till forskaren att avgöra hur många som anses nödvändiga (Öberg, 2015). Vi uppskattade att sju självbiografier var ett tillräckligt antal för att besvara forskningsfrågan. Ett färre antal självbiografier skulle kunna leda till en felaktig bild av att det endast finns ett få antal saker som upprätthåller eller minskar ett självskadebeteende medan fler skulle leda till en mer ytlig och inte så djupgående studie där vi endast får utrymme att rada upp olika faktorer utan att analysera dem på djupet.
4.5 Analysmetod
En innehållsanalys är en flexibel metod som syftar till att analysera dokument och texter. Den kvalitativa innehållsanalysen är det vanligaste tillvägagångssättet vid analys av data. Dokument som analyseras med en innehållsanalys analyseras genom en sökning efter teman. Genom att succesivt söka efter teman i samband med lyssning av självbiografierna kan en djupare analys ske (Bryman, 2018).
Utifrån de dokument som analyseras skedde en sökning efter teman. Vi sökte successivt efter teman i samband med att självbiografierna lyssnades på och analyserades på djupet. De teman som valdes ut är kopplade till de citat som framgår i studiens analys. Citaten valdes ut tillsammans med hänvisning till lyssningsschemat, se bilaga 2, som vi utformade före vi lyssnade på böckerna.
4.6 Kvalitativ innehållsanalys
Hur teman söks skiljer sig kraftigt och att det är upp till forskaren att finna ett sätt som passar sitt arbetssätt och sin studie. De utvalda teman går att tydliggöra på olika sätt för läsaren men att citat är en vanlig metod som används (Bryman, 2018). En innehållsanalys används som metod för att identifiera framträdande teman och mönster. Vid användande av innehållsanalys kan texterna analyseras latent men även manifest. Vid användande av den latenta varianten analyseras texternas underliggande mening. Då istället den manifesta analysen används läggs fokus på det uppbenbara och synliga i texterna. Både en latent och manifest analysmetod kan inkludera tolkningar men att tolkningarna blir både djupare och mer abstrakta vid användande av den latenta analysen (Graneheim & Lundman, 2004).
Författaren bör ställa sig själv frågan ifall en manifest eller latent innehållsanalys gynnar studien bäst. Det är studiens syfte som avgör vilken analys som är mest gynnsam (Graneheim & Lundman, 2004). Vi har valt att använda oss av självbiografiernas manifesta budskap då vi vill belysa individernas egen livshistoria. Studien syftar även till att belysa vilka viktiga händelser individerna anser vara avgörande för att de minskat eller avslutat sitt självskadebeteende. För att inte riskera att värdera innehållets relevans för studien olika utformades ett lyssningsschema, se bilaga 2, som vi bägge använde oss av. Under lyssningsschemat användes sidomarkörer som hjälpmedel för att identifiera de teman som var inkluderade i lyssningsschemat. Böckerna delades sedan mellan författarna och utifrån lyssningsschemat valdes sedan meningsbärande enheter i form av citat ut gemensamt, vilka vi sedan kodade tillsammans. Citaten presenteras i analysen med tidsangivelser i från böckernas ljudboksformat för att underlätta för läsaren att återfinna dessa då vi valt att lyssna på böckerna istället för att läsa dem. Samtliga böcker, förutom ”Flickan som aldrig dög” av Lotta Lundh (2020), är upplästa av författarna själva, vilket bidrog till att vi fann det lättare att tolka vad författaren egentligen säger genom att lyssna på böckerna istället för att läsa dem. Citaten analyserades sedan gemensamt av oss och samtliga meningsbärande enheter relaterades till varandra och bildade därmed gemensamma koder samt kategorier, se bilaga 1.
