6 Den nya EU-‐regleringens effekt 42
6.3 Effekter för andra medlemsstater 44
6.3.2 Frankrike 45
Alternativ tvistlösning innefattar som bekant även medling och i Frankrike är just medling en väletablerad metod för att lösa konsumenttvister utanför domstol.102
De senaste åren har medlingen i Frankrike utvecklats och förtydligats genom ny nationell lagstiftning och genom att medlingsdirektivet implementerats. Som ett resultat av detta har vissa principer antagits, bland annat ska resultatet av en med-‐ ling inte vara bindande för någon av parterna och inte innehålla några bindande rekommendationer. Medlingen ska dessutom vara gratis för konsumenter.103 Efter
implementeringen finns även särskilda krav på medlarna. Bland annat ska de ut-‐ föra medlingen på ett opartiskt och kompetent sätt. ADR-‐direktivet är tillämpligt även vid den typ av medlingsförfarande som används i Frankrike för att lösa kon-‐ sumenttvister, så länge tvisten har sin grund i ett köpe-‐ eller tjänsteavtal mellan en näringsidkare och en konsument.104 Det kan dock vara av intresse att nämna, med
tanke på traditionen med företagsinterna medlare i Frankrike, att ADR-‐direktivet inte är tillämpligt på förfaranden då de personer som är ansvariga för att lösa tvis-‐ ten är anställda eller endast får ersättning av den enskilda näringsidkaren. Det finns dock utrymme för undantag från den här bestämmelsen om bestämmelserna om oberoende och opartiskhet enligt direktivet är uppfyllda.105
Att medling har sådan stark ställning i Frankrike beror på att stora företag i början av 1990-‐talet inrättade överprövningsinstanser som tillämpade medlingsförfaran-‐ den för att hantera klagomål från kunder.106 Medlingsinstituten har sedan blivit
allt mer självständiga i förhållande till företagen men än finns det anledning att ifrågasätta om vissa av medlarna kan uppfylla kraven på opartiskhet som med-‐
102 Se Benöhr a a s 7.
103 Se Hodges m.fl., Consumer ADR in Europe s 38. 104 Se direktiv 2013/11/EU, art 1 p 1.
105 Se a dir, art 1 p 2. 106 Se Hodges m.fl. a a s 37.
lingsdirektivet ställer upp. Det har dock på senare tid inrättats statliga medlare som i princip fyller samma funktion som ombudsmännen i Storbritannien. Det finns även vissa medlingsinstitut som löser konsumenttvister inom särskilda branscher.107 Ett av de mest framträdande är Fédération Française des Sociétés d’Assurancs (FFSA) som är det ledande medlingsinstitutet i försäkringsbranschen.
Omkring 90 % av försäkringsbolagen är anslutna till FFSA och det är försäkrings-‐ bolagen som bekostar medlingen.108 Antalet konsumenter som ansökte om med-‐
ling hos FFSA ökade under åren 2008-‐2010 med 30 % och åren 2010-‐2012 med 59 %. Ett ökat antal konsumenter använder internet för att ansöka om medling.109 Det
ökande antalet ansökningar vittnar om att konsumenterna uppskattar medling som tvistlösningsform.
Frankrikes system med olika medlingsinstitut är i praktiken mycket likt Storbri-‐ tanniens system och implementeringsarbetet torde därför behöva ske på liknande sätt.110 En uppenbar skillnad är att många av instituten i princip är överprövnings-‐
nämnder inom ramen för stora företags egen verksamhet. ADR-‐direktivet innehål-‐ ler omfattande regler om oberoende och opartiskhet.111 Redan idag finns regler
som avser oberoende och opartiskhet avseende de stora franska medlingsinstitu-‐ ten inom olika områden, exempelvis bank och försäkring.112 De fall där det kan
vara aktuellt att ifrågasätta opartiskheten hos medlingsinstitutets anställda bör framför allt vara när medlingsinstitutet på något sätt är en del av företaget som är inblandat i tvisten. I dessa fall måste det ligga i företagets intresse att avgöra tvis-‐ ter på ett bra sätt för att behålla en bra relation med kunderna. Ett storföretag som erbjuder ett undermåligt medlingsförfarande till sina kunder skulle med all sanno-‐ likhet missgynnas av detta. Kunderna blir naturligtvis missnöjda med den dåliga servicen och i förlängningen kommer det leda till att de väljer att sluta använda företagets produkter eller tjänster. Därför bör medling som drivs inom ramen för storföretags verksamhet – med eller utan regler om opartiskhet eller obundenhet –
107 Se Hodges m.fl. a a s 43. 108 Se Benöhr a a s 8.
109 Se The Mediator of the French Federation of Insurance Companies Annual report s 43. 110 Se Hodges m.fl. a a s 37.
111 Se direktiv 2013/11 art 6, särskilt p.4.
112 Se exempelvis Mediation Charter of the FFSA art 2 och 8 och Monetary and Financial Code, Art L
ske på ett oberoende och opartiskt sätt. Förhoppningsvis är även detta ett verkligt incitament för Frankrikes storföretag som tillhandahåller medling ”in-‐house”. För att kunderna ska behålla förtroendet för de enskilda medlingsinstituten och för systemets utformning är det dock mycket viktigt att oberoende och opartiskhet fortsättningsvis står i fokus när systemet ska utvecklas. Ett sätt att öka förtroendet för alla tvistlösningsorgan som omfattas av ADR-‐direktivet är att inrätta ett ”euro-‐ peiskt överensstämmelsemärke”. Det skulle kunna användas för att visa vilka tvist-‐ lösningsorgan som uppfyller direktivets kvalitetskriterier och även visa vilka nä-‐ ringsidkare som är anslutna till de organen.113 Detta skulle på ett tydligt sätt ge
konsumenterna information om vilka möjligheter som finns att lösa en eventuell tvist.
