USA

4.9.1 Nationell bakgrund

• Kraftreaktorer: 104 st svarar för ca. 22 % av elproduktionen.

Dessutom 22 st avställda.

• Andra kärntekniska anläggningar omfattar bl.a.:

− Ett stort antal laboratorier, anriknings- och upparbetnings-anläggningar i anslutning till kärnvapenproduktion. De flesta av dessa sorterar under Department of Energy.

− Forskningsreaktorer och laboratorier vid stora nationella institutioner vid Oak Ridge, Hanford, Idaho m.m.

• Myndigheter:

− Nuclear Regulatory Commission (NRC) som är huvud-myndighet när det gäller licens för rivning. NRC kräver uppställning av en Site Decommissioning Management

efter inlämnande av notifikation om permanent avställning måste kraftverksägaren lämna in en Post Shutdown De-commissioning Activities report (PSDAR) som ger en tidsplan och en kostnadsberäkning för hela rivningen.

PSDAR ska även omfatta en analys av miljöpåverkan. Där-efter organiseras ett offentligt möte av NRC för en diskus-sion med allmänheten.

− Andra myndigheter som granskar denna verksamhet är Environmental Protection Agency (EPA) samt delstats energi- eller miljömyndigheter.

• Finansiering:

NRCs regler (10 C FR 50.75) kräver att den som har en licens för ett kärnkraftverk ska på ett acceptabelt sätt visa att det finns finansiella medel för att riva anläggningen. I sak betyder det att verket ska producera en rivningsrapport som ska inklu-dera en kostnadsuppskattning av rivning och garantier att pengar ska finnas kvar den dag verket ska rivas. Vissa minimi-summor nämns (1986 USD):

För PWR av storlek 3 400 MWt eller större MUSD 105 - mellan 1 200 MWt och 3400 MWt MUSD (75+0.0088 P) - under 1 200 MWt, P antas vara 1 200 MWt formeln

För BWR av storlek 3 400 MWt eller större MUSD 135 - mellan 1 200 MWt och 3 400 MWt MUSD (104+0.009 P) - under 1 200 MWt, P antas vara 1 200 MWt i formeln

(P=MWt)

Summorna ska justeras med en faktor 0.65 L + 0.13 E + 0.22B, där L och E är eskalationsfaktor för arbetskraft och energi baserade på Department of Labour statistik och B är en eskalationsfaktor för avfallsdeponikostnader som ska tas från NRC rapport NUREG-1307, Report on Waste Burial Charges.

10 CFR 50.75 indikerar ett antal olika sätt att försäkra finanserna för att genomföra verkets rivning.

Enligt en sammanställning från Juli 1999, då NRC tog emot rapporter gällande 122 reaktorer (104 i drift och18 avställda), hade ägarna deponerat ca. 22.5 miljarder USD i ”external decommissio-ning trust fund accounts”. De totala minimikraven enligt de gene-riska formulan skulle vara 31 miljarder USD. De totala uppskattade

kostnaderna, enligt ägarna, var 38.7 miljarder USD, detta p.g.a. att flera ägare inkluderade poster såsom hantering av utbränt bränsle, demolering av byggnader, m.m., som NRC inte hade med i sin uppskattning.

På basis av den generiska formulan, har 15 av verken finansiering till 100 %, 46 har samlat mellan 50–100 % av behovet och mindre än 43 enheter hade finansiering till mindre än 50 % av den beräk-nade kostberäk-naden för rivning.

• Annat av intresse:

− USA har ett slutförvar för högaktivt avfall Waste Isolation Pilot Project (WIPP), som har byggts i New Mexico för transuraniskt avfall från försvarsprogrammet (vapentill-verkning).

