Göta hovrätt, dom 2011-07-05, mål nr B 1338-11 Den 16 november 2005 mördades Abbas genom att få het olja hälld över sig,

bli tilldelad ett stort antal knivhugg och hugg med andra vassa föremål samt slag med tillhyggen mot huvudet och kroppen. Dottern ZA hade utan familjens tillstånd lämnat hemmet tillsammans med Abbas.

I Kalmar tingsrätt¹¹⁶ erkände ZAs 17 åriga bror, MA, att han vållat Abbas död och dömdes för mord till sluten ungdomsvård i 4 år och utvisning ur landet. Även MAs och ZAs föräldrar, LA och RA åtalades för mord eller i andra hand anstiftan till mord. Åtalet mot föräldrarna ogillades dock av TR mot bakgrund i MAs erkännande och bristande bevisning. Målsäganden i målet FK, mor till Abbas, tog genom målsägandebiträdet¹¹⁷ uttryckligen upp frågan om heder i målet genom att beskriva gärningen som ett hedersmord i skadeståndstalan. FK upplyste även i sitt vittnesförhör att Abbas enda fel var att han hade blivit förälskad i fel flicka. Mordet på Abbas handlade endast om heder; enligt ZAs familj hade Abbas våldtagit deras heder. Även åklagaren i detta mål följde denna linje och biträdde målsägandebiträdets hypotes om att det berörde sig om ett hedersmord.¹¹⁸

116 Kalmar tingsrätt, dom 2006-03-14, mål nr B 4146-05.

117 Advokat Elisabeth Massi Fritz är specialiserad på hedersbrott och har agerat som målsägandebiträde i många av de välkända svenska brottmålen med anknytning till hedersrelaterat våld och förtryck.

TR bedömning i detta fall skiljer sig åt från ovan nämnda fall i det hänseendet att rätten uttryckligen bedömde i frågan om detta rörde sig om ett hedersmord. TR bemötte hypotesen om ett hedersmotiv genom att tala om bevis i motsatt riktning. Främst lade TR stor vikt vid en grannes vittnesutsaga kring vad han hört vid gärningstillfället. Av den anledningen fann TR att, även om MA inte ensam kunnat vara ansvarig för de skador Abbas tillfogats, talade detta emot att de tilltalade tillsammans och i samförstånd hade berövat honom livet. Rätten fann inte heller det styrkt att föräldrarna haft motiv till brottet och drog därför slutsatsen att det inte kunde röra sig om ett hedersmord. TR bortsåg även från åklagarens andrahandsyrkande om att föräldrarna hade anstiftat brottet, genom att dra den parallellen till att det inte fanns ett hedersrelaterat motiv. Hänsyn togs därför inte till hedersmotivet i påföljdsfrågan.¹¹⁹

TR drar i detta mål en parallell mellan föräldrarnas medverkan och

hedersmotivet. På grund av den bristande bevisningen mot att föräldrarna, i vart fall, medverkat till brottet gör TR den bedömningen att det inte kunnat röra sig om ett hedersrelaterat brott.

Göta hovrätt¹²⁰ fastställde TR dom i alla delar och dömde MA för mord till sluten ungdomsvård i 4 år och utvisning ur landet och ogillade talan mot föräldrarna. Till skillnad från TR gjorde HovR den bedömningen att Abbas dödast till följd av sin otillåtna relation med ZA och att detta varit fråga om ett hedersrelaterat brott. Rätten fann dock även här att föräldrarna inte utom rimligt tvivel medverkat till brottet, trots att flera omständigheter talade för att MA inte hade utfört gärningen ensam. Inte heller HovR beaktade i påföljdsfrågan hedersmotivet och det faktum att det faktiskt varit fråga om ett hedersrelaterat brott. ¹²¹

119 Kalmar tingsrätt, dom 2006-03-14, mål nr B 4146-05, s. 35 ff.; Två nämndemän var skiljaktiga och ansåg att det var styrkt att Raoof och Leyla hade deltagit som medgärningsmän i mordet.

120 Göta hovrätt, dom 2006-06-26, mål nr B 1339-06.

121 Göta hovrätt, dom 2006-06-26, mål nr B 1339-06, s. 30 ff.; Bägge nämndemän i hovrätten var skiljaktiga och ansåg att det var styrkt att Raoof och Leyla hade deltagit som medgärningsmän i mordet.

En viktig punkt som HovR tog upp, förutom att de kom fram till att det rörde sig om ett hedersmord, var förhållandet att föräldrarna kan ha uppfostrat sina barn i en familj där hedersrelaterat våld förekommit, innebar inte redan på den grunden att de främjat ett hedersrelaterat brott som begåtts av något av barnen. Rätten beaktade hedersmotivet med stor försiktighet, vilket går hand i hand med att våld utfört av personer med invandrarbakgrund inte alltid nödvändigtvis behöver vara ett hedersbrott.

Efter beviljad resning i HD och beslut om inhibition av utvisning¹²², återförvisades målet till ny behandling i HovR. I sin resningsansökan till HD hävdade MA att föräldrarna var gärningsmän i målet och att han själv inte varit delaktig i mordet. HD fann att MAs nya berättelse stämde avsevärt bättre med vad man har anledning att förvänta sig vid ett hedersmord, då ett hedersrelaterat brott ofta involverar fler medlemmar av en familj. Rätten menade att föräldrarna sannolikt skulle ha dömts för mord, hade den nya bevisningen förelegat vid rättegången.123

Vid omprövning av målet i Göta hovrätt¹²⁴ ändrades TR dom på så sätt att MA dömdes för medhjälp till mord till sluten ungdomsvård i ett år och fyra månader och utvisningsyrkandet ogillades. HovR ändrade även TR dom på så sätt att föräldrarna RA och LA dömdes för mord till fängelse i 10 år och utvisning ur landet. HovR tog även denna gång upp frågan om hedersrelaterat mord. Utöver vad åklagaren och målsäganden hade gjort gällande, belyste rätten även MAs utsaga kring sin familjs kulturella bakgrund. Rätten fann därför att detta rörde sig om ett hedersrelaterat brott och att motivet till Abbas död kunde hänföras till familjen Ataeis kulturella bakgrund. Rätten tog dock i påföljdsfrågan inte på något sätt hänsyn till hedersmotivet.¹²⁵

Omprövningen i HovR visar en utveckling i domstolarnas praxis kring hedersrelaterad brottslighet. Med expertutlåtanden om heder och hänsyn till

122 Högsta domstolen, beslut 2011-05-06, mål nr Ö 5120-09 och Ö 867-10.

123 Högsta domstolen, beslut 2011-05-06, mål nr Ö 5120-09 och Ö 867-10, p. 4, 17, 22-23, 26; Ett Justitieråd var skiljaktigt i högsta domstolen och föreslog att domstolen avslår resningsansökningarna.

124 Göta hovrätt, dom 2011-07-05, mål nr B 1338-11.

kulturell bakgrund visar domstolen att de faktiskt är medvetna om existensen av heder som motiv till brott. Vad som däremot kvarstår i denna utveckling är det faktum att rätten inte tog hänsyn till motivet bakom gärningen, trots att de tydligt hade kunskap om det.

4.3.4 Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom 2013-