TÄT OCH SOCIALT HÅLLBAR STAD
- en fallstudie om sambandet mellan täthet och social hållbarhet
i Örebro kommun
………. Emma Toth
Kandidatarbete 15 hp Kandidatprogram i Fysisk Planering
……….
Författare: Emma Toth
Titel: Tät och Socialt Hållbar stad - en fallstudie om sambandet mellan täthet och social
hållbarhet i Örebro kommun
……….
Handledare: Olof Woltil Examinator: Abdellah Abarkan
Blekinge Tekniska högskola: Institution för fysisk planering Kurs: Kandidatarbete i Fysisk Planering FM1473
Nivå: C-uppsats Omfattning: 15 hp Utgivningsort: Karlskrona
Förord
………..……….…………..
Detta kandidatarbete utgör den avslutande kursen på kandidatprogrammet Fysisk planering på Blekinge Tekniska Högskola och omfattar 15 högskolepoäng. Jag vill rikta ett stort tack till min handledare Olof Woltil som har väglett mig genom skrivandet med sina kunskaper och erfarenheter. Det har varit till stor hjälp vid arbetet. Jag vill även tacka vänner och familj som har varit stort stöd under arbetets gång. Stort tack till er alla!
Emma Toth
Sammanfattning
………...…………...
För att uppnå hållbara livsstilar finns idén om en tät, sammanhållen och funktionsblandad stadsutveckling som ett ideal. Således ses att bygga en tät stad som en riktning mot att bygga hållbart, både inom den sociala, ekonomiska och ekologiska aspekten. Problemet som denna studie vill belysa är att det inte finns en enhetlig och tydlig definition av vad social hållbarhet innebär i en stad. Trots detta kopplas begreppet täthet till social hållbarhet. Syftet med uppsatsen är således att utveckla en djupare förståelse för hur begreppen social hållbarhet och täthet förhåller sig till varandra i kommunal planering. Vidare ska begreppen undersökas var för sig för att påvisa sambandet mellan täthet till social hållbarhet. Arbetet avgränsas geografiskt till Örebro kommun. Detta för att Örebro kommun är omnämnd för sin handlingsplan för hur Örebro stad ska förtätas enligt Boverkets idéskrift “Rätt Tätt”. Frågeställningen ifrågasätter hur täthet och social hållbarhet förhåller sig till varandra i kommunal planering. För att besvara frågeställningen ställs två underfrågor kring hur Örebro kommun förhåller sig till täthet respektive social hållbarhet på översiktsplanenivå. Den teoretiska utgångspunkten utgår ifrån definitionen av begreppen täthet och social hållbarhet, då dessa anses vara relevanta utgångspunkter. Med hjälp av de teoretiska utgångspunkterna har sambandet mellan den fysiska planeringen och människans sociala liv undersökts. Resultaten visar att en tät stad och social hållbarhet påverkar och bidra till varandra. Genom arbete mot att skapa en tät stadsstruktur kan med andra ord en ökad social hållbarhet uppnås. Även om den fysiska planeringen används för att förbättra sociala faktorer kan den inte som enskild faktor garantera ett visst utfall, utan endast skapa
förbättrade möjligheter och förutsättningar är att uppnå en ökad social hållbarhet.
Nyckelord
Innehållsförteckning
……….……….
1. Inledning
7
1.1. Problemformulering 8 1.2. Syfte 9 1.3. Avgränsning 9 1.4. Frågeställning 102. Forskning- och Kunskapsöversikt
10
2.1. Definition av täthet 11
2.2. Hur förtätning sker 12
2.3. Var förtätning sker 14
2.4. Vad förtätning kan leda till 16
2.5. Definition av social hållbarhet 17
2.6. Samband mellan täthet och social hållbarhet 18
3. Teoretiska utgångspunkter
19
3.1. Täthet i detta kandidatarbete 20
3.2. Social hållbarhet i detta kandidatarbete 21
4. Tillvägagångssätt och Metod
22
4.1. Fallstudie 22
4.2. Val av fall 23
4.3. Val av empiriskt material 23
4.4. Val av textanalysmetod 25 4.4.1. Genomförande 25
5. Analys
27
5.1. Täthet 27 5.1.1. Funktionblaning 27 5.1.2. Förtätning 31 5.2. Social Hållbarhet 35 5.2.1. Livskvalitet 35 5.2.2. Social rättvisa 36 5.2.3. Integration 38 5.2.4. Tillgänglighet 396. Slutsats och Diskussion
41
6.1. Slutsats 41
6.2. Diskussion 44
1. Inledning
………....
