5 ODR-‐förordningen och ADR-‐direktivet
5.2 ODR-‐förordningen 35
EU:s inre marknad är idag en självklarhet för konsumenter, vi handlar över grän-‐ ser i stor utsträckning. Därför står konsumenterna i centrum när den inre mark-‐ naden ska främjas.81 I det här fallet ska den inre marknaden främjas genom att se
till att tillgången till effektiv och tillförlitlig tvistlösning online säkerställs. Detta är viktigt eftersom det för närvarande saknas mekanismer som ger konsumenter möjligheten att lösa tvister online. Marknaden för ODR är i dagsläget fragmenterad och det hämmar EU:s medlemsländers möjlighet till ökad konkurrenskraft och till-‐ växt. Den ojämna tillgången till och kännedomen om tillfredsställande sätt för att lösa tvister online inverkar också negativt på konsumenters förtroende när det kommer till att köpa varor och tjänster över gränserna. Vad förordningen kommer få för synlig effekt, vad den rent praktiskt syftar till, är att inrätta en plattform för tvistlösning online på unionsnivå.82 Plattformen kommer bestå av en webbplats dit
konsumenter och näringsidkare kan vända sig när de vill lösa en tvist utanför domstol online. Med anledning av uppsatsens syfte och avgränsningar kommer
79 Se t.ex. Europaparlamentets resolution 2011/2117 s 1 f samt Kommissionens meddelande ”In-‐
remarknaden – Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för inre marknaden – Gemensamma insatser för att skapa ny tillväxt.
80 Förordning 524/2013, art 1 och direktiv 2013/11, art 1. 81 Se anförda förordning, ingresspunkt 6 samt ovan, avsnitt 2.2. 82 Se anförda förordning ingresspunkt 18 och art 1.
förordningens och direktivets effekter för näringsidkare i regel att utelämnas. Di-‐ rekt på webbplatsen ska konsumenter kunna lämna in klagomål och ladda upp handlingar genom ett formulär som sedan vidarebefordrar klagomålet till ett be-‐ hörigt organ.
5.2.2 Tillämpningsområde
Förordningen tar sikte endast på tvister som uppstår i samband med köpe-‐ eller tjänsteavtal som ingåtts online. Den tillämpas endast då tvister löses utanför dom-‐ stol.83 Detta är ett tydligt tecken på vilket självklart inslag e-‐handel numera utgör i
vardagen för många EU-‐medborgare. Kanske är det också ett tecken på att även ODR kan komma att bli ett lika självklart val om en tvist uppstår i samband med e-‐ handel.
Såväl sådana tvister som uppstår vid gränsöverskridande e-‐handel som sådana som uppstår vid handel inom landets gränser omfattas av förordningen och ska därför kunna lösas genom att man använder sig av den nya plattformen. För att förordningen ska bli tillämplig måste tvisten lösas av ett tvistlösningsorgan som finns förtecknat på plattformen. Detaljer för hur förteckningen ska ske finns stad-‐ gade i art 20 i direktivet.
5.2.3 Onlineplattformens utformning
Det är Kommissionen som är ansvarig för att utveckla och driva onlineplattformen. I förordningens artikel 5 framgår hur den ska vara utformad, vilka uppgifter den ska ha och vilken information som ska hållas tillgänglig på den. Det finns krav som lämnar visst utrymme för tolkning, exempelvis att plattformen ska vara tillgänglig för och kunna användas av alla, även utsatta användare. Den ska helt enkelt vara användarvänlig. Av art 5, p 4 framgår en del tydligare krav. Plattformen ska till-‐ handahålla ett klagomålsformulär och ska kunna sköta kommunikationen med svaranden och det behöriga tvistlösningsorganet som parterna enats om att an-‐ vända sig av. Vidare ska onlineplattformen tillhandahålla ett kostnadsfritt verktyg för ärendehantering. Via detta system ska parterna och tvistlösningsorganet kunna kommunicera och genomföra tvistlösningsförfarandet. Handlingar ska också
kunna översättas via plattformen och parterna ska via plattformen kunna utvär-‐ dera dels plattformen i sig och dels det använda tvistlösningsorganet i samband med att en tvist löses. Utöver dessa specificerade uppgifter finns även tydliga reg-‐ ler som anger vilken information som ska offentliggöras på webbplatsen. Portalen ska vara tillgänglig på den redan nu existerande informationsportalen ”Ditt Europa”. Portalens layout är förmodligen inte högsta prioritet inför lanseringen. Jag är dock övertygad om att en hemsida som framstår som gammalmodig och som presenterar information på ett otydligt sätt får folk att avstå från att använda tjäns-‐ terna som erbjuds via den. Ditt Europa är enligt mig ett ganska bra exempel på en webbplats som brister i användarvänlighet p.g.a. utdaterad layout. Förhoppnings-‐ vis sker en förbättring även på den här fronten i samband med att den gemen-‐ samma portalen lanseras.
