Fritidsgården är nyrenoverad och fräsch. Den är lokaliserad nära skola, bibliotek, idrottshall, skog och köpcenter. I bostadsområdet bor en majoritet av människor med lägre social status –
arbetslösa, människor med alkohol och drogproblem och invandrare. Inne på gården finns ett
samlingsrum med fem bord, stolar och två soffor, där ungdomarna diskuterar, fikar och spelar olika spel. Trots att fritidsgården inte har så stor yta, känns det trivsamt med den orientalisk- inspirerade atmosfären, med lampor i olika färger som hänger i taket. Ungdomarna har en hel del aktiviteter att välja bland.De älskar att sjunga karaoke och har mycket roligt tillsammans. Det finns möjlighet att spela pingis och ungdomarna brukar tävla med varandra. På gården finns det tillgång till datorer och Internet och det är ofta kö för att få använda en dator. En bit från byggnaden ligger hallen, där killarna, kan spela fotboll. Gården har öppet mellan 7:00 och 21:00 varje vardag och två lördagskvällar i månaden. Flera av informanterna tycker att det är dåligt att gården inte har öppet varje helg.
Danne: Det är på lördagar man är ledig och vill göra saker.
Anna: Jag tycker det är tråkigt när det är stängt på lördag. Det är så kalt ute och vi bara går
runt och fryser. Vi har inget att göra. Jag blir sugen på cigg för att jag är rastlös… Killarna brukar dra till stan, till biljardkaffet, och kommer med tolv bussen.
Gården har ett litet kök där personalen brukar bland annat göra smörgåsar, och några av ungdomarna tycker att det är en fördel att kunna gå till fritidsgården på rasterna och handla i kiosken.
Anna: En färsk smörgås kostar fem spänn, det är okey, jag som aldrig brukar äta frukost
hemma. Det kostar ju också att äta hemma.
De ungdomar som har det bra ekonomiskt ställt, exempelvis de vars föräldrar är
höginkomsttagare och har råd med att bo i dyra villor, de kommer inte till gården. De är upptagna med sina aktiviteter så som tennis, simning och träning på gym och får mycket i veckopeng.
Fidel: I min klass går några som är rika, riktiga snobbar du vet, som köper bara märkes kläder
och så. De har aldrig trampat sin fot på gården. Tobias till exempel, han får inte komma varken till gården eller hemma hos mig, av sin pappa. Vi är bra kompisar men umgås bara i skolan.
Katerina: Vad gör Tobias på sin fritid?
Fidel: Han spelar tennis fyra gånger i veckan och går på turneringar. Hans föräldrar sjutsar
honom överallt. Vissa har det lyxigt du vet.
Ungdomarna på gården berättar att det är tråkigt att jämt när de föreslår att de vill göra saker, får de höra att kommunen inte har pengar till det. De vill helst skippa betala exempelvis femtio kronor per kvartal i medlems avgift, tio kronor för att se på film aktiviteterna de gångerna de
hjälper personalen, exempelvis inför kvällens fika på tjejkväll och för kvällsfikat. De säger att det är även ologiskt att betala för fikat när de är med och förbereder inför disco kvällarna på gården. Förut har det varit gratis, men nu måste de betala trots att de är med och hjälper till.
Hayad: Det är tråkigt att betala för fikat fast vi bakar med dem. De som bakar ska få fika
gratis. Eller när man hjälper på discot ska man inte behöva betala. De vill ha hjälp av oss och när de fått det, tio kronor tack. Förut hjälpte man när det var disco och då fick man godis eller läsk. Nu får man ingenting. Det ända de är duktiga på är att skylla på kommunen. Kommunen har inte pengar till det, och inte för det…
Nika: Att se på film kostar tio spänn också. Det borde vara gratis. Allt man gör här kostar
pengar.
Erika: Om man vill låna datorn eller om man vill vara med och pyssla så säger de du får inte,
du har inte betalat femtio kronor.
Anna: Jag har inte råd att fika. Man blir sugen när det är något gott, varma smörgåsar eller
pizza. Personalen börjar äta först, de tänker inte på dem som inte har pengar att betala för fikat. Därför kommer jag inte hit så ofta längre.
På mina frågor, hur ofta de brukar komma och varför de kommer till fritidsgården, svarar de flesta att de är på gården nästan varje kväll och att det är vänskapen som lockar.
Fidel: Jag är här jämt. Var ska man annars vara? Jag nästan bor här.
Anna: Nästan varje kväll. Här är det soft, alla känner alla, jag är kompis med alla på går`n, det
känns bra att vara här.
Danne: Jag kommer till gården varje dag, man träffas och umgås. Fritidsgården är
mötesplatsen för ungdomarna här i Murberg. Här är alla kompisar.
Patricia: Vi är här fyra, fem gånger i veckan. Ibland går vi hem till nån eller i affärerna. Nika: Jag kommer hit ofta. Ibland går jag ut först… Sen kommer jag till gården.
De flesta av ungdomarna på gården som jag tidigare nämnt, är från familj med dålig ekonomi. När det gäller mina informanter, så har två av ungdomarna pappor som har jobb och deras mammor är arbetslösa. Resten har föräldrar som båda är arbetslösa. En av ungdomarna bor med båda sina biologiska föräldrar, medan de andra har en lossas förälder. Ingen av informanterna får exempelvis någon veckopeng eller månadspeng. Majoriteten berättar att de inte har råd att handla i kiosken trots att de är hungriga eller sugna på något gott. Enligt informanterna går den största delen av barnbidraget eller studiebidraget till familjens matkassa.
Nika: Igår var jag sugen på en macka här från kiosken men hade inte ett rött öre på mig. Innan
jag gick ut frågade jag morsan om pengar men hon bad mig dra åt helvetet och kallade mig... vad heter det, jätte fula ord. Jag hatar henne. Jävla kärring! Hon säger jämt att hon inte har några pengar. Hon köper kläder och skor åt sig själv hela tiden…
Fidel: Jag handlar nästan aldrig i kiosken, jag har inte pengar. Jag brukar äta hemma. De ska
inte ha godis, chips och sånt här inne. Det är svinigt mot de som inte kan handla. Man blir ju fy fan sugen när man ser det…
Anna: Jag brukar få pengar av mamma när hon har. Hon är sjukskriven och med min och min
brors barnbidrag köper vi mat och kläder.