Hållbarhet är i många fall en av de viktigaste ambitionerna inom samhällsplanering men att uppnå hållbarhet är inte sällan problematiskt, och kan innebära stora verkställande
svårigheter. Detta beror till stor del på att hållbarhet som koncept ofta upplevs som otydligt, svårdefinierat och alltför brett (Porter och de Roo, 2007, 2). Detta faktum har medfört att konkreta resultat gällande hållbarhet i många sammanhang har uteblivit. En stor anledning till det är att begreppet innefattar flera betydelser, och därför kan betraktas som ett “fuzzy concept” (Porter och de Roo, 2007, 1). Denna term beskriver ett begrepp som inte anses ha en utan flera olika betydelser, vilket kan påverka hur olika individer uppfattar begreppets innebörd. Hållbarhet är ett tydligt exempel på detta fenomen, och detta är problematiskt då tydlig definition av termer och koncept innebär ökade möjligheter att införa dem praktiskt i planering.
Begreppet “hållbar utveckling” har sitt ursprung i Brundtlandrapporten som lanserades 1987, där hållbar utveckling definierades som en kombination av olika ekonomiska, sociala och ekologiska aspekter vilka bidrar till hållbar tillväxt samt utveckling (Porter och de Roo 2007, 9; WCED; Delegationen för hållbara städer, 2012, 11). I plan och bygglagen (2010:900) finns paragrafer som syftar till Brundtlandrapportens mål om hållbar utveckling. Där
beskrivs hur levnadsförhållanden, livsmiljöer samt samhällsutveckling ska tillgodose behoven hos både nutida och framtida generationer (PBL 1 §). Ett flertal kommuner har tagit inspiration från rapporten, och använt dess grundläggande drag för att redogöra för hållbar utveckling i deras översiktsplaner, genom att utgå ifrån de tre olika aspekterna, ekonomiska, sociala och ekologiska (Boverket, 2020a).
I arbetet med att uppnå hållbara livsstilar återfinns idén om en tät, sammanhållen och funktionsblandad stadsutveckling som ett ideal (Delegationen för hållbara städer, 2012, 8). Europeiska kommissionen jämställer och drar paralleller mellan den “hållbara staden” och den “kompakta staden” (Porter och de Roo 2007, 7). Således ses att bygga tätt som en tillämpning som främjar hållbart byggande, både utifrån de sociala, ekonomiska och
dessa från landsbygden. I och med urbaniseringen samlas och fokuseras dagens
samhällsutmaningar allt mer i storstäderna, universitetsstäderna samt kända turistorter (Delegationen för hållbara städer 2012, 3, 8). Intentionen bakom förtätningen är att denna i teorin ökar utbudet på arbetskraft för företagare samt arbetstillfällen för enskilda individer, samtidigt som individer ges en ökad närhet till arbete, skolor och tjänster. Därför föreslår ofta kommuner och myndigheter en förtätning av städer som lösning i samhällets strävan efter att minska det ekologiska fotavtrycket på miljön. Det kan göras genom att reducera bilanvändandet (till exempel genom att öka möjligheterna att använda kollektivtrafik), men också att minska avstånden mellan målpunkter, såsom hemmet och arbetet (Boverket, 2013, 14).