4.7 Tillförlitlighet och trovärdighet
Gällande självbiografiernas tillförlitlighet har vi tagit i beaktning att böckerna har skrivits med publikation i avsikt och att berättelserna därför kan ha vinklats med syfte att fånga fler läsares intresse. Detta kan bidra till att vissa händelser i böckerna har överdrivets eller underdrivits för att främja försäljning. Vidare kan författaren ha valt att utelämna vissa händelser då dessa varit allt för traumatiska att skriva om då det är författaren själv som väljer vad hen vill dela med sig av i sin livshistoria (Åkerman. 2020). Det är av vikt att forskaren säkerställer att hen tolkat livsberättelser rätt vid användande av dokument som data (Bryman, 2018). Vid datainsamlingen har självbiografierna noga valts ut genom efterforskningar kring författarförna för att bedöma deras trovärdighet samt att det inte är en spökskrivare som ligger bakom boken. Vi kan trots dessa försiktighetsåtgärder aldrig vara helt säkra på att böckerna inte är spökskrivna eller i värsta fall helt osanna. Både boken “Till männen som köpte min kropp” och “Ärr för livet” har varit mycket uppmärksammade av media där båda författarna har deltagit i intervjuer i tv där de svarat
på frågor och berättat om sina böcker vilket vi har tolkat som en garanti för att böckerna grundas i sanning. Ovanstående faktorer bidrar till självbiografierna anses vara pålitliga. Trovärdighet beskrivs i kvalitativ forskning genom att de betonar hur troliga eller sannolika resultaten är (Bryman, 2018). Vidare belyser Bryman att det kan finnas många former av en social verklighet och beskrivningen påverkas av den berättande individens upplevelser av omvärlden. Författarnas självbiografier har av oss bedömts som trovärdiga i det sätt de presenteras och studerandet av dem har skett i enighet med regler som finns gällande forskningsetiska principer. Självbiografier kan komma väl till pass för att studera olika livsberättelser eftersom vi som forskare inte kommer att påverka materialet vi studerar då det är sekundärdata och finns oberoende av vår studie (Bryman, 2018). Trovärdigheten ökar ytterligare i studien då det empiriska materialet vi utgår ifrån är något som kvarstår och inte förändras över tid. Mot bakgrund av ovanstående kan vem som helst läsa eller lyssna på de självbiografierna som analyseras om det finns oklarheter, eller om någon börjar ifrågasätta forskningen. Vidare görs bedömningen att trovärdigheten bygger på individens sociala verklighet hen lever i och deras subjektiva handlingar. I sin tur stärks det med utvalda citat från deras livsberättelser. Det empiriska materialet som används i studien förändras inte över tid utan kvarstår i sin ursprungliga form samt att materialet finns tillgängligt för vem som helst att läsa om tveksamheter skulle uppstå. Marialet har av oss bedömts som trovärdigt, självbiografierna bygger på den sociala verklighet dess författare lever i samt deras personliga handlingar. Materialet kommer i texten styrkas av oss med utvalda citat från självbiografierna.
4.8 Forskningsetiska överväganden
Även de etiska övervägandena har varit en bidragande faktor till valet att använda sig av självbiografier. Då vi använder oss av sekundärdata kunde vi varken informera eller fråga författarna om de fyra etiska forskningsprinciperna informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialkravet samt nyttjandekravet. Informationskravet tydliggör Genom förklaringen att individer som deltar i studien har rätt till information om studiens syfte och hur den ska gå till väga, samtyckeskravet syftar till att deltagare ska informeras om rätten att de när som helst kan hoppa av studien och att de deltar av fri vilja (Bryman, 2018). Konfidentialitetskravet innebär att individers personuppgifter och personliga uppgifter ska förvaras oåtkomliga för obehöriga och nyttjandekravet innebär att datan endast används till forskningens syfte och inget annat. Samtliga fyra av de krav som är nämnda är viktiga att beakta (Bryman, 2018). Eftersom vi använder oss av
självbiografier har författarna gjort sina berättelser offentliga och därav indirekt gett ett samtycke till att vi får ta del av dem. Som forskare kommer vi ta ansvar för att vi endast använder informationen och berättelserna till forskningens syfte och därav har vi beaktat nyttjandekravet. Genom hela studiens gång kommer vi att ta hänsyn till att respektera författarna och deras historier som de berättar. Att vi använder oss av sekundärdata är även en anledning till att de etiska aspekterna inte blir lika svåra att uppfylla på grund av att författarna redan publicerat sina historier och erfarenheter. Däremot är det viktigt att kvalitetssäkra dokumenten utifrån de fyra kvalitetskraven som är nödvändiga vid användande av dokument som data. De fyra kvalitetskriterierna, varav den första är autencitet. Autencitet syftar till att undersöka ifall materialet äkta och av det ursprung som beskrivs (Bryman, 2018). Det andra kvalitetskravet är trovärdighet, vars innebörd är att undersöka ifall materialet är korrekt och utan över eller underdrifter. Det tredje kvalitetskravet utgörs av representativitet som innebär ifall materialet representera den kategori de tillhör, det vill säga är det typiskt för gruppen eller inte. Det fjärde och sista kvalitetskravet är meningsfullhet. Meningsfullhet syftar till att avgöra ifall materialet är begripligt och utan för mycket fikonspråk så det går att tyda vad som står (Bryman, 2018). Vi kommer att beakta om dokumenten som vi använder oss av med största sannolikhet är skriva av personen som utgett sig skriva dem. Samt att berättelserna i böckerna är beskriva på ett trovärdigt sätt där författaren varken lagt till eller dragit ifrån information som inte är sann. Slutligen kommer vi beakta om språket som använd är begripligt och att det inte används för mycket internt språk för att vi ska kunna tolka dokumentet korrekt. Att kvalitén på dokumenten är svårare att säkerställa är vi väl medvetna om men har på grund av tidsrymden vi har till arbetet kommit fram till att denna metod gynnar vår studie.
