"Två olika världar som krockar" : En innehållsanalys om nordkoreanska avhoppares upplevelse av mötet mellan det slutna samhället och det moderna samhället

”TVÅ OLIKA VÄRLDAR SOM

KROCKAR”

En innehållsanalys om nordkoreanska avhoppares upplevelse av mötet mellan det slutna samhället och det moderna samhället

JULIA OLSSON

Mälardalens Högskola, Akademin för HVV Sociologi 61–90 (SOA135)

VT-2020

Handledare: Mohammadrafi Mahmoodian Examinator: David Redmalm

Sammanfattning

Föreliggande studie skänker en skildring av hur individer upplever en stor och fundamental samhällsförändring som påverkar alla nivåer av den sociala verkligheten. För att

mänskliggöra den ofta opersonliga nyhetsrapporteringen från det mystiska Nordkorea har min studie intresserat sig för nordkoreanska avhoppares egna berättelser. Syftet med studien har varit att utifrån fem självbiografier, skrivna av nordkoreanska avhoppare som flytt från det slutna samhället i Nordkorea till moderna samhällen, få en bred förståelse om de kontraster individen upplever mellan det slutna samhället och det moderna samhället. Genom en innehållsanalys av självbiografierna har studien strävat efter att besvara två frågeställningar: Vilka kontraster upplever avhopparna mellan det slutna samhället och det moderna

samhället? Hur beskriver avhopparna sina upplevelser av kontrasten mellan det slutna samhället och det moderna samhället? Studien har resulterat i en berättelse som målat fram en bild av två världar som krockar där det moderna samhället innebar och krävde en annan typ av utveckling och förhållningssätt när det kom till avhopparnas egen bildning,

individualitet och frihet. Upplevelsen av kontrasterna mellan det slutna samhället och det moderna samhället präglades av motsägelser som såväl positiva som negativa upplevelser. En empirisk inriktad analys av avhopparnas berättelse har gjorts där en sociologisk teori om modernitet därefter relaterades till analysen.

Innehållsförteckning

1 Inledning ... 1

2 Syfte ... 2

3 Bakgrund Nordkorea ... 2

4 Tidigare forskning ... 3

4.1 Anpassning efter en flykt från Nordkorea ... 3

4.2 Nordkorea i media ... 5

4.3 Nordkorea som samhälle ... 6

4.4 Relevans av tidigare forskning och mitt bidrag till fältet... 7

5 Teori ... 8

5.1 Moderniteten ... 8

5.1.1 Modernitetens reflexivitet ... 9

5.1.2 Modernitetens dilemman ... 9

6 Metod ... 12

6.1 Kvalitativ innehållsanalys och motivering av metodval ... 12

6.2 Analysförfarande ... 14

6.3 Urval och datamaterial ... 15

6.4 Datainsamling... 17

6.5 Forskningsetiska överväganden ... 17

7 Resultat ... 17

7.1 Bildning ... 18

7.1.1 Lära sig på nytt ... 18

7.1.2 Sammanfattning av subkategorin Lära sig på nytt: ... 21

7.1.3 Grundläggande föreställningar ifrågasattes ... 21

7.1.4 Sammanfattning av subkategorin Grundläggande föreställningar ifrågasattes: ... 23

7.1.5 Fokus på utbildning ... 23

7.1.6 Sammanfattning av subkategorin Fokus på utbildning: ... 25

7.2 Individualitet ... 25

7.2.1 Tvungen att tänka själv ... 26

7.2.2 Sammanfattning av subkategorin Tvungen att tänka själv: ... 28

7.2.3 Ingen gemenskap ... 28

7.2.4 Sammanfattning av subkategorin Ingen gemenskap: ... 30

7.3.1 Sammanfattning av kategorin Frihet: ... 32

8 Diskussion ... 32

8.1 Resultat i förhållande till syfte och frågeställning ... 33

8.2 Resultat i förhållande till tidigare forskning ... 33

8.3 Resultat i förhållande till den teoretiska referensramen ... 36

8.4 Metodologiska reflektioner och en självkritisk diskussion ... 40

8.5 Diskussion kring studiens samhällsrelevans och förslag på framtida forskning ... 40

9 Litteraturlista ... 41

Figurförteckning Figur 1 Kodschema ... 15

1

1 Inledning

Nordkorea har en statlig kontroll över dess medborgare och information vilket gör det svårt för utomstående att granska och skildra förhållandena i Nordkorea. Dessutom är det svårt för andra att få kontakt med nordkoreanska medborgare i landet. Trots den svåra inblicken har det visats sig att förhållandena i landet medfört att delar av befolkningen har tvingats fly

(Regeringskansliet, 2018). I media beskrivs det hur allt färre och färre flyr från Nordkorea eftersom landets invånare inte klarar av att fly ur diktaturen på grund av den skärpta kontrollen vid gränsen (SVT, 12 juli 2017). Under 2017 flydde 1127 nordkoreaner till

Sydkorea vilket är det minsta antalet sedan 2002 (Regeringskansliet, 2018). Totalt har 30.805 nordkoreaner tagit sig till Sydkorea, de flesta under 90-talet (SVT, 12 juli 2017). Att utan lov lämna landet ses som ett brott mot staten och bestraffas med minst sju års fängelse,

arbetsläger eller dödsstraff om brottet ses som särskilt grovt (Regeringskansliet, 2018). De som har lyckats fly från Nordkorea har bland annat uppmärksammats i populära medier som Ted Talks vilket är en plattform som syftar till att människor runt om i världen ska få en bättre förståelse för de största samhällsfrågor som världen står inför genom gratis kunskap från världens mest inspirerade tänkare. Deras historier har till och med nått så långt som till Sverige då några av de som har flytt deltagit i nyhetsmorgon och Malou efter tio. På adlibris hemsida är även en självbiografi om en nordkoreanska flickas resa till frihet en av de mest sålda självbiografierna.

En viktig bit i det nordkoreanska samhällssystemet är som nämndes ovan dess kontroll över medborgare och information. Invånarna har således endast tillgång till sådan information som staten erbjuder. All media är knutna till staten och journalister rapporterar endast på uppdrag av regimen. Möjligheten att fritt kommunicera är begränsat och yttranden kan rapporteras till myndigheterna. Internet har på samma sätt begränsats då den i praktiken bara är tillgänglig för en viss krets. Nordkorea har ett system där befolkningen delas in efter deras lojalitet med regimen. (Regeringskansliet, 2018). De som flyr Nordkorea tar sig oftast till Kina och fortsätter sedan till Sydkorea (SVT, 12 juli 2017). Sydkorea beskrivs som en väletablerad demokrati med fungerande mänskliga rättigheter. Medier kan tillskillnad från i Nordkorea vara oberoende och fritt kritisera myndigheter. Allmänheten har dessutom möjlighet att utnyttja ett fungerande och oberoende rättssystem. De nordkoreaner som flyr till Sydkorea har dessutom ett garanterat sydkoreanskt medborgarskap. (Regeringskansliet, 2018). Sydkorea har genom åren haft en enorm ekonomisk tillväxt och har blivit en av världens största ekonomier (Globalis, 17 oktober, 2019).

Då nordkoreanska avhoppare fått en allt större uppmärksamhet i medier över hela världen blir det intressant i en studie att undersöka deras berättelser genom att ta del av deras

2

från andra typer av samhällen som vi känner till, och inte minst de samhällen som de

nordkoreanska avhopparna slutligen kommer till, väcker det ett intresse att undersöka just det, mötet mellan det slutna samhället och det moderna samhället. Vilka kontraster avhopparna upplever mellan det slutna samhället och inte slutna samhället. Det blir intressant ur en sociologisk synvinkel att skildra hur individer upplever en sådan stor och fundamental samhällsförändring som påverkar alla nivåer av den sociala verkligheten.

2

Syfte

Syftet med studien är att utifrån fem självbiografier, skrivna av människor som flytt från ett slutet samhälle som Nordkorea till moderna samhällen, få en bred förståelse om de processer individen upplever mellan det slutna samhället och det moderna samhället. För att kunna besvara syftet har två frågeställning använts:

1. Vilka kontraster upplever avhopparna mellan det slutna samhället och det moderna samhället?

2. Hur beskriver avhopparna sina upplevelser av konstrasten mellan det slutna samhället och det moderna samhället?

3 Bakgrund Nordkorea

I avsnittet som följer kommer Nordkoreas historia presenteras för att underlätta förståelsen för studien.

Efter många års kamp lyckades Japan 1910 kolonisera Korea. Det var inte förrän Japan besegrats under andra världskriget som Korea återfick sitt oberoende av Japan.