1.1. Problemformulering
Förtätning har under de senaste åren blivit starkt förknippat med hållbarhet (Boverket, 2016, 7). Detta märks i kommunala dokument och handlingar, där det tydligt uttrycks att en förtätad blandstad bidrar till ett mer önskvärt och hållbart samhälle (Boverket, 2016, 7). Den socialt hållbara aspekten av hållbar utveckling har dock inte fått lika mycket fokus som de ekologiska och ekonomiska aspekterna, och är därför den minst utforskade av de tre (Partridge, 2005, 1). Således finns bristande kunskap om dess innebörd och praktiska tillämpningar, samt en okunskap gällande huruvida den täta staden även är en socialt hållbar stad (Burton, 2000, 5). Dessutom används begreppet tät stad frekvent men är ofta ospecificerat, vilket medför att det finns en implicit tolkning av hur en tät stadsform ser ut i dagens samhälle. Detta beror på att det finns en mängd olika definitioner av den täta staden (Burton, 2000, 8), vilket medför att begreppet är mångtydigt, och kan innefatta olika betydelser. För att kunna bedriva mer effektiv stadsplanering krävs att alla intressenter är överens om vad begreppet ”tät stad” innebär, och tydliga riktlinjer krävs för hur det skall mätas eller bedömas. (Tunström, 2009, 82) Som tidigare nämnt är en tät stad inte
uppnås, kan det därför uppstå svårigheter i genomförandet, då det inte finns ett tydligt sätt att gestalta eller beskriva täthet i relation till social hållbarhet. Således är det svårt att definiera vad en tät stad är, vad det innebär att bygga tätt, hur täthet mäts samt hur denna process kan kopplas till social hållbarhet.
1.2. Syfte
Syftet med uppsatsen är att utveckla en djupare förståelse för hur begreppen täthet och social hållbarhet förhåller sig till varandra i kommunal planering. Vidare ska begreppen täthet och social hållbarhet undersökas för att påvisa sambandet.
1.3. Avgränsning
Avgränsningar i rapporten har gjorts för att kunna besvara frågeställningarna samt syftet. Det har gjort en begreppsmässig samt geografisk avgränsning i
rapporten. Uppsatsen kommer att avgränsas till undersökning av Örebro kommun (se figur 1). Vidare kommer endast litteratur som berör
hållbarhetsperspektivet, med huvudsakligt fokus på social hållbarhet samt täthet att undersökas i
översiktsplanen. Vad gäller begreppet hållbar utveckling, så har studien avgränsats till att endast undersöka den sociala hållbarhetsaspekten. Därför bortser rapporten från den ekologiska och ekonomiska aspekten inom hållbar utveckling. Denna avgränsning görs för att hållbar utveckling som fenomen är väldigt brett, och i och med tidsbegränsningar ansågs det fördelaktigt att fokusera på enbart den mest kritiska av de tre olika
1.4. Frågeställning
Frågeställning utgår från en huvudfråga, som ämnar att tydliggöra sambandet mellan täthet och social hållbarhet i kommunal planering. Detta är en viktig fråga att besvara för att
möjliggöra en bättre förståelse för sambandet mellan begreppen. Därför har den huvudsakliga forskningsfrågan formulerats som:
Huvudfråga: Hur förhåller sig begreppen täthet och social hållbarhet till varandra i kommunal planering?
För att kunna besvara den övergripande huvudfrågan har två underfrågor formulerats, som är tänkta att stötta den övergripande forskningsfrågan. Örebro har använts som plats för datainsamling, och därför utgör Örebro kommun en viktig del av arbetet att förklara sambandet mellan täthet och social hållbarhet och hur begreppen tas sig uttryck på en kommunal nivå. Därmed har de två stöttande underfrågorna formulerats som:
Underfråga 1: Hur förhåller sig Örebro kommun till täthet i översiktsplanering? Underfråga 2: Hur förklaras, i Örebros fall, social hållbarhet på en kommunal nivå?
2. Forskning- och Kunskapsöversikt
…….
