Den teoretiska och begreppsliga referensramen har varit till hjälp för att förstå avhopparnas upplevelser av kontrasten mellan det slutna samhället och det moderna samhället. Vissa drag av Giddens och Bermans teorier blir synliga i avhopparnas berättelser. Avhopparnas
37
upplevelse av kontrasten mellan det slutna samhället och det moderna samhället skildrar Giddens och Berman som menade att det moderna samhället bland annat har en annan
dynamik än tidigare former av samhällen, vilket i föreliggande studie blev avhopparnas slutna samhälle i Nordkorea, och att en sådan dynamik innebär en dramatisk förändring.
Avhopparna upplevde, som Giddens och Berman beskrev, att deras fasta samhällsformationer förflyktigades och samhället omvandlades till något oigenkännligt och overkligt och för att de skulle överleva i det moderna samhället blev de tvungna att godta den nya flytande och öppna formen av samhälle.
Livets vardagliga karaktär förändrades och i avhopparnas berättelser fann jag en skillnad mellan det slutna samhället och det moderna samhället som Giddens berörde, nämligen modernitetens reflexivitet, individens upplevelse av att ständigt behöva utforska och
konstruera sig själv utifrån personliga och sociala villkor mitt i ett virrvarr av möjligheter och alternativ. Detta var främmande för de nordkoreanska avhopparna eftersom i det slutna samhället fanns det strikta riktlinjer från Den käre ledaren för vem avhopparna var och hur avhopparna skulle leva sitt liv. Giddens menar att självets reflexivitet är kontinuerligt och allomfattande, vilket innebär att alla måste gå sin egen väg och skapa sin egen självbiografi. Individen konfronteras således med ett stort antal valmöjligheter där det moderna samhället erbjuder en liten hjälp när det väl kommer till vad man bör välja. Det reflexiva sättet att leva, att ständig välja och behöva vara ansvarig för sina val innebär enligt Giddens också ett risktagande. Han menar att det moderna samhället visserligen tar bort vissa risker som individerna upplevde i det tidigare samhället men ger samtidigt upphov till nya och andra risker. Detta var något som noterades hos avhopparna, deras upplevelse av att å ena sidan kunna förverkliga sig själv genom att ha rätt till egna särdrag, att leva ett privat liv, välja bland en massa valmöjligheter och att gå sin egen väg, å andra sidan känna en tvekan inför att bli tvungna att tänka själva och en rädsla och oro över att behöva ta ansvar eftersom de medför en risk man tidigare inte varit van vid, att man kanske väljer fel och inte vet vilket som är det rätta valet.
Avhopparna upplevde en kontrast när det kom till bildning, individualitet och frihet. De upplevde att bildning, individualitet och frihet ökar, eller rättare sagt blir befintligt, i det moderna samhället, vilket kunde vara mycket befriande och verkar skänka en starkt
stimulerande upplevelse av att kunna förverkliga sig i en gränslös miljö. Men en ökad, eller befintlig, bildning, individualitet och frihet verkar å andra sidan orsaka, eller om inte annat, bidra till oro och rädsla. Avhopparnas upplevelser kan förstås utifrån både Giddens och Berman, vars tänkande genomsyrades av motstridiga tendenser när det kom till moderniteten. Båda tog upp en diskussion kring dilemman med moderniteten, det vill säga att leva ett paradoxernas och motsägelsernas liv. Samtidigt som moderniteten lovar äventyr, frihet, glädje, makt, växt, förvandling, så hotar den med förstörelse, förnyelse, upplösning, kluvenhet
38
och kamp. Giddens menar att moderniteten innebär en rad dilemman för självet som behöver lösas för att självidentiteten ska kunna upprätthålla en sammanhängande berättelse.
Avhopparnas berättelser har kopplingar till det första dilemmat som Giddens presenterade, att moderniteten fragmenterar, samtidigt som den också förenar. Upplevelser av upplösning kämpar mot upplevelser av integration. Giddens menar att i de flesta förmoderna samhällen var tillitsrelationerna lokalt förankrade och inriktade på personliga band, vilket stämmer överens med hur avhopparna upplevde det slutna samhället i Nordkorea. Avhopparnas skildringar visar vad Giddens menade, att moderniteten i stället visar på en oändlig mängd av möjligheter, såväl handlingsmöjligheter som världens öppenhet för individen.
Fragmenteringen kan enligt Giddens förstärkas då individen hamnar i en rad varierande möten och miljöer där olika former av lämpligt beteende krävs. Vissa avhoppare, som i linje med vad Giddens menade, kunde skapa en självidentitet på ett positivt sätt genom att uppta
element från olika miljöer och skapa en sammanhängande berättelse, medan andra avhoppare uppslukades av de skiftande handlingskontexterna och upphörde kanske inte att vara sig själva som Giddens påstod utan upplevde mer sig bara vara trygg i sin självidentitet så länge andra erkände deras beteende som accepterat. Det går således att i avhopparnas berättelser finna vad Berman tolkade av källarmannen, å ena sidan upplevelser av någon slags
tillhörighet, närhet och igenkännande, å andra sidan upplevelser av utanförskap och anonymitet.