Frankrikes svar på Sveriges Finansinspektionen – Autorité des Marhcés Financiers (AMF) – ska övervaka investeringar i finansiella instrument, se till att till att inve-‐ sterare får information och upprätthålla ordning i finansbranschen. AMF tillhan-‐ dahåller assistans för konsumenter genom att svara på frågor och genom att er-‐ bjuda gratis medling i tvister som faller inom AMF:s kompetensområde.114 Precis
som hos FFSA ökar intresset för att ansöka om medling hos AMF. Under 2012 ökade antalet ansökningar om medling med 15 % jämfört med 2011. Av de re-‐ kommendationer som AMF lämnade i tvister och som var till fördel för den sö-‐ kande var det endast 2 % som inte följdes av parterna. Endast 5 % av de rekom-‐ mendationer som var till nackdel för den sökande överklagades.115 Statistiken vitt-‐
nar om att konsumenterna i stor utsträckning rättar sig efter AMF:s rekommendat-‐ ioner, oavsett om de är till fördel eller nackdel för dem. Ett ökat antal konsumenter väljer också att söka hjälp hos AMF. Detta vittnar om att konsumenterna uppskat-‐ tar medling i den här typen av tvister och att AMF gör ett bra jobb.
Med tanke på att Frankrikes nuvarande situation liknar Storbritanniens, med många olika aktörer som löser konsumenttvister beroende på vad tvisten består i, kan det finnas behov av att ett eller flera nya medlingsinstitut inrättas. Här bör
113 Se Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, (2012/C 181/), p 3.3. 114 Se för detta och det föregående http://www.amf-‐france.org/en_US/Le-‐mediateur-‐de-‐l-‐
AMF/Presentation.html och Hodges m.fl. s 47 ff.
tvister tas upp som idag faller utanför de andras kompetensområde. Kanske kunde det finnas en poäng med att inrätta ett statligt drivet medlingsinstitut för den här sortens tvister. På så sätt finns det mindre utrymme för tvivel om institutets obe-‐ roende och opartiskhet. Att konsumenter i allt större utsträckning ansöker om medling hos olika franska medlingsinstitut talar också för att utöka tillgången till medlare. Blir arbetsbördan hos medlingsinstituten för stor finns risk för långa handläggningstider och försämrad kvalitet vilket naturligtvis skulle skada det för-‐ troende medling som tvistlösningsform nu åtnjuter i Frankrike.
6.3.2.1 Medling i Sverige enligt Frankrikes modell
I Sverige är medling som tvistlösningsform inte lika utbredd som i Frankrike. Med-‐ ling förekommer dock även i Sverige, i och utanför domstol. I indispositiva tviste-‐ mål som rör vårdnad, boende eller umgänge förekommer det inte sällan att tings-‐ rätten enligt FB 6:18 a uppdrar åt en medlare att försöka få föräldrarna att nå en samförståndslösning förenlig med barnets bästa. År 2011 trädde lag (2011:860) om medling i vissa privaträttsliga tvister i kraft. Den reglerar medling som sker utanför domstol och antogs i syfte att öka möjligheterna att lösa tvister på frivillig väg.116 Frågan är dock om Sverige kunde lära av Frankrike och göra tydligare sats-‐
ningar på medling, även inom ramen för vissa storföretags verksamheter. Trots krav på opartiskhet och obundenhet är det min uppfattning att en sådan lösning inte skulle vara så lyckad i Sverige. Det är redan relativt vanligt att större företag, särskilt försäkringsbolag har en överprövningsnämnd där kunder kan få sina tvis-‐ ter prövade innan en eventuell process inleds i domstol eller i hos ett annat tvist-‐ lösningsorgan.117 I Frankrike utvecklades medlingens ställning till stor del tack
vare att storföretag inrättade egna medlingsinstitut.118 I Sverige har inte utveckl-‐
ingen skett på samma sätt. En ökad användning av medling, eller alternativ tvist-‐ lösning i allmänhet, bör, med tanke på den starka ställning staten intar på konsu-‐ mentskyddets område, inte ske inom ramen för företags verksamhet. Istället kan med fördel alla de branschorganisationer, som redan nu har stark förankring i de olika branscherna de utövar tillsyn över, användas för att erbjuda konsumenter
116 Prop 2010/11:128 s 1.
117 Se Heuman, Reklamationsnämnder och försäkringsnämnder s 90 ff. 118 Se kap 6.3.2.
alternativ tvistlösning. De franska konsumenterna verkar vara positivt inställda till medling, något som inte minst framgår av den kraftiga ökning av ansökningar de olika franska medlingsinstituten mottagit under de senaste åren.119