5.3 ADR-‐direktivet 5.3.1 Inledning
Eftersom ODR-‐förordningen och ADR-‐direktivet i hög grad är sammanflätade är deras syften snarlika. Direktivets syfte är, som nämnts ovan, att uppnå ett starkt konsumentskydd och på så sätt bidra till en välfungerande inre marknad.84 Om
förordningen, enkelt utryckt, kommer att resultera i att Kommissionen upprättar en onlineplattform, till vilken alternativa tvistlösningsorgan kan anslutas, är ADR-‐ direktivets främsta funktion att ställa krav på medlemsstaterna angående de tvist-‐ lösningsorgan som ska anslutas till plattformen. Kraven i ADR-‐direktivet riktar sig till medlemsländerna till skillnad mot det som stadgas i förordningen som riktar sig till EU, särskilt Kommissionen, som är ansvarig för att inrätta, driva och kon-‐ trollera onlineplattformen.
5.3.2 Tillämpningsområde
Direktivet ska tillämpas på förfaranden som utanför domstol syftar till att lösa tvis-‐ ter som uppstått som en följd av ett köpe-‐ eller tjänsteavtal mellan en näringsid-‐ kare etablerad i unionen och en konsument som är bosatt i unionen. Det ska till-‐ lämpas då ett alternativt tvistlösningsorgan föreslår eller ålägger parterna en lös-‐ ning. Det alternativa tvistlösningsorganet måste uppfylla kraven i direktivet. Di-‐
rektivet ska inte tillämpas då de personer som löser tvisten är anställda eller får ersättning enbart av den enskilda näringsidkaren om de inte uppfyller särskilt specificerade krav. Det ska inte heller tillämpas i förfaranden för konsument-‐ klagomål som helt tillhandahålls av näringsidkaren. Som nämnts tidigare är det endast förfaranden som inleds av konsumenten som omfattas av direktivets till-‐ lämpningsområde. Förfaranden som inleds med att en näringsidkare klagar på en konsument omfattas alltså inte av direktivets tillämpningsområde. Det finns även ett antal andra specifika situationer då direktivet inte ska tillämpas.85
En av direktivets främsta funktioner är att uppnå enhetlig tillgång till och känne-‐ dom om alternativ tvistlösning inom unionen. Därför har detta direktiv företräde i förhållande till andra unionsakter eller bestämmelser. Om någon bestämmelse i en annan unionsakt rör förfaranden av det slag som regleras av ADR-‐direktivet ska den alltså inte tillämpas om den strider mot en bestämmelse i ADR-‐direktivet. Det s.k. medlingsdirektivet ska dock tillämpas utan hinder av direktivet om alternativ tvistlösning.86
5.3.3 Kraven på de anslutna tvistlösningsorganen
5.3.3.1 Informationskrav
Direktivet ställer krav på medlemsländerna att se till att de tvistlösningsorgan som ansluts till plattformen uppfyller särskilda krav. Direktivets definition av ”alterna-‐ tivt tvistlösningsorgan” är:
”varje organ, oavsett beteckning, som är varaktigt inrättat och erbjuder tvistlösning genom ett tvist-‐ lösningsförfarande och som är förtecknat i enlighet med artikel 20.2.”87
I och med hänvisningen till artikel 20.2, vilken i sin tur hänvisar till ett flertal artik-‐ lar i direktivets kapitel II, ställs höga krav på kvalitet. Bestämmelserna riktar sig till de behöriga myndigheterna i medlemsländerna.
Behörig myndighet ska bland annat se till att tvistlösningsorganen till den lämnar särskild information, specificerad i artikel 19. Viss information ska lämnas i sam-‐
85 Se a dir, art 2. 86 Se a dir, art 3. 87 Se a dir, art 13.
band med att tvistlösningsorganet ansluts till plattformen. Här rör det sig om enkel information som namn, kontaktuppgifter och webbplats men även om öppnare krav som att organet ska ge en motiverad förklaring om huruvida det kan anses vara ett alternativt tvistlösningsorgan enligt direktivet och därmed uppfyller kvali-‐ tetskraven i kapitel II.
