Under våra observationer har vi upptäckt att en del elever möter och reagerar på texterna genom fysisk aktivitet. De kan använda sina sinnen då de vid vissa tillfällen lyssnar och förstår med hela kroppen medan andra elever sitter lugnt och lyssnar utan fysisk aktivitet. Många av de elever som yttrar sig fysiskt under läsningen prövar att göra som karaktärerna i boken. Vi såg att många elever försökte levandegöra texten genom yttre handlingar (jfr Jönsson 2007). Vid läsning av boken Hedvig (2005) i grupp 1a-d visade eleverna vid flera tillfällen exempel på detta:
Ex. 1
Åh, vad hon önskar att hon också hade ett marsvin, istället för krigarkatten Pinne. Elever: [skrattar]
Johan: - Krigarkatten pinne.
Uppläsare: - Det är Hedvigs katt, det.
Rikard: - Haya! [Eleven poserar likt en krigarposition] Ex. 2
Till slut ger gubben med sig och Hedvig får komma in i det lilla gula köket. Bara en enda lampa lyser i fönstret. Det luktar rotmos och instängt. [Axel rynkar på näsan vid läsning av den sista meningen.]
Ex. 3
Hedvig visste inte att det kunde bli så här svart. Det är som att ha ögonbindel på sig. Kroppen är stel av skräck. Uppe på himlen lyser kalla små stjärnor, men nere på marken är mörkt som i underjorden. Nu hörs det saker. Det väser och smyger runt omkring henne. Det kanske är vargar! Axel: - Vargar! [Eleven sträcker ut armarna och spärrar upp ögonen.]
Ex. 4
Hedvig sväljer en hård klump som sitter i halsen. [Vid detta tillfälle testar eleven som sitter bredvid läsaren att svälja som om han hade en hård klump i halsen.]
När eleverna i grupp 2a läser boken Hur mäter man en dinosaurie? (2001) tar de vid ett flertal tillfällen hjälp av sina kroppar för att förstå de mått som behandlas i boken. Följande exempel visar på detta:
Ex. 5
Vi kopierade bilden av dinosaurien och ritade ett rutmönster ovanpå den. Vi gjorde rutmönstret 12 rutor brett och 12 rutor högt.
Läraren: - Vi stoppar där lite. Om nånting är brett Jonas och Pelle och Clara då är det den här [läraren visar med händerna] så här brett.
Jonas: - Jag vet.
Lärare: - Ja det kände du på dig att det var så. Vad är högt då Jonas? Jonas: - Det… Så [Visar med händerna]
Lärare: - Jättebra! Jättebra förklarat!
[Då Jonas visar så testar även Pelle att måtta med händerna. Därefter testar även Clara] Ex. 6
Lärare: - Var har barnen lagt sig någonstans? Vilken del av dinosaurien?
Clara: - På munnen. Här på hakan. [Clara gör ett uttryck med munnen. Likt ett gapande]
Lärare: - Ja vilka modiga barn. Hur tror ni det skulle va i verkligheten att ligga där i ett gap av en dinosaurie?
Även när läraren i grupp 3 läser boken Mio min mio (1954) och därefter tillsammans med eleverna samtalar kring innehållet finns det några tillfällen när eleverna uttrycker sig fysiskt i relation till texten. Vid detta tillfälle upplevde vi en särskild inlevelse från elevens sida, vilket smittade av sig på eleven bredvid.
Ex. 7
Lärare: - Lite glad och lite rädd och lite skraj och undrar hur det här ska bli. Sen kommer han ner på gröna ängars ö…
Lukas: - Och där får han träffa sin pappa! Jippi! [Lukas uttrycker sig exalterat och hoppar upp likt en groda. Strax därefter gör en pojke bredvid likadant]
Detta är ett exempel på när en elev lever sig in i bokens karaktär och identifierar sig med dennes känslor. I många av de ovanstående exemplen har leken och dramatisering varit viktiga nämnare. Detta menar Jönsson (2007) är viktiga aktiviteter i det som hon kallar läsargemenskap.
Återupprepning
Vanligt förkommande är att elever under läsningens gång stannar upp och testar orden. Ofta har det förekommit i samband med att den som läst högt levt sig in i texten och formulerat
orden på ett särskilt sätt. Vi tydliggör detta genom att visa på ett exempel utifrån observation 1b, vid läsning ur boken Hedvig (2005).
