Genomförande

Innehållsanalysen kan tillämpas genom följande sex punkter som är i enlighet med Denscombes (2016, 392, 393) beskrivning;

1. Välj ett lämpligt textavsnitt eller bildurval 2. Bryt ned texten i mindre enheter

3. Utarbeta relevanta kategorier för att analysen av data 4. Koda enheterna i överensstämmelse med kategorierna

5. Räkna förekomsten av dessa enheter

6. Analysera texten beträffande enheternas frekvenser och deras förhållande till varandra presentera enheter som förekommer i texten

Eftersom rapporten kommer genomföra en kvalitativ innehållsanalys och inte en kvantitativ genomfördes endast steg ett till tre. De övriga stegen utelämnades då de lämpar sig mer till kvantitativ analys, eftersom de inbegriper räknandet av ordens förekomst i texten.

Rapportens intention är inte att räkna förekomsten av ord utan att istället undersöka hur de kopplas ihop. Materialurvalet har gjorts med hänsyn till forskningsfrågan, d.v.s. hur täthet och social hållbarhet uttrycks i kommunala handlingar och sambandet mellan dessa

begrepp. Empirin lästes igenom innan analysen påbörjades för att få en bättre förståelse för dokumenten (Bergström och Boréus, 2005, 85). Först lästes de utvalda dokumenten igenom med start i Örebros kommuns översiktsplan “Vårt framtida Örebro” och sedan

strategidokumentet “Arkitektur och byggande i Örebro kommun”, eftersom

strategidokumentet bygger på översiktsplanen. Dokumenten från Örebro kommun kommer att ses och presenteras som en helhet i rapporten.

De empiriska dokumenten delades sedan upp i mindre delar, utifrån tydliga kategorier av relevans för innehållsanalysen, i enighet med vad Jacobsen, (2017, 136) och Denscombe (2016, 392) föreskriver. Med hjälp av kategorierna som bestäms av forskningsfrågan och de teoretiska utgångspunkterna kunde sedan data analyseras (Bergström och Boréus, 2005, 85). I rapporten består analysramen utav kategoriseringar som har utarbetats med hjälp av kunskaps- och forskningsöversikten samt teorin. Kategorierna var i detta fallet täthet och social hållbarhet då båda utgjorde rapportens teoretiska utgångspunkter. Utifrån dessa kategoriseringar skapades därefter ytterligare underkategorier med fokus på de teoretiska utgångspunkterna som valts, för att därigenom underlätta analysen.

Underkategorierna som har valts för täthet är följande:

- Funktionsblandning - Förtätning

Underkategorierna för social hållbarhet uttrycktes inte explicit i empirin och därför har synonymer och liktydiga ord använts vid sökningen.

- Livskvalitet: behov, gemenskap, välbefinnande - Social Rättvisa: blandning, jämställt

- Integration: sammanhållning, möte, inkludera - Tillgänglighet: närhet, tillgång

Underkategorierna påvisades i dokumenten genom en direkt sökning på orden. Eftersom dokumenten var digitala underlättade det processen att hitta orden. All omfattande

material som hittades i kommunens dokument inom kategorierna presenteras inte utan det har gjorts ett urval. Relevanta meningar valdes ut inom respektive underkategori för att visa en variation och dessutom valdes sedan de meningar ut som kan påvisa en koppling mellan kategorierna. Dokumenten undersöktes utifrån dessa underkategorier som utgjorde

analysramen. Underkategorierna undersöktes huvudsakligen separat i syfte att granska och hitta eventuella kopplingar till varandra. Detta resulterade i en förståelse för sambandet mellan underkategorierna och således mellan täthet och social hållbarhet. Således användes underkategorierna som ett verktyg för att hitta kopplingar mellan dessa och detta kunde påvisa sambandet mellan begreppen sinsemellan.

Därmed studerades empirin utifrån denna analysram i syfte att identifiera kommunens intentioner. Det samlade resultatet tolkades sedan och ett resonemang fördes i relation till rapportens forskningsproblem (Bergström och Boréus, 2005, 85).

