grund- och gymnasieskola, inför hösten 2008 framgår att det även fortsättningsvis kommer att vara brist på lärare i yrkesämnen.
Skillnaderna i elevkullarnas storlek påverkar naturligtvis det totala behovet av lärare förutsatt att lärartätheten hålls relativt stabil, vil-ket Skolvervil-kets statistik visar att den gör. Under senare delen av 90-talet var elevantalet relativt stabilt och höll sig mellan 305 000 till 312 000 elever i gymnasieskolan. Därefter har antalet elever ökat och under läsåret 2007/08 uppgick elevantalet till 390 100. Enligt Skolverket kommer det att öka även under kommande år men där-efter minska fram till år 2016. Under 90-talet var lärarantalet rela-tivt stabilt, runt 29 000 men under 2000-talet har antalet lärare i gymnasieskolan ökat från cirka 31 000 läsåret 2001/02 till cirka 37 500 lärare 2006.
Siffrorna när det gäller yrkeslärare utan lärarexamen har pro-centuellt inte förbättrats något mellan 2006 och 2008. Skolverket drar slutsatsen att examinationsbehovet av yrkeslärare i genomsnitt är 740 lärare per år fram till år 2012. Detta ska jämföras med att det utexaminerades cirka 300 yrkeslärare läsåret 2006/07, alltså en differens mellan behov och tillgång på över 400 lärare.
Det finns samtidigt risker för överskott av andra lärarkategorier inom gymnasieskolan, framförallt inom allmänna ämnen som Svenska och samhällsorienterade ämnen. Såväl grund- som gymna-sieskolan står samtidigt inför stora pensionsavgångar och färre elever vilket eventuellt kan lindra problematiken. Skolverkets slut-sats är att det till gymnasieskolan kommer att behöva examineras cirka 2 000 lärare varje år under perioden 2008–2012.
3 Dagens gymnasieskola
Gymnasieskolan har under de senaste decennierna stått under ett antal förändringar, vissa större och vissa mindre. Den största förändringen skedde när programgymnasiet infördes 1992–95.
Inför år 2000 gjordes en översyn som var av mindre karaktär i de flesta avseenden. Då tillkom ett nytt program, Teknikprogrammet, vilket blev det 17:e nationella programmet. Det gjordes också förändringar i betygssystemet då det tidigare endast funnit betygs-kriterier för nivåerna Godkänd och Väl godkänd. Därutöver tillkom att varje elev, oberoende av program, skulle genomföra ett projektarbete (PA1201). Detta arbete har sin historia i regerings–
skrivelsen Utvecklingsplan för förskola, skola och vuxenutbildning – kvalitet och likvärdighet (skr.1996/97) där det fanns förslag på en yrkesexamen som skulle innefatta ett projektarbete som skulle återspegla både teoretisk och praktisk kunskap. I Regeringens pro-position Gymnasieskola i utveckling – kvalitet och likvärdighet (1997/98:169) utgår man ifrån att det från och med år 2000 ska fin-nas en gymfin-nasieexamen och att det ska finfin-nas ett examensarbete som är kopplat till denna. Examensarbetet skulle enligt propositio-nen genomföras av alla elever oberoende program. Det blev av olika orsaker ingen gymnasieexamen år 2000 men det infördes ett ”större självständigt arbete” motsvarande de tankar som fanns kring ett examensarbete. Av naturliga skäl kunde det inte heta examens–
arbete om det inte fanns någon examen. Namnet på detta arbete kom då att bli ”Projektarbete”.
Samtliga nationella program anses studieförberedande genom att de ger grundläggande behörighet till studier på högskola.
Naturvetenskaps- och Samhällsvetenskapsprogrammet uttrycker klart i sina programmål att de framförallt är studieförberedande program. De 15 övriga ses som både yrkes- och studieförbere-dande, några av dem med tyngdpunkt mot högskolestudier, andra med tyngdpunkt mot arbete direkt efter avslutade gymnasiestudier.
Dagens gymnasieskola SOU 2008:112
Exempelvis Teknik- och Estetiska programmet har tillsammans med Naturvetenskap- och Samhällsvetenskapsprogrammet inget krav på att anordna arbetsplatsförlagd utbildning vilket indikerar en svagare anknytning direkt till arbetslivet.
Programmen kan delas in i tre olika huvudkategorier, en kate-gori som främst syftar till vidare studier, en som syftar både till vidare studier och direkt till arbete samt en grupp som i huvudsak leder direkt till arbete även om den grundläggande högskolebehö-righeten finns. Variationerna mellan vilken kategori vissa av pro-grammen hamnar i har också att göra med vilka s.k. valbara kurser den enskilda skolan väljer att erbjuda samt hur eleven väljer kurser inom sitt individuella val. I dessa fall kan eleven ofta även läsa kurser som ger särskild behörighet till högskola, exempelvis Matematik B, Engelska B eller Samhällskunskap B. Sådana profiler är vanliga inom exempelvis Omvårdnadsprogrammet som till stor del förbereder för sjuksköterskeutbildningen på högskolan. Ett annat exempel är Barn- och fritidsprogrammet som kan förbereda för högskoleutbildningar med anknytning till programmets karaktär. Även utredningen Framtidsvägen – en reformerad gym–
nasieskola (SOU 2008:27) gör en liknande indelning mellan studieförberedande och yrkesförberedande utbildningar inom den befintliga gymnasieskolan.
Studieförberedande Studie- och yrkesförberedande Yrkesförberedande Naturvetenskaps-programmet Barn- och fritidsprogrammet Byggprogrammet Estetetiska programmet Medieprogrammet El-programmet
Naturbruksprogrammet Energiprogrammet
Omvårdnadsprogrammet Fordonsprogrammet
Teknikprogrammet Handels- och
administrationsprogrammet
Hantverksprogrammet
Hotell- och
restaurangprogrammet
Industriprogrammet
Livsmedelsprogrammet
Inom alla program finns karaktärsämnen som definieras ” de ämnen genom vilka programmet får sin karaktär” (Gymnasieförordning
SOU 2008:112 Dagens gymnasieskola
[1992:394]). Inom de program som hamnar i de två högra kolum-nerna finns yrkesämnen. Yrkesämnen definieras ”karaktärsämnen som har en yrkesinriktad profil” (Gymnasieförordning [1992:394]). Ur denna synvinkel är det tveksamt om det finns yrkesämnen på Teknikprogrammet, samtidigt som kursplane-strukturen följer den som finns för yrkesämnen. Teknikprogram-met kan också kombineras med kurser från andra mer yrkesförberedande program vilket då ger en mer yrkesnära profil. I vilken kategori detta program hamnar avgörs till stor del utifrån vilka ämneskombinationer som erbjuds inom den enskilda utbildningen i s.k. valbara kurser.