5. Resultat och analys
I följande avsnitt kommer resultatet som framkommit utifrån frågeställningarna att presenteras. Analysen kommer att utgå från två huvudrubriker med fokus på anledningar till varför tjejerna inlett sitt självskadebeteende men även avgörande händelser som bidragit till att de antingen minskat sitt självskadebeteende eller helt tagit sig ur beteendet. Huvudrubrikerna bryts ner i underkategorier för att belysa likheter och skillnader författarna emellan.
5.1 Inledande av självskadebeteende
Författarna presenterar i sina självbiografier olika anledningar till varför de inlett sitt självskadebeteende. Det samtliga har gemensamt är att självskadebeteendet fyller en funktion som medför att de klarar av att hantera antingen jobbiga känslor i form av stark ångest eller den nedvärderade synen de har på sig själva, vilket tjejerna beskriver beror på grund av låg självkänsla.
5.2 Hantera ångesten
Flertalet författare beskriver den främsta anledningen till varför de inlett sitt självskadebeteende är för att minska den outhärdliga ångest som de bär på. Ångesten beskriver författarna har uppkommit genom att de på olika sätt upplevt traumatiska händelser. Upplevelsen och formen av de traumatiska händelserna skiljer sig däremot kraftigt åt, alltifrån att författarna varit utsatta för sexuella övergrepp till att de upplevt starka känslor av utanförskap. Däremot har samtliga traumatiska händelser lett till att flertalet författare upplever en känsla av att deras enda lösning till att minska ångesten som händelserna medfört är att skada sig själva och på så göra vardagen uthärdlig och fungerande. Lotta beskriver i exemplet nedan vad som var den utlösande faktorn till hennes outhärdliga ångest:
Till min förvåning var det inte alls Kalle Anka som dök upp på köksdörren. Det här var något helt annat. Först förstod jag inte vad det var, bara att det kändes fel. Jag såg bilder som rörde sig i tystnad, inget prat eller annat ljud. Mitt leende försvann sakta från mina läppar och förväntan i magen förvandlades till en svart klump. Det jag såg avspegla sig mot köksdörren var en mörkhyad man som stod bakom en vit kvinna. Han gjorde något med henne som jag inte visste vad det var men kände långt inne i mig att det var något som barn inte borde se. Det här var barnförbjudet. (Lundh, 2020, 0:43)
Händelsen var startskottet för vad Lotta beskriver som en lång resa av psykisk ohälsa, då händelsen medförde att Lotta dagligen bar på starka känslor av ångest. Forskning visar på att självskadebeteende på kort sikt kan hjälpa individer att reglera sina negativa känslor (Westlin & Ramklint, 2016). Ovanstående stärker argumentet för att Lottas situation blev för svår att hantera på egen hand och känslorna blev för jobbiga att bära på, då händelsen medförde att Lina behövde ta till med något som dämpade hennes ångest. Lotta, precis
som flertalet av de andra tjejerna, beskriver att det var just detta som hennes självskada hjälpte henne med för stunden. Självskada beskrivs dämpa ångesten tillfällig när den är som värst samt att det flyttar fokus från den psykiska smärtan till en fysisk smärta som många gånger är lättare för individen att ta på samt hantera (Steggals et al, 2020). Argumentet att individen behöver flytta fokus från den psykiska smärta till fysisk smärta stärks av följande citat ur Ramonas självbiografi:
Jag hade aldrig tidigare skadat mig själv bortsett från ätstörningen och jag hade inget svar på varför det började. Idag kan jag bara försöka gissa. Jag hade inte varit i kontakt med någon som gjort det förr. Min ångest ökade efter förlossningen jag tappade mer och mer i vikt och situationen ohållbar. Min ångest blev så stark att jag lämnade min son hos en söt liten tant på ca 80år som bodde i samma trappuppgång. Jag gick mot skogen och kom till en röd ladugård som jag försökte rispa mig emot för att få bort ångesten (Svensson, 2020, 02:53)