(Utrikespolitiska institutet, 3 Mars 2020). Koreahalvön blev då uppdelad mellan de segrande allierade, den norra delen ockuperades av Sovjetunionen och den södra delen av USA. I norr bildade sovjetunionen ett kommunistiskt system med Kim Il-Sung i ledning och i söder bildade USA en regering med moderata nationalister. USA och FN försökte 1947 ordna val i hela Korea men Sovjet vägrade släppa in FN i den norra delen vilket gjorde att FN endast kunde arrangera val i söder. År 1948 bildades Republiken Korea (Sydkorea) och

Demokratiska folkrepubliken Korea (Nordkorea). Nordkorea fick politiskt, ekonomiskt och militärt stöd från sovjetunionen och såg till att hålla sig på god fot med Kina. Med den starka militär Nordkorea byggt upp tillsammans med Sovjetunionen attackerades Sydkorea år 1950 och det så kallade Koreakriget bröt ut. Sydkorea stöttades med trupper av USA och

medlemsstaterna i FN. (Utrikespolitiska institutet, 2 mars 2020). Nordkorea har dock aldrig erkänt attacken mot Sydkorea (Utrikespolitiska institutet, 15 mars 2019). Det var inte förrän år 1953 som ett stilleståndsavtal slöts men ett fredsavtal har aldrig blivit av. Det finns idag en så kallad demilitariserad zon mellan Nordkorea och Sydkorea (Utrikespolitiska institutet, 2 mars 2020). Sydkorea har sen kriget utvecklats från en diktatur till en demokrati med fria val samt vuxit fram som en av världens starkaste ekonomier (Utrikespolitiska institutet, 5 augusti

3

2019). Nordkorea har därefter haft ett starkt styre av Kim Il-Sung, hans son Kim Jong Il och slutligen av sonsonen Kim Jong-Un. Ekonomin har sen 1990-talet varit i kris och

befolkningen har drabbats av svält (Utrikespolitiska institutet, 2 mars 2020).

4 Tidigare forskning

I följande avsnitt kommer tidigare studier att presenteras för att på så sätt skapa både underlag till min undersökning om nordkoreanska avhoppare och samtidigt ge en översikt på

forskningsfältet. De sju vetenskapligt granskade studierna anser jag vara relevanta i

förhållande till min studie och berör forskningsfrågans olika delar. Den tidigare forskningen har tematiserat och presenteras under tre rubriker som är följande: Anpassning efter en flykt från Nordkorea, Nordkorea i media och Nordkorea som samhälle. Urvalet har gjorts via databasen Google Scholar med nyckelord som ”North Korea and refugees”, ”North Korea and Media” och ”North Korea and society ideology”.

4.1

Anpassning efter en flykt från Nordkorea

Inom detta tema redovisas först en studie som är skriven av Jeon (2000) där syftet med studien är att få kvalitativa uppgifter om nordkoreanska avhoppares anpassning till det sydkoreanska samhället. För att uppfylla studiens syfte genomfördes 58 semistrukturerade djupintervjuer med 32 avhoppare som hade kommit till Sydkorea från 1990 till 1997. Fyra anpassningssvårigheter hittades och relaterade till avhopparnas misstänksamhet, olika sätt att tänka, fördomar för det sydkoreanska folket och letandet efter nya uppsättningar av

värderingar. En av de mest slående egenskaperna hos avhopparna var deras misstänkta inställning till utomstående. Det var tre problem som var förknippade med denna

misstänksamhet, det första var personlig ensamhet och svårigheter att bekanta sig med andra. Avhopparna upplevde att det var svårt att komma nära sydkoreanska människor på grund av deras låga ekonomiska status, kulturella skillnader och brist på försäkringar om att de skulle accepteras. Många upplevde att det var svårt att få vänner med andra avhoppare på grund av misstänksamheten gentemot varandra eller på grund av ideologiska och politiska skillnader. Det andra problemet var en tendens att inte leva tillsammans i grupper, avhopparna var misstänksamma för att leva tillsammans med andra avhoppare vilket gjorde att deras liv blev mer ensamt och svårt. Det tredje var att de vägrade att involvera sig i deras sponsors familj. En metod som används för att underlätta avhopparnas anpassning till det sydkoreanska samhället är att få avhopparna att engagera sig i deras sponsorer och deras familjer. En orsak till deras vägran var att i Nordkorea hade dem tvingats leva kollektivt och den viktigaste aspekten i deras liv i Sydkorea var deras individuella frihet vilket gjorde att dem vägrade att engagera sig i någon social grupp. En annan orsak var deras rädsla för att sponsorerna skulle övervaka dem eftersom de ständigt övervakades i Nordkorea. Den sista orsaken var att de kände hade skuldkänslor över att ha lämnat sin familj och ville därför inte förråda sitt minne genom att ingå i en fosterfamilj.

4

En annan anpassningssvårighet var relaterad till deras olika tankesätt. Avhopparna från Nordkorea hade tänkt kollektivt, medan en slående aspekt av det sydkoreanska folket är deras individualistiska beteende och sätt att tänka. Avhopparna från Nordkorea hade haft ett strängt sätt att tänka på, de har lärt sig att se världen i svartvita termer och därför haft svårt att

acceptera att människor kan ha olika åsikter eller se saker annorlunda. Avhopparna var även tveksamma mot begreppet pengar då de i Nordkorea fick lära sig att pengar var slaveriets instrument i ett kapitalistiskt samhälle och att det symboliserar personlig själviskhet och ondska. Vissa avhoppare beskrev att de blev generade när de fick höra att deras sponsorer skulle ge dem ekonomiskt stöd varje månad. De upplevde att deras relation endast baserades på pengar. Många sponsorer kom även från religiösa organisationer och förstod inte riktigt den religiösa situationen i Nordkorea och uppmanade avhopparna att gå till kyrkan. I

Nordkorea lärde sig avhopparna att religion var ond och utnyttjande, och därför kände många avhoppare att de tvingades delta i kyrkan vilket påminde om de ideologiska

indoktrineringssessionerna i Nordkorea. En annan anpassningssvårighet var att avhopparna tror att sydkoreanska människor har fördomar mot dem vilket har lett till ömsesidigt

missförstånd och problem med anpassning. En sista anpassningssvårighet var att många avhoppare uppgav att de hade svårt att själva finna nya värderingar i det sydkoreanska samhället.

En annan studie som på samma sätt berör anpassningsupplevelserna för nordkoreanska avhoppare är Sohn (2013). Skillnaden från den tidigare studien är att Sohn (2013) fokuserar på ungdomsavhoppare som konsumenter i ett kapitalistiskt samhälle som Sydkorea. Även denna studie samlade data från djupgående, ansikte-till-ansikte-intervjuer och undersökte hur 17 nordkoreanska ungdomsavhoppare i åldrarna 19–26 år kände om sina dagliga liv som konsumenter. Resultatet visade att de viktigaste källorna till svårigheter som de unga avhopparna upplevde när de bodde i ett konsumentsamhälle var desillusionering från den ”koreanska drömmen”, okunnighet med marknadsmiljön, uppfattningar om diskriminering, förvirring med konsumentkulturen och trycket att hålla jämna steg med sina sydkoreanska kamrater. Avhopparna upplevde att deras verklighet skilde sig från vad de föreställde sig och att de inte hade tillräckligt med pengar för levnadskostnaderna. Avhopparna nämnde flertal gånger att ha problem när de valde från olika, komplexa och okända produkter från

marknaden. De flesta avhoppare fruktade och förväntade sig partiskhet och diskriminering och som konsumenter förväntade de sig att de skulle behandlas annorlunda på grund av sin identitet, exempelvis överbetala för varor. I Sydkorea finns annonser som använder bilder av skönhet, framgång och ett bra liv för att övertyga konsumenterna att köpa produkterna. Detta gjorde att avhopparna ofta kända sig tvungna att spendera eller köpte impulsivt. De ville inte falla bakom sina sydkoreanska motsvarigheter. Avhopparna sa ofta att de var rädda för att förlora konkurrensen i Sydkorea. De hade svårt att hålla jämna steg med sina sydkoreanska klasskamrater, svårt att utmärka sig akademiskt och ta examen.

5

Den sista studien inom detta tema är skriven av Chang, Haggard & Noland (2008) och även de undersöker migrationsupplevelser av Nordkoreanska flyktningar, men tillskillnad från Joen (2002) och Sohn (2013) undersöker de nordkoreanska flyktingar i Kina. Genom individuella vittnesmål och öppna intervjuer har de fått en inblick i flyktingarnas livserfarenheter. Deras resultat betonade inte bara källorna till flyktingarnas sårbarhet utan också psykologiska konsekvenser av resorna de har gjort. Undersökningen visar att flyktingarna står inför olika sårbarheter som sträcker sig från deras osäkra juridiska och personliga status, risker för utvisning till svårigheter att säkra försörjningen. Många av de intervjuade kämpade med ångest och rädsla. Källorna till ångesten visade sig vara flera och omfattade händelser i Nordkorea som drev flyktingarna över gränsen, spänningarna i samband med själva flykten men också förhållandena i Kina när flyktingarna anlände. Deras trauman påverkar förmågan att ha jobb i Kina och samla resurser för migration. Det är få av flyktingarna som vill stanna kvar i Kina, de flesta ville bosätta sig i Sydkorea.

