3 Hedersrelaterat våld och förtryck
4.2 Materiell straffrätt
4.2.2 Påföljdsbestämning
4.2.2.1 Straffvärde
Enligt ordalydelsen i BrB 29 kap. 1 § st. 1 ska rätten inom ramen för respektive straffskala för det utförda brottet bestämma brottets straffvärde eller om flera brott begåtts, den samlade brottslighetens straffvärde enligt
asperationsprincipen84. Straffvärdet fastställs med utgångspunkt i BrB 29 kap. 1-3 §§ och utgör grunden för straffmätning och påföljdsval.85 Det abstrakta straffvärdet framgår då av brottstypens gällande straffskala. Det konkreta straffvärdet är svårhetsgraden på den begångna brottsliga gärningen i det enskilda fallet, detta ska dock skiljas från brottets svårighet vid val av gradindelningen av brottet. För att bedöma det konkreta straffvärdet ska domstolen enligt BrB 29 kap. 1 § 2 st. beakta fyra uttömmande86 objektiva och subjektiva omständigheter. De objektiva omständigheterna som ska beaktas är den skada, kränkning eller fara som gärningen inneburit samt om gärningen inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv eller hälsa eller trygghet till person. Till skillnad från första punkten ska den senare särskilt beaktas. Dessa objektiva omständigheter utgör basen för bedömningen och ska täckas av de subjektiva omständigheterna; vad den tilltalade insåg eller borde ha insett samt de avsikter eller motiv som den tilltalade hade. Omständigheter som inte täcks av gärningsmannens uppsåt eller oaktsamhet ska därför inte beaktas vid straffvärdebedömningen, så kallade täckningsprincipen.87
83 Dahlström, Strand, Westerlund, i not 68 a.a., s. 463 f.; Holmqvist, Del II, i not 73 a.st, 30 kap. 1 §; Borgeke, i not 81 a.a., s. 36 ff.
84 Principen tillämpas vid bestämmande av den samlade brottslighetens straffvärde då gärningsmannen döms för flera brott samtidigt. Utgångspunkten för straffvärdet ligger i det allvarligaste brottet. Därefter läggs en del av de övriga brottens straffvärde till och bildar den samlade brottslighetens straffvärde.
85 Prop. 1987/88:120, s. 77f.; En rapport från Åklagarmyndigheten, Domstolarnas
påföljdspraxis vid vissa våldsbrott, Stockholm och Göteborg, 2007, s. 64 f., [cit.
Åklagarmyndigheten, 2007]; Borgeke, Månsson, Sterzel, Studier rörande påföljdspraxis med
mera, Jure förlag AB, Stockholm, 2013, s. 27, [cit. Sterzel].
86 Prop. 2009/10, s. 13 och 40.
87Prop. 2009/10:147, avsnitt 11, s. 40 ff. ; Borgeke, i not 81 a.a., s. 120 ff.; Jareborg, Zila, i not 82 a.a., s. 103 ff.; Dahlström, Strand, Westerlund, i not 68 a.a., s. 489 ff.; Åklagarmyndigheten, 2007, i not 85 a.a., s. 64 f.; Sterzel, i not 85 a.a., s. 28 ff.; Holmqvist, Del II, i not 73 a.st, 29 kap. 1 §.
