Frankrike

4.3.1 Nationell bakgrund

• Kraftreaktorer: 58 st i drift, svarar för nästan 80 % av elproduk-tionen. Alla dessa är PWR.

• Operatorer av kärntekniska anläggningar:

Huvudsakligen Electricité de France (EDF)

Commissariat à l´Energie Atomique (CEA) Compagnie Générales des Matàéres Nuclé-ares (COGEMA)

Agence Nationale pour les Déchets Radio-actifs (ANDRA)

EDF står för kraftproduktion, CEA för forskning och utveckling, COGEMA för kärnbränslecykeln från uranproduktion till avfalls-hantering och ANDRA för slutförvar av radioaktivt avfall. Ett kännetecknande för alla dessa organ är att de är till stor del eller helt statsägda. CEA och EDF är stora delägare i COGEMA och ANDRA. Dessutom är CEA en signifikant delägare av många (de flesta?) större företag inom kärnkraftindustrin, typ Framatome, SGN, m.fl. CEAs kommersiella verksamhet styrs genom ett hol-ding bolag, CEA Industrie, som har en omsättning på mer än 8 miljarder € varje år.

• Myndigheter:

− Direction de la Sûreté des Installation Nucléaires (DSIN) är kärnsäkerhetsmyndigheten. DSIN har ett forsknings-institut (Institute de Radioprotection et de Sûreté Nucléa-ire, IRSN) som rådgivande organ och rapporterar till miljö- och industridepartementen. Strålskyddsfrågor hanteras av hälso- och arbetsmarknadsdepartementen med Office de Protection contre les Rayonnements Iounisante (OPRI) som rådgivare.

• Finansiering:

Ägarna till alla kärntekniska anläggningar måste beräkna rivnings-kostnaderna inklusive avfallshantering för deras anläggningar och sätta undan medel för att finansiera detta. De samlade medlen måste kontrolleras varje år för att ta hänsyn till t.ex. inflation och

en acceptabel ränta. För CEA har det etablerats en specialfond för att finansiera rivning av deras laboratorier.

• Annat av intresse:

− Frankrike har haft slutförvar i drift i många år. Det första, Centre Manche, nära La Hague, togs i drift 1969 och kunde ta emot 530 000 m³ lågaktivt avfall innan den stängdes 1994. Den andra, Centre l´Aube, har varit i drift sedan 1992. Den har en kapacitet på 1 miljon m³. Ett tredje slut-förvar håller på att byggas för s.k. ”very low level waste”

(VLLW), vilket omfattar kortlivade nuklider med ett akti-vitetsinnehåll på några Bq/g (upp till 100 Bq/g?). Enligt uppgift ska det tredje slutförvaret inte klassas som en kärnteknisk anläggning utan istället ska betraktas som en slutstation för farligt avfall

− Officiellt har Frankrike inga friklassningsgränser. Således släpps inte något radioaktivt material ut från rivning. Det tillämpas ”zonindelning” vid anläggning som ska rivas. Ut-rymmen delas i ”nukleära” och ”icke nukleära” områden ba-serade på driftshistorik. De ”nukleära” områdena rensas till s.k. ”target levels”, f.n. 0.4 Bq/cm² respektive 0.4 Bq/g för att klassas som ”icke nukleärt”.

4.3.2 EDFs Rivningsprogram för första generationens kärn-kraftverk

Fram till det sena nittiotalet hade EDF planerat att låta sina ut-tjänta avställda reaktorer stå i ”säker avställning” (SAFSTOR) i ca.

50 år innan nedmontering och rivning till s.k. ”stadium 3”, då om-rådet kunde friklassas. Myndigheten DSIN var orolig att sådana

”interima” situationer lätt kunde permanentiseras och gav 1996 uppdrag åt CEA och EDF att inkomma med ett förslag till total-rivning av Brennilis EL4 reaktor innan slutet av 1999. Förslaget till totalrivning av Brennilis levererades 1999. Två år senare gick EDF ett steg vidare och presenterade ett förslag till totalrivning till sta-dium 3 av

− Alla 6 avställda gasgrafit reaktorer (Chinon A1, A2 och A3;

Bugey 1 och St Laurent A1 och A2)

− Brennilis PHWR

− Chooz A PWR

− Creys-Malville (Superphenix) snabb bridreaktor

− Förvaringssilon vid St Laurent för grafithylsor till gasgrafit reaktorer motsvarande ca. 2 000 t grafit).

Den nya offensiva strategin siktar mot

− Att visa att totalrivning på en industriell skala är fullt

möj-− Att det finns kapacitet att hantera det uppkomna avfallet lig

− Att ta tillfälle att etablera en ”rivningsgrupp” inom EDF, som kan ta vid när det blir aktuellt med rivning av de PWR som nu är i drift.

