Miljöbyte och rörelse
Min undersökning visar genomgående att utomhusmiljön uppfattas ge möjligheter till rörelse och två av undersökningsdeltagarna kopplar ihop detta med barnens glädje. De beskriver hur barnen får utlopp för sin energi och blir ”på gång”. Glädje och intresse lyfts av Doris som en förutsättning för lärande. Hon säger även att vissa barn som är
okoncentrerade inomhus inte är det när de kommer ut. Berit menar att barn som inte orkar hänga med i undervisningen inne inte utmärks på samma sätt utomhus, vilket är positivt. Doris beskriver alltså att svårigheter försvinner, medan Berit hävdar att de fortfarande existerar men inte stör undervisningen på samma sätt. Det är alltså två olika sätt att se fördelarna med utomhuspedagogiken. Anna däremot kan se att konflikter uppstår på ett annat vis utomhus, men genom att barnen tidigt får vana att vara utomhus och lär sig rutinerna även i den miljön så undviks många konfliktsituationer.
Berit och Doris positiva erfarenheter kan ställas i kontrast till Ericsson (Lundegård m.fl., 2004) som skriver att ovana barn kan ha svårt att veta hur man beter sig i den nya miljön. Detta har dock Anna tagit fasta på och arbetar aktivt emot. Ericsson (1999) kommer i sin avhandling fram till att lärare upplever att utomhusmiljön förändrar elevernas roller, vilket kan kopplas till Berit och Doris uttalanden om hur svårigheterna gestaltas ute. Rörelsens betydelse för lärande ser något olika ut i min undersökning. Anna säger att frisk luft och motion är ett syfte till att gå ut. Berit upprepar hur skogens terräng har stor betydelse för barnens motorikträning, vilket hon ser som mycket viktig i den tidiga skolåldern. Doris menar att när barnen får göra utlopp av sin energi så blir de mer
mottagliga och öppna för nya sinnesintryck. Samtidigt som alla lärarna är överens om att en viktig del av utomhusvistelsen är att barnen får röra på sig, så betonar tre av dem att vila och avkoppling också är betydelsefullt med utomhusupplevelsen. Doris menar att skogen fungerar som en slags rehabilitering.
De kroppliga erfarenheterna uppfattas ge något olika funktioner. Även i Szczepanskis (2008) studie lyfts två aspekter av det kroppsliga lärandet särskilt, dels den motoriska träningen och dels de sinnliga erfarenheterna. I Lundegård m.fl. (2004) kan man läsa att de fria rörelser som barnet själv väljer att utföra, vilket jag tolkar lärarnas beskrivningar som, är en sinnlig upplevelse. Kroppsmötet i sig har ett värde som inte behöver försvaras med motorisk träning. Dahlgren m.fl. (2008) skriver att fysisk aktivitet förbättrar
skolprestationer och hälsa. Den kroppsliga aktiviteten är således central både i litteraturen och bland lärarna i min undersökning. Lärarna i min undersökning betonar även
utomhusvistelsen som en paus i övrigt skolarbete och en stund för avkoppling, litteraturen tar inte upp detta område.
Underlättar lärande
Alla lärarna ser många fördelar med att gå ut och redogör för flera syften med
utomhusvistelsen. Tre av lärarna betonar att barn lär på olika sätt och genom att gå ut så erbjuder man barnen fler sätt, vilket hör till lärarens uppdrag. Cecilia menar att
läroplanens fyra F (fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet) kommer till sin rätt när man använder utemiljön för att lära med kroppen. På hennes skola kan barnen under vissa pass välja att gå ut om det passar deras lärstil. Utomhuspedagogikens syfte är således att erbjuda alla olika barn en god lärandemiljö. Berit tycker att det underlättar att utgå från närmiljön, det blir enkelt att få barnen ivriga att lära sig, det finns mycket som väcker deras nyfikenhet. Anna är inne på samma spår och väljer gärna att läsa sagor utomhus, då miljön stimulerar barnens fantasi och inlevelseförmåga.
