Fysisk tillgänglighet - Studiens trovärdighet

5.3 Studiens trovärdighet

6.2.1 Fysisk tillgänglighet

De förskolebyggnader som finns är inte byggda med tanke på att barn kan behöva en plats att dra sig undan på, nämner två av tre förskolelärare.

”Vi har inte riktigt rum där man kan gå och stänga in sig, där det är lugnt och skönt.

Det har vi inte för avdelningen är inte uppbyggd på det sättet. Men vi har soffor där man har möjlighet att gå och sätta sig och titta i en bok.”

Förskoleläraren lyfter fram en brist i själva byggnaden som påverkar de möjligheter till en stunds lugn och ro som barn med diagnosen autism kan ha. Förskolans verksamhet är fysiskt tillgänglig men täcker inte barnets eventuella behov av avskildhet under dagen. Det som finns är soffor för vila och bokläsning om man vill dra sig undan lite.

Två förskolelärare berättar att de har fått tänka till kring vilket material de har framme och att de fått bygga på utbudet efterhand med stigande ålder. De vill inte erbjuda så mycket material så det blir rörigt men de vill ändå att det ska finnas tillgängligt för barnen. De har märkt att en del barn blir väldigt påverkade av de saker som finns framme. För att markera att det är samling och för att komma undan problemet med saker som lockar i miljön runtomkring så har två förskolor valt att på olika sätt visa var barnen ska sitta när det är samling. Den ena förskolan har valt att ha stolar i en cirkel och den andra har sittkuddar.

20 6.2.2 Tillgängligt meningssammanhang

Ett sätt att skapa tydliga meningssammanhang som alla tre förskolelärare tar upp är att de har fasta rutiner som de märker fungerar som stöd för barnen med autism. Rutiner talar om vad som ska hända men även vad som förväntas av barnen, säger två av tre förskolelärare. Det kan röra sig om att alltid förbereda aktiviteter på ett visst sätt eller att inleda med en särskild samlingssång, ett visst sätt att formulera sig när det är dags för toalettbesök med mera. Alla tre förskolelärare använder bildstöd för att visa hur dagen ska se ut.

”Vi har ett bildstöd för vad som händer under dagen. Så att man kan gå dit och kolla så att inget oväntat händer och vi försöker att inte ändra det som vi planerat.”

På två förskolor används bildstödet för att ge en överblick över dagen och på en av dem används det i olika former under hela dagen. En förskolelärare berättar att de använder sig av mycket konkretiserande material vid både samling för att det ska blir tillgängligt för alla. En annan förskolelärare går bakåt i tiden och säger att det i början alltid fanns en pedagog med bakom barnet under samlingar som ett ”hjälpjag” för att hjälpa till att hålla kvar fokus på det som pågick i samlingen. ”Det har blivit bättre- nu behöver vi inte det” säger hen.

Under föregående rubrik nämndes fasta samlingsplatser. Två förskolor har även fasta platser vid maten eftersom de ser att det behövs för att matsituationen ska fungera. De har båda prövat att frångå detta vid ett par tillfällen när det varit färre barn på förskolan men har då märkt hur det skapat svårigheter för barnet med autism.

”Tydlighet känns ganska viktigt för dem. Och så att veta att det är på samma stol och oftast samma plats vid maten. Vi har försökt att byta ibland och vara lite flexibla men barnen vill alltid återgå till sin plats för det är deras plats.”

Fasta sittplatser vid måltider ger tydlighet för barnen med autism säger de två förskolelärarna.

Det ger även pedagoger möjlighet att planera vem som sitter bredvid vem för att barnen ska få lugn och ro.

En förskolelärare berättar att de väljer att inte låta alla barn gå och klä på sig i hallen samtidigt för att det inte ska bli för rörigt och fungera för alla.

6.2.3 Tillgängligt sociokommunikativt samspel

Alla tre förskolelärare nämner att barn med autism behöver hjälp med det sociala i lek. Ibland fungerar den fria leken bra och ibland inte så bra. Oftast finns en extra vuxen med i rummet som stöd, antingen för att hjälpa till när svårigheter uppstår eller för att aktivt guida i hur man kan ta kontakt och leka tillsammans.

”Det behövs en struktur, barnet behöver verkligen veta hur man gör, ett väldigt tydligt schema, ett körschema, hur jag går in i lek och hur jag är med i lek. Att sätta ord på och kanske visa hur man gör, om och om igen. Nu är det din tur - nu turas vi om.”

Den vuxne får vara den som stödjer och guidar för att barnet på sikt ska bli självständigt.