4.2 Nordkorea i media

En studie av Lim & Seo (2009) undersöker hur den amerikanska regeringen och

nyhetsmedierna främjar diskurser om Nordkorea och vilka specifika ramar som överförs från den amerikanska regeringen och de amerikanska nyhetsmedierna till den amerikanska

allmänheten. Studien använder en opinionsundersökning och innehållsanalys av US. Policy uttalanden och media täckning från 29 januari, 2002 till 31 maj, 2002. Resultatet visar att den amerikanska regeringen och tidningen under en fyra månaders period producerade tre

konkurrerade ramar och att storleken på ramarna förändrades när relationerna mellan USA och Nordkorea skiftade. En forskningsfråga handlade om vilka ramar den amerikanska regeringen utvecklade för att konstruera diskurs om Nordkorea sedan president George W. Bush utsåg det till ett av länderna i ”ondskapens axel”. Vilket var ett begrepp som användes för att beskriva utländska regeringar som han påstod sponsrade terrorism och sökte

massförstörelsevapen. Resultatet visade att den amerikanska regeringen utvecklade tre konkurrerade ramar för att konstruera diskursen om Nordkorea, den första ramen var militära hot, den andra var mänskliga rättigheter och den tredje dialogpartner. Dessa tre konkurrerade ramar var närvarande i diskurs om Nordkorea på ett oproportionerligt sätt över tid. Ramen om militära hot skildrar Nordkorea som ett terrorismsponsorande land som exporterade

missilteknologi och massförstörelsevapen. Ramen för mänskliga rättigheter fokuserade på det nordkoreanska ledarskapets missbruk av mänskliga rättigheter, exempelvis undertryckningen av deras folk, deras bortförande av utlänningar och svårigheterna för nordkoreanska

avhoppare. Ramen för dialogpartner beskriver Nordkorea som ett land som Förenta staterna kan lösa pågående frågor med via dialog eftersom landet har följt internationella regler, tillskillnad från Irak och Iran.

Den andra forskningsfrågan handlade om vilka ramar The New York Times utvecklade för att konstruera diskurs om Nordkorea sedan president George W Bush höll sitt tal om Nordkorea.

6

New Work Times visade olika inramningsmönster och liknade den amerikanska regeringens. Efter president Bushs tal utvecklade därmed både den amerikanska regeringen och The New York Times aktiva specifika ramar som tillämpades på Nordkorea. De tre ramarna, militärt hot, mänskliga rättigheter och dialogpartner tävlade i regeringens och tidningens diskurs om Nordkorea.

I en studie av Choi (2018) undersöks tillskillnad från Lim & Seo (2009) hur två stora sydkoreanska tidningar representerar Nordkoreas nationella image under tvåårsperioden 2001–2003. För att bedriva denna forskning användes inramningsanalys för att analysera mediatexterna. Inramningsanalys analyserar systematiskt hur en händelse eller objekt representeras i en nyhetsberättelse. Resultatet visar att för Sydkorea är Nordkorea inte bara fienden utan även bror och samma ras, som Sydkorea hoppas återförenas så snart som möjligt. På grund av denna speciella relation till Nordkorea skildrade de sydkoreanska tidningarna den nationella bilden av Nordkorea positivt. Även om det rapporterades om Nordkoreanska frågor så betraktade de sydkoreanska tidningarna förhållandet till Nordkorea och freden och

återföreningen på Koreahalvön. Dessutom kritiserade de sydkoreanska tidningarna,

tillskillnad från den amerikanska regeringen och The New York Times som togs upp i den tidigare studien, Bushs ram för ”ondskapens axel” eftersom de var oroliga att den onda etiketten skulle skada freden och återföreningen av Korea och halvön. De sydkoreanska tidiningarna påpekade ett flertal gånger farligheten i den onda etiketten. Även om tidningarna täckte nordkoreanska frågor så oroar och återspeglar de sydkoreanska tidningarna deras relationer med frågorna och politiska och kulturella strukturer i deras samhälle.

4.3 Nordkorea som samhälle

I studien av Yoon (2015) undersöks de kulturella aspekterna av Nordkorea som samhälle genom att undersöka människors vardag. För att undersöka mikroaspekterna av vanliga människors sociala praxis i Nordkorea har en etnografisk metod använts. Det genomfördes fördjupade intervjuer och deltagande observationer av unga nordkoreanska avhoppare för att fokusera på deras erfarenheter av att titta på sydkoreanska medier vilket är förbjudet i Nordkorea. Studien gjordes för att få en djupare förståelse av Nordkorea som samhälle. Studien fokuserar på motiv och betraktande mönster i nordkoreaner och hur sydkoreanska visuella medier förhåller sig till nordkoreaners vardagsliv. Resultatet visade att sydkoreanska medier var ett av de populära sätten på vilka unga nordkoreaner tillägnade sin fritid, även fast det var lika förbjudet av samhället som andra kriminella aktiviteter. Resultatet visade att titta på sydkoreanska medier gav ungdomarna ett utlopp för att drömma om en annan livsstil än den nordkoreanska kulturen. Att titta på sydkoreanska medier var en av de rebelliska kulturaktiviteter som ungdomar engagerade sig i trots risken att få fängelse. Bland 140 svarande, från totalt 164, sa 79 att de hade sett sydkoreanska medier medan de var i

Nordkorea. Bland dem sa 40 att de tittade på sydkoreanska medier när dem ville. Intervjuerna visade att ungdomarna kunde titlarna på sydkoreansk Tv-drama och namnen på kändisar som

7

var populära. Ungdomarna imiterade mode, dans och sånger från sydkoreanska medier. Unga nordkoreaner skapade sin egen subkultur, trots att samhället blockerade frihet och social mobilitet. Ungdomarna tyckte om visuella medier, särskilt de sydkoreanska tv-programmen och filmer som var förbjudna i Nordkorea av politiska skäl. De lyckades se sydkoreanska medier genom att hyra genom den svarta marknaden. Enligt ungdomarna var tittandet på sydkoreanska tv inte bara ett sätt att fly från verkligheten utan också ett sätt att beteckna social förändring.

En annan studie som på samma sätt som Yoon (2015) studerar vardagen i Nordkorea är Karp & Lee (2009). Det som skiljer deras studie från den tidigare är att den behandlar den

vardagliga matematikundervisningen i Nordkorea. Studien undersöker huruvida de

ideologiska och materiella matematiska komponenterna integrerar i matematikundervisningen och i vilken konkret form denna interaktion tar i den vardagliga undervisningen. Svaret på dessa frågor görs via en fall studie som baseras på intervjuer med tidigare nordkoreanska matematiklärare och studenter som har flytt till Sydkorea. En stor likhet i respondenternas svar var att ideologisk propaganda krävs under varje matematiklektion, oavsett hur litet sambandet är mellan det och ämnet för lektionen kan vara, och oavsett hur mycket tid det kan ta bort från studiet av matematiken. Matematik är enligt respondenterna en förevändning för propaganda och forskarna påpekar att även matematik som är så pass vetenskapligt blir i Nordkorea ideologiskt. Den propagandistiska uppgiften som läraren fått i alltid utförd på samma sätt eller med samma inlevelse. Det beror mycket på de konkreta omständigheterna eller lärarens personlighet. Baserat på åsikterna från de tidigare lärarna och eleverna som intervjuades kunde man dra slutsatsen att den totala dominansen av ideologi i

matematikundervisningen visade sig vara effektiv som ett sätt att påverka befolkningen.

