Storbritannien

4.8.1 Nationell bakgrund

• Kraftreaktorer: 27 st motsvarar 22 % av elproduktionen. Dess-utom 18 st avställda reaktorer.

• Andra kärntekniska anläggningar omfattar bl.a.

− Forsknings- och utvecklingsanläggningar ägda av United Kingdom Atomic Energy Authority (UKAEA) på fyra ställen: Dounreay, Harwell, Windscale och Winfrith.

− Laboratorier och kärnbränslecykelanläggningar ägda av British Nuclear Fuel Ltd (BNFL), Fusionsforsknings-anläggningen JET ägd av UKAEA.

• Ägare av kärntekniska anläggningar:

− British Energy,

− BNFL,

− Magnox Electric plc (dotterföretag till UKAEA),

− UKAEA.

Alla ovannämnda är statsägda utom British Energy som är privatägd.

• Myndigheter:

− Department of Trade and Industry (DTI) har policyansvar

− Department for Environment, Food and Rural Affairs (DEFRA) har policyansvar för hantering av radioaktivt av-fall,

− Department of Transport, Local Government and Regions (DTLR) har ansvar över transport av radioaktivt material,

− Under departementen detaljregleras licensiering, kärnsäker-het, avfallshantering m.m. av Nuclear Installations Inspec-torate (NII) som är en del av Health & Safety Executive.

Miljömyndigheterna (Environment Agency i England och Wales och Scottish Environmental Protection Agency i Skottland) reglerar deponering av alla former av radioaktivt avfall. HSE/NII och miljömyndigheterna samarbetar in-timt. Dessutom har Office of Civil Nuclear Security ansvar över fysisk säkerhet vid verken.

Ovannämnda beskriver det nuvarande läget. En omfattande omorganisation är på gång. Det håller på att etableras en Nuc-lear Decommissioning Authority (NDA) som kommer att svara för den statliga delen av civila (dvs. icke-militära) ”nuclear liabilities”. Detta utgör ca. 21 olika siter och omfattar 85 % av den civila sektorn. NDA ska sortera under DTI enligt lagför-slag om energi som utgavs nyligen. För att sätta upp NDA har DTI etablerat en Liabilities Management Unit under sitt Nuc-lear and Coal Liabilities Directorate.

• Finansiering:

För de privatiserade kärnkraftverk som ägs av British Energy har bolaget satt upp ”segregerade” fonder för rivning och han-tering av det avfall som uppkommer. Kostnaderna för rivning av den statsägda delen som NDA ska svara för uppskattas idag till ca. 48 miljarder GBP. Detta belopp väntas öka när man detaljstuderar omfattningen av upprensningsarbetet. Energi-lagförslag som är framlagt inkluderar provisioner för att eta-blera en Statutory Segregated Account, s.k. Nuclear Decom-missioning Funding Account (NDFA) för att finansiera NDAs aktiviteter. NDFA kommer att absorbera Nuclear Liabilities Investment Portfolio, som BNFL hade samlat för rivning, pengar som hade satts undan för de tidiga gaskylda reaktorerna (Magnox-typ) samt ytterligare anslag från staten. NDA kommer att behöva 25–30 miljoner GBP som driftbudget varje

år. Rivningskostnad per år som NDA ska svara för uppskattas bli ca. 2 miljarder GBP per år.

• Annat av intresse:

− Radioaktivt avfall i Storbritannien klassificeras enligt föl-jande:

o Mycket lågaktivt avfall (Very Low Level Waste VLLW) med aktivitetshalt maximalt 400 kBq/0.1 m³ av beta/gamma aktivitet (motsvarande 4 Bq/cm3) eller enskilda objekt med mindre än 40 kBq. Kan deponeras med vanliga sopor,

o Lågaktivt avfall (LLW) med aktivitetshalt över den för VLLW men maximalt 4 GBq/t (dvs. 4 kBq/g) alfa aktivitet eller 12 GBq/t (dvs. 12 kBq/g) beta/gamma aktivitet. Kan deponeras vid slutförva-ret Drigg (se nedan),

o Mellanaktivt avfall (Intermediate Level Waste ILW) har högre aktivitetskoncentration än LLW men har inga värmegenererande nuklider som man måste ta hänsyn till vid konstruktion av mellanlager eller slutförvar,

o Högaktivt avfall (High Level Waste HLW) som genererar värme p.g.a. sin radioaktivitet.