Ex. 1
Efter Niklas är det Karin och sen är det Hedvigs tur. Hon är nervös. Tänk om hon råkar säga Lilla idioten i stället för sitt rätta namn. Hon drar efter andan och mumlar Hedvig så snabbt hon kan. Det är över på en sekund.
Sofia: - Hedvig [Sofia testar att säga Hedvig snabbt och knäpper samtidigt med fingrarna.]
I detta skede testar eleven om det går att säga Hedvig på en sekund. Samtidigt förekommer en fysisk aktivitet när eleven knäpper i fingret som hon säkerligen har sett andra göra för att visa på att något sker fort. En liknande återupprepning skedde vid ett tillfälle i grupp 1a:
Ex. 2
Mamma och pappa ska skjutsa till uppropet, så att de får hälsa ordentligt på magistern. Sen ska de trevliga busschaufförerna ta över. Hedvig har nya neongröna byxor, och hjärtat slår fort, fort. Nu börjar skolan!
Elev: - Fort fort fort! [uttalar snabbt och gör ett trummande läte på bordet]
I detta sammanhang återupprepar eleven det lästa ordet flera gånger, samtidigt som eleven visar på den hastighet som hjärtat slår för karaktären i boken. Detta gör eleven genom att trumma på bordet vilket även visar på en fysisk aktivitet. Ett liknande exempel presenteras nedan då en av eleverna i grupp 1c återupprepar uppläsaren, men också testar beskrivningen som står utskriven i boken.
Ex. 3
Halt! Piper Linda.
[Uppläsaren läser halt med en väldig styrka, men rättar därefter till det till ett mer pipande ljud. En elev avbryter.]
Vera: - När man piper så säger man halt. [Hon uttrycker ordet med en pipande röst.]
Även vid observation 2b där gruppen läste boken Ett skåp fullt av sommar (2001) förekom återupprepning av den lästa texten. I detta exempel fascinerades flera elever över ordet och uttalade det om och om igen samtidigt som de tittade på bilderna.
Ex. 4
Lärare: - Nja, det är nog lika onyttigt. Men ibland får man ju äta lite onyttigt. Jaha. Då kör vi vidare litegranna och tittar. På sidan 10 undrar jag [Ett barn säger: klick, klick flera gånger) och vad står det för ord där? Kerstin? Och varför står det där?
Kerstin: - Eh… Kanske ska va klick. Lärare: - På alla burkarna.
Elev: - Klick klick klick. [Eleven testar orden] Lärare: - Har du sett vad det klickar om burkarna? Elev: - Locken.
Lärare: - Ja. Är du på den här sidan? Elev: - Fyra klick.
Lärare: - Fyra klick ja. Det står så här: Klick sa det i locken när persikorna svalnade. Klick, klick, klick.
Elev: - Klick, klick, klick.
Vid ett annat tillfälle testar en elev orden, men eventuellt på ett mer frågande vis. Detta sker i ett möte med grupp 1a.
Ex. 5
Med ens har hon ångrat sig. Hon vill inte börja skolan längre. Hon vill hellre gå och skrota hemma i trädgården tills hon blir pensionär.
Johan: [skrattar]
Rikard: - Hon går i pension.
Uppläsare: - Ja hon går i pension, ja. [Uppläsaren fortsätter att läsa]
Rikard var antingen frågande till ordets betydelse eller bara nyfiken på ordet och ville därför testa det. Då uppläsaren inte följde upp elevens kommentar vet vi inte elevens avsikt med sitt uttalande. Vi har även stött på tillfällen då eleverna ville testa ord som i vanliga fall är lite förbjudna. Detta är ett exempel ur observation 1a:
Ex. 6
… Hedvigs tur. Hon är nervös. Tänk om hon råkar säga lilla idioten istället för sitt riktiga namn. Alla: [skrattar]
Johan: - Lilla idioten. Ex. 7
Om Hedvig och Ellen är olydiga ska hon slå dem över rumpan. Elever:[skrattar]
Elev: - Över rumpan [flera skrattar] Uppläsare: - Jaa, det gör ont va.
Johans uttalande ”Lilla idioten” tolkade vi som ett uttryck för att han tyckte orden var lustiga. Samtidigt blev dessa förbjudna ord ”Lilla idioten”, tillåtna att uttala i detta sammanhang, vilket lockade till en kommentar av detta slag (jfr Jönsson 2007). Liknande dessa uttalanden ger Johan återigen en kommentar, vilken även den sägs utifrån en nyfikenhet på de lästa orden.