En litteraturstudie har genomförts isyfte att sammanställa och analysera tidigare gjord forskning inom det valda ämnet (social hållbarhet samt den täta staden) samt fastställa det teoretiska ramverket. Blekinge Tekniska Högskolas bibliotek samt onlinedatabas användes som resursinsamling då de har ett stort utbud av böcker, vilket ligger till grund för
forskningsöversikten och litteraturstudierna. Det har genomförts en litteratursökning där begrepp såsom de nämnda nedan har använts som sökord för att finna relevant litteratur: Täthet, Förtätning, ’Compact city’, Hållbarhet, Social hållbarhet och Sustainability.
2.1. Definition av täthet
Med stadsförtätning avses aktiviteter som möjliggör en mer kompakt, tät och sammanhållen stadsplanering, och det betraktats som ett globalt tillämpbart
planeringskoncept. I internationell litteratur hänvisas täthet till som “compact city” där forskare har olika utgångspunkter på hur täthet i staden ska definieras och innehålla. Amer (2017, 678) menar att tre huvudegenskaper definierar en “compact city”; den täta och nära stadsstrukturen, stadsområden som är direkt kopplade till transporter och tillgänglighet till lokala tjänster samt service. Per G Berg, professor i landskapsarkitektur vid SLU, intervjuas i en artikel där han menar att välfungerande täthet är tillräckligt nära servicefunktioner såsom skolor, men också tillräckligt nära grönområden, samt möjliggörande av en
trygghetskänsla genom igenkänning av grannar (von der Lehr, 2017). Även Ståhle (2008, 38) menar att begreppet täthet är direkt relaterat till tillgänglighet eftersom det är rörelserum som förbinder funktioner i städer. Tunström (2009, 89) förklarar att täthet har framkommit som ett verktyg för att öka stadsmässigheten, vilket innefattar kompakt bebyggelse, men ofta kopplas täthet också till funktionsblandning och ett utbrett socialt liv. Boverket (2020) framför att förtätning innebär att bygga staden inåt genom ett tillskott av funktioner och byggnader som ökar närheten mellan människor. Det finns en skillnad på fysisk täthet och befolkningens upplevelse av täthet. Med andra ord är den faktiskt uppmätta tätheten (bebyggelsetätheten samt närheten till tjänster) inte samma sak som folks upplevelse av dessa faktorer (Boverket, 2016, 7; Rådberg och Friberg, 1996, 35).
Processen för att uppnå en tät stadsstruktur benämns vanligtvis “intensifiering” eller “förtätning” och kan bland annat innebära återanvändning av bostadsbyggnader i staden (Burton, 2000, 1969, p 9). Förtätning står i kontrast till urban spridning, där
samhällsbyggnation och tjänsteutbudet utvidgas geografiskt, vilket medför ett ökat behov av bil. En tät stad uppmuntrar istället till användning av kollektivtrafik, samt promenader och cykling (Burton, 2000, 1969, p 9). Likaså menar Neuman (2005, 14) att en tät stad kännetecknas av goda kollektivtrafikmöjligheter, befolkningstäthet och blandstad.
skriver Amer (2017, 679) att förtätning borde fokuseras på de områden som är bäst belägna och utrustade med tjänster och service, såsom i stadscentrum. Förtätning längs med
kollektivtrafiknoder kan uppmuntra invånarna att använda färre fordon för pendling och därmed minska koldioxidutsläppen. Genom stadsförtätning kan problem med
befolkningsökning i städer bemötas, samtidigt som spridning utanför staden och intrång på viktiga grönområden motverkas (Amer, 2017, 679).
2.2. Hur förtätning sker
Det finns olika tillvägagångssätt vid förtätning och hur det kan ske. Olmårs (2007, Aspekter rörande staden, stycke 14) menar att ny bebyggelse bör ta hänsyn till stadsbilden och passa in i stadens helhet. I en sammanhållen stadsstruktur bör oftast förtätningen anpassas efter stadsbilden och placeringen av ny bebyggelse ska planeras och avgöras utifrån platsens befintliga karaktär (Olmårs, 2007, Aspekter rörande staden, stycke 18).
