Frilansares användning av sociala medier som marknadsföringsverktyg

marknadsföringsverktyg

Resultatet visar att samtliga intervjupersoner i mer eller mindre utsträckning använder sociala medier för att marknadsföra sig själv som frilansare, vilket var en förutsättning för att delta i studien. Som tidigare forskning visar på är sociala medier viktigt för professionell framgång, där sociala medier som arbetsredskap kan hjälpa till att utgöra en professionell bild av individen (Gandini, 2016). Då sociala medier gör det möjligt att konstruera en offentlig eller semi-

offentlig profil av sig själva (Boyd & Ellison, 2007) och att interagera med andra (Boyd & Ellison, 2007; Praprotnik, 2016), är det inte konstigt att empirin visar på att intervjupersonerna använder olika sociala mediekanaler i marknadsföringssyfte.

Den presenterade empirin går att dela in hur passiva eller aktiva frilansarna är på de olika sociala mediekanalerna när det kommer till att hitta uppdrag. Med hjälp av en egengjord tabell kan vi i empirin utläsa just hur aktiva eller passiva intervjupersonerna är på sociala medier, vad frilansarna använder de olika kanalerna till samt hur privata/offentliga de är på de olika sociala mediekanalerna, se tabell 1 i bilaga 2. Exempelvis implicerar resultatet att de intervjupersoner som har LinkedIn inte är aktiva på kanalen, utan ser endast sin LinkedIn-profil som ett digitalt CV.

Figur 1. Total användning av de olika kanalerna.

Med tabell 1 som grund har jag på en skala från 1 till 5 kategoriserat intervjupersonernas användning av sociala medier i sitt frilansande, där 1 är passiv och 5 är aktiv, se tabell 2 i bilaga 2. Denna tabell har i sin tur gjort att resultatet kunnat visualiserats, se figur 1. Intervju-

personernas namn har förkortats till de två första bokstäverna i intervjupersonernas namn, exempelvis Max förkortas Ma. Det visualiserade resultatet i figur 1 mynnar ut i vad jag vill kalla olika typer, där då passivitet respektive aktivitet har tagits i beaktande. Christian (CH) och Emma (EM) är en typ som är aktiva på tre eller flera sociala mediekanaler, och har exempelvis offentliga Instagram-konton som interagerar med deras webbplatser. En annan typ är den som Fredrik (FR) är, då han är aktiv på två kanaler men är passiv på övriga. Dock värt att påpeka är att Fredrik exempelvis har en Instagram men denna används inte alls i hans frilansande, därav har detta inte visualiserats i figur 1. Fredrik är den enda som använder Twitter aktivt, och som han själv nämner är det många i samma yrkesroll som använder sig av Twitter. Därför är det i jämförelse med de andra intervjupersonernas yrkesroller inte förvånande att Fredrik är aktiv på Twitter, då det gynnar hans frilansande. Vidare visar resultatet på att Max (MA) är en typ som är sparsamt passiv på samtliga mediekanaler. Max säger exempelvis att hans Facebook-profil i huvudsak är privat även om han är kompis med i stort sett alla hans kollegor. Som Max också säger använder han inte sin profil för att marknadsföra sig som frilansare men säger att hans frilansroll och privata roll ”mixas lite på något halvjobbigt sätt” på Facebook.

Det som går att se i delar av resultatet är att det finns samband mellan passivitet och privat profil, på samma sätt som det finns samband mellan aktivitet och offentlig profil (arbete). De frilansare som valt att vara privata på en social mediekanal har också oftast en passivitet till när det gäller att marknadsföra sig själv. Undantaget är när intervjupersonerna uppgett att de inte

0 5 10 15 20

Facebook Instagram LinkedIn Twitter Webbplats

Total användning av de olika kanalerna

har en renodlad privat profil eller en renodlad offentlig profil, utan har en mix, precis som Max har. Det som dock avgör att Max hamnar i den ovannämnda typen är dock hans passivitet på Facebook, då kategoriseringarna i figur 1 handlar om just passivitet respektive aktivitet. Utöver detta visar resultatet också på att Linn (LI) och Ida (ID) är båda aktiva på Facebook men är relativt passiva på de övriga kanalerna. De båda säger att de är medlemmar och aktiva i olika frilansgrupper på Facebook, och har någon gång också ansökt om ett uppdrag via en annons i en frilansgrupp. Som Praprotnik (2016) hävdar möjliggör sociala medier syftet att bygga relationer men också att öka social interaktion och sin självpresentation. Tack vare olika kommunikations- kanaler kan vi reglera vår självpresentation och vi kan framställa oss på det sättet vi strävar efter (O’Sullivan, 2000). Så vad har vår självpresentation eller personliga varumärke för betydelse?

