Ekonomihanteringen berättar inte bara en historia om hur narkotika- marknaden är uppbyggd, den avslöjar också en hel del om personerna som är verksamma där. Aktörer på narkotikamarknaden har givetvis mycket olika strategier. Mer försiktiga affärsupplägg leder ofta till fler utgiftsposter i form av fler extrakostnader för den kriminella affärs- verksamheten. Det kan röra sig om att avlöna kurirer och förvarare som är etablerade i det legala samhället, vilket driver upp kostnaderna då dessa kräver förhållandevis höga arvoden. I vissa situationer kan kostnaderna för säkerhetsarrangemangen överstiga inkomsterna från narkotikaförsäljningen. Flera aktörer i studien kalkylerar dock på hur höga försäljningspriser de måste ha för att täcka alla utgifter, och fattar sedan beslut om huruvida säkerhetsåtgärden kan vidtas. Vissa av dem har också legala inkomster, dels som en trygghet för att motverka den osäkra narkotikaförsäljningen, dels för att motivera sin levnads- standard inför de brottsbekämpande myndigheterna.
Dessa resonemang förutsätter dock att kriminella entreprenörers målsättning är att bedriva verksamheten med vinst. För vissa aktörer på narkotikamarknaden är narkotika en vara som vilken som helst, som ska köpas för ett fördelaktigt pris och säljas till en vinst som motsvarar de stora risker de tar. Hos dessa entreprenörer finns en ek- onomisk rationalitet, även om narkotikabrottslighetens ekonomi präglas av byteshandel och väntjänster snarare än rena finansiella tran- saktioner.
För andra aktörer är ”vinsten” sannolikt inte huvudfokus. Det gäller i synnerhet narkotikadistributörer med ett kostsamt eget miss- bruk. I sådana fall handlar försäljningen om att bekosta detta. Till detta kommer att flera av de intervjuade narkotikaentreprenörerna framhöll hur konsumtion i form av ett vidlyftigt nöjesliv, smycken, kläder och resor var en nödvändighet. Det ingick i livsstilen och borde därför betraktas som en verksamhetsrelaterad utgift, snarare än som något profiten av försäljningen gick till. För dessa aktörer är det livsstilen och kriminaliteten som är målet, inte affärsverksamheten och pengarna. Pengarna blir endast ett nödvändigt medel för att kunna vistas på krogar och köpa bilar, kläder, smycken och resor. Därför är det inte förvånande att dessa aktörer prioriterar utgifter för konsumtion och vapen före att betala sina skulder. Dessa personer kan också ha intäkter från annan brottslighet, för att försäkra sig om att pengarna räcker.
Oavsett strategi går narkotikaverksamheten för de flesta aktörer endast knappt ihop sett ur ett längre perspektiv – det är sällsynt att den genererar stora vinster, i alla fall om man liksom intervju- personerna ser konsumtion som en verksamhetsrelaterad utgift. Det är ytterst få aktörer i undersökningen som lyckas lägga undan pengar till investeringar, vilket förklarar det mycket begränsade inslaget av penningtvätt i materialet. En invändning som skulle kunna riktas mot undersökningen är att den i hög grad bygger på myndighetskällor och därmed främst täcker upp de aktörer som rättsväsendet känner till. Intervjuer har dock skett med två personer som inte var dömda för narkotikabrott och även övriga intervjupersoner berättade om ek- onomihanteringsupplägg som inte intresserat eller upptäckts av myndigheterna. Resultaten från intervjuerna tyder inte på att det finns okända aktörer som tjänar stora pengar på narkotikan, som t ex att investera pengarna i syfte att ta över branscher eller ställa till stor skada för den legala ekonomin på ett sätt som skulle utgöra ett hot mot samhällsordningen. När pengar från narkotikamarknaden spen- deras i den legala ekonomin sker detta främst i form av resor (för narkotika-, penningtransporter och nöjesresor), nöjen och konsum- tionsvaror. I begränsad utsträckning sker investeringar i legala företag och fastigheter, men syftet med investeringarna är återigen inte att störta samhällsordningen utan att lämna narkotikamarknaden efter- som dessa aktörer vill omfattas av vad som uppfattas vara en lugnare samhällsordning i den legala ekonomin.
Referenser
Adler P A & Adler P, 1992: “Relationships between Dealers: The So- cial Organizations of Illicit Drug Transactions”. Sociology and Social Re-
search, nr 67: 261–277.
Blanken P, Barendregt C & Zuidmulder L, 2000: “Retail-level drug dealing in Rotterdam” i EMCDDA Scientific Monograph Series, nr 4,
Understanding and responding to drug use: the role of qualitative research.
European Monitoring centre for Drugs and Drug Addiction. Luxem- burg. s. 175-184.
Bruinsma G & Bernasco W, 2004: ”Criminal groups and transnational illegal markets. A more detailed examination on the basis of social network theory”. Crime, Law & Social Change. Nr 41: 79-94.
Brå 2005:11: Narkotikabrottslighetens organisationsmönster. Brottsföre- byggande rådet. Stockholm.