För att kunna identifiera utförandeform och olika stadstypsklasser vid en förtätning förekommer ofta mätning av bebyggelsetätheten. Genom att undersöka faktorer såsom förhållandet mellan andel bebyggd mark, våningsantal, exploateringstal och rymlighetstal kan stadens form mätas. Rådberg och Friberg (1996, 7) använder dessa mätmetoder och identifierar därigenom de åtta kategorier av stadstyper som är vanligast i Sverige. De åtta stadstypsklasser som identifierades är följande; storstadsmässig sluten bebyggelse, småstadsmässig sluten bebyggelse, hög och- öppen bebyggelse, medeltät och- öppen bebyggelse, förindustriell stad, låg och tät bebyggelse, låg och gles bebyggelse samt låg och mycket gles bebyggelse (Rådberg och Friberg, 1996, 13). Stadstyperna som har identifierats skiljde sig i fråga om täthet, hushöjd och markutnyttjande (Rådberg och Friberg, 1996, 6). För att kunna identifiera de åtta stadstyperna har författarna undersökt några faktorer såsom; byggnadsår, hus- höjd och typ, kvartersstruktur, läge och stadstyper. Med hjälp av dessa kategoriseringar kan bebyggelseområdenas olika täthetsgrad och form beskrivas (Rådberg och Friberg, 1996, 17).
som Berg (2017, 12) tillsammans med forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har arbetat fram:
● Fysiska: Icke-levande naturresurser - icke levande naturresurser som till exempel energi, vatten, mark och avfall
● Ekonomiska: Värden på marknader eller i samhället - värden på marknader eller i ekonomiska värden i samhället som hus, varor, tjänster och informella samarbeten
● Biologiska: Levande organismer, ekosystem, grönstruktur i olika skalor - levande organismer, ekosystem samt växter, djur, parker, trädgårdar och odlingar
● Organisatoriska: Planer, Infrasystem och service - planer, infrastruktur och service som vägnät, skolor, affärer, kommunikationer
● Sociala: Relationer mellan människor och roller - relationer mellan människor och roller som grannar, vänner, familj samt hälsa
● Kulturbestämda: System av delad mening - system av delad mening som historia, traditioner, ceremonier och konst
● Estetiska: Sinnesintryck från natur och kultur - sinnesintryck från natur och kultur - flersinnlig upplevelse av naturen och staden
(Berg, 2017, 22, 23)
För att arbeta fram ovan nämnda anvisningar har man tagit FN:s Habitatagenda och deras sju dimensioner för goda boplatser i staden till hjälp (Berg, 2017, 31). Dessutom kopplas anvisningarna även till Boverkets 10 preciserade underkriterier för God Bebyggd Miljö som också är ett av Sveriges sexton miljömål (Berg, 2017, 31). Genom dessa anvisningar kan man beräkna ett s.k. funktionellt täthetsindex som bedömer konsekvenser av dagens
2.3. Var förtätning sker
Förtätning kan ske på ett flertal olika platser i staden men bör förslagsvis ske på redan exploaterad mark och inte på värdefulla grönområden (Olmårs, 2007, Förtätning - var?, stycke 1). En tät stad kan uppnås på flera sätt, men oftast sker genom en sammanslagning eller förtätning som innefattar att man återanvänder mark (exempelvis industrimark som är förorenad) eller att man styckar av tomter (Burton, 2000, 20). Många förtätningsprojekt sker på industrimark och i hamnområden vilka är lämpliga områden för förtätning och utveckling då dessa typiskt är mindre utnyttjade och innehåller ytkrävande verksamheter som inte behöver lokaliseras i de centrala lägena i staden (Boverket, 2016, 4; Olmårs, 2007, Förtätning - var?, stycke 3).