Ett annat dilemma Giddens presenterar som går att urskilja i avhopparnas berättelse är maktlöshet kontra tillägnelse. Han vill påstå att individer i förmoderna samhällen var mer maktlösa än vad de är i moderna samhällen. Han menar, vilket även avhopparna berättade, att individerna många gånger inte hade makt att förändra eller fly från den sociala omgivningen utan traditionens, eller i denna studies fall den käre ledarens, grepp var så pass starkt att det mer eller mindre var orubbligt. Det fanns inte mycket utrymme till självständigt handlande. Giddens menar att maktlöshet och återtillägnelse kan bli hopflätade på olika sätt i olika kontexter och under olika tidpunkter, men eftersom moderniteten har en viss dynamik blir det svårt att finna en stabilitet i relationen mellan dem, vilket tar sig till synes i avhopparnas berättelse. Att oavsett om en individ har tillit till andra, eller till ett visst system så kan man fortfarande inte påverka dem. Giddens menar att en position i dilemmat är en individ som är uppslukad vilket innebär att den känner sig besegrad av en känsla av maktlöshet.
Berättelserna från avhopparna kan tyda på kopplingar till den position i dilemmat där individen känner sig uppslukad, å ena sidan upplevde avhopparna sig berövad på all handlingsautonomi i det slutna samhället, å andra sidan upplevde avhopparna sig fast i en mängd möjligheter där de inte visste vad de skulle göra i det moderna samhället.
Ett tredje dilemma som Giddens hänvisar till är auktoritet kontra ovisshet vilket till viss del noterades i avhopparnas upplevelser. I moderniteten finns det många områden, både av det sociala livet och självet som inte har några definitiva auktoriteter utan det finns istället flera
39
som gör anspråk på auktoritet. Till skillnad från förmoderna samhällen, eller i denna studies fall det slutna samhället, där traditionen, eller den käre ledaren, i princip var huvudkällan till auktoritet. Eftersom det inte finns någon enskild auktoritet i det moderna samhället måste människan bedöma de konkurrerande auktoriteternas anspråk vilket skapar en form av skepsis då en del individer finner det vara svårt att acceptera motstridiga auktoriteter då friheten att välja blir som en börda. Avhopparna skildrar en upplevelse av tvivel då friheten att välja blir som en börda för dem, men det handlar då inte så mycket om motstridiga auktoriteter utan mer om att vara tvungen att tänka själv, ta egna initiativ och välja eller bedöma bland en massa valmöjligheter. Giddens förklarar vidare hur vissa individer kan ta sig till mer omfattande auktoritetssystem för att överge den kritiska omdömesförmågan i utbyte mot en övertygelse av en auktoritet. Avhopparna berättade om negativa upplevelser kring den kritiska omdömesförmågan som helt plötsligt krävdes i det moderna samhället men ingen av
avhopparna tog sig till något mer omfattande auktoritetssystem för att överge den. Även det fjärde dilemmat den personaliserade kontra den kommodifierade erfarenheten syntes i avhopparnas berättelser. Dilemmat handlar om att moderniteten möjliggör självets projekt men påverkas av varukapitalismens standardiserade effekter. Konsumtion av nya varor och massmedia påverkar utvecklingen av självet. Giddens menar att olika former av medieunderhållning kan upplevas som en flykt, vilket var något jag kunde finna i
avhopparnas berättelser, en upplevelse av att filmer och tv-program blev som ett substitut för den verkliga tillfredställelse som av avhopparna upplevades vara svår att nå. Även
konsumtion av nya varor var återkommande i avhopparnas beskrivningar, exempelvis övergick de från brist på varor i Nordkorea till ett överflöd i det moderna samhället. Men överflödet av varor, exempelvis de olika sorterna av ris bidrog till en slags oönskad frihet som avhopparna inte var beredda på. Deras vardagliga karaktär förändrades och de behövde helt plötsligt se sig själva som reflexiva projekt under ett virrvarr av valmöjligheter och alternativ. Den teoretiska och begreppsliga referensramen gav en fördel när det kom till att förstå
kontrasterna mellan det förmoderna, eller i detta fall, slutna samhälle och det moderna samhället. Vad min studie visade var att det förmoderna samhället liknade avhopparnas berättelse om det slutna samhället. Något min studie kan anses ha problematiserats när det kommer till teorin var en kontrast från det slutna samhället till det moderna samhället. Avhopparna skildrade en berättelse om att i Nordkorea var själva syftet med livet lojalitet men när avhopparna kom till det moderna samhället, vilket i detta fall var Sydkorea, låg fokuset istället på utbildning vilket inte är något jag uppfattat i tidigare läsning utifrån teorierna. Kan vara så att avhopparnas berättelser bara hänvisar till Sydkorea som samhälle och inte berör just det moderna samhället.
40