4.4 Relevans av tidigare forskning och mitt bidrag till fältet

I sökandet av tidigare forskning fann jag att det i Sverige var brist på studier om

nordkoreanska avhoppares egna upplevelser och föreliggande studie kan därmed bidra till att fylla denna lucka. De utländska studier som presenterades i det första temat ”Anpassning efter en flykt från Nordkorea” har undersökt nordkoreanska avhoppares anpassning till det nya samhället vilket är relevant till min studie då det ger en inblick hur anpassningen från ett slutet samhälle till ett mindre slutet samhälle ser ut. Den tidigare forskningen i den andra tematiseringen ”Hur det pratas om Nordkorea i media” indikerar att det finns en annan trend mellan de två sydkoreanska tidningarna om rapportering av problem och händelser relaterade till Nordkorea än hos de amerikanska tidningarna. Vad som kan bli intressant med min studie är huruvida individerna pratar om Nordkorea och om det stämmer överens eller skiljer sig med mediernas sätt att tala om Nordkorea. Den sista och tredje tematiseringen ”Nordkorea som samhälle” undersöker vardagen i det Nordkoreanska samhället vilket är relevant för min studie då den riktar sig till att förstå kontrasten till det slutna samhället i Nordkorea. Ett bidrag

8

min studie kan lämna till forskningsfältet är tillvägagångssättet då ingen av de tidigare

studierna använt kvalitativ innehållsanalys av självbiografier som min studie kommer att göra.

5 Teori

I föreliggande avsnitt redogörs den teoretiska och begreppsliga ramen för studien. Den valda teorin är moderniteten som främst kommer beskrivas utifrån Anthony Giddens samt hans teori om modernitetens reflexivitet och modernitetens dilemman utifrån Marshall Berman och Anthony Giddens. Studiens teoretiska och begreppsliga referensram blir en utgångspunkt för att tolka och förstå avhopparnas upplevelse av kontrasten mellan det slutna samhället och det moderna samhället. Då studien använder en konventionell innehållsanalys hänvisar Hsieh & Shannon (2005, s. 1279–1280) att den relevanta teorin och dess begrepp kan behandlas i diskussionsavsnittet där en jämförelse av resultatet i relation till teorin kan göras. Nedan kommer således endast en presentation av teorierna och först därefter, i diskussionsavsnittet, kommer teorierna relatera till analysen.

5.1 Moderniteten

Det finns naturligtvis en oändlig mängd aspekter på vad moderniteten är och hur den ska definieras men i en mycket generell mening kan moderniteten referera till de institutioner och beteendemönster som etablerades i det postfeodala Europa och som på 1900-talet fått en världshistorisk betydelse (Giddens, 1997, s.24). Skiftet som uppstår genom moderniteten kan betraktas i relation till så kallade traditionella eller förmoderna samhällen. Generella

betraktelser i det förmoderna samhället var boenden på landsbygden, sysselsättningar som lantbruksarbete, en ekonomi som byggde på byten av tjänster och varor samt starka och nära band till familjen. Det moderna samhällets framväxt övergår till andra betraktelser som urbanisering då allt fler människor flyttade till städerna, industrialisering då allt fler människor sysselsatte sig genom industrier, kapitalistisk ekonomi då pengar blev som ett objektivt mått på ekonomiskt värde samt individualisering då banden till familjen blev svagare. (Mjöberg, 2011, s.130–131).

Det finns en allmän uppfattning om att nutida samhällen inte längre ryms i den tidigare beskrivningen av det moderna samhället utan att det finns ytterligare karaktärsdrag som tyder mer på ett så kallat senmodernt samhälle. Det senmoderna samhället består av en utveckling eller expansion av moderniteten där tekniken och vetenskapen blivit starkare, urbaniseringen har utvidgats till globalisering och produktion har omvandlats till konsumtion. (Mjöberg, 2011, s.134–135). Det moderna eller senmoderna samhället har således en annan dynamik än tidigare former av samhällen då traditionella vanor och seder har underminerats. Även Marx, genom Berman (2010, s.107–108) belyser dynamiken, att de fasta samhällsformationerna runt omkring oss har förflyktigats. Världsscenen har upplösts och omvandlats till något

oigenkännligt och overkligt. Under aktörernas fötter sker en rörlig konstruktion som förändrar och skiftar form, och för att människan ska kunna överleva i det moderna samhället måste

9

deras personlighet godta samhällets nya flytande och öppna form. Individen måste lära sig att sträva efter förändring och glädjas åt rörligheten. Allt som är fast är gjort för att brytas eller upplösas så att det kan ersättas. (Berman, 2010, s.111–112, 116). Frågan om moderniteten, dess utveckling och nuvarande former har varit ett grundläggande sociologiskt problem. Moderniteten förändrar det vardagliga sociala livets karaktär och påverkar personliga aspekter av människans erfarenhet. (Giddens, 1997, s.9).

5.1.1 Modernitetens reflexivitet

I likhet med andra samtida samhällsvetenskapliga författare, som Beck och Lash (1994), väljer Giddens (1997, s.30) att använda begreppet modernitetens reflexivitet som en del av senmodernitetens framväxt. Modernitetens reflexivitet innebär att mot bakgrund av ny information och kunskap omprövar och förändrar människan sina sociala handlingar och livsvillkor. Något som var främmande i förmoderna samhällen var att varje person har en unik karaktär och specifika möjligheter. I det förmoderna samhället försåg traditionen som kom från släktskap, kön, social status, religion och andra attribut vem människan var och utgjorde riktlinjer för hur människan skulle leva sitt liv, men med uppkomsten av moderna samhällen ses självet istället som ett reflexivt projekt där individen ständigt måste utforska och

konstruera sig själv utifrån personliga och sociala villkor mitt i ett virrvarr av möjligheter och alternativ. Ansvaret ligger dessutom på individen och människan är inte längre det man är utan det som man gör sig till. Självets reflexivitet är kontinuerligt och allomfattande och innebär att alla måste gå sin egen väg och skapa sin egen självbiografi. (Giddens, 1997, s.45, 94–95). Moderniteten konfronterar således individen med ett stort antal valmöjligheter samtidigt som moderniteten erbjuder en liten hjälp när det kommer till vad man bör välja (Giddens, 1997, s.101). Det reflexiva sättet att leva, att ständigt välja och behöva vara ansvarig för sina val innebär också ett risktagande då det skapar möjlighet att bedöma fel. Moderniteten reducerar visserligen den enskilda individen från risker som var förbundna med förmoderna samhällen och deras levnadssätt men frigörelsen från dess strukturer och

allmänna lösningar ger också upphov till nya och ökade risker samt ett ansvar som ligger på individen själv. (Giddens, 1997, s.12)

5.1.2 Modernitetens dilemman

Som det nämndes tidigare lever människan på ett helt annat sätt under moderniteten än under tidigare epoker vilket innebär en rad specifika spänningar och svårigheter för självet som Giddens (1997, s.223) väljer att tolka som dilemman, även Berman (2010, s.16) refererar i likhet med Giddens till de dilemman som uppstår när ”allt som är fast förflyktigas”, vilket är en term som hämtats från Marx Kommunistiska manifestet där man menar att människan lever i en ständigt föränderlig värld. Att vara modern är, som Berman definierar i hans bok, att leva ett paradoxernas och motsägelsernas liv i ett universum där allt som är fast förflyktigas. Samtidigt som moderniteten lovar äventyr, frihet, glädje, makt, växt, förvandling, så hotar den med förstörelse, förnyelse, upplösning, kluvenhet och kamp. Giddens (1997, s.223) menar att

10

de dilemman som uppstår behöver lösas för att självidentiteten ska kunna upprätthålla en sammanhängande berättelse.

Det första dilemmat som presenteras av Giddens (1997, s.223) handlar om att moderniteten fragmenterar, samtidigt som den också förenar. Upplösningstendenser kämpar mot

integrationstendenser. När det kommer till självet handlar problemet med förening om att skydda och rekonstruera självidentitetens berättelse i sammankomsten av de massiva intensionella och extensionella förändringar som kommer med moderniteten. I de flesta förmoderna samhällen var tillitsrelationerna lokalt förankrade och inriktad på personliga band. Moderniteten däremot visar på en oändlig mängd av möjligheter, dels handlingsmöjligheter dels världens öppenhet för individen. Individen hamnar dessutom i en rad varierande möten och miljöer där varje sammanhang kräver olika former av lämpligt beteende vilket förstärker fragmenteringen. Men en person kan dock använda mångfalden och skapa en självidentitet på ett positivt sätt genom att uppta element från olika miljöer och på så sätt få en

sammanhängande berättelse, vilket kännetecknar en så kallad kosmopolitisk person. Giddens menar att dilemmat mellan förening och fragmentering kan å ena sidan skapa en

personlighetstyp som konstruerar sin identitet genom en uppsättning av fastlagda förpliktelser som vägleder tolkningen av olika sociala situationer och blir till handlingsunderlag. Å andra sidan skapas en personlighetstyp där självet uppslukas av de skiftande handlingskontexterna vilket gör att individen upphör att vara sig själv. Individen upplever sig bara vara trygg i sin självidentitet så länge andra erkänner dennes beteende som passande. (Giddens, 1997, s.223– 226).

