Den tredje och sista kategorin Frihet pekar på en av de kontraster avhopparna upplever, vilket var en förmåga att kunna återskapa sig själva till att bli någonting annat i det moderna
samhället som de inte hade kunnat göra i det slutna samhället i Nordkorea. Lee (2018)
beskriver hur hon upplevde ren frihet när hon kunde titta på vilket teveprogram hon ville utan att behöva dra för gardinerna och hålla volymen nere eller oroa mig för grannarna. De beskrev hur man i Nordkorea inte kunde välja vilken väg man ville gå utan din väg valdes åt dig. Var man smart och hade rätt bakgrund så skickades man till universitetet, var man fysiskt stark skickades man till militärakademin eller blev soldat och resten skickades till olika
arbetsplatser som arbetare, de beskrev hur de inte spelade någon roll hur hårt man arbetade eller ansträngde sig utan vägen bestämdes ändå åt en. En gemensam upplevelse för de som kom till Sydkorea var att där kunde de ha många planer och drömma om saker som de inte ens visste någonting om i sitt gamla liv i Nordkorea. Park (2016) exemplifierade kontrasten med att i Nordkorea drömde hon om en hink bröd och i Sydkorea började hon drömma stora drömmar. En annan nordkoreansk avhoppare, Kim (2014), berättar hur livet i Sydkorea har gett henne en ovärderlig gåva, nämligen en känsla av att om hon tror på något, då kan hon också genomföra det vilken hon beskriver som en känsla av hopp. Nedan presenteras ett citat av Kim där hon pratar om sin framtid när hon befinner sig i Sydkorea:
Mitt främsta mål är att klara av mina studier och så småningom ta en masterexamen. Efter det vet jag inte, men jag skulle vilja ta ett sabbatsår
31
världen. Jag försöker också få stipendium för att kunna studera i USA. Det vore fantastiskt att få den möjligheten. Jag håller tummarna. Längre fram
vill jag ägna mig åt ett yrke där jag får inge hopp i andra människor. Jag funderar på att bi barnpsykolog. (Kim, 2014, s.208).
Kims berättelse kan tyda på att hon anammar det nya samhället och ser en chans till att skapa en framtid som man själv bestämt, hon beskriver att hon inte riktigt vet vad hon ska göra efter hennes masterexamen vilket tyder på att vägen inte längre är lika bestämd som förut, nu lever hon utan sådana gränser och kan välja sin egen väg. Hon kan ta ett sabbatsår, lära sig mer engelska, resa och se mer av världen eller bli barnpsykolog, vilket visar på flera alternativ än tidigare och hur det blev öppet för världens möjligheter. Kim verkar därefter ge uttryck för att hon försöker få stipendium för att kunna studera i USA, vilket kan tyda på att det finns en tanke av att hon äntligen kan bli belönad för hennes ansträngningar och att hårt arbete kan löna sig. Tanken på att bli belönad för hennes ansträngningar verkar också via hennes uttryck ”jag håller tummarna” göra henne fylld av förväntan, vilket kan tolkas som en positiv
upplevelse då det bringar en känsla av hoppfullhet, som var en känsla flera av avhopparna upplevde när det kom till friheten att välja sin egen framtid, framtiden och friheten var ljus. Många av avhopparna beskrev hur deras drömmar äntligen slog in när de kom till det
moderna samhället, speciellt när de fick upptäcka världen. Park (2016) hänvisar till att gå sin egen väg då hon bestämmer sig för att ta lite ledigt från universitetet och åkte på en flera månaders lång frivillig mission för att tjäna de fattiga i USA och Costa Rica. För första gången fick de resa för att de ville det vilket var rolig och det hade aldrig kunnat tro att något sådant skulle hända tidigare. När Park kommer tillbaka från missionen har hon ytterligare planer, hon vill till en början tillbaka till skolan och ta sin examen. Hon hade tänkt studera straffrätt men i takt med att hennes sinne öppnades fastnade hon för rättvisa och tänkte börja studera juridik. Men hon hade inte heller räknat med eller någonsin trott att hon inom ett år skulle träda in på den internationella arenan och höja sin röst för global rättvisa. Ytterligare en avhoppare, Jin-Sung (2014), hade längtat efter att skriva realistisk poesi utifrån det han
verkligen såg, istället för lojalistisk poesi utifrån det alla blev tillsagda att se som han gjorde i Nordkorea. Han beskrev hur han I Sydkorea äntligen kunde satsa på att bli en poet i exil och inte längre en poet i statens tjänst, där litteraturens enda syfte var att hylla en man och hans liv. Det går ur analysen av materialet att urskilja hur det moderna samhället verkar ha skapat strukturella förutsättningar som gör att avhopparna kan gå sin egen väg, vilket i sin tur skapat en önskan om att förverkliga sig själv.
