Genomförande av intervjuer

Eftersom vår tidigare erfarenhet av att samla in kvalitativa data genom intervjuer var låg innan innevarande studie genomfördes, har vi tagit del av rekommendationer från olika författare inom området för kvalitativa studier, för att förbättra kvalitén på insamlade data. Denscombe (2018, s. 278) tar upp några tips för intervjuer ansikte mot ansikte, där forskare bör vara uppmärksam på allt som händer under intervjun för att kunna följa upp på viktiga saker som är relevanta för resultatet. Forskaren bör även vara lyhörd för respondentens uttryckta känslor samt kunna vägleda respondenten att svara. Under intervjuns gång är det viktigt att kontrollera att respondentens svar uppfattas korrekt. Samtidigt kan det vara bra att fråga om respondenten har förstått frågan (David & Sutton, 2016, s. 116). Slutligen är det viktigt att forskare respekterar respondentens rättigheter och inte är dömande (Denscombe, 2018, s. 280). Dessa råd blev väldigt användbara för oss inför intervjuerna, och bidrog till att vi fick bättre svar. Utöver detta hade vi även förberett förfriskningar som kaffe, vatten och frukt till respondenten för att skapa en mer avslappnad atmosfär för samtalet. Tidslängden för intervjuerna stämde bra med vad pilotstudien förutsett, de flesta tog mellan 45–55 minuter. En av intervjuerna tog endast 35 minuter medan en annan tog just över en timma.

Samtliga intervjuer spelades in för att inte behöva ta anteckningar under intervjun och därmed kunna ägna mer uppmärksamhet åt konversationen med respondenten, för att denna skulle bli så givande som möjligt, samt att intervjuguiden efterföljdes. Därför är inspelning en stor fördel, så länge det kan ske avslappnat (Bryman & Bell, 2015, s. 494; Whiting, 2008, s. 36), men det ger också tidskrävande efterarbete med transkribering och det krävs att intervjun kan genomföras i ett avskilt rum utan störande ljud (Bryman & Bell, 2015, s. 462). Det var således en fördel för oss att välja plats för intervjun, samt att vi hade testat inspelningen under pilotintervjuerna, enligt David & Suttons (2016, s. 119)

rekommendationer. Detta gjorde att vi kunde känna oss lugna angående inspelningen under själva intervjun, och behövde inte kontrollera utrustningen under tiden, vilket hade varit störande under samtalet. Därför blev det bättre för oss att spela in intervjun och sedan transkribera, vilket inte hade varit lika självklart om vi mött respondenter i en mer öppen miljö. Inspelningen av intervjuerna gick överlag bra. Vi frågade varje respondent om det gick bra att vi spelade in intervjun på två telefoner, ifall något skulle hända med mobilen som gjorde att inspelningen misslyckades. Kvalitén på mobiltelefonens ljudupptagning var väldigt bra bortsett från att kortare lågmälda ord från respondenterna ibland missades helt. Dock kunde dessa ord ändå fyllas i av oss eftersom vi transkriberade direkt efter intervjuerna, och sammanhanget gjorde det tydligt vilket ord som eventuellt saknades. Det hade stor betydelse för ljudkvalitén på inspelningarna att vi satt i enskilda rum som stängde ute det mesta av ljudet utanför.

Anledningen till att transkribera intervjuer, det vill säga skriva ner en inspelad intervju ord för ord, är för att det har stora fördelar i en undersökning (Bryman & Bell, 2015, s. 493). Dessa fördelar involverar att det eliminerar det mänskliga minnets begränsningar om vad vi kommer ihåg att respondenten sa och det ger en mer genomgående undersökning av vad respondenten säger. Vidare kan forskare kontrollera vad respondenten sa flera gånger, data kan återanvändas av framtida forskare, samt blir publikt att granskas av andra forskare så att anklagan om att analysen är färgad av forskarens bias kan motbevisas (Bryman & Bell, 2015, s. 493). Resultatet blir således mer trovärdigt när vi skriver ner intervjuerna på papper. Vidare är transkribering av intervjuer en förutsättning för den tematiska analysen (Braun & Clarke, 2006, s. 87) som vi ämnar genomföra, vilken beskrivs mer utförligt i avsnitt 4.6.

Efter de första tre intervjuerna som genomfördes noterade vi att vi behövde bli bättre på att ställa frågor för att förtydliga respondenternas svar, istället för att gå vidare till nästa fråga för snabbt. Detta upptäcktes när transkriberingen inleddes efter att tre intervjuer genomförts. Därmed var det en stor fördel för vår studie och resultaten att vi började med transkriberingen direkt efter intervjuerna. Detta gör att kommande intervjuer blev mer effektiva för insamlingen av data, eftersom transkriberingen gav tillfälle att utvärdera intervjuerna, samt att arbetsbördan inte blev enorm efter att alla intervjuer var gjorda (Bryman & Bell, 2015, s. 495; Whiting, 2008, s. 38). Efter den första intervjun kändes det som att vissa av frågorna skulle behöva omformuleras, och att ordningen på frågorna inte var optimal, för att respondenten inte svarade direkt på frågan eller tappade bort sig. Efter den tredje intervjun kunde vi dock konstatera att intervjuguidens utformning inte var problemet, utan den konversation som uppstod med respondenterna var mycket olika från intervju till intervju. Istället var det viktigare att vi kunde anpassa oss i stunden efter vad respondenten kom in på för ämnen, förutsatt att det var ämnen som var intressanta för vår frågeställning. Därför var det en stor fördel att en av oss ställde frågorna till respondenten och höll i konversationen, medan den andra höll koll på var konversationen var på väg, och vilka följdfrågor som behövdes för att respondenten skulle komma med bra svar. När de tre första intervjuerna var färdiga kände vi oss mer nöjd med frågorna än innan vi påbörjade intervjuerna, eftersom det var tydligt att vi fick fram många svar som vi ansåg var betydelsefulla för studien.

För att öka validiteten av insamlade data är det alltid en fördel att skicka en sammanfattning av resultatet av intervjun till respondenten för att få feedback på tolkningen av svaren (Collis & Hussey, 2014, s. 137). På så sätt kan vi undvika eventuella feltolkningar av respondentens svar i resultatet av innevarande studie. Efter intervju och

transkribering gav vi därför respondenterna chansen att läsa igenom sina svar genom att skicka transkriberingen till dem. Detta för att de skulle ha möjlighet att se om vi har tolkat deras svar rätt, och för att vara transparenta mot dem gällande vad vi grundar resultatet på. Emellertid finns det problematiska aspekter av denna respondentvalidering. Respondenterna kan förhålla sig defensivt och vilja censurera vad som sagts av olika skäl, dessutom är det omtvistat om respondenter ska kommentera forskares resultat, då de inte har kunskap om den teoretiska referensramen (Bryman & Bell, 2017, s. 381). Av dessa orsaker tänkte vi inte inkludera respondenternas kommentarer om resultatet från intervjuerna, så vida de inte har haft en relevans utifrån den teoretiska referensramen. Dock har ingen av respondenterna återkopplat gällande detta eller feltolkningar.