Det råder en oenighet bland informanterna om huruvida det är kul eller inte att på en fest umgås med personer de inte känner eller som inte tillhör det egna gänget. Nedan kan vi se en bit ur en diskussion som handlar om attityden i det gäng som Kristoffer och Viktor umgås i:
Viktor: Ofta är det ju typ så, dom som bjuder till festen dom är sådana bockar de vill inte ha
dit massa nytt folk. Nya får inte komma in. De vill ju bara starta bråk och så.
Malin: Det är ju för att ni har den inställningen i erat gäng. Ni är ju väldigt såhär, inskränkta
hela tiden, det är ni.
Viktor: Nej jag tycker inte…
Kristoffer: Jag tycker inte så kan jag säga.
(Gruppintervju 2005-12-08)
Viktor berättar att hans vänner som bjuder till fest oftast inte vill ha dit nytt folk. Dels tycker han att de som bjuder är tråkiga för att nya inte får komma in men han förstår också varför då det
enligt honom är de nya som startar bråk. Malin som själv inte tillhör detta gäng men som har betraktat det utifrån menar att gänget har en inskränkt attityd och vill av den anledningen inte släppa in andra människor i sitt umgänge. Trots Viktors tidigare utsaga vill han och Kristoffer inte hålla med i det Malin säger. Då Malin talar om ”erat gäng” är även Kristoffer och Viktor inräknade vilket betyder att de inte kan skylla ifrån inskränktheten på någon annan gängmedlem. De blir själva anklagade i Malins utsaga och sätter sig emot det hon säger. Senare i intervjun återkommer Viktor och Kristoffer till deras egen inställning till att bjuda in och festa med nya personer:
Viktor: /…/ kommer det några nya så hälsar vi på dem liksom. Och välkomnar dem
ordentligt så att dom känner sig bara ’fan här är det trevligt, hit kan jag komma någon mer gång’. Så Per där som bara glor ut när nya kommer så, då vill dom ju inte komma igen. Då blir det ju inte så att man får nya polare.
Kristoffer: Ja, så typ Alberga har ju det ryktet som typ bråkställe. Att kommer man dit så är
man inte välkommen. Vi, jag vill ju i alla fall försöka ändra på det ryktet så att man får lite nytt folk till Alberga. Det skulle vara tråkigt att festa med typ alla samma folk hela tiden. Så typ, man måste ju vara trevlig mot folk, jag har försökt få ut massa nytt folk hela tiden. Hur länge som helst men dom är så tråkiga så dom vill inte. Så känns det bara ’nej Alberga, det är fan bara pack som bor där, byggarpack’. Det blir en stämpel så.
(Gruppintervju 2005-12-08)
Viktor och Kristoffer kommer fram till att de själva har en öppen inställning till nya vänner. När det kommer nya personer på en fest ser de till att de känner sig välkomna så att de vill komma tillbaka. De har även försökt bjuda nya personer till sina fester i Alberga men eftersom samhället har en stämpel över sig att det bara är personer som läser byggprogrammet på gymnasiet som bor där är det svårt att få dit nytt folk. Flera informanter poängterar svårigheten med att få variation på festerna och anser att det är tråkigt att hela tiden festa med samma personer. Henrik och Niklas kommer in på motsatta känslor kring nya personer när de svarar på frågan hur en bra fest ska vara:
Niklas: Helst ska det vara många man känner. Henrik: Alltså nästan bara, men gärna någon ny också.
Niklas: Jo, någon ny men inte för många nya för då känner man obehag. Är man hos någon
dom inte känner så kan någonting försvinna. En bra fest, det är med vänner och kanske någon, ja, två, tre nya.
Henrik: Om man är på en fest med allt för mycket nytt folk kan man känna press att man
måste prata. Man kan inte sitta som med kompisar och bara prata utan man måste verkligen gå och prata med dem.
(Gruppintervju 2006-02-01)
Henrik och Niklas menar att det är bäst att festa med vänner de känner men att det kan vara trevligt med ett par nya personer. Problemet med nya personer på en fest är att en otrygghet uppstår då Niklas inte vet om han kan lita på dem han inte känner. Henrik menar också att han känner en extra press på sig då han måste vara trevlig emot dessa personer, något som han inte behöver tänka på när det gäller gänget. Niklas utsaga går att återkoppla till det Viktor pratade om, att de nya personerna skulle vara dem som startar bråk. Det blir här tydligt att båda killarna upplever en svårighet att lita på personer som inte ingår i det egna gänget. Henrik och Niklas visar nedan sin syn på varför gänget är att föredra framför andra. Detta är en del av den diskussion som uppstår då jag frågar dem om de aldrig tröttnar på gänget:
Henrik: Visst kan man tröttna på gänget men man har alltid nya saker att göra. Om man är
god vän så hittar man alltid på nya saker att göra hela tiden.
Niklas: Nej men tröttnar inte på gänget man tröttnar på dom runt omkring vad det är för
människor, det är inte alltid bara gänget det är alltid Fia och Stina och dom har jag tröttnat på, det är inte så konstigt det är för att jag inte tycker om dom.
(Gruppintervju 2006-02-01)
Henrik menar att de i gänget är så goda vänner att det alltid kan hitta på nya saker vilket gör att det har svårt att tröttna på varandra. Niklas fyller i med att det inte är gänget han tröttnar på utan de personer som inte tillhör gänget. Han blir trött på att gänget aldrig får festa och umgås ifred utan dessa andra personer som han inte väljer att umgås med och som blir som ett bihang till gänget. Jag tolkar informanternas utsagor som att deras gäng har en speciell mentalitet och ett speciellt sätt att umgås på när det är tillsammans. Det gör att de personer som ännu inte har satt sig in i gängets mentalitet inte blir accepterade av gänget då de inte passar in inom ramen för hur man ska vara.