Förskoleläraren i citatet ovan berättar att den vuxne blir ett ”hjälpjag” för att hjälpa barnet

hitta rätt verktyg för att handskas med det sociala samspelet i leken. Hen visar hur man tar kontakt med andra barn och hur man leker med andra barn. Den vuxne kan gripa in och visa på handlingsalternativ: ”Nu får du göra så här istället.” En förskolelärare berättar att de brukar använda ritprat i efterhand för att få större förståelse för ett skeende. Det kan handla om att hjälpa barnet förstå vad olika handlingar lett till för resultat och att reflektera över vad man kunde ha gjort istället genom att återge händelseförloppet med en tecknad ritserie. Ibland kan en handlingsplan i form av bilder hjälpa ett barn att få struktur på olika situationer. Bildstöd och pekkartor beskrivs av en av tre som väl fungerande verktyg för att underlätta kommunikation och samspel mellan barnen.

”Både att man ger ord och kanske visar hur man gör. Nu är det din tur och nu får du berätta vad du vill i den här leken. Det blir likadant med de här pekkartorna som finns. Där kan det vara en hemvrå och vad finns det i den? Nu frågar vi. Nu serverar du. Man får visa på sådana saker och så får man göra det …om och om igen.”

Förskoleläraren visar genom att själv delta i leken hur man kan leka tillsammans med andra barn i en viss leksituation. Samtliga förskolelärare nämner att de hjälper barn att samspela med andra barn och styr vad som händer i leken litegrann på liknande sätt.

Att skapa möjligheter till samspel mellan barnen i mindre sammanhang/ mindre grupp nämns av alla tre förskolelärare. En förskolelärare tar upp att de genom att göra medvetna val av vilka barn som deltar vid olika aktiviteter skapar möjligheter för barn med autism att vara med kompisar som de fungerar bra med. Andra sätt att börja skapa möjligheter till sociokommunikativt samspel är att som vuxen bjuda in till att till exempel spela spel tillsammans med barnet för att uppmuntra till dialog, turtagning och att sedan bjuda in andra barn i aktiviteten. Ibland kan en lek som kommit igång behöva skyddas, säger en annan förskolelärare. När barnen kommit igång med en lek tillsammans kan den ibland bli störd om fler kommer in i den. Leken förändras när det blir fler som deltar.

I ovanstående uppdelning av begreppet tillgänglighet i tre delar så har jag haft svårt att placera in vart barngruppens storlek hör. Detta nämns av alla tre förskolelärare som något som påverkar i vilken utsträckning de som pedagoger räcker till för barnen och skulle kunna placeras in i alla tre kategorier beroende på vilket perspektiv man tar.

”Hellre färre barn och färre vuxna för att det inte ska blir rörigt.”

Det som framkommer är att det blir lugnare med färre barn, lugnare tempo och inte lika mycket ljud, något som de har märkt påverkar barnet med autism. Detta skulle kunna ses som fysisk tillgänglighet. Alla tre förskolelärare nämner även att de delar in barnen i grupper med färre barn under dagen för att möjliggöra delaktighet. Det kan röra sig om indelning i mindre grupper vid samling, vid projektarbete, att man delar upp sig i ute och inne efter lunchen etcetera. En av förskolelärarna berättar att indelningen sällan sker utifrån ålder utan att de ser mer till hur man kan skapa grupper där man får utrymme att vara sitt bästa jag. De har även delat upp samlingen i flera grupper utifrån om barnen orkar delta och fokusera en längre eller en kortare stund. Här handlar det mer om tillgängliga meningssammanhang. I en mindre grupp blir det lättare att fokusera och därmed att se mening och syfte och bli delaktig i det

som sker. I en mindre grupp blir även det sociokummunikativa samspelet mer tillgängligt i och med att det är färre deltagare som samspelar med varandra. Möjligheten att ge det stöd som behövs ökar i den lilla gruppen.

6.3 Samhandling

Samhandling- att delta i en aktivitet eller ett samtal som en bärande del av allt ifrån två till en hel grupp individer. Det bygger mycket på tillgänglighet men även på i stort sett alla andra aspekter av delaktighet.

Ett par fasta tillfällen för samhandling berörs under alla tre intervjuer. Det första tillfället är samlingen där alla erbjuds att delta i det gruppen gör. Två förskolelärare berättar att samlingserbjudandet är öppet och att barnen med autism, men även andra barn, ibland väljer att inte delta eller att delta vid sidan om och iaktta och lyssna till det som sker från en annan plats i rummet. En av tre förskolelärare nämner att det under själva samlingen kan förekomma moment som barnet med autism väljer att inte delta i men att mycket av det som sker ändå sker tillsammans med övriga barngruppen.

”Hen deltar gärna… hen gillar att räkna och bestämma sånger och så… men inte att sjunga eller ramsa.”

