Hur kan då ovanstående rubrik och fråga slutligen besvaras? att tydliggöra för såväl studenter som yrkesverksamma lärare och en intresserad allmänhet vad huvudområdet i sjuksköter- skeutbildningen består av och handlar om är en angelägen och grannlaga uppgift som måste tas på allvar. en framkomlig väg kan vara att istället för att strida om var gränserna mellan olika ämnen/huvudområden går i stället sträva efter att enas om en gemensam ”kärna”, kanske en modell, som illustrerar innehål- let på ett pedagogiskt sätt.
en analys av innehållet av de fem benämningarna i pro- grammen och dess olika vårdteoretiska ansatser bör kunna ge underlag och kontur till en kärna och hur denna kan struk- tureras. därigenom blir inte bara huvudområdet tydligare utan också den akademiska disciplinen vilket är nödvändigt för att kunna ge separata akademiska kurser i huvudområdet och inte bara en yrkesutbildning.
ReFeRenseR:
asplund, k. ( 2008 ) Vad är Hälsovetenskap?
axelsson, k. ( 2008 ) Omvårdnadsvetenskap som huvudom-
råde – beskrivning och innehåll i sjuksköterskeutbildningarna på olika nivåer.
Bernstein, B. ( 1983 ) Några aspekter av relationer mellan ut-
bildning och produktion. i: Bernstein & Lundgren (red). Makt, kontroll och pedagogik. Studier av den kulturella reproduktio- nen. Lund: Liber.
ekebergh, m. ( 2008 ) Vårdvetenskap som huvudområde
i sjuksköterskeutbildningen.
kirkevold, m. ( 2008 ) Hva slags vitenskap er sykepleie viten-
skapen?
ssf ( 2008 ) Strategi för sjuksköterskans hälsofrämjande
eftersom det inte finns en nationell överenskommelse i sve- rige om vilket begrepp som bör användas för huvudområdet,
omvårdnad, omvårdnadsvetenskap eller vårdvetenskap kan
det medföra en svårighet att beskriva såväl professionen som huvudområdets gränser och innehåll tydligt. Gruppen diskute- rade betydelsen av en gemensam benämning och kom fram till att det är nödvändigt att nå konsensus om ett begrepp för huvudområdet inom sjuksköterskeutbildningarna i sverige. när det gäller hur kunskapen inom huvudområdet genereras anser vi att flera inriktningar vad gäller innehåll och metoder måste finnas för att ge bredd åt forskningen. Vi anser vidare att för att kunna beskriva vårt huvudområde för ”oss själva” och för andra behöver vi bli tydliga i såväl benämningen som beskriv- ningen av dess kärna.
Begreppet huvudområde kan ibland användas som syno- nymt med andra begrepp som huvudämne/undervisningsäm- ne/disciplin. även här behöver förtydliganden göras. i denna sammanställning av diskussionen i vår grupp används omvård-
nad/vårdvetenskap som benämning på huvudområdet.
omvårdnad/vårdvetenskap som profession
diskussionen utgick från en beskrivning av sjuksköterskans verksamhet. Vad gör en sjuksköterska? Vad är det för uppdrag sjuksköterskan har? det finns en idealbild och en praktisk verk- lighet och dessa stämmer inte alltid överens. sjuksköterskan har ansvaret för att leda det patientnära omvårdnadsarbetet, bidra med ett vetenskapligt förhållningssätt och möta patienter i direkta omvårdnadsåtgärder. sjuksköterskan ska stå för en helhetssyn på patienten, samordna vårdinsatser för enskilda patienter utifrån en bedömning av deras tillstånd/situation och skapa kontinuitet för patienterna. sjuksköterskan har ansvar för att basera vården på kunskap som bygger på vetenskap
och beprövad erfarenhet. många gånger tar sjuksköterskan inte detta ansvar utan lämnar över grundläggande omvård- nadsåtgärder till annan vårdpersonal. sjuksköterskan behöver återta ledningen och ansvaret för omvårdnadsarbetet.
det är viktigt att reflektera över hur innehållet i sjuksköter- skans profession konstrueras – idag utgår mycket av arbetsin- nehållet i omvårdnadsarbetet från den medicinska diskursen som den beskrivs av läkare och verksamhetschefer. Vi måste bli mycket tydligare och visa på vad vi anser vara vårt uppdrag och innehållet i vårt arbete med utgångspunkt i patienters och närståendes behov. utifrån ovanstående beskrivning av sjuk- sköterskans ansvar och roller kan ett sätt att utveckla profes- sionen vara att etablera funktioner som så kallad ”Case ma- nager”, där sjuksköterskan tar ett övergripande ansvar för att samordna vården för patienter. ett annat sätt är att istället för den medicinska indelning som ofta tillämpas för att organisera utbildning och vårdarbetet idag, använda olika omvårdnadsom- råden ( till exempel sömn, smärta, oro ) som indelningsgrund för specialistkunskap inom huvudområdet. i det professionella ansvaret ingår även att delta aktivt i samhällsdebatten och att göra patienters och sjuksköterskors röster hörda i samhället, något som sjuksköterskor gör i alltför begränsad omfattning idag.
utbildningen behöver utgå ifrån patienters behov och, i relation till dessa, sjuksköterskans roll och uppdrag för att fastställa vad för slags kunskap som behövs för att uppnå professionell kompetens som sjuksköterska. kunskap behöver baseras dels på de behov som finns inom dagens hälso- och sjukvård, dels på en vision, en idealbild, så att vi kan sträva efter ständig förändring och förbättring av omvårdnaden. Lä- rare inom huvudområdet behöver bred och djup kompetens i omvårdnad/vårdvetenskap och även pedagogisk kompetens
fÖrHÅLLandet meLLan PRoFession
oCH HUVUdoMRÅde
i sJUksköteRskeUtbiLdninGen PÅ GRUnd- ocH aVanceRad niVÅ
Gruppledare: anna ehrenberg, leg. sjuksköterska, docent
Gruppdeltagare: terese Bondas, leg. sjuksköterska, professor, margaretha ekebergh, leg. sjuksköterska, docent,
sirkka-Liisa ekman, leg. sjuksköterska, professor, Hanna falk, leg. sjuksköterska, doktorand, Britt-inger saveman, leg. sjuksköter- ska, professor, siv söderberg, leg. sjuksköterska, professor, ania Willman, leg. sjuksköterska, docent.
för att möta och komplettera den starka medicinska diskursen i klinisk verksamhet. alla lärare har inte denna kunskap idag och därför är det önskvärt med kompetensutveckling som ger såväl bredd som djup inom huvudområdet.