Detta dilemma inom moderniteten kan betraktas ur ett annat men liknande perspektiv,

nämligen Bermans tolkning av Dostojevskijs källarmannen. Till en början ville källarmannen inte bli igenkänd, men så plötsligt när han vid ett tillfälle lämnar sin isolerade värld i

källarhålan och tar sig upp på stadens gator händer det något som får honom att istället för att frukta för ett igenkännande infinner han en desperat längtan efter att bli igenkänd. Hans vilja att åstadkomma sitt erkännande och hans önskan om att få delta i livet får honom att känna sig mer levande än han någonsin känt, men på samma gång är det smärtsamt och förnedrande. Källarmannen har dragit sig ut ur hans isolering, ut i solen och folkmassan men livet ute i ljuset har gett han en ny kraft av lidande. Han kände känslor som stolthet och värdighet när han på gatan blev sedd men blickarna fick hans stolthet att övergå till känslor av förnedring. Tolkningen av Dostojevskijs Källarmannen speglar vad Giddens diskuterade, nämligen en upplösningstendens som att vara fullständigt anonym pendlar mot en integrationstendens som att vara någon. (Berman, 2010, s.252).

Ett annat dilemma är maktlöshet kontra tillägnelse. Ett framträdande påstående bland författare som skrivit om självet i det moderna samhället är att individen upplever sig som maktlös i relationen till en omväxlande och oöverskådlig social värld. I det förmoderna samhället hade individen en grundläggande kontroll över sådant som formade dennes liv. De

11

enskilda individerna upplever sig berövade på all autonomi när de moderna sociala systemen blir allt mer omfattande. Giddens skiljer sig från detta perspektiv och vill påstå att individerna i många förmoderna samhällen var mer maktlösa än vad de är i moderna samhällen. Han menar att individerna många gånger inte hade makt att förändra eller fly från den sociala omgivningen utan traditionens grepp var så pass starkt att det mer eller mindre var orubbligt. Släktskapssystemen i det förmoderna samhället kunde vara mycket låsta vilket gjorde att individen inte hade mycket utrymme till självständigt handlande. Giddens menar att

maktlöshet och återtillägnelse kan bli hopflätade på olika sätt i olika kontexter och under olika tidpunkter och eftersom moderniteten har en viss dynamik blir det svårt att finna en stabilitet i relationen mellan dem. Oavsett om en individ har tillit till andra eller till ett visst system så saknar man fortfarande makt att påverka dem. En position i dilemmat kan vara en individ som är uppslukad, det vill säga att individen känner sig besegrad av en känsla av maktlöshet när det kommer till stora delar av sin fenomenvärld. Antingen känner individen att den blir berövad på all handlingsautonomi eller fångad i en virvel av händelser där den inte vet vad den ska göra. En annan position i dilemmat maktlöshet kontra tillägnelse är omnipotens, där individens känsla av ontologisk trygghet bara uppnås genom fantasier om dominans. Att individen dirigerar fenomenvärlden som en marionettspelare. Eftersom omnipotens är ett slags försvar kan den omvandlas till sin motsats, att personen känner sig uppslukad. (Giddens, 1997, s.226–229).

Det tredje dilemmat hänvisar till auktoritet kontra ovisshet. I moderniteten finns det många områden, både av det sociala livet och självet som inte har några definitiva auktoriteter utan det finns istället flera som gör anspråk på auktoritet. Till skillnad från förmoderna samhällen där traditionen i princip var huvudkällan till auktoritet. De traditionella perspektiven och handlingssätten var exkluderade och gjorde att många andra alternativ blev uteslutna. Två auktoritetskällor i det förmoderna samhället var det lokala samhället och släktskapssystemet där tillitsrelationerna upprätthållandes och båda var dessutom en källa till obligatoriska läror och beteendeformer där ett starkt normativt tvång fanns. I och med att det inte finns någon enskild auktoritet i det moderna samhället behöver människan bedöma de konkurrerande auktoriteternas anspråk vilket skapar en form av skepsis. Giddens menar att individer oftast övervinner dilemmat mellan auktoritet och tvivel av rutiner, hängivenhet åt en viss livsstil och genom att ha tillit till vissa system. Men en del individer kan finna det vara svårt att acceptera motstridiga auktoriteter då friheten att välja blir som en börda. Vissa som har sådana

upplevelser kan ta sig till mer omfattande auktoritetssystem för att överge den kritiska

omdömesförmågan i utbyte mot en övertygelse av en auktoritet. Individen upplever att den då inte behöver engagera sig i det problematiska spel som skapas när det finns så många

tillitsrelationer. (Giddens, 1997, s.229–232).

Fjärde dilemmat handlar om den personaliserade kontra den kommodifierade erfarenheten vilket innebär att moderniteten möjliggör självets projekt men villkoren är starkt påverkade av

12

varukapitalismens standardiserade effekter. Konsumtionen av nya varor blir på sätt och vis ett substitut för utvecklingen av självet. Även massmedia presenterar hela tiden sätt att leva vilket blir något människan antas eftersträva. Det kan vara vissa livsstilar som synliggörs eller historier som utvecklas på ett sådant sätt att det skapas ett berättande sammanhang vilket tittaren kan identifiera sig med. Olika former av medieunderhållning, som såpoperor,

representerar enligt Giddens också en flykt, som ett ersättande för den verkliga tillfredställelse som är svår att nå. Han menar att självets reflexiva projekt kämpar till viss del mot

kommodifierade påverkningar. (Giddens, 1997, s.235–236).

Sammanfattningsvis är moderniteten och dess reflexivitet och dilemman en teori som

betecknar den samhällsförändring som växte fram i det postfeodala Europa och kom att få stor betydelse världen över, nämligen skiftet från det förmoderna samhället till det (sen)moderna samhället. Teorin blir således intressant och relevant för min studie då de nordkoreanska avhopparna upplever en liknande övergång, närmare bestämt ett skifte från det slutna

samhället, som i många fall liknar det förmoderna samhället, till det (sen)moderna samhället. Men tillskillnad från västvärlden där övergången till moderniteten skedde över lång tid blir den för avhopparna väldigt drastisk och abrupt.

6 Metod

Metodavsnittet avser att redogöra för metodologiska vägval och genomförandet av arbetsprocessen. Avsnittet kommer inledas med en beskrivning och motivering kring den valda metodansatsen kvalitativ innehållsanalys. Därefter kommer först de kriterier som väglett sökandet av data redogöras, sedan kommer en beskrivning av datainsamlingens

tillvägagångssätt samt en redogörelse för uppsatsens forskningsetiska överväganden. Avsnittet kommer till sist framföra analysprocessens tillvägagångssätt.

6.1 Kvalitativ innehållsanalys och motivering av metodval

Innehållsanalys är en långt etablerad metod för textanalys bland empiriska metoder för social undersökning. Det finns dock ingen direkt metodförståelse då innehållsanalys kan variera. (Tischer, Meyer, Wodak & Vetter, 2000, s.55). Ursprungligen behandlade innehållsanalysen den objektiva systematiska och kvantitativa beskrivningen av det uppenbara

kommunikationsinnehållet men har med tiden även omfattat tolkningar av latent innehåll (Graneheim & Lundman, 200, s.105). Under 1950-talet utvecklades forskningsstrategier inom innehållsanalys som kom att benämnas som både kvantitativ innehållsanalys och kvalitativ innehållsanalys. Om en metod har som syfte att räkna eller mäta något i texter förstås den som en kvantitativ innehållsanalys, medan en kvalitativ innehållsanalys hänvisar till att

systematiskt beskriva innebörden av kvalitativa data via ett kodschema där man successivt kategoriserar delar av ett material. (Boréus & Kohl, 2019, s. 50–52).

13

Den kvalitativa innehållsanalysen kan förstås som delvis induktiv då forskaren börjar från förutbestämda breda forskningsfrågor men låter kategorier tillta ur arbetet med hjälp av kodningen. I en kvantitativ innehållsanalys är således räknandet eller mätandet centralt medan det centrala i en kvalitativ innehållsanalys är människans tolkande. Innehållsanalys är en metod som används i många samhällsvetenskapliga och humanistiska ämnen. Det finns ingen begränsning när det kommer till textmaterialet utan vilken slags text som helst kan analyseras i en innehållsanalys. I samhällsvetenskap är det vanligast med studier som undersöker texters innebördsaspekt, det vill säga vad texten säger. Innehållsanalys lämpar sig att använda när mönster i större textmängder sökes och det finns en önskan att få en bred överblick över materialet. (Boréus & Kohl, 2019, s. 50–52).