Brå 2005:18: Otillåten påverkan riktad mot myndighetspersoner. Från
trakasserier, hot och våld till amorös infiltration. Brottsförebyggande rådet.
Stockholm.
Brå 2006:6: Häleri. Den organiserade brottslighetens möte med den legala
marknaden. Brottsförebyggande rådet. Stockholm.
Brå 2007:4: Vart tog alla pengarna vägen? En studie av narkotika-
brottslighetens ekonomihantering. Brottsförebyggande rådet. Stockholm.
Brå 2007:7: Narkotikadistributörer. En studie av grossisterna. Brotts- förebyggande rådet. Stockholm.
Brå 2008:8: Otillåten påverkan mot brottsoffer och vittnen. Om ungdomsbrott,
relationsvåld och organiserad brottslighet. Brottsförebyggande rådet. Stock-
holm.
Brå 2008:10: Tillgångsinriktad brottsbekämpning. Myndigheternas arbete med
att spåra och återföra utbyte av brott. Brottsförebyggande rådet. Stock-
holm.
van der Bunt H G & van der Schoot C R A, 2003: Prevention of organ-
ised crime. A situational approach. Boom Juridische uitgevers. Neder-
Cromwell P, Olson J N & Avary D’Aunn W, 1993: “Who buys stolen property? A new look at criminal receiving”. Journal of Crime and Justice. Vol 16: 75–95.
van Duyne P C m fl, 2003: Financial investigation of crime. A tool of the in-
tegral law enforcement approach. Wolf Legal Publishers. Nijmegen.
van Duyne P C & Levi M, 2005: Drugs and money. Managing the drug
trade and crime-money in Europe. Routledge. London.
van Duyne P C & de Miranda H, 1999: ”The emperor’s clothes of disclosure: Hot money and suspect disclosures” i Crime, Law & Social
Change. Nr 31: 245-271.
Henry S, 1978: The hidden economy: The context and control of borderline
crime. Martin Robertson. London.
Junninen M, 2006: Adventurers and risk-takers: Finnish professional crimin-
als and their organisations in the 1990s cross-border criminality. European in-
stitute for crime prevention and control, affiliated with the United Nations (Heuni). Helsingfors.
Kelly R J, Schatzberg R & Chin K, 1994: ”Turning black money into green: money laundering” i Handbook of organized crime in the united
states. Greenwood press. Westport, Connecticut. S. 311-330.
Kopp P, 2004: Political economy of illegal drugs. London och New York: Routledge.
Korsell L, 2003: Bokföringsbrott – en studie i selektion. Akademisk avhandling. Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet, avhandlingsserie nr 13. Akademitryck. Edsbruk.
Larsson P, 1995: Svarte klipp. Om skatteunndragelser i frisørnaeringen. Norges forskningsråd. Oslo.
Larsson P, 2008: “Narkotikaen er fattig manns arbeidsgiver” i Nordisk
Tidsskrift for Kriminalvidenskab. Nr 1: 39-51.
Mackenzie S, 2002: “Organised crime and common transit networks”.
Trends & issues in crime and criminal justice. Nr. 233.
Napoleoni L, 2006: Oheligt krig. Den moderna terrorismens ekonomiska
Naylor R T, 2004: Wages of crime. Black markets, illegal finance, and the un-
derworld economy. Revised edition. Cornell university press. Ithaca &
London.
Paoli L, 2003: “The ‘invisible hand of the market’: the illegal drugs trade in Germany, Italy and Russia” i van Duyne P C; von Lampe K & Newell J L (red): Criminal finances and organising crime in Europe. Wolf Legal Publishers. Nijmegen. s. 19-40.
Renooy P, 1990: The informal economy. Meaning, measurement and social sig-
nificance. Regioplan. Amsterdam.
Reuter P, MacCoun P & Murphy P, 1990: Money from crime. A study of
the economics of drug dealing in Washington. Drug policy research center.
D. C. Rand.
Reuter P & Truman E M, 2004: Chasing dirty money. The fight against
money laundering. Institute for international economics. Washington
D.C.
RKP KUT-rapport 2005:6: Narkotikasituationen i Sverige. Årsrapport
2004. Rikskriminalpolisen, kriminalunderrättelsetjänsten, analysroteln
och Tullverket, huvudkontoret, analysenheten.
Skatteverket 2005: Svarta inkomster står för större delen av skattefusket. Pressmeddelande. Hämtat 9 december 2005 från:
www.skatteverket.se/pressrummet/05/pressmeddelanden2005riks/5. 731e901069429e49580001348.html.
Snertingdal M I, 2006: Om metodiske utfordringer ved kvalitative intervjuer
med heroin omsettere og importører. Paper skrevet til den 23 Nordiske
Sosiologikongressen i Turku, Finland.
Svensson B, 1996: Pundare, jonkare och andra. Med narkotikan som
följeslagare. Carlssons. Stockholm.
Zaitch D, 2002: Trafficking cocaine. Colombian drug entrepreneurs in the