Samlingar kan med andra ord räknas som erbjudanden till samhandling som barnet kan välja att delta i. En förskolelärare tillägger att barnet ser hur kompisarna gör i samlingen och lär sig av det.

Det andra tillfället som alla tre nämner är vilan efter lunch. Där finns det på alla tre förskolor fasta rutiner för att alla barn ska få en stunds vila och avslappning tillsammans. På förskolorna sker vila på madrasser eller soffor eller på både madrasser och soffor. Alla tre har utformat vilan på ett sätt så att den kan passa alla barn och genom att styra var barnen sitter eller ligger i förhållande till andra barn för att det ska bli lugnt i barngruppen. Även detta, att dela en gemensam upplevelse av en bok, berättelse eller film, är ett tillfälle för samhandling.

Att leka tillsammans i par eller i grupp är också exempel på samhandling. Olika exempel på detta ges i alla tre intervjuer. En förskolelärare beskriver att det ibland är lek tillsammans med andra barn och ibland lek bredvid andra barn för barnet med autism i hens barngrupp och att det oftast finns en vuxen med i rummet för att kunna ge stöd när det behövs. En annan förskolelärare berättar om att de vuxna ibland går in i leken för att ge barnet chansen att träna på lek.

”Vi försöker att avsätta en pedagog tillsammans med hen för att då kommer det oftast fler barn som vill vara med och leka. Framförallt när det är en vuxen med som leker.

Det tycker dom är jättekul.”

När de vuxna är med i leken kommer oftast fler andra barn med som också vill leka. På detta sätt kan en närvarande pedagog skapa möjligheter till samhandling. Den tredje förskoleläraren förklarar att de ibland metodiskt tränar på hur man leker tillsammans med andra barn (se

tillgänglighet) och poängterar att det gäller att hitta det verktyg som passar just det barnet.

Dessutom nämner en förskolelärare att vissa barn som hen mött inte är beroende av att vara med kompisar när de börjar i barngruppen. De pedagoger som arbetar på förskolan försöker då på olika sätt hitta utmaningar och sätt att komma vidare på. Ett sätt kan vara att sitta och spela spel eller att vara två och göra någonting.

Alla tre förskolelärare utrycker att barnet är med på allt eller att de tar med barnet på allt.

6.4 Erkännande

Vid delaktighetsaspekten Erkännande ser man till gruppens erkännande av individen men även på vilket synsätt som förmedlas kring olikhet, om olikhet ses som något annorlunda och skrämmande eller som något som berikar. Att vara en erkänd del av gruppen hänger tätt samman med högre nivåer av inkludering. Därför har jag valt att redovisa svarsanalysen av frågan om inkluderingens effekter för barn med diagnosen autism här, under rubriken erkännande, även om alla sex delaktighetsaspekter egentligen kan sägas ingå i begreppet och det som framkommer om just inkludering under genomförda intervjuer ibland berörs under övriga rubriker.

Alla tre förskolelärare lyfter att det i början av barnets tid ofta är svårare med erkännande, men att det sker en utveckling under tiden de är på förskolan. Det kan vara så att barnet håller sig mycket för sig självt i början men att det sedan oftast visar sig en nyfikenhet på de andra barnen. Med stöd av pedagoger kan en utveckling i sättet att söka kontakt ske så att barnen med autism kan bli delaktiga i lek tillsammans med andra barn.

”Häromdagen var första gången jag sett hen ta egen kontakt med ett annat barn på eget initiativ. Sen lekte de tillsammans. Hen tyckte att det var jätteroligt, vad man kunde se i alla fall.”

I citatet ovan berättar en förskolelärare glatt hur det arbete de lagt ner på att öva hur man tar skontakt med andra barn har gett resultat. Alla tre förskolelärare berättar att barnen med diagnosen autism är accepterade och erkända som en del i gruppen och de andra barnen frågar efter dem när de inte är där. Det är dock bara ett av barnen som aktivt efterfrågas som lekkompis när det inte är på förskolan.

I alla barngrupper lyfts även olikheter fram som något positivt.

”Lyfta olikheter har vi fått jobba jättemycket med. Att vi tänker olika, utvecklas olika, har olika språk att för en del tar det längre tid att lära sig vissa saker.”

De vuxna sätter ord på att alla behöver träna på olika saker. Olikhet blir något naturligt. Barn accepterar olikhet i form av olika beteende och behov ganska fort bara man sätter ord på det.

Vårt förhållningssätt kan skapa förståelse för olikheter hos de andra barnen, säger en förskolelärare. Barnets och övriga barngruppens olika styrkor lyfts fram, dessutom uppmuntras barnen till att hjälpa varandra.