Innehållsanalys kan som sagt variera och enligt Hsieh & Shannon (2005, s.1277) finns det tre olika tillvägagångssätt inom kvalitativ innehållsanalys, summativ, riktad eller konventionell. En summativ innehållsanalys arbetar med räkning och jämförelser, särskilt av nyckelord eller innehåll och följs därefter av en tolkning av det underliggande sammanhanget, i förevarande studie anses denna typ av ansats inte vara relevant. En riktad innehållsanalys grundar sin analys med en teori eller tidigare relevanta studier som blir vägledande för initiala koder. Teorin är inte central i föreliggande studie utan fokuset ligger i linje med den konventionella innehållsanalysen, där kodningen av kategorier härrör direkt från textdata.

Konventionell innehållsanalys innebär att forskaren undviker att använda förutbestämda kategorier och låter istället kategorierna flyta från data, vilket beskriver en induktiv kategoriutveckling. Relevanta teorier behandlas istället i diskussionsavsnittet, där en jämförelse av resultatet i relation till teorin kan göras. Fördelen med det konventionella tillvägagångssättet är att få direkt information från respondenterna utan att införa förutfattade kategorier, teorier eller teoretiska perspektiv. (Hsieh & Shannon, 2005, s. 1279–1280). Min studie kommer således bygga på en form av innehållsanalys, nämligen kvalitativ

innehållsanalys med ett konventionellt tillvägagångssätt. En kvalitativ innehållsanalys valdes som metodansats då syftet i studien är att få en bred, snarare än en djup, förståelse av de kontraster nordkoreanska avhoppare upplever mellan det slutna samhället i Nordkorea och det nya moderna samhället som de slutligen kommer till. Kvalitativ innehållsanalys anses vara den mest relevanta metodansatsen till studien då den enligt Boréus & Kohl (2019, s.51–52) är lämpligt att använda för att finna mönster i större textmaterial, exempelvis flera romaner eller som i den här studiens fall, flera självbiografier.

Varför andra metodansatser valdes bort, som diskursanalys, beror på dess intresse för fördjupade textstudier på mindre material vilket studien inte har i avsikt att undersöka. Diskursanalys önskar således en djupare förståelse där också det underförstådda kan studeras vilket inte heller var något studien eftersträvade. Alla diskursanalytiska metoder lägger tonvikt på språket och hur det används i texter och sammanhang, i föreliggande studie är inte

14

språket i texten av intresse utan innehållet av texten (Bryman, 2012, s.474, Wetherell, Taylor & Yates, 2003, s.6). Studiens syfte hänvisar mer till det som Boréus & Kohl (2019, s.50) beskriver att kvalitativ innehållsanalys lämpar sig för, nämligen breda studier av

textinnehållets mer lättillgängliga aspekter. Då studien inte har för avsikt att titta på den bakomliggande betydelsen av texten, kallad det latenta innehållet utan syftar till att analysera de synliga, uppenbara komponenterna kommer studien fokusera på det manifesta innehållet (Graneheim & Lundman, 2003, s.106).

6.2 Analysförfarande

Framgången för en innehållsanalys beror enligt Hsieh & Shannon (2005, s. 1286) på

kodningsprocessen. Kodningsprocessen innebär att forskaren organiserar stora mängder text i mycket färre innehållskategorier. Både Graneheim & Lundman (2003, s.111) och Hsieh & Shannon (2005, s.1279) beskriver liknande tillvägagångsätt, att den manifesta analysen, eller som Hsieh & Shannon definierar som konventionell analys, det vill säga det framträdande textinnehållet, oftast presenteras i kategorier. Analysen i den kvalitativa innehållsanalysen har därför som syfte att få fram kategorier genom att först ta ut meningsbärande enheter. I början av innehållsanalysen ska texterna läsas igenom för att få en helhetsbild och allt efter som plockas meningar som innehåller information som passar med syftet ut (Graneheim & Lundman, 2003, s.109). Enligt Graneheim & Lundman (2003, s.106) betraktas en

meningsenhet som ord, meningar eller stycken som innehåller aspekter som kopplas samman genom deras innehåll och samband. Den meningsbärande enheten genomgår sedan en

kondensering, vilket innebär en process där meningsenheten förkortas och blir mer lätthanterlig men har fortfarande kvar kärnan och inget viktigt innehåll går förlorat. Den kondenserade meningsenheten får sedan en etikett i form av kod. Användningen och betydelsen av en kod är att det blir som ett verktyg att arbeta med, en kondenserade meningsenhet med en kod gör det möjligt att tänka på data på nya och olika sätt. Som nämndes tidigare är kärnfunktionen i en kvalitativ innehållsanalys att skapa kategorier. En kategori kan ses som en grupp av innehåll som delar en gemensamhet. När meningsenheten blivit kondenserad och fått en beskrivande kod blir koderna, med liknande innehåll,

kategorier. Kategorierna bör vara uttömmande och ömsesidigt exklusivt, vilket innebär att inga uppgifter relaterade till syftet ska uteslutas på grund av en brist på en lämplig kategori. Inga uppgifter bör heller falla mellan två kategorier, eller passa in i mer än en kategori. En kategori svarar på frågan ”vad” och kan identifieras som en tråd genom koderna. En kategori hänvisar således till ett beskrivande nivåinnehåll och ses på så sätt som uttryck för det

manifesta innehållet i texten. Kategorierna kan innehålla ett antal underkategorier som antingen kan sorteras och dras in i en kategori eller delas en kategori upp i underkategorier. (Graneheim & Lundman, 2003, s.106–107).

15

Analysen av alla självbiografier utfördes i linje med de steg som Graneheim & Lundman (2003) och Hsieh & Shannon (2005) beskrev. Det första steget var att öppet läsa varje

självbiografi för att på så sätt få en helhetsbild av deras innehåll. Under läsningen sattes post it lappar på de sidor som hade relevant information till syftet. Efter varje bok gjordes en

sammanfattning av boken. Det andra steget bestod av att identifiera meningsenheter som stämde med syftet, det vill säga individernas upplevelser av kontrasten mellan det slutna samhället och det moderna samhället. Meningsenheterna bestod av antingen en eller flera meningar eller stycken. Citat som hittades skrevs också in i ett samlat dokument. I det tredje steget kondenserades meningsenheterna och i det fjärde steget formulerades tolkningen av den underliggande betydelsen i form av koder. Det femte steget innebar att koderna som hörde ihop samlades för att bilda kategorier. Efter en vidare analys kunde subkategorier bildas och slutligen kunde resultatet byggas där de utvalda citaten ansågs vara de mest talade inom varje kategori och subkategori. Det slutliga resultatet bestod av tre kategorier och fem

subkategorier, vilka baserades på texterna som helhet. Nedanstående figur visar ett exempel på hur analysprocessen gick till.

Figur 1 Kodschema

6.3 Urval och datamaterial

Enligt Boréus & Kohl (2019, s.52) kan vilken text som helst användas i en innehållsanalys, såsom läroböcker, romaner eller som i den här studiens fall, självbiografier. Endast

självbiografier användes, övrig litteratur kring ämnet exkluderades, då det viktiga i studien vara att belysa individers egna upplevelser av kontrasten mellan det slutna samhället i

Nordkorea och det moderna samhället som de flyr till. Widén (2014, s.141–142) beskriver att analysera privata texter, som självbiografier, skapar kunskap om hur enskilda individer

Meningsenhet Kondenserad

meningsenhet

Kod Subkategori Kategori

”Jag befann mig nu i ett land fullt av möjligheter, där varuhusen hade femton olika rismärken att välja mellan, och jag längtade redan efter att få gå tillbaka till en plats där man sa till oss vad vi skulle göra”

(Park, 2016, s.234)

”…i detta land där tillväxten är så stark men där alla går åt sitt eget håll utan att alltid tänka så mycket på andra” (Park,

2016, s.206)

Var nu i ett land fullt av valmöjligheter, och längtade efter att någon sa åt mig vad jag skulle göra

Här går alla åt sitt eget håll och tänker inte på andra

Längtan efter att andra tar beslut åt en

Folk går sin egen väg

Tvungen att tänka själv

Ingen gemenskap

16

upplever saker, vilket var något studien hade som syfte att undersöka. Genom att använda självbiografier får jag en omedelbar tillgång till individens livsberättelse där deras upplevelser av en tillvaro i en sluten diktator som Nordkorea och deras flykt till ett öppet modernt

samhälle beskrivs på ett detaljerat sätt, vilket är lämpligt i förhållande till min frågeställning och mitt metodologiska perspektiv.