Ingen tidigare forskning som jag har hittat, visar att utomhuspedagogiken av lärare uppfattas som ett sätt att tillgodose en viss lärstil. Szczepanskis (Dahlgren m.fl., 2008) redogörelse över att utomhuspedagogik är ett sätt att lära, genom reflektioner kring förstahandserfarenheter så skapas en helhet i lärandet, visar dock tydligt att lärarnas uppfattning har god grund. Även läroplanen (Utbildningsdepartementet, 1999) stödjer varierade sätt att förmedla kunskap och betonar de fyra kunskapsformerna fakta, färdighet, förståelse och förtrogenhet, som Cecilia refererar till. Det närmsta jag hittar gällande liknande resultat är Ericssons (1999) studie som presenterar tre olika kategorier av motiv till att undervisa ute, varav ett betonar miljöbytets funktion för lärande. Barnen får exempelvis inta ett nytt perspektiv och får utrymme att göra egna upptäckter, skriver Ericsson. Till viss del kan det kopplas till min undersöknings resultat, framför allt när det gäller Berits synsätt att utomhusmiljön väcker nyfikenhet.
Väcka intresse för närmiljön
I mina intervjuer frågade jag vad som avgör om de gör något inne eller ute och Doris menar att det inte går att överväga eftersom syftet är så nära knutet till platsen. För hennes syfte krävs skogsmiljö med hela dess innebörd. Liksom Anna och Cecilia så vill hon presentera skogsmiljön för barnen och väcka deras intresse så att de ska tycka om att
att barnen ska locka med sig sina familjer, men även sina framtida barn ut i skogen. Hon tänker själv tillbaka på sin egen tradition att gå ut både i sin uppväxt och sitt arbetsliv, vilket präglar hennes arbetssätt idag. Cecilia tänker även att barnen genom
utomhusvistelse lär känna sig själva i förhållande till naturen.
Wohlin (Lundegård m.fl., 2004) menar att vi påverkas av den miljö vi växer upp i, vilket i sin tur inverkar på vår medvetenhet om vårt förhållande till miljön. Min undersökning tyder på en medvetenhet hos lärarna angående detta, de arbetar för att föra det vidare med sina elever. Även Ericsson (1999) kommer fram till att lärare ser själva utomhusvistelsen i sig som motiv till att gå ut. Lärarna är måna om att barnen ska få ett intresse för att gå ut, vilket överensstämmer väl med mitt resultat. Hon skriver också att barn idag inte är vana att lämna civilisationen för en dag i skogen, vilket lärarna i min studie också uppfattar. Rickinson m.fl. (2004) tar, precis som Doris, upp att alla barn inte har tillgång till utomhusmiljöer och inte erbjuds andra tillfällen att gå ut än i skolan.
Kunskapsmålens betydelse
Samtidigt som min undersökning tyder på barns olika lärstilar som argument för att gå ut, så framstår inte kunskapsmålen som ett övergripande syfte med att gå ut, dock nämns dess roll. Cecilia hävdar att olika kursplanemål lämpar sig olika bra att uppnå ute, vilket avgör om de går ut eller inte. Hon skiljer sig från de andra lärare genom att hon anpassar utomhuspedagogiken efter kursplanemålen. Det är målen som styr arbetssättet och att gå ut är ett av flera alternativ. De andra lärarna går ut regelbundet och anpassar snarare vilka mål de arbetar mot till dessa pass. Anna som går ut oavsett vilket arbetsområde de för tillfället arbetar med, hittar alltid något inom detta område som passar utemiljön. Hon menar att det mesta har en förankring i närmiljön som går att ta tillvara, hon för även med sig det till klassrumsundervisningen. ”Det här är ju livet, vi lär ju om livet. Inte bara det som står i böckerna.”