24 6.4.1 Inkludering

Alla tre förskolelärare ser stora vinster med inkludering av barn med till exempel autism för gruppen. De lyfter fram att det blir en mångfald, att det inte blir något konstigt och att det ger mer acceptans för allting. Vinsten är att förstå att man är olika, att man kan vara bra på olika saker, säger både förskolelärare två av tre förskolelärare.

”Att ha ett barn med t.ex. autism i gruppen gynnar alla andra jättemycket. Jag tror att det gör det, i längden. Man blir lite orädd, det blir inte så konstigt att möta någon som är annorlunda.”

På detta sätt beskriver en av dem hur hen hoppas att den acceptans för olikhet de ser hos barnen i förskolan ska hålla i sig när de blir äldre.

Endast en förskolelärare uttrycker att inkluderingen har inneburit jättemycket positivt för barnet men hen ger inga exempel på det i samband med att den frågan ställs. Däremot ger alla tre pedagoger exempel på hur barnen har utvecklats på olika sätt under tiden de varit i förskolan vid andra tillfällen under intervjun.

När man ser till hinder kopplade till inkludering så säger en förskolelärare att det saknas både tid och resurser för att räcka till och ge barn med autism rätt förutsättningar, för att det ska bli likvärdigt och för att alla ska känna sig delaktiga.

”Vi har för stora grupper för att det ska bli likvärdigt och alla ska känna delaktighet.

Hur mycket vi än försöker jobba. Många stunder under dagen tror jag ändå att vi brister. Faktiskt. Men det känner man ju vissa stunder att man är för få. Det blir tillfälliga lösningar bara.”

Barngruppstorlek och tidsbrist tas upp av två av tre förskolelärare som ett hinder till räcka till i den utsträckning som de skulle önska.

6.5 Engagemang

Engagemang hänger nära samman med samhandling. Under denna rubrik lyfts de tillfällen fram då barnet själv har uttryckt sitt engagemang eller när pedagogen sett att ett visst moment eller arbetssätt skapat engagemang.

En förskolelärare uttrycker att hen ser att det skett en utveckling av intresset för att delta i samlingen från att ha varit mindre intresserad av att delta till att påminna om att det ska vara samling och att själv aktivt delat genom att till exempel ge förslag på sånger som ska sjungas.

Även en annan förskolelärare berättar att barnet gärna deltar i samlingen och vill vara med i de aktiviteter som erbjuds. Ett sätt att väcka intresse och förtydliga samlingens innehåll för barnen är att använda mycket förtydligande material, till exempel dockor med olika karaktärer, säger en förskolelärare.

Två av tre förskolelärare säger att barnen tycker om att jobba i mindre grupper. En av dem berättar att barnet tycker att det är roligt att jobba i mindre projektgrupp. Även barnet hos den andra förskoleläraren gillar att jobba i mindre grupp.

”I de här praktiska momenten kan hen ibland jobba hur länge som helst men ibland när det blir lite pilligare behöver hen hjälp.”

Här ser man hur en vuxen som stöd skapar möjligheter för barnet med autism att delta i och engagera sig i de aktiviteter som erbjuds. Två av tre förskolelärare har fått höra att barnet med autism trivs väldigt bra på förskolan, att de vill vara där. Detta kan ses som ett kvitto på att deras verksamhet fungerar bra för barnet, inflikar en pedagog.

6.6 Autonomi

Autonomi kan precis som erkännande kopplas samman med samhandling men även med olika delar av tillgänglighetsaspekten. Autonomi handlar både om möjligheter att påverka sin tillvaro men även om att erbjudas jämlika förutsättningar till att göra detta.

Deltagandet i den verksamhet som erbjuds i förskolan är frivillig såväl i samlingar som i projektgruppsaktiviteter. Alla tre pedagoger nämner att barn ibland väljer att avstå från moment om de inte verkar vara lockande. Ibland kan det bero på själva innehållet i aktiviteten, ibland på att aktiviteten upplevs svår eller utmanande till exempel klippa med sax.

Vid sådana tillfällen är det bra att ha en resursperson som stöd som kan hjälpa till, säger en förskolelärare. Ibland kan ett barn välja att delta lite vid sidan om övriga barn under delar av eller hela aktiviten.

”Man behöver inte vara med just i samlingsringen utan man kan sitta i soffan på sidan om och vi upptäcker ändå att dom oftast kommer närmre och närmre. Eller så är de med i resonemanget efteråt vid maten… då vet man att de hört. Fast vi tvingar inte dem att vara med om de inte är sugna.”

Ibland är barn trots sin placering vid sidan om aktiva iakttagare och kan i efterhand vara med och prata om resonemanget som pågick under samlingen. Ett tillfälle där barnen aktivt kan

In document Hur kan inkludering av barn med autism i förskolan se ut? (Page 25-0)