Rivningen ska äga rum i två etapper över totalt ca. 25 år. Totalt uppskattas kostnaderna till hela programmet till 3 miljarder Euro, varav planerings/ingenjörskostnader utgör 20-25 %, rivningsarbete 40–45 % och avfallshantering 20–25 %. Under den första etappen ska Brennilis, Superphenix, Chooz A och Bugey 1 rivas. Erfaren-heter från Bugey 1 ska kunna tillämpas vid rivning av de andra gas-grafit reaktorerna vid Chinon och St Laurent under den andra etappen. De huvudsakliga målen med programmet är

− Förenkling av administrativa procedurer, t.ex. tillstånd från statliga och lokala myndigheter och kommittéer

− Kartläggning av avfallsrutter för

• 670 000 t icke radioaktivt avfall

• 400 000 t radioaktivt avfall, varav

o 200 000 t VLLW är avsett för det CSTFA slutförvar som är under bygge

o 100 000 t kortlivat låg- och medelaktivt avfall till Centre l´Aube

o 80 000 t är betong kontaminerat med natrium

o 20 000 t grafit till ett grafit-(mellan?)lager som väntas bli klart 2010

o 1 000 t långlivat medelaktivt avfall som måste mellanlagras, eventuellt i långtids-mellanlagringsanläggningen ICEDA, som ska vara färdig 2027.

− Uppsättning av en industriell organisation för riv-ning. EDF har redan etablerat en ny avdelning,

CIDEN, för att samla alla deras kunskaper om riv-ning, avfallshantering och miljö.

CEA har också satt igång ett program för rivning av laboratorier, celler, forskningsreaktorer och avfallshanteringsanläggningar över den kommande 10 års perioden.

4.3.3 Brennilis

Brennilis var en 73 MWe, tungvatten modererad, gaskyld (CO₂) prototyp tryckvattenreaktor som avställdes 1985 efter ca. 20 års drift. Sedan dess har bränslet transporterats bort till mellanlager i Caderache, primärsystemet dränerats och torkats och bränslebas-sängen tömts m.m. Fram till nyligen var anläggningen gemensamt ägd och driven av EDF och CEA. Numera är EDF ensam ägare.

Rivningen kom igång 1997. Målet var ett stadium 2 där endast reaktorinneslutningen med innehåll skulle vara kvarstående år 2005.

Byggnaderna för konditionering av vätskeformigt avfall (ETS), för förvaring av utbränt bränsle (SFB) och för lagring av fasta driftav-fall (SWS) skulle tömmas och rivas, liksom alla andra icke konta-minerade byggnader.

Som nämndes tidigare, officiellt så friklassas inget radioaktivt material i Frankrike. Brennilis är det första projektet där principen tillämpas i praktiken. Hela anläggningen delas in i två zoner: en

”nukleär”, varifrån allt avfall räknas som radioaktivt och den andra

”konventionella” varifrån allt avfall är icke radioaktivt per defini-tion. Varje rum i den ”nukleära” zonen analyseras med hänsyn till den process som har pågått och historiken av händelserna där.

Ytorna klassas i 4 kategorier och behandlas enligt medan:

Karakteristik Behandling Kategori 0 Utan radioaktiv kontamination Ingen

Kategori 1 Misstänkt torr kontamination på yta

Borttagning av färgskikt

Kategori 2 Misstänkt ytkontamination med vätskor

Borttagning av minst 6 mm ytmaterial

Kategori 3 Misstänkt djup kontamination Behandling bestäms från fall till fall

Alla ytor utsätts för kontrollmätningar efter behandling: endast

”statistiska” kontroller (ca. 10 % av ytorna) för kategori 0, 1 och 2, men 100 % av ytorna klassade som kategori 3. Vid kontrollmät-ningarna används ”target levels” (målnivåer) av 0.4 Bq/cm² respek-tive 0.4 Bq/g som högsta acceptabla värden. Om mätningarna visar värden under dessa nivåer, förbereds en ”declassification file” åt myndigheterna för godkännande.

Hittills har byggnaderna SFB, ETS och SWS blivit rensade till ovannämnda nivåer. Vad gäller den sistnämnda, SWS, så har myn-digheterna godkänt dess ”declassification file” och byggnaden har demolerats.

Det tidigare beslutet att riva Brennilis till stadium 2 har, som nämndes tidigare, ändrats av EDF till en totalrivning till stadium 3.

Det nuvarande rivningsprojektet ska vara klart 2005 varefter det nya projektet fortsätter så att allt radioaktivt ska vara borta från platsen och byggnaderna vara demolerade till år 2015.