− Slutförvaret för lågaktivt avfall, DRIGG, har varit i drift i 40 år och tar emot LLW från kärntekniska och andra indu-strier, universitet och sjukhus. Kapaciteten bedöms räcka till år 2050. LLW från UKAEAs Dounreay-site väntas vara 150 000–200 000 m³ i volym över de kommande 60 åren.

För närvarande mellanlagras en del LLW i Dounreay. Ett alternativ som studeras är omvandlingen av mellanförvaret till ett permanent slutförvar. UKAEA har även börjat kon-struktionen av ett mellanlager för ILW som uppkommer i samband med rivningsarbetet under de kommande 60 åren.

Byggandet väntas komma igång 2005 och lagret ska vara klart för drift 2008.

− Företaget NIREX etablerades under det tidiga 80-talet för att studera djupgeologiskt slutförvar av huvudsakligen ILW. Företaget ägs av BNFL och UKAEA. Regeringen har en bestämmande ”golden” aktie.

− Medan utvecklingen i de flesta länder har gått i riktning mot totalrivning till stadium 3 så tidigt som möjligt, så har

Storbritannien valt att sätta avställda kärnkraftverk i mycket långa ”SAFSTOR” perioder. Vid avställning töms reaktorn på bränslet, all utrustning utanför biologiska skyddet avlägsnas och det biologiska skyddet avtätas. Sedan ska aktiviteten avklinga över 100 års ”SAFSTOR” innan reaktordelen slutligen rivs.

4.8.2 Windscale Advanced Gas Cooled Reactor (WAGR) WAGR var en 100 MWt som var prototyp för Advanced Gas Cooled reaktorer. Den var i drift mellan 1962 och 1981. När reak-torn avställdes, togs bränslet bort och ett totalrivningsprojekt till stadium 3 startades som ett demonstrationsprojekt för rivning av kraftreaktorer. Målsättningen med projektet har senare ändrats till

− En demonstration att härden och härddetaljer av en AGR kan rivas efter en relativt kort period efter avställning (Biologiska skyddet och inneslutningsbyggnaden ska de-moleras senare),

− Att detta kan göras på ett ur säkerhetssynpunkt och miljö-mässigt acceptabelt sätt med kommersiellt tillgänglig tek-nik och rimlig kostnad.

Målsättningen är naturligtvis av stor signifikans med tanke på att WAGR är prototypen till 14 andra AGR-typ kraftreaktorer i Storbritannien.

WAGR-projektet, dess tidsplan och utförande, har varit mycket påverkat av den omfattande omorganisationen inom ägaren UKAEA som ägde rum under 80- och 90-talet. En stor del bröts ut som AEA-Technology som först var ett statsägt företag och sedan privatiserades. Under åren när detta skedde var projektbudgeten, som var finansierad med årliga anslag, mycket knapp, vilket ledde till förseningar för vissa aktiviteter.

Två karakteristiska drag av projektet är

− Den fjärrstyrda rivningsmaskinen för reaktorkärlets invän-diga delar (Remote Dismantling Machine RDM),

− Avfallsrutten för material som avlägsnas från reaktorn.

RDM har en central mast och en vridbar arm som en manipulator som kan nå alla de vertikala bränslekanalerna i reaktorn. Tre RDM

tillverkades, två för redundans, en för att träna arbetsstyrkan. Hit-tills har det visat sig enklare och snabbare att t.ex. använda manu-ella verktyg med förlängda handskaft än att utnyttja RDM. Men nu, med arbete som pågår i de mest aktiva inre delarna av härden, väntas den utnyttjas mera.

Avfall från WAGR-rivning packas i boxar av förspänd betong med måtten 2.4 x 2.2 x 2.2 m. De används både för LLW som skickas till Drigg och för ILW som mellanlagras vid siten.

Både RDM och betongboxarna för avfall är projektspecifika.

RDM kan inte användas vid andra verk p.g.a. dimensionella och andra problem. NIREX planerar för avfallsboxar av rostfritt stål men har givit ett specialtillstånd för WAGRs betongboxar. Be-tongboxarna har dock en fördel. De behöver inte temperatur- och fuktkontroll under den långa förvaringstiden som det förmodligen blir: minst 50 år innan ett NIREX slutförvar blir klart.

Projektet utförs i en serie av 10 kampanjer varav 7 st är klara.

Projektet i helhet löper väl, de senaste 3 kampanjerna har tagit mindre tid än planerat. De 3 sista kampanjerna väntas avslutas tidigt under 2005, ca. 18 månader tidigare än den reviderade tids-planen.