Vad som är av avgörande betydelse för denna framställning är varför motiv är straffskärpande. Motiv som ett juridiskt begrepp utgör utgångspunkten för gärningsmannens subjektiva handlande och har därför en större betydelse för straffvärdebedömningen. Exempelvis bedömde HD i NJA 2001 s. 464 att motivet bakom smuggling av vapen fick antas ske i avsikt att vapnet skulle användas vid brottslig verksamhet. Trots att det inte kunde antas att den som fört in vapnet avsett att själv använda det, ansåg domstolen att omständigheterna bakom motivet var försvårande vi beaktande av straffvärdet. Bakgrunden till gärningsmannens handlande är därför av väsentlig betydelse. En övervägd handling har normalt högre straffvärde än en impulshandling. Därför kan två identiska handlingar bedömas helt olika med hänsyn till det motiv som legat bakom dem. Likgiltighet inför rättsligt skyddade värden utgör i allmänhet en försvårande omständighet. På samma sätt kan vissa skäl bakom ett brott utgöra en förmildrande omständighet och sänka straffvärdet.88
Vid bedömningen av de uppräknade objektiva och subjektiva omständigheterna som utgör det konkreta straffvärdet, ska domstolen först särskilt beakta brottsinterna försvårande och förmildrande omständigheter. Omständigheterna har att göra med brottets svårighet vid val av
gradindelningen och därmed brottsrubricering. Detta gör sig tydligast vid
placeringen av brottet i en straffskala. För att en domstol ska välja den högre delen av en straffskala måste de anföra de skäl som särskilt gäller i respektive grad för att det aktuella fallet ska behandlas allvarligare. Exempelvis är regleringen av misshandel i BrB 3 kap. 5 och 6 §§ indelad i fyra grader med fyra olika straffskalor. Graden av uppsåt och oaktsamhet kan ge högre straffvärde och är därför även de, brottsinterna. Exempelvis ger grov oaktsamhet högre straffvärde än vad icke grov oaktsamhet ger.89
De icke uttömmande konkreta brottsexterna försvårande och förmildrande omständigheterna räknas upp i BrB 29 kap. 2 respektive 3 §§. Avgörande betydelse för bedömning av straffvärdet är hur svårhetsgraden för den aktuella
88 NJA 2001 s. 464; NJA 1989 s. 31; Holmqvist, Del II, i not 73 a.st, 29 kap. 1 §; Bet 2009/10:JuU32, s.9; Riksdagens skrivelse 2009/10:727.
brottsliga gärningen bedöms i relation till andra gärningar av samma brottstyp. De uppräknade omständigheterna i de aktuella bestämmelserna kan även ha avgörande betydelse för brottets svårighet vid val av gradindelning. Exempelvis kan en försvårande omständighet som hänsynslöshet vid brott, bedöma brottet som grövre och ge en högre svårhetsgrad. Viktigt är dock att undvika att samma omständighet som är till den tilltalades nackdel eller fördel, inte får räknas två gånger; vid både gradindelning av brott och vid straffvärdebedömningen.90
Trots att uppräkningen av de åtta försvårande omständigheter i BrB 29 kap. 2 § inte är uttömmande, avser dessa de viktigaste omständigheter som kan leda till högre straffvärde. Tanken är därför att dessa särskilt ska beaktas vid straffvärdebedömningen.91 Bestämmelsen har följande lydelse;
Som försvårande omständigheter vid bedömningen av straffvärdet ska, vid sidan av vad som gäller för varje särskild brottstyp, särskilt beaktas
1. om den tilltalade avsett att brottet skulle få allvarligare följder än det faktiskt fått,
2. om den tilltalade visat stor hänsynslöshet,
3. om den tilltalade utnyttjat någon annans skyddslösa ställning eller svårigheter att värja sig,
4. om den tilltalade utnyttjat sin ställning eller i övrigt missbrukat ett särskilt förtroende,
5. om den tilltalade förmått någon annan att medverka till brottet genom tvång, svek eller missbruk av hans eller hennes ungdom, oförstånd eller beroende ställning,
6. om brottet utgjort ett led i en brottslighet som utövats i organiserad form eller systematiskt eller om brottet föregåtts av särskild planering, 7. om ett motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp eller en
90 Jareborg, Zila, i not 82 a.a., s. 111 ff.; Borgeke, i not 81 a.a., s. 154 f.; Åklagarmyndigheten, 2007, i not 85 a.a., s. 65 f.; Sterzel, i not 85 a.a., s. 54; Holmqvist, Del II, i not 73 a.st, 29 kap. 2 §.
annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande omständighet, eller
8. om brottet varit ägnat att skada tryggheten och tilliten hos ett barn i dess förhållande till en närstående person.
Genom lagändringen som trädde i kraft 1 juli 2010 92 ska inte längre rättstillämpningen av de aktuella punkterna tillämpas av restriktivitet. Nu ges de försvårande omständigheterna (och förmildrande) större inflytande över straffvärdebedömningen. Lagstiftaren har med denna lagändring avsett att just
tillmäta svårare brott ett högre straffvärde i relation till lindrigare brott.93