5. Analys​………..………. 

5.1. Täthet 

5.1.1. Funktionblaning 

När innebörden och definitionen av täthet har studerats i teorin framkommer en tydlig bild om att denna ofta identifieras utifrån en funktionsblandad stad. Den funktionsblandade staden ger närhet mellan verksamheter och människor, innebär minskat resande samt ger en social och varierad boendemiljö (Örebro kommun, 2018, Utgångspunkter stycke 28-31). Utifrån Örebro kommuns dokument är det den täta funktionsblandade staden som

eftersträvas. Den täta funktionsblandade staden är enligt denna rapportens teori en förespråkad strategi inom stadsplanering. Berg (2017, 12) redogör att närhet i en stad kan ske genom transportsystem i det offentliga rummet och därmed kommer förtätningen att ökad serviceutbud, handel samt kultur. I den funktionsblandade staden minskar därmed avstånden och ökar möjligheterna för att gå, cykla och åka kollektivtrafik.

I Örebro kommuns dokument beskrivs två olika strategier för en funktionsblandad stad; ”blandning av bostadstyper” (Örebro kommun, 2018, Staden stycke 21) och “närhet mellan service och upplevelser” (Örebro kommun, 2018a, 28). I exemplet för ”blandning av

bostadstyper” förespråkas blandade upplåtelseformer och olika storlekar på lägenheterna. Syftet är åstadkomma integrering samt blandning av olika samhällsgrupper (Örebro

kommun, 2018, Staden stycke 21). Därigenom kan den funktionsblandade staden kopplas till en strävan efter minskad segregering och ökad social rättvisa i samhället.

“Örebro ska utvecklas så att varje stadsdel i högre grad än idag speglar den

socioekonomiska och demografiska sammansättningen för kommunen som helhet.” (Örebro kommun, 2018a, 65)

För att uppnå detta ska således kommunen minska segregationen genom en större variation i hustyper och upplåtelseformer. Olika stadsdelar ska dessutom komplettera varandra och stadsområden ska sammanlänkas (Örebro kommun, 2018a, 65). Bebyggelsens höjdskala, täthet och gestaltning bör anpassas till stadens läge och dess helhet (Örebro kommun, 2018a, 65).

Fortsättningsvis framgår i dokument från Örebro kommun att samhällsplanering och

boendesegregationen är direkt beroende av utformningen av boendemiljöer. Olmårs (2007, Aspekter rörande staden, stycke 11) är också tydlig med denna aspekt då han menar att blandade upplåtelseformer och olika lägenhetsstorlekar bör förespråkas för att

åstadkomma integrering samt blandning av olika inkomst- och åldersgrupper. Därför ska Örebro omfatta bostäder i olika upplåtelseformer, storlekar och prisklasser för att kunna tillgodose allas behov (Örebro kommun, 2018a, 36). För att öka fokus på social gemenskap och deltagande planerar kommunen för satsningar på generationsboende och

livskvaliteten därmed förbättras. Den planerade bebyggelsen med ett varierat bostadsutbud kan alltså öka den sociala blandningen i området när människor flyttar in.

Örebro skriver i sin översiktsplan att kommunen består av en blandad befolkning med olika ålder, yrkesbakgrund, inkomster, nationaliteter och utbildning (Örebro kommun, 2018, Utgångspunkter stycke 28) . Det påpekas också att kommunen är boendesegregerad då befolkningssammansättningen i enskilda stadsdelar inte alltid är lika blandad som för kommunen i dess helhet. Ungdomar, nyanlända och äldre hör till de grupper som ständigt växer och där det samtidigt finns en betydande andel med låga inkomster. Därför anses behovet av billiga bostäder vara stort (Örebro kommun, 2018, Staden stycke 24). Beroende på var i Örebro människorna är bosatta, avseende bostadsstorlekar, närhet till service, kollektivtrafik och grönområden, ser människornas vardagsliv olika ut. Det resulterar i att tillgången till service och rekreation blir ej jämlikt fördelad i staden (Örebro kommun, 2018, Utgångspunkter stycke 28-31).