− Tidigt på åttiotalet (?) skrevs avtal mellan dåvarande motsvarighet till U S Department of Energy (DOE) och ägarna till kommersiella kärnkraftverk där DOE åtog sig att bygga ett slutförvar för utbränt bränsle (+ annat högaktivt avfall?) från kommersiella verk. Förvaret skulle vara klart för att börja ta emot bränsle från 1998. I gengäld skulle kärnkraftverken betala 0.1 cent (0.001 USD)/kWh kärnk-raftel som säljs. Pengar skulle samlas i en s.k. ”Nuclear Waste fund”, som skulle vara en ”designated fund”. Fram till december 2002, hade 19.6 miljarder USD samlats i fon-den. Av dessa hade 5.9 miljarder USD spenderats på forsk-ning och utveckling. Det fanns kvar 13.8 miljarder USD i fonden. Men DOE har inget slutförvar att erbjuda kraft-verken för deras utbrända bränsle.

− En del av Nuclear Waste Fund har använts för att bygga tunnlar och en ”exploratory facility” vid Yucca Mountain i Nevada, för ett slutförvar av kärnbränsle. Läget där är att US Environmental Protection Agency (EPA) har utvecklat

”standards” för slutförvar. Baserade på dessa har US Nuc-lear Regulatory Commission (NRC) tagit fram ”regula-tions” för ett slutförvar. Anläggningen i Yucca Mountain ska användas av DOE för att ta fram geologiska och annan data för att tillfredsställa NRCs ”regulations” och EPAs

”standards”. Yucca Mountain kan börja ta emot utbränt bränsle från kommersiella kärnkraftverk först efter ett till-stånd från NRC.

4.9.2 Shippingport [1]

Shippingport Atomic Power Station nära Pittsburgh hade en 72 MWe PWR som togs i drift 1957 och avställdes 1982. Det bestäm-des att totalriva hela anläggningen till ett stadium 3 status (”green field”) för att demonstrera att ett fullskaligt kärnkraftverk kunde rivas på ett säkert och kostnadseffektivt sätt. Detta innebar de-montering av 17 100 m kontaminerat rör och 16 800 m icke-kon-taminerat sådant samt 1 300 kärl av olika storlekar.

Det mest anmärkningsvärda om Shippingport-projektet var borttagandet av reaktorkärlet med invändiga delar i ett stycke (Re-actor Pressure Vessel Package). Kärlets invändiga komponenter fixerades på plats genom injicering med lättbetong. Paketet inne-höll 6.09 x 10¹⁴ Bq av de totala 6.14 x 10¹⁴ Bq radioaktivitet som avlägsnades från anläggningen. Det flyttades med pråm från USAs ostkust genom Panamakanalen till Department of Energy´s deponi vid västkusten i Hanford.

Själva rivningsarbetet startades i September 1985 och avslutades i Juli 1989, ca. 6 månader tidigare än tidsplanen. Den totala projekt-kostnaden var 91.3 MUSD dvs. 7 MUSD mindre än den beräknade kostnaden 98.3 MUSD. Siten friklassades i December 1989. Bilden på sid – visar siten före och efter rivningen.

4.9.3 Fort St Vrain [1]

Fort St Vrain anläggningen i Colorado var en 330 MWe högtempe-ratur gaskyld reaktor och var den enda reaktor av den sort som togs i kommersiell drift. Den levererade elström till nätet mellan 1976 och 1989. Verkets ägare, Public Service Company of Colorado, be-stämde att totalriva anläggningen till ett stadium 3 efter en utred-ning som jämförde omedelbar rivutred-ning med alternativet att ”säkert förvara” över 55 till 60 år.

Bränslet flyttades till en tillfällig specialbyggd torr förvarsan-läggning på plats, en s.k. Independent Spent Fuel Storage Installa-tion (ISFSI). Därefter startades rivningsprojektet i Juli 1992. Några av de mest intressanta aspekterna som kännetecknade Fort St Vrains rivningsprojekt var:

− Fast pris kontrakt baserade på anbud,

− Diamant-wire sågning användes för att kapa ut locket på reaktortryckkärlet av förspänd betong,

− Alla genomföringar i reaktorkärlet avtätades, varefter kärlet fylldes med vatten (unikt för ett gaskylt reaktorprojekt).