Citatet belyser att anledningen till varför Ramona vänder sig till att självskada är då hon upplever att ångesten minskar, precis som Lotta tycker att den gör. Både Ramona och Lotta beskriver att de upplever ett starkt behov av att lätta på den inre smärtan och ångesten som de upplever till följd av sina traumatiska upplevelser. Tjejerna beskriver att de använder sig av självskadebeteendet för att flytta fokus från psykisk till fysisk smärta. Flera av intervjupersonerna i Steggals et al. (2020) studie beskriver att de utövar självskador på grund av att självskadan leder till en omedelbar känsloreglering som lättar de svåra känslorna i stunden. Detta ger en förklaring till varför tjejerna dras mot att självskada men även anledningen till varför de gång på gång självskadar, då det endast hjälper i stunden. Just detta beskriver Jasmine i sin självbiografi: ”Om någon gav mig en komplimang trodde jag det var sarkasm eller en lögn. Om någon sa något negativt snappade jag upp det direkt och gick in på toaletten för att skära mig i armarna och i benen” (Kara, 2014, 1:22). Jasmine beskriver att så fort någon sa något negativt om henne så kom ångesten tillbaka och att hon därför vände sig till att självskada om och om igen. Detta belyser att självskada endast tillfredsställer de jobbiga känslorna i stunden vilket resulterar i en cirkel som samtliga tre tjejer upplever är väldigt svår att ta sig ur. Anledningen till varför Jasmine återvänder till att självskada gång på gång förklaras av Sahlin och Malmqvist (2018) genom självbekräftelseteorin som tydliggör att människor har en tendens att kritisera sig själva och ignorera allt annat som inte stämmer in på den egna självbilden. Jasmine har utvecklat en
självbild präglad av negativa tankar om sig själv, vilket gör att hon bekräftar och tar till sig de negativa kommentarer som hon får av andra. Positiva kommentarer däremot stämmer inte överens med hennes självbild, vilket förklarar varför de glider av henne som rinnande vatten. Ovanstående belyser att en vanlig orsak till att tjejerna inleder sitt självskadebeteende är på grund av att de bär på negativa känslor, främst i form av ångest, som är så pass outhärdliga att de inte klarar av att bära på den. Tjejerna upplever att känslorna blir lättare att hantera då fokus flyttar från en psykisk smärta till en fysisk smärta, då den smärtan är lättare att ta på. Genom att göra denna känslorreglering berättar tjejerna att de upplever ett lugn i kroppen, detta med anledning av att ångesten har dämpats vilket i stunden är deras enda mål för att klara av att hantera situationen och komma levande ur den. Ångesten dämpas direkt och ett lugn infinner sig i kroppen, vilket Janique säger:
Det började med ett myggbett och min idé att sätta en gaffel i myggbettet, det gjorde fruktansvärt ont och började blöda, men då kände jag det, det var som ett nät av bomull som omringade mig, mina känslor kom ut med blodet som rann ut med min arm. För första gången sedan min mammas död kände jag mig lugn. (Swedberg, 2013, 0:05)
Ovanstående citat belyser att genom att skära sig infinner det sig ett lugn i Janiques kropp och får henne att må bättre i stunden. Janique belyser att detta är en känsla som hon länge sökt efter, vilket förtydligar att självskada kan fylla en funktion som individen sökt efter men tidigare inte hittat lösningen på. Samtliga tjejer skadar sig själva genom att skära sig och i samma stund som blodet kommer ut ur såren och den fysiska smärtan framträder upplever tjejerna ett lugn i kroppen. Ångesten dämpas direkt som Janique säger: ”det var som ett nät av bomull som omringade mig”. Däremot beskriver samtliga tjejer att ångesten endast dämpas tillfälligt och att det är anledningen till att de gång på gång vänder sig till att självskada vilket resulterar i en ond cirkel. Personer med dåligt mående utvecklar ofta olika strategier för att hantera jobbiga känslor (Topor & Sundström, 2007). Strategierna är olika hos olika individer men för tjejerna i denna studie har strategin varit densamma. Precis som Topor och Sundström lyfter så uppfattas strategin att skada sig själv vanligtvis problematiskt. Topor och Sundström menar däremot att det är viktigt att se strategin från flera perspektiv och att den också kan vara verksam och uppfylla syftet och målet som tjejerna är ute efter, att hantera svåra känslor. Genom att göra detta kan en ökad förståelse för tjejerna och deras handlingar uppnås.