Ett sätt att motverka problematiken med segregation i en funktionsblandad stad är genom samhällsplanering, eftersom boendesegregationen är beroende av utformningen av boendemiljöer (Örebro kommun, 2018, Utgångspunkter stycke 29). Örebro kommun förespråkar i sin översiktsplan att kommunen ska ha olika bostadsalternativ i samtliga delar av staden (Örebro kommun, 2018, Staden stycke 20). De förklarar att bostadsbehovet kan se olika ut beroende på om man bor ensam eller tillsammans med andra. Det kan också variera utifrån huruvida man är ung eller gammal samt om man vill hyra eller äga bostaden. Därför ska i kommunen kunna tillgodose allas behov genom att kunna erbjuda bostäder i olika storlekar, upplåtelseformer och prisklasser (Örebro kommun, 2018, Staden stycke 17 -19);

“Med en blandning av bostadstyper och upplåtelseformer i alla stadsdelar kan Örebro bli en mindre boendesegregerad stad, samtidigt som människor får möjlighet att bo kvar i sitt närområde i livets olika skeden.” (Örebro kommun, 2018, Staden stycke 18)

Vilken bostad människor behöver eller har ekonomisk möjlighet att skaffa beror på hur man lever och i vilken fas man är i livet. Därför menar Örebro kommun att det behövs flera

boendealternativ och hustyper i hela staden som kan erbjudas befolkningen i samband med förtätningen (Örebro kommun, 2018a, 36);

“Nytillkommande bebyggelse kan bidra till ett blandat bostadsutbud med avseende på hustyp, upplåtelseform och bostadsstorlek [...]” (Örebro kommun, 2018a, 105)

Bostadshusen kräver mycket utrymme i den tätare staden och utrymmet som olika hustyper tar i anspråk skiljer sig åt. Enligt strategidokumentet erbjuder kommunen radhus, parhus eller kedjehus för dem som vill bo marknära i en nybyggd bostad i staden (Örebro kommun, 2018a, 36). Vidare erbjuds lägenheter med dubbla entréer för att möjliggöra

generationsboende eller uthyrning. Dessutom utvecklas nya koncept för kollektivboende med fokus på social gemenskap (Örebro kommun, 2018a, 36). Således är en viktig del i utvecklingen av Örebro kommun att möta alla invånares olika behov och önskemål samt bidra till en större mångfald i staden.

Vidare skriver Örebro kommun i sin översiktsplan att människors rörelsemönster i staden bestäms och är direkt beroende av stadens uppbyggnad. I en tät och funktionsblandad stad där avstånden är korta ökar möjligheterna för att gå, cykla och åka kollektivtrafik (Örebro kommun, 2018, Trafik stycke 3). Kommunen vill göra staden mer tillgänglig för alla och flytta fokus från att tänka på fordonens framkomlighet till att skapa tillgänglighet för människan (Örebro kommun, 2018, Trafik stycke 12). Samtidigt kräver detta ett utökat fokus på säkerhet och trygghet för att uppmuntra fler människor att röra sig till fots.

Kommunen vidareutvecklar begreppet funktionsblandad stad genom att förespråka en funktionsblandning där arbetsplatser, bostäder och fritidsutbud finns i nära anslutning till varandra, istället för i renodlade områden (Örebro kommun, 2018, Näringsliv, stycke 11). Detta medför ett minskat transportbehov i den funktionsblandade staden och det ger liv och rörelse i stadsdelen dygnet runt vilket bidrar till ökad trygghet. Det medför också att livsmiljöerna blir mer jämställda och allmänt tillgängliga (Örebro kommun, 2018,

Utgångspunkter stycke 28-31). Därmed blir det samtidigt med inbjudande och naturligt att möten sker oavsett bakgrund och livssituation;

“En fungerande sammanhållen och funktionsblandad stad handlar därför om att dess invånare får likvärdig och jämställd tillgång till utemiljöer, service och annat

utbud, att staden är trygg och säker för alla och att det är möjligt att bo kvar i den stadsdel man trivs i, trots olika socioekonomi.” (Örebro kommun, 2018, Staden stycke 18)

Den funktionsblandade staden innebär också en blandning av bostäder och arbetsplatser vilket beskriv mer detaljerat i Örebro kommuns översiktsplan (Örebro kommun, 2018, Näringsliv stycke 10). Där framgår det att vissa typer av arbetsplatser är enklare att integrera med olika bostäder som exempelvis kontor och kaféer medan andra är svårare, såsom större verksamheter. Dessa verksamheter kan vara störande och/eller, medföra mycket trafik. I kommunen ska nya stadsdelar innehålla både bostäder och olika slags verksamheter (Örebro kommun, 2018, Näringsliv stycke 10-13);

“Olika slags arbetsplatser och verksamheter som inte är störande, inte medför störande trafik och där byggnaderna gestaltningsmässigt kan anpassas till omgivande bebyggelse, bör finnas i och i direkt anslutning till bostadskvarter.” (Örebro kommun, 2018, Näringsliv, stycke 15)