Liksom min undersökning så kommer Ericsson (1999) inte heller fram till att de traditionella skolämnena är motiv för lärarna till att gå ut. Däremot visar Szczepanskis (2008) studie att dessa är ett av tre områden som lärare väljer att fokusera på i
Doris tänker inte så mycket på kursplanemålen i sin undervisning ”Det blir ju en lustfyllt lek, som ger ett syfte. Jag jobbar ju egentligen mot läroplanen som du säger. Många gånger gör man saker som vi vuxna inte tänker på.” Doris och Cecilia är båda överens om att faktakunskaper kommer som nummer två, medan mer sociala och emotionella mål är nummer ett. Båda lärarna menar att förr så var de mer inriktade på att undervisningen ute handlade om faktakunskaper, idag är det mycket annat som är betydelsefullt; ”Glädjen och leken, rekreation och avkoppling. Först. Sen tänker jag på allt det där andra som de lär sig, målen.”
Till viss del i likhet med mitt resultat konstaterar Ericsson (1999) att utomhuspedagogers fokus till största delen ligger på elevens sociala kompetens och aktivitet, inte på
pedagogiska mål. Min undersökning tyder likväl på pedagogikens betydelse när det gäller det yttersta syftet med att bedriva utomhuspedagogik. Jag refererar då till att barns olika lärstilar betonas av tre lärare. Lärstilen kopplas dock endast i ett fall direkt till
ämnesspecifika mål, vilket kan tolkas som pedagogiska mål. Denna komplexitet har jag inte funnit beskrivet i litteratur eller forskning. Däremot menar Rickinson m.fl. (2004) att utomhuspedagogik innebär flera olika syften, resultat och platser. Ericsson (Lundegård m.fl., 2004) skriver därtill att syftet bör vara varierat av hänsyn till elevgruppen och deras utomhusvana samt miljön de går till.
Miljömedvetenhet och friluftsliv
Doris berättar att hon tycker att utomhuspedagogik handlar om friluftsliv och att skapa en känsla för naturen så att man värnar om den och blir miljömedveten, vilket hon
konstaterar är kunskapsmål. Miljömedvetenhet är ett av syftena till utomhusvistelse även för Anna. ”Vi måste lära barnen att göra sig beroende av skog och utomhusmiljö för att tänka till litegrann”. Tre av lärarna menar även att friluftslivskunskap är en del av syftet till att gå ut med barnen. Cecilia ger exempel på att det handlar om allt från att känna hur tung en packad ryggsäck är, till att se skillnad på en gran och en tall.
Detta kan ställas i kontrast till Szczepanski (2008) som menar att ovana lärare uttrycker att friluftslivsaktiviteter inte ses som relevant. I likhet med min undersökning hävdar
till lärande, det handlar om att uppleva och få en känsla av naturen. Dahlgren och Szczepanski (Lundegård m.fl., 2004) skriver att en god grund till engagemang och kunskap om miljön är att bekanta sig med den och inte bara läsa om den, vilket lärarna i min undersökning verkar hålla med om. Sandell (Brügge m.fl., 2002) menar dock att vistelsen i naturen inte automatisk leder till miljöengagemang, det krävs fler element och en medveten lärare.
Sammanfattning
Uterummets betydelse för rörelse är central både i min undersökning och i litteraturen. Det skiljer sig dock lite mellan lärarna angående rörelseaktivitetens funktion. Tre av dem menar att utomhusmiljön även inbjuder till avkoppling, vilket jag inte funnit i litteraturen. Lärarna går ut för att barnen ska vilja vara ute mer och lära sig om friluftsliv, vilket även tidigare forskning pekar mot. Lärarna arbetar mycket olika med kunskapsmålen, men inte för någon är det utomhuspedagogikens övergripande syfte. Min undersökning visar att lärare ser utomhuspedagogiken som ett didaktiskt medel men också en lärstil som bör bemötas.