Vartannat år ska de anslutna tvistlösningsorganen lämna information om bland annat antal mottagna tvister, hur många tvister som avbryts innan ett resultat nås och hur lång tid tvisterna normalt sett tar att lösa. Utöver den här informationen som i princip är enkel statistik, ska de anslutna organen även presentera en del annan information som är av mer utvärderande karaktär. De ska bland annat pre-‐ sentera vilka faktorer som vanligtvis orsakar tvister mellan konsumenter och nä-‐ ringsidkare samt ge förslag på hur dessa problem kan undvikas i framtiden. Orga-‐ net ska även utvärdera den egna verksamheten i syfte att effektivisera och för-‐ bättra den.
5.3.3.2 Kvalitetskrav
I direktivets andra kapitel finns tillgänglighets-‐ och kvalitetskrav beträffande de alternativa tvistlösningsorganen som ansluts till plattformen. Artikel fem ställer upp tillgänglighetskrav av den mer grundläggande sorten, att konsumenterna ska kunna lämna in klagomål och dokument online samt att parterna ska kunna utbyta uppgifter på elektronisk väg. Här finns även regler om att personuppgifter ska lag-‐ ras i enlighet med den lagstiftning som genomför direktiv 95/46/EG, det så kallade Dataskyddsdirektivet. Artikel 5 p 4 ställer också upp regler för när tvistlösningsor-‐ ganet kan avstå från att hantera en tvist. Bland annat får medlemsstaterna besluta om att kräva att konsumenten, innan ett klagomål lämnas in, tar kontakt med nä-‐ ringsidkaren i syfte att lösa frågan direkt. Detta torde kännas bekant för svenska konsumenter då reglerna i KköpL angående fel och reklamation av varor uppma-‐ nar till liknande hantering av situationer då en tvist skulle kunna bli aktuell. Det lämnas även utrymme för medlemsländerna att besluta om tröskelbelopp för att tvister som rör allt för små belopp inte ska behöva tas upp till prövning. Beloppen får dock inte vara så höga att de väsentligen försämrar konsumenters tillgång till alternativa tvistlösningsorgans behandling av klagomål. Frågan om hur höga mi-‐
nimibeloppen ska vara är besvärlig. En stor del av den e-‐handel som sker rör små belopp som kanske kan tyckas försumbara. Samtidigt verkar det med största san-‐ nolikhet negativt på handeln i stort om de allra flesta ”vanliga” konsumenterna känner att de inte kommer att kunna lämna in ett klagomål på grund av att värdet på det yrkade är för lågt. I dagsläget prövar ARN t.ex. inte tvister som rör en elekt-‐ ronikvara vars värde understiger 1 000 kr.88 För en konsument som hamnar i en
tvist med en näringsidkare efter att ha köpt en elektronikprodukt för 950 kr kan det nog kännas rätt frustrerande att inte ha möjligheten att få tvisten prövad på ett säkert och snabbt sätt. Det återstår att se om ARN:s tröskelbelopp kommer att ju-‐ steras.
De krav som troligtvis kan vålla störst tolkningssvårigheter är de om sakkunskap, oberoende, opartiskhet samt öppenhet, effektivitet, rättvisa, frihet och legalitet. Att tvistlösningsorganen ska uppfylla krav inom dessa områden är givetvis en själv-‐ klarhet. Med tanke på att tillgängligheten och kvaliteten på de alternativa tvistlös-‐ ningsorganen idag skiljer sig mellan medlemsländerna ligger det dock nära till hands att det även fortsättningsvis kommer att förekomma skillnader inom dessa områden.
5.3.4 Legalitetskrav
Det konsumentskydd svenska konsumenter har genom exempelvis KköpL och KtjL kommer även fortsättningsvis ha stor betydelse. Enligt art 11 ska den lösning som tvistlösningsorganet fastställer inte leda till att konsumenten fråntas det skydd som denne har enligt tvingande regler i den medlemsstat där denne har sin hem-‐ vist. Det här blir med största sannolikhet ett problem främst i tvister där en främ-‐ mande rättsordning ska tillämpas.