5.1.2. Förtätning 

Örebro kommun eftersträvar en effektiv markanvändning genom att prioritera en förtätning i stora delar av staden (Örebro kommun, 2018, Örebro i regionen stycke 2). Enligt

översiktsplanens utvecklingsstrategi bör stadens utformning vara tät och sammanhållen samtidigt som utpekade kärnor får stå för mötesplatser och funktioner (Örebro kommun, 2018, Utvecklingsstrategi stycke 4). Vid analys framkom således att stadskärnans offentliga rum ska utgöra mötesplatsen för människor och det ska eftersträvas en balans mellan bostäder, handel och arbetsplatser (Örebro kommun, 2018, Staden stycke 24). Örebro kommun strävar därigenom efter att göra staden tillgänglig för alla grupper i samhället. Vid studier av tidigare forskning lyfter även Burton (2000, 1969) och Ståhle (2016, 121) fram att den täta statsformen främjar socialt jämlikhet då den gynnar låginkomsttagare och därmed kan anses vara den mest rättvisa. Således framstår en tät stadsform främja reduceringar av social segregering och livskvaliteten för stadens fattiga förbättras. Detta uppnås genom bättre tillgänglighet till service och förbättrad kollektivtrafik i staden.

Emellertid menar Berg (2017, 12) att problem kan uppstå genom att det byggs för tätt. Alltför höga hus bidrar till insyn, blockerade vyer, bulle samt mörkare lägenheter och

uteplatser. Grönytor och rymlighet för avkoppling och rekreation kan minskas, vilket medför att tätare kvarter har tenderar att anonymisera grannskapen (Berg, 2017, 12). Detta belyser även Örebro kommun i sitt strategidokument;

“Förtätning kan även innebära utmaningar och negativa konsekvenser. Tillgången till grönstruktur kan begränsas, mörka och instängda stadsrum och boendemiljöer kan skapas och befintliga kvaliteter och karaktärer kan riskera att byggas bort.” (Örebro kommun, 2018a, 15)

Som det framstår kan förtätningen påverka upplevelsen och intrycken av staden och medföra både positiva och negativa effekter. Förtätning handlar således inte enbart om placeringen av en bebyggelse utan det krävs djupare eftertanke på bebyggelsens

lokalisering för att inte medföra negativa konsekvenser. Det framkommer att det bör förtätas på ett lämpligt sätt så att boende i området ska känna sig trygga och säkra i sin stadsdel. Förtätning skulle kunna medföra att otrygga utrymmen byggs om för ge en ökad uppsikt och tryggheten i områden. Därför anses det vara angeläget att alltid ha människan i fokus och anpassa byggnader utifrån våra behov.

Örebro skriver att de behöver bli en tätare och en mer sammanhängande stad för att öka närheten mellan invånare och platser (Örebro kommun, 2018, Staden stycke 13). Det belyser även Tunström (2009, 89) som menar att för att utglesning skall motverkas skall byggas inom stadsgränserna vilket medför ökade möjligheter att förbättra kvaliteten i staden. Förtätning i Örebro kommun medför att tillgängligheten ökar då befolkningen kan nå en stor del av staden genom att gå eller cykla liksom närhet till kollektivtrafik (Örebro kommun, 2018, Staden, stycke 7 och 10). Även Boverket (2016, 7) nämner att förtätning är ett sätt att kunna knyta ihop olika delar av staden. Enligt översiktsplanen ska planeringen av Örebro på en övergripande plan förhålla sig till tre olika täthetsgrader. De indikerar olika ambitioner av täthet och är täthetsgrad hög, medel och låg (Örebro kommun, 2018, Staden stycke 13). Skillnaden mellan de olika täthetsgraderna är husen då vissa är höghus och

andra en blandning och/eller enbart friliggande enfamiljshus (Örebro kommun, 2018, Staden stycke 14).

I Örebros strategidokument beskrivs det mer i detalj att förtätning kommer ske på tre sätt för att effektivt kunna åstadkomma en växande, tätare och sammanhållen stad (Örebro kommun, 2018a, 16). Det behövs ske kompletteringar i befintliga stadsdelar, större områden ska omvandlas samt nya stadsdelar ska byggas (Örebro kommun, 2018a, 16). Beroende på var i staden det ska förtätas kan dock förutsättningarna variera.