Interna delarna segmenterades under vatten,

− Mycket kort rivningsperiod (39 månader),

− Lyckat förhållande med allmänheten genom mycket väl-fungerande kommunikationer med den lokala kommunen samt med media, delstats- och federala myndigheter.

Ett gaseldat kraftverk har byggts på platsen.

4.9.4 Översikt över några pågående rivningsprojekt [14, 17, 18]

Trojan

− 1 095 MWe PWR i drift över 16 år. Avställdes 1992 p.g.a.

problem med ånggenerator,

− Kostnadsuppskattning för totalrivning: 509 MUSD (1992) gjord av TLG Services,

− Ägarna valde ”incremental” rivning p.g.a. brist på pengar.

Genom att förhandla sig till ett förmånligt deponipris (1 800–2 500 USD/m³) vid Hanford slutförvar, kunde de riva stora komponenter såsom reaktorkärl, ånggeneratorer och tryckhållningskärl. Reaktorkärl med inre komponenter deponerades i ett stycke. Inneslutningens inre betongskikt har också avlägsnats och sänts till deponi,

− Bränslet förvaras i ett ISFSI på plats i NUHOMS typ torrbehållare. Efter rivning av bränslebassängen väntas driftlicensen upphöra under 2005.

Maine Yankee

− 840 MWe PWR som var i drift från 1972–1997. Ägarna (Maine Yankee Atomic Power Company MYAPC) valde totalrivning till stadium 3. Ett fast pris kontrakt gavs till Stone & Webster Engineering Corporation, som senare fick finansiella svårigheter som eventuellt skulle sluta med konkurs. Kontraktet togs tillbaka och projektet drevs med egen personal,

− MYAPC hade föreslagit att deponera krossat betong från demolerade byggnader i fundamenten på siten. Förslaget underkändes efter protester fråndelstaten Maine och anti-kärnkraft grupper. Betongen ska nu transporteras till Envirocare´s slutförvar i Utah,

− Ånggeneratorerna, tryckhållningskärl och reaktorkyl-pumparna har skickats till Barnwell slutförvar i South Carolina med pråm. Även reaktorkärlet med segmenterade inre delar har skickats till Barnwell. De delar som har höga aktivitetskoncentrationer (s.k. ”greater than Class C) har skickats till Department of Energy,

− Bränslet håller på att flyttas till en ISFSI på plats. Trans-ferarbetet väntas vara färdigt under 2003.

San Onofre Unit 1

− 410 MWe PWR i drift från 1968-1992,

− Rivning till stadium 3 vald av ägarna. Hittills har turbin-byggnaden och andra icke radioaktiva byggnader rivits,

− Stora komponenter såsom ånggeneratorer, tryckhållare och reaktorkärlet har lyfts ut genom inneslutningstaket (efter borttagandet av sfärens övre del). Alla dessa delar har transporterats per pråm till Barnwell, med undantag av re-aktorkärlet. Kanalbolaget gav inget tillstånd för kärlets genomfart genom Panamakanalen. Så den måste tas per pråm runt Sydamerika till Barnwell,

− Ett ISFSI är under uppförande.

Big Rock Point

− 67 MWe BWR i drift från 1962–1997: den längsta drift-perioden för ett kärnkraftverk i USA,

− Ska rivas till stadium 3. TLG Services uppskattade kostan-den till 29.4 MUSD (1997),

− Allt bränsle har laddats i torra behållare för mellanförvar i ett ISFSI på siten,

− Hela recirkulationskretsen har dekontaminerats kemiskt med en dosreduktionsfaktor av ca. 10,

− Projektet är ca. 70 % färdigt och driftlicensen väntas upp-höra år 2005.

5 TRENDER, TENDENSER OCH IAKTTAGELSER