Trots känslan av hoppfullhet fanns det några av de nordkoreanska avhoppare som istället upplevde en känsla av oro när det kom till friheten, speciellt friheten att välja sin egen framtid. Lee berättar nedan om hennes upplevelse av framtiden:
Jag visste inte vad jag skulle göra, insåg jag. Jag kunde gå ut och köpa en madrass och en teve och titta på såpor hela dagarna, jag kunde låta tvätt
32
och disk torna upp sig, jag kunde stå här och vänta på att sommaren skulle övergå i höst, och hösten i vinter. Världen skulle inte störa […] Plötsligt fick
jag panik. Det var så skrämmande och nervöst. (Lee, 2018, s.252).
Detta citat vittnar om en rädsla för att välja sin egen framtid, vilket skiljer sig från tidigare upplevelse som var en form av hoppfullhet. Framtiden och friheten känns som en okänd mark, ett område som måste erövras men där världens alla möjligheter istället blir skrämmande och det blir svårt att finna sig tillrätta med det och må bra. Det finns som sagt inte längre någon enstaka väg att gå, vilket i tidigare beskrivning gav en känsla av hopp men som i ovanstående citat istället verkar ge uttryck för att skapa en känsla av förvirring inför den uppgift som ligger framför dem. Att varje gång de försökte föreställa sig vad som låg framför dem fanns det ingen klar bild utan bara en virvlande dimma som var insvept med olösta frågor och utan mening, vilket gav en känsla av att framtiden inte längre sågs som ljus. Det går ur analysen av materialet att urskilja en motsägelse när det kommer till friheten att välja sin egen framtid, samtidigt som framtiden verkar lova ljus, äventyrlighet och valmöjligheter så hotar den också med mörker, ovisshet och ingen mening för avhopparna. Å ena sidan var den ökade friheten spännande då det fanns möjlighet att bli den man ville vilket var befriande och gav en
uppiggande upplevelse av att kunna förverkliga sig själva. Den ökade friheten verkar å andra sidan kunna ge upphov till alienation då den gav en känsla av förfrämligande, maktlöshet och meningslöshet.
7.3.1 Sammanfattning av kategorin Frihet:
Sammanfattningsvis handlar kategorin Frihet om kontrasten mellan vad de nordkoreanska avhopparna kunde göra och vilka vägar som var möjliga i det slutna samhället Nordkorea och det moderna samhället. Det visade sig ur analysen av materialet att i Nordkorea bestämdes vägen åt dig och det spelade ingen roll hur hårt man arbetade eller ansträngde sig, medan i det moderna samhället var vägen inte lika bestämd utan man kunde forma sin egen väg och drömma stora drömmar. Friheten att göra vad man vill och friheten att välja sin egen framtid kan tydas ge upphov till både positiva upplevelser men också negativa, en motsägelse i form av att framtiden kunde vara ljus, hoppfull och spännande men också mörk och oviss eftersom den skapade en känsla av alienation då det var svårt att föreställa sig den.
8 Diskussion
I avsnittet som följer kommer uppsatsens olika delar knytas samman till en helhet genom diskussion. Studiens resultat kommer först presenteras i förhållande till syfte och
frågeställning, därefter sätts resultatet samman med den tidigare forskning och teoretiska och begreppsliga referensramen. Slutligen kommer metodologiska reflektioner, en självkritisk diskussion av uppsatsen, studiens samhällsrelevans och förslag kring framtida
33