Då studiens forskningsproblem kan belysas med innehållsanalys hänvisar Boréus & Kohl (2019, s.55) vikten av att i ett tidigt skede avgränsa och samla in materialet för att på så sätt nå en uppfattning om vilka slags texter som kan ge information som är relevant. Urvalet i studien blev således ett ändamålsenligt urval med fokus på intensitetsurval vilket anses vara lämpligt för att få tillgång till riklig information och därmed nå en bredare förståelse och kunskap om vilka kontraster nordkoreanska avhoppare upplever mellan det slutna samhället och det moderna samhället. Kraften i ett intensitetsurval är att välja informationsrika fall som kan lära ut mycket om frågor som är centrala för undersökningens syfte. (Patton, 2002, s.230). Då författaren i studien var mån om att nå en utökad förståelse, kunskap och insikt om vad det innebär att leva i ett slutet samhället som Nordkorea och sedan fly till det öppna moderna samhället blev det nödvändigt att finna individer som tydligt representerade studieobjektet. Via ett ändamålsenligt urval och en tillämpning av ett intensitetsurval hittades fem

självbiografier där berättelserna utgår från individers egen skildring av deras tillvaro i Nordkorea och deras flykt till moderna samhällen.

Utöver intensitetsurval försökte kriterieurval tillämpas, vilket innebär att respondenterna ska uppfylla vissa utvalda kriterier som är viktiga för studien (Patton, 2002, s.238). Det visades sig vara svårt att hitta självbiografier om Nordkorea, men de fem som valdes uppfyllde kriteriet för studiens urval, vilket var att alla respondenter ska ha flytt från Nordkorea till ett senmodernt samhälle och på så sätt fått en inverkan av det. Att andra självbiografier valdes bort berodde på dess innehåll, en självbiografi fokuserade mer på det arbetsläger som finns i Nordkorea och uppfyllde därför inte studiens kriterieurval. Ett annat kriterieurval var att självbiografierna skulle vara skrivna på svenska vilket de alla fem var, detta för att hålla sig borta från att innehållet skulle översättas fel eller misstolkas. För att göra studiens kvalitet starkare är det viktigt att eftersträva maximal variation i ett ändamålsenligt urval, vilket innebär att urvalet ska vara så brett och djupt som möjligt (Patton, 2002, s.235). Även

maximal variation var något som till en början eftersträvades, men som nämndes tidigare, var det svårt att finna självbiografier om Nordkorea. Men trots den smala åtkomsten till urvalet fann författaren variation i kön, ålder och tidsspann. Tre av böckerna är skrivna av kvinnor och två av män. Två av kvinnorna kom till det moderna samhället år 2009 men ena var 15 år och den andra var 28 år. Den tredje kvinnan kom dit år 2006 och var 21 år. Den ena mannen kom dit år 1996 och var 49 år och den andra kom dit 2004 och var 34 år.

17

6.4 Datainsamling

De valda självbiografierna hittades via en litteratursökning på databasen Bokus. Det nämndes i avsnittet om urval att det är viktigt i en innehållsanalys att se igenom vilka texter som kan ge information som passar med syftet (Boréus & Kohl, 2019, s.55). För att finna texter som stämde överens med syftet användes sökordet Nordkorea, därav noterades 73 träffar, varav 4 var självbiografier. Genom att läsa biografiernas sammanfattning framgick det att böckerna var skrivna av nordkoreanska avhoppare och ansågs därför vara texter som lämpar sig för att studera och analysera utifrån undersökningens formulerande syfte. Den femte självbiografin kom av någon anledning inte upp via sökordet Nordkorea och hittades istället genom att återgå till en litteratursökning på databasen Bokus med bokens titel ”För att kunna leva” , vilket var en bok som studiens författare haft vetskap om sen innan och är som de andra fyra, en självbiografi skriven av en nordkoreansk avhoppare. Det valda materialet består

sammanlagt av 1375 sidor, vilket är ett större textmaterial, som innehållsanalys har som avsikt att undersöka (Boréus & Kohl, 2019, s.50). Boréus & Kohl (2019, s.51–52) beskriver att flera romaner eller flera självbiografier, som i denna studies fall, är större textmaterial. Men

materialet ansågs dessutom vara tillräckligt för att kunna tänka på som ett sammanhang för meningsenheter under analysprocessen vilket enligt Graneheim & Lundman (2003, s.106) är lämpligt i en innehållsanalys.

6.5 Forskningsetiska överväganden

Det finns fyra allmänna huvudkrav för att forskning ska få bedrivas, dessa krav kallas informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet

(Vetenskapsrådet, 2017). Informationskravet, samtyckeskravet och konfidentialitetskravet beaktas i studien då det valda materialet, självbiografierna, redan är utgivna för allmänheten och författarna till självbiografierna själva har valt att offentliggöra sina publikationer. De insamlade uppgifterna har endast använts för forskningens ändamål och därmed uppfyller studien även nyttjandekravet. Kvalitativ forskning arbetar många gånger med ord och begrepp samt kan datan som söks vara känslig (Nygren, 2012, s.29). Det har därför förekommit

forskningsetiska överväganden kring tolkningen av självbiografierna. Självbiografierna har återgetts på ett sätt som är möjligt och lämpligt samt har ord och begrepp angivits korrekt. Texten har således genomgått en noggrann läsning och den tolkning som skett har utförts på ett så transparent sätt som möjligt. För att ge stöd till tolkningarna har citat ur materialet presenterats. Även fast materialet skildrar känsliga delar av individers liv finns det inget behov av att anonymisera då individerna som skrivit självbiografierna redan har valt att gå ut med sina berättelser offentligt.

7 Resultat

I föreliggande kapitel kommer en redogörelse för vilka resultat som framkommit efter analysen av det empiriska materialet. Resultatdelen består av tre kategorier, Bildning,

18

Individualitet och Frihet, vilka trädde fram via genomgången av det empiriska materialet och framstod som centrala när det kom till kontrasten mellan det slutna samhället och det moderna samhället. I första kategorin Bildning ingår subkategorierna Lära sig på nytt, Grundläggande föreställningar ifrågasattes och Fokus på utbildning, i den andra kategorin Individualitet ingår subkategorierna Tvungen att tänka själv och Ingen gemenskap. Citat från materialet har använts för att exemplifiera de valda kategorierna. Den första kategorin Bildning presenteras nedanför figur 2.

Kategori Subkategori

Bildning Lära sig på nytt

Grundläggande föreställningar ifrågasattes Fokus på utbildning

Individualitet Tvungen att tänka själv

Ingen gemenskap Frihet

Figur 2 Kategorier och subkategorier

7.1 Bildning

Den första kategorin Bildning hänvisar till en av de kontraster avhopparna upplevde, nämligen att det moderna samhället krävde en annan typ av utveckling och förhållningssätt när det kom till individens egen bildning. Kategorin består av tre subkategorier där den första subkategorin Lära sig på nytt hänvisar till att deras kunskap hemifrån inte stämde överens med den

kunskap som fanns och behövdes i det moderna samhället och de blev därför tvungna att lära sig på nytt. Deras behov av att lära sig kom också att uttrycka sig i den andra subkategorin Grundläggande föreställningar ifrågasattes där mötet med det moderna samhället gav tillträde till en annan sanning än den i Nordkorea. Den tredje subkategorin Fokus på utbildning hänvisar till att det moderna samhället upplevdes innefatta ett starkt fokus på ständig utbildning som de tidigare inte hade upplevt, som dessutom var väldigt

konkurrensinriktad. Den första subkategorin Lära sig på nytt presenteras nedan.

7.1.1 Lära sig på nytt

Att lära sig på nytt är något som samtliga avhoppare betonar. Flertalet av avhopparna upplevde att princip all den kunskap de fått hemma i Nordkorea var värdelös i ett utvecklat land och blev därför tvungna att lära sig det mesta på nytt när de kom till det moderna samhället. Varenda ämne de hade lärt sig i skolan, som matematik, naturvetenskap, läsning eller musik hade levererats med en dos av propaganda. Ledarens levnad tillhörde det viktigaste ämnena och läroplanen. De flesta av avhopparna beskrev att deras

19

historiekunskaper inte omfattade mycket mer än välpolerade legender om Den stora ledarens och Den kära ledarens liv. Behovet av att lära sig på nytt presenteras i utsagan nedan av Park:

Så här långt var jag fortfarande till stor del självlärd, och jag insåg att min akademiska karriär skulle bli katastrof om jag inte genast lärde mig att

använda datorer ordentligt och hur man gjorde research. (Park, 2016, s.254)