Det är angeläget att bevara de grönområden som är viktiga för staden och för de enskilda stadsdelarna, och därför skall man generellt undvika att ta grönområden i anspråk för exploatering. Om förtätning sker på grönområden bör hänsyn tas, genom att ingrepp endast sker i kantzonerna av grönområdet (Boverket, 2016, 7; Olmårs, 2007, Förtätning - var?, stycke 14, 15). Samtidigt är det också nödvändigt att ifrågasätta huruvida miljövinsten med en tätare stad där fler går, cyklar och reser kollektivt väger upp förlusten av grönytan som plats för rekreation och medel för klimatanpassning. När grönytor blir bebyggda försvinner därmed friytor i staden (Boverket, 2016, 7).
Innergårdar kan också komma att bebyggas vid förtätning (se figur 2), för att skapa en horisontell förlängning (Amer et al., 2017). Dock måste man ta ställning till om det är lämpligt utifrån dess storlek samt hur det påverkar ljus och skuggning i omgivningen
(Olmårs, 2007, Förtätning - var?, stycke 10). Krav på dagsljus i bostäder är svåra att uppnå och solljus på bostadsgårdar prioriteras ofta bort (Boverket, 2016, 7). Förtätningen får inte påverka miljön på innergården
boende eller arbetande i området (Olmårs, 2007, Förtätning - var?, stycke 10). En annan metod av förtätning är så kallat “infill” (se
figur 3), vilket sker genom att bygga på hittills obebyggda platser: på lediga tomter och mellan byggnader samt på tomter med outnyttjad byggrätt i centrala delar av staden (Olmårs, 2007, Förtätning - var?, stycke 5, 6; Amer et al., 2017, 13). I nya bostadsområden byggs det både tätare och högre än tidigare,
för att därmed utnyttja marken effektivt (Boverket, 2016, 7). Ofta sker detta genom att riva befintliga byggnader med låg densitet och ersätta dem med byggnader som har högre densitet, exempelvis höghus (Amer et al., 2017, 22). Dock kan höga byggnader också leda till brist på utblickar för de hus som skyms. Det kan också resultera i högre markpriser som sedan resulterar i högre bostadspriser. Resultatet blir att områdenas verksamheter och invånare ibland inte längre har råd att vara kvar utan tvingas flytta därifrån, vilket kan leda till social ojämlikhet (Boverket, 2016, 9).
Följaktligen följs flera tillvägagångssätt för att uppnå kompakthet och förtätning av staden. Oftast sker förtätning genom att ta redan hårdgjorda ytor i anspråk, exempelvis
parkeringsplatser, eftersom en stor del av den obebyggda marken består av
parkeringsplatser och andra hårdgjorda ytor. Således är förtätning genom att utnyttja parkeringsplatser ett rimlig sätt för att skapa ny bebyggelse och uppnå en tätare stad
(Olmårs, 2007, Förtätning - var?, stycke 8)). Förtätning kan också ske på befintliga
byggnader, s.k. “roof stacking” (se figur 4) och genom
ombyggnad för att öka befolkningstätheten i staden (Burton, 2000, 16). När man bygger på höjden, på
vindsvåningar och på befintliga Figur 3: Illustration, exempel på "infill"
hus ska hänsyn tas till byggnadens egenskaper, konstruktion och tekniska installationer (Olmårs, 2007, Förtätning - var?, stycke 22 och 23). Till följd av vindspåbyggnad ryms flera invånare på samma mängd yta och den outnyttjade ytan på vinden kommer till användning. Därmed kan täthet i städer maximeras genom att bygga på byggnaderna och på så sätt tillgodose bostäder till en ökande befolkning, samtidigt som det medför en minimal påverkan på grönområdena och livskvaliteten i städerna beaktas (Amer et al., 2017, 20).