5.3 Hantera en dålig självkänsla
En annan bidragande faktor som identifierats i självbiografierna som orsak till utvecklande av självskadebeteende är att flertalet författare har en låg självkänsla, som ger sig i uttryck genom självskadebeteende. Detta genom att flertalet av författarna uttrycker att de inte anser sig vara bra på något, inte vara värda att må bra samt att de endast fokuserar på negativa kommentarer, vilket framgår i Lottas självbiografi: ”Min självkänsla talade hela tiden om för mig att jag inte skulle klara det” (Lundh, 2020, 1,16). Saker som Lotta tidigare tyckt att hon varit bra på och som hon tryckt var roligt sluta hon att göra i takt med att hennes självkänsla kom att bli allt sämre, vilket flertalet av tjejerna intygar. Självskadebeteendet används i tider av extrema känslor av ilska, dålig självkänsla, självhat, stress, sorg och skuld (Steggals et al., 2020). Självskadande används då som en form av självbestraffning när kontrollen upplevs förlorad för att återfå kontrollen som individen upplever sig tappa vid dessa extrema känslopådrag. Den låga självkänslan bidrar till att tjejerna inte anser sig vara värda att må bättre än vad de gör, vilket ger sig i uttryck av en självbestraffning, vilket flertalet av tjejerna bekräftar. En del av tjejerna beskriver även att de utsätter sig för skada med anledning av att de förtjänar det. Följande citat ur Louises självbiografi beskriver känslor kopplade till just detta: “Det är ofta jag blir en produkt, något som inte lever upp till deras förväntningar. Och eftersom jag är defekt kan priset prutas ner till en hundralapp” (Sahlin och Amcoff, 2021, 02:36).
Här beskrivs att känslorna av att inte vara värd bättre är kopplade till att männen som Louise träffade inte ens ansåg Louise vara värda att betala fullpris för, vilket resulterar i att Louise bär på känslor av värdelöshet och att inte vara bra nog. Allt hon vill är få duga och räcka till men när inte ens killarna tycker att hon är värd att betala för tar Louise till självskadande för att straffa sig själv då hon inte är bra nog. För att klara av att hantera dessa jobbiga känslor vänder sig Louise till rakblad och knivar. Även en dålig självkänsla kan ge sig i uttryck genom att en individ tenderar att endast fokuserar på negativa kommentarer medan positiva kommentarer rinner av individen som vatten (Phillips et al., 2013). Den dåliga självkänslan kan bidra till detta med anledning av att individen själv inte tror sig vara bra på något, detta stärks av följande citat hämtat ur Lottas självbiografi: ”Jag kände mig aldrig tillräckligt bra, även om mina skolresultat tydde på en mönsterelev. Jag jämförde mig med de andra i klassen som var rikare, finare smartare eller bättre än jag på något annat sätt” (Lundh, 2020, 1:15). Citatet belyser att en individ med en dålig självkänsla upplever att alla andra är bättre än en själv, vilket Lotta bekräftar att hon kände. Lotta
försökte på alla sätt hitta anledningar till att alla andra var bättre än henne på något sätt. Trots att hon fick bra resultat i skolan valde hon att se det negativt genom att tänka att det säkert är någon annan som fått ännu bättre resultat. Oavsett vad personer i närheten säger eller vad exempelvis skolresultaten visar så är det den egna självbilden som av tjejerna uppfattas som sann. Kritiken de ger sig själva blir för dem ett faktum och till följd av detta har tjejerna utvecklat en strategi för att hantera det dåliga måendet som den låga självkänslan ger dem.