Ex. 7
Och innan dan är slut blir magistern tvungen att möblera om med Hedvig och Linda. För de kan inte hålla truten en sekund.
Johan: - Hålla truten va!
När eleven har deltagit genom att på olika sätt återupprepa den lästa texten har vi stundtals kunnat märka en särskild koncentration. Vid dessa tillfällen har eleven visat på ett stort
deltagande och ett intensivt lyssnande. Lyssnaren gör i dessa sammanhang samma sak som läsaren gör (jfr Jönsson2007). Alla dessa uttalanden som mest liknar en form av
återupprepning av ord som lyssnaren fångar upp från texten kan vi förstå utifrån det som Jönsson (2007) relaterar till en läsargemenskap. Denna aktivitet är en form av respons på texten som blir till ett sätt att minnas och bearbeta den.
Bokstavskrumelurerna bakom texten
Vi ser även en annan vinkel till varför återupprepningar kan uppkomma. Vid samtliga observationer i grupp 1a-d har det varit en i närmast fixering kring bokstäver och räknande. Denna fixering har visats då många elever återupprepat uppläsaren då det förekommit räkning och bokstavering i texten. Vi upptäckte även att eleverna i grupp 1a-d ofta fokuserade på bokstäver som fanns på affischer och teckningar på väggarna. Vid ett flertal tillfällen avbröt eleverna läsningen och frågade om bokstäverna, kommenterade deras utseenden eller ritade dem i luften. För att tydliggöra detta resonemang visar vi på följande exempel utifrån observationer i grupp 1a-d.
Ex. 8
Men ingen svarar i andra änden. Fler och fler signaler går fram, tio, elva, tolv. Aldrig säger någon hallå.
Rikard: - Tio, elva, tolv. Uppläsare: - Jaa… Ex. 9
Hedvig får tassa in och sätta sig vid sin skolbänk. Där står en skylt. HEDVIG, har någon skrivit med stora bokstäver…
Jesper: - Vart står Hedvig med stora bokstäver? [Alla elever vill se i boken. Uppläsaren visar runt.] Jesper: - HEDVIG [Han bokstaverar namnet.]
Vid kommande exempel försökte en elev föra in bokstäverna i samtal kring textens innehåll. Detta visar nedanstående citat:
Ex. 10
Uppläsare: - Ja precis. Hur blev det sen då? Med Linda och Hedvig? Johan: - Hurra! Hurra! Hurra!
Rikard: - Det börjar på K kanske? Johan: - Nej, det blev inget kalas. Rikard: - O.
Uppläsare: - Vadå för nåt tyckte du? Johan: - Ovanligt [bokstaverar]
Uppläsare: - Vad tänkte du Rikard som börjar på k? Rikard: - Ja, kalas.
Vid detta tillfälle fick inte uppläsaren svar på sin fråga och förstod heller inte barnens diskussion och valde därför att gå vidare i samtalet. Vår tolkning utifrån detta är att uppläsaren och eleverna hade skilda uppfattningar om vad diskussionen kretsade kring. Vi gör också denna tolkning att eleverna närmade sig texten och sina
föreställningsvärldar på olika sätt och utifrån detta skapar en förståelse inför den lästa texten.
Vår tolkning utifrån ovanstående resonemang är att elevernas fokusering vid bokstäver och siffror är naturligt då dessa krumelurer blivit en ny upptäckt för dessa barn, samt något som präglar deras skolvardag. Detta kan vara en anledning till att vi endast såg fixeringen vid bokstäver i grupp 1a-d då de går i skolår 1 och dessa moment var nya för dem. Eleverna i grupp 2a-b och 3 gick i skolår 2 och hade eventuellt redan gjort upptäckten av
bokstavskrumelurerna bakom texten. Därför blev det för dem ingen fokusering vid detta. Läsningen vid observationerna gav eleverna i grupp 1a-d tillfällen att fundera kring bokstäver som de från sin vardag hade erfarenheter av. Utifrån Smith (1997/2000) har vi tidigare visat på att läsning av intressanta berättelser ofta får en stimulerande effekt till att fundera kring sambandet mellan bokstavskrumelurer och textens betydelse. Det är just detta som blivit tydligt i ovanstående resonemang.