När omkringliggande stadsdelar förtätas och omgestaltas kommer de att bli en del av framtidens innerstad (Örebro kommun, 2018, Staden stycke 24). Örebros belyser att nya stadsdelar ska bidra till en mer sammanhållen stad. Staden ska ha goda kopplingar till angränsande stadsdelar och till sin inre kärna och bestå av en mångfald av olika hustyper, bostadsstorlekar samt upplåtelseformer (Örebro kommun, 2018, Staden stycke 29). Fortsättningsvis framförs i strategidokumentet att vid en förtätning av en stad kan mindre plats ges till hustyper som kräver större markytor men som rymmer få människor,

exempelvis en villa (Örebro kommun, 2018a, 21). Ett sätt att förtäta och samtidigt variera bostadsutbudet är att bygga på obebyggd mark eller förändra befintliga byggnader med olika lägenhetsstorlekar (Örebro kommun, 2018a, 16). Oftast utnyttjas obebyggda ytor mellan byggnader på s.k. lucktomter som exempelvis parkeringsytor. Likaså kan

flerbostadshus utgöra en komplettering som en del i en villabebyggelse (Örebro kommun, 2018, Staden stycke 27). Även forskning av Amer et al. (2017, 679) och Olmårs (2007, Förtätning - var?, stycke 5, 6) belyser denna strategi för förtätning genom “infill” vilket innefattar att bygga på lediga tomter mellan byggnader. I Örebro kommun kommer

förtätning ske genom att “fylla igen luckor mellan byggnader” (Örebro kommun, 2018a, 16), som är i enlighet med både Amer et al. (2017, 679) och Olmårs (2007, Förtätning - var?, stycke 5, 6) idéer.

Förtätning kan också ske på en befintlig byggnad, s.k. “roof stacking” eller genom ombyggnad för att öka befolkningstätheten enlig Burton (2000, 1969). Genom

“Att inreda vindar för bostadsändamål eller kontor kan vara ett lämpligt sätt att förtäta innerstaden förutsatt att tillräcklig hänsyn tas till stadsbilden liksom till byggnadens karaktär och kulturvärden.” (Örebro kommun, 2018a, 78)

Dock ska husens höjd anpassas till omgivande miljö, växtlighet och socialt liv för om byggnaden byggs för högt kan det resultera i en negativ påverkan på stadens siluett,

landskapsbild och bebyggelsen intill (Örebro kommun, 2018a, 18, 65, 69, 72). Denna aspekt påpekas också av Amer et al. (2017, 677, 679) som menar att tätheten i städer kan

maximeras genom att bygga på höjden och samtidigt ha minimal påverkan på grönområdena samtidigt som livskvaliteten beaktas.

Det kan också förtätas på obebyggda ytor som exempelvis på parkeringsytor och

innergårdar. Örebro kommun skriver i strategidokumentet att om innergårdar bebyggs ska hänsyn tas till ljusförhållandena och tillgången till grönskan (Örebro kommun, 2018a, 16). Det kan annars leda till ohälsosamma nivåer och påverka människors välmående (Örebro kommun, 2018a, 16). Även Boverket (2016, 7) och Olmårs (2007, Förtätning - var?, stycke 10) påpekar att innergårdar kan bebyggas men ställning måste tas till lämpligheten utifrån dess storlek, ljus och skuggning. Förtätningen får därmed inte påverka innergårdens miljö negativt, och hänsyn måste tas till människors livskvalitet.

“Innergårdarna utgör också en viktig del av stadens eller en mindre orts

grönstruktur. De ska i första hand vara byggnadsfria till förmån för grönska och sociala ytor och bebyggas endast i undantagsfall.” (Örebro kommun, 2018a, 18)

Följaktligen är det betydelsefullt att påpeka att den förväntade förtätning i Örebro kommun ska samspela med kvalitéer och värden som för närvarande existerar i den befintliga

bebyggelsen (Örebro kommun, 2018a, 11) . Det är i enlighet med Olmårs (2007, Aspekter rörande staden, stycke 18) som redogör att förtätningen som mål bör underordnas, och dess lämplighet skall avgöras utifrån platsens karaktär. Förtätningen kommer således ha området och placeringen som utgångspunkt och vilka marktyper som förtätas påverkas då av lämplighet och förutsättningar.

5.2. Social Hållbarhet