5.2

Betydelsen av ett personligt varumärke

Empirin berättar att det finns en fråga om vad som marknadsförs och vilka färdigheter intervju- personerna besitter. Fredrik säger att ”Man vill ju branda sig så att folk liksom ’den här killen han verkar kunna sina grejer’ fast man har gjort mycket skit men man sållar ju det”, och menar att han måste framstå som bra utåt sett. Detta går i linje med vad Gehl (2011) hävdar om paketering där det inte är individers uppsättningar av färdigheter, intressen och motivation som avgör framgången. Det som avgör är hur individen marknadsför sina färdigheter, hur individen framställer sitt personliga varumärke. Dessutom är det inte konstigt att individer framställer sig som fördelaktig då vi har många personliga viljor, däribland social acceptans (DeAndrea & Walther, 2011). Även om Fredrik pratar om att det måste se bra ut utåt sett, säger han att det är viktigt att marknadsföra sig på rätt sätt, då du förr eller senare måste leverera bra produkter. Det kan inte endast vara en fasad, utan individen måste ha de färdigheter som denne marknadsför. Som DeAndrea och Walther (2011) hävdar och som säger emot Gehl (2011) är att framgången handlar om att bekräfta kompetensen och färdigheterna som individen besitter. De menar att det dessutom kan uppstå problem om en individs framställning på sociala medier inte stämmer överens med intryck som formats via mellanmänskliga interaktioner (DeAndrea & Walther, 2011). Därför vill jag hävda att det som frilansare kan vara värt att se över sin marknadsföring av sig själv för att undvika att potentiella uppdragsgivare blir besvikna över vad som döljer sig bakom fasaden eller det så kallade personliga varumärket.

Som det framkomna resultatet också visar på är det frilansarnas färdigheter som ger arbete, och kanske inte just det personliga varumärket, i alla fall om vi ska gå efter Maxs erfarenheter. Max får arbete via rekommendationer, då uppdragsgivare gillar det han skapar. Han är passiv i sin marknadsföring på sociala medier vilket kan upplevas som märkligt då han där skulle kunna

marknadsföra sina färdigheter. Dock säger Max att ”det är fortfarande Sverige vi lever i och det är lite så att jantelagen kommer in, man får inte skryta alltför mycket om sig själv”. Därför menar han att det är alltid bättre att någon skryter åt en då rekommendationer kan leda till arbete.

En del av empirin antyder att sociala medier är ett bra sätt att få ut sitt personliga varumärke på, då som exempelvis Christian säger är ett sätt att få ut hans namn i branschen och visa vem han är som yrkespersoner. Som O’Sullivan (2000) hävdar kan vi via kommunikationskanaler reglera vår självpresentation och framställa oss på det sättet vi strävar efter. Därför är det inte

förvånande att flertalet intervjupersoner tänker på sitt varumärkesbyggande. Som Deuze (2007) också förespråkar är det särskilt viktigt att kunna marknadsföra sig själv när konkurrensen mellan individer ökar, vilket Allvin et al. (2006, s. 9) menar att den har i och med det nya arbetslivet. Emma som har kategoriserats som en typ som är aktiv på sociala medier berättar att hon har Facebook och Instagram för att skapa trafik till sin webbplats för att i sin tur få

uppdragsgivare att utnyttja hennes tjänster. Dessutom tänker hon på vad som visas på hennes sociala mediekonton och försöker bland annat vara neutral i sina åsikter. Det individen publicerar på olika sociala medier går att koppla an till det personliga varumärke då det i alla fall enligt Arbetsförmedlingen (u.å.) beskrivs som ”summan av det som omgivningen förknippar med dig som person”. Då sociala medier är mer eller mindre offentliga påverkar dessa kanaler bilden av vem du är som person, vilket alla intervjupersoner var medvetna om att de gör. Ida säger exempelvis att hon är noggrann med vad som syns på hennes Facebook-profil då hon är medveten om att flera uppdragsgivare går in och tittar där. Detta återspeglas i vad O’Sullivan (2000) förespråkar och menar att vi som individer ständigt reglerar informationen om oss själva i syfte att hantera de rykten som andra har om oss. Christian säger att han med hjälp av sitt Instagram-konto försöker ge en bild av sig själv om att han är rolig att arbeta med och att det är enkelt att arbeta med honom. Christian försöker lyfta fram sin personlighet via Instagram och detta är bra enligt Blandford (2009) då individer idag måste veta vad de har för strategier vid marknadsföring, exempelvis vilken personlighet individen kan lyfta fram för att sälja in sig själv.

Med resultatet som grund går det att dra slutsatsen att sociala medier är ett bra marknadsförings- verktyg för att få ut sitt personliga varumärke. Även om intervjupersonerna inte uttryckligen använde begreppet ”personligt varumärke” under intervjuerna visar empirin på att samtliga tänker på vad de lägger ut på sociala medier. Därför skulle jag vilja hävda att det personliga varumärket har betydelse på så sätt att rätt omvårdnad av det personliga varumärket gör att individen undviker rykten individen inte vill ha, och kan framhäva den bild individen vill ha.