Samtliga tjejer som uttrycker en att de har en dålig självkänsla i sina självbiografier beskriver att de endast fokuserar på allt negativt, vilket resulterar i att tjejerna längre in i självbiografierna beskriver att de besväras av psykisk ohälsa. Den psykiska ohälsan blir för tuff för tjejerna och det är just detta som resulterar i att de vänder sig till att självskada för att klara av att ta sig igenom vardagen. Självskadebeteendet kan användas som självbestraffning då individen tycker sig förtjäna det då hen inte anser sig vara värd bättre (Westling & Ramklint 2016). Vilket även framgår i flertalet av självbiografierna, bland annat Elsas självbiografi: ”Klä på dig sa han med en sträng röst och kastade mina kläder rakt på mig. Jag kände mig äcklig, vidrig och trasig, som något stinkande som borde slängas i soptunnan, något som ruttnade inifrån.” (Svensson, 2020, 0:04). Citatet belyser starka känslor av värdelöshet och att inte vara värd bättre, vilket skapar starka känslor av ångest, vilket även framgår i Sofias självbiografi. En låg självkänsla försvårar att må bra. En individ som besväras av psykisk ohälsa har svårt med att vara nöjd med sig själv och därmed känna sig värdefull men det leder även till att individen har svårare att hantera stress, förklaringen av vad låg självkänsla bidrar till stärker argumenten gällande att det är just tjejernas låga självkänsla som är anledningen till att de påbörjar sina självskadebeteenden (Phillips et al., 2013).
Sofia lider också av dålig självkänsla och därmed av ett stort behov att bli bekräftad och uppmärksammad av andra vuxna. Sofia vill inte belasta sina egna föräldrar med sin dåliga självkänsla. Sofia lär sig att när hon skadar sig får hon uppmärksamhet av andra vuxna vilket lindrar den dåliga självkänslan för en stund. Hon utvecklar utifrån detta ett självskadebeteende som eskalerar till en ohanterlig nivå och hon hamnar i en ond spiral där hennes självskadande blir värre och även hennes psykiska mående. Sofia skriver i sin självbiografi: “Budskapet var outtalat och oavsiktligt men tydligt: för den som behövde tid och stöd av vuxen gällde det att själv få tag på en bit krossat glas” (Åkerman, 2020, 0:44). Citatet stärker att Sofia till en början upplever att hon stärks av uppmärksamheten andra
ger henne när hon skadar sig själv men innan hon vet ordet av har hennes beteende lett henne in i spiral av ångest, så pass kraftig att den leder till att hon självskadar. Även Sofia faller bra in i självbekräftelseteorin med sin dåliga självkänsla. Orden som omgivningen ger henne är verkningslösa och det Sofia vill ha är bekräftelsen från andra vuxna vilket hon också utvecklar strategier för att få. Strategierna från person till person, vilket beror på att samtliga individer har olika självbilder (Sahlin & Malmqvist 2018). Sofia har precis som självbekräftelseteorin beskriver skapat egna handlingsmönster för att bekräfta den egna självbilden (Sahlin & Malmqvist 2018). Sofia tycker sig behöva orsaka sig själv skada för att någon vuxen ska se henne.
Ovanstående analys belyser att det finns såväl likheter som skillnader mellan de olika författarnas självbiografier som är inkluderade i studien gällande varför de inlett sitt självskadebeteende. Trots att individerna varit med om olika händelser i livet som lett dem till att börja skada sig själva så visar ovanstående stycken på att det finns gemensamma bakomliggande faktorer till varför unga tjejer inleder sitt självskadebeteende, det vill säga att dämpa ångest samt att hantera dålig självkänsla. Det samtliga tjejer har gemensamt är att de upplever att det är något som är fel på dem och samtliga vänder sig till sig själva för att hitta lösningar. Lösningen i tjejernas fall blir att självskada för att hantera de outhärdliga känslor som tjejerna bär på. Det samtliga tjejer beskriver är att ångesten endast dämpas i stunden, vilket är anledningen till att de vänder sig till självskadebeteendet om och om igen.
5.4 Vändpunkter
Samtliga tjejer redogör i sina självbiografier för olika typer av vändpunkter som medfört att de avslutat sitt självskadebeteende. Vändpunkterna presenteras i två underrubriker: ”en mening med livet” samt ”rädsla för att dö”. I underrubriken en mening med livet tydliggörs att flertalet författare fann olika sammanhang och intressen som kom att bidra till en mening med livet och ett minskat självskadebeteende. Tjejerna fann något de var bra på och som bidrog till glädje. I underrubriken en rädsla för att dö presenteras att flertalet författare behövde vara nära sin egen död för att inse att de ville leva. Detta bidrog till att en kämpaglöd växte inom tjejerna.