2.4. Vad förtätning kan leda till
Burton (2000) menar att en tät stadsform främjar socialt jämlikhet, och därmed främjas typiskt sett låginkomsttagare som får en högre levnadsstandard. Även Ståhle (2016, 17) intygar att den täta staden gynnar låginkomsttagare, och att den därmed kan anses vara en förhållandevis rättvis statsform. Således leder en tät stadsform till minskad social
segregering samt att livskvaliteten för stadens fattiga ökar genom bättre tillgänglighet till tjänster, bostäder och kollektivtrafik (Burton, 2000, 22: Ståhle, 2016, 44). En kompakt stadsstruktur minskar den sociala segregationen genom närhet mellan prisvärda bostäder och arbetsplatser (Ståhle, 2016, 21), men minskade boytor och bristen på billiga bostäder kan också bli ett problem (Burton, 2000, 31). Segregationen bör motverkas genom blandade upplåtelseformer och olika storlekar på lägenheterna. Vidare bör en blandning av olika inkomstklasser och åldersgrupper förespråkas för att åstadkomma integrering enligt Olmårs (2007, Aspekter rörande staden, stycke 11).
Berg (2017, 8) redogör för den tätare bebyggelsens förmåga att skapa större närhet mellan boende och service samt bättre underlag för bussar och affärer. Närhet i en stad kan
grannskap vilket inte har bidragit till att föra människorna närmare varandra (Berg, 2017, 11).
Förtätning är enligt Burton (2000, 15) en strategi för att kunna bygga bostäder, men också ett redskap för bevarande av landsbygden. Detta sker genom att utbredning av städer förhindras och värdefull mark således kan bevaras. Genom att bygga inom de existerande stadsgränserna begränsas även spridningen av stadskärnor och därigenom motverkas utglesningen som i sin tur förbättrar kvalitén i stadslivet (Tunström, 2009, 16). Något annat som ofta nämns vid definition av en tät stad är att förtätning leder till mer promenadvänlig stad med färre bilar. Genom möjligheter till ett effektivt kollektivtrafiksystem uppmuntras människor istället att promenera och cykla (Burton, 2000, 1969). Däremot menar Neuman (2005, 12) att även om korta resor till de lokala aktiviteterna minskar, kan reseavstånd bestå för människor med särskilda sysselsättningar. Dessa grupper av människor blir således opåverkade av att tätheten i staden ökar. Följaktligen krävs det fortfarande dagliga resor för shopping, arbete samt underhållning, vilket innebär att utglesningen inte helt kan begränsas (Neuman, 2005, 19).
Offentliga och öppna utrymmen i staden bidrar till rymlighet och kompakthet och ses som en värdefull kvalitet. Detta kan försämras genom en förtätning just på bekostnad av den offentliga öppna utrymmet, som då resulterar i minskad kompakthet och rymlighet. Gröna områden som parker anses oftast ha ett viktigt värde och det finns en oro för att förtätning kommer minska detta värde (Ståhle, 2008, 16). Likaså redogör Amer et al. (2017, 6) för att förtätning av staden kan medföra flera problem, såsom ökade luftföroreningar och trängsel, värmeöar i staden, minskning av dagsljus och tillgång till solen.
2.5. Definition av social hållbarhet
begrepp, social rättvisa och social hållbarhet i samhället (Burton, 2000, 13; Dempsey et al., 2012, 9).
Partridge (2005) skriver att den sociala rättvisan avser en rättvist samhälle med jämn fördelning av ekonomiska resurser, jämlikhet, rättigheter, lika tillgång till viktiga tjänster som bostäder, hälsa och utbildning samt möjligheter för alla vad gäller personlig utveckling, deltagande i samhällslivet och beslutsfattande (Partridge, 2005, 12). Därmed innebär social rättvisa en fördelning av resurser vilket gör att alla invånare kan delta fullt ut i samhället och därmed se social rättvisa som det vanligaste kravet inom social hållbarhet (Dempsey et al., 2012, 18; Partridge, 2005, 6). För invånare i fattigare livsmiljöer finns mindre tillgång till offentliga tjänster och service och därför beskrivs social rättvisa