Citatet ovan tydliggör hur viktigt det var att lära sig på nytt för att Park, och de andra avhopparna, skulle kunna klara av saker och finna någon slags trygghet i det moderna samhället. De insåg att de behövde lära sig saker som de tidigare inte hade någon erfarenhet av, exempelvis dator- och research kunskap för att kunna uppnå saker som en akademisk karriär. Det gick också ur analysen att urskilja hur det inte bara var avhopparna själva som insåg att de behövde lära sig på nytt, utan de nordkoreanska avhoppare som kom till Sydkorea beskrev även hur de blev förflyttade till ett utbildningscentrum, vilket var ett program som var utformat för att lära avhopparna hur man övergår till att leva i ett modernare samhälle. De förklarar hur de fick lära sig alla typer av kunskaper, som exempelvis teoretiska lektioner om demokrati, rättigheter, media och lagar, som att exempelvis att det var olagligt att slå någon. De fick dessutom lära sig praktiska, vardagliga saker som hur man öppnar bankkonton och hur man hittar i tunnelbanan. Till och med att se på filmer och tv-program beskrevs som en utbildning för dem. Lee (2018) beskrev hur hon fick ett fönster ut mot ett helt annat liv bara genom att titta på tv. Hon beskrev även utbildningscentrumet som ett utslussningshem mellan olika universum och flertalet avhoppare förklarar att utan den snabbkursen skulle de flesta nordkoreaner inte klara av det nya moderna samhället. Kim berättar om utbildningscentrumet och hennes känslor kring allt nytt hon behöver lära sig:

På dagarna har vi teorilektioner där vi får lära oss grunderna i Koreas historia samt hur kapitalismen och det sydkoreanska samhället fungerar [...] ibland gör vi också praktiska övningar, som att gå till posten och lära oss hur man skickar paket […] jag är fascinerad och helt borta på samma gång. Jag förstår ingenting av allt det här, för jag kommer från en annan planet och vet inget om de ekonomiska mekanismer som man vill hjälpa

mig att upptäcka. (Kim, 2014, s.184)

Kims upplevelse är ett bra exempel på den mängd av kunskap avhopparna var tvungna och i behov av att lära sig. Det var inte bara att lära sig saker som Koreas historia eller hur

kapitalismen och det sydkoreanska samhället fungerar, utan de var dessutom tvungna att lära sig hur man gör vissa saker, som att gå till posten och skicka paket eller hur man använder ett kreditkort. Park (2016) beskrev hur de alltid gjorde fel med de obekanta produkter som omgav dem, exempelvis sprutade de parfym i munnen eftersom man trodde det var munsprej. Felen som uppstod beskrevs många gånger leda till att man brast ut i skratt, vilket tyder på en mer positiv upplevelse av att lära sig på nytt, trots att man inte riktigt förstod eller lyckades så blev

20

det mer en tokig och rolig händelse när man väl insåg att man gjort helt fel. Lee (2018) beskrev hur en dag i den utvecklade världen präglades av något som hon kom att kalla små mirakel, vilket också tyder på en mer positiv upplevelse då det nästintill kopplas samman som en fantastisk eller övernaturlig händelse. Ett mirakel var när Lees mamma skulle ta ut pengar från uttagsautomaten och trodde att det satt en pytteliten bankkassör hopkrupen i ett litet rum i väggen som räknade upp sedlarna i rasande fart och de tänkte ”stackaren, sitta fast där inne utan något fönster” innan de förstod eller fick lära sig att det var en maskin. Eller när de klev på bussen och drog resekortet över läsaren och en maskinell kvinnoröst svarade och

bekräftade att resan var betald, och de frågade ”måste jag svara?” innan de förstod att även det var en maskin.

Kim (2014) berättar i citatet att det hon behövde lära sig gjorde henne både fascinerad och helt borta, vilket kan ge uttryck för blandade upplevelser när det kommer till att lära sig på nytt, dels positiva dels negativa, vilket var gemensamt för alla avhoppare. Positiv i den bemärkelsen att det nya de fått lära sig verkar ge en känsla av förtrollning och ses nästan som en övernaturlig händelse, men negativ då kunskapen också kunde bringa en känsla av att allt var i uppror, man infann sig i en slags upplevelse av okunnighet och vilsenhet. Ur citatet går det att urskilja en upplevelse av få reda på någonting för första gången, vilket också var gemensamt för de flesta avhoppare, att inte förstå någonting och att kunskapen man får lära sig är så långt ifrån vad man tidigare fått lära sig. Till och med så långt bort att de vid flertal tillfällen refererar det till en annan värld, universum eller planet, vilket tyder på att den upplevda kontrasten är väldigt stor i relation till vad de fått och får lära sig.

Många av avhopparna gav uttryck, likt Kim, för blandade upplevelser när det kom till att lära sig på nytt. De beskriver att det dels varit svårt och förbryllande, dels förbluffande och uppfriskande att lära sig på nytt. I citatet nedan berättar Park om sin upplevelse av att lära sig på nytt:

I Sydkorea använder man slangord som vi nordkoreaner inte känner till […] Det fanns så många andra ord: printer, scanner, hamburgare, pizza – för mig innebar de här orden inte bara ett nytt ordförråd, utan de var koder

som gav tillträde till en helt ny värld. Det var både förbryllande och uppfriskande. (Park, 2016, s.228).

Enligt Park (2016) användes det andra ord och slangord i Sydkorea än i Nordkorea och hon verkar därefter ge uttryck för att de nya orden hon fick lära sig inte bara var kopplade till ett nytt ordförråd utan för henne kopplades orden dessutom samman med nya upplevelser, som exempelvis hamburgare och printer. Hon beskriver vidare hur ordet att handla gav henne tillträde till en ny upplevelse, nämligen ”shoppande”, att man kunde handla för skojs skull. Upplevelserna av att lära sig på nytt kan utifrån vad avhopparna har sagt ses både negativa och positiva. Positiv eftersom det nya de fått lära sig gav tillgång till en helt ny värld vilket kunde vara inspirerande och förfriskande, men negativ då tillgången till den nya världen

21

också kunde vara gåtfull, underlig och osäker. Flera av avhopparna gav också uttryck för att lära sig på nytt var en underlig upplevelse, att hjärnan vaknade till liv och som om nya stigar lystes upp på platser som tidigare hade varit mörka och öde, vilket kan tolkas som bisarrt och konstigt men samtidigt häftigt och otroligt. Det går således ur analysen av materialet att urskilja hur sakerna de får lära sig inte bara är till för lärandets skull utan också för att det hjälper dem att förstå vad det innebär att leva och att vara människa. Att lära sig på nytt väckte och öppnade deras medvetande.

7.1.2 Sammanfattning av subkategorin Lära sig på nytt:

Sammanfattningsvis handlar subkategorin Lära sig på nytt om kontrasten mellan kunskapen i det slutna samhället och det moderna samhället. Många av avhopparna upplevde att

kunskapen de fått i Nordkorea var värdelös i det moderna samhället och var därför tvungna att lära sig på nytt. De berättar också hur de är tvungna att genomgå en utbildning för att lära sig hur man lever i ett mer modernt och utvecklat samhället, vilket kan tyda på att kontrasten mellan det slutna samhället och det moderna samhället var väldigt stor då det till och med behövdes en plats, ett så kallat utslussningshem mellan olika universum, för avhopparna. Upplevelsen av att lära sig på nytt går ur analysen att tolka som blandad, det verkar ge tillgång till en helt ny värld vilket var inspirerande, förfriskande, roligt och fascinerade men tillgången till den nya världen kunde också vara gåtfull, underlig och bidra till känslor av osäkerhet. Nästa subkategori kommer att handla om Grundläggande föreställningar ifrågasattes.

7.1.3 Grundläggande föreställningar ifrågasattes

Samtliga avhoppare beskriver också att det var svårt att lära sig på nytt då de trodde på allt de hade fått höra hemma i Nordkorea. De beskriver att de inte hade tillgång till någon annan sanning i Nordkorea och det blev därmed svårt att lita på det nya de fick lära sig när de kom till det moderna samhället. Park berättar i utsagan nedan hennes upplevelse av att

grundläggande föreställningar ifrågasattes när hon kom till Sydkorea:

Varenda dag ifrågasatte lärarna de grundläggande föreställningar som vi hade fått oss itutade ända sedan vi föddes. Vissa rättelser var lättare att acceptera än andra […] Det är inte lätt att ge upp en världsåskådning som sitter ända in i märgen på en och som är lika inpräglad i medvetandet som

ljudet av ens egens pappas röst. (Park, 2016, s.229)

Citatet klargör hur avhopparnas grundläggande föreställningar regelbundet ifrågasattes när de kom till det moderna samhället och något som var gemensamt för alla var att det var svårt att acceptera de nya saker de fått lära sig. Park (2016) verkar ge uttryck för att vissa

grundläggande saker, som att Kim Jong Il bodde i lyxiga residens medan hans folk svalt, var lättare att acceptera än andra. Den rättelse som var svårast att acceptera, som var gemensam för alla avhoppare, var att det var den stora ledaren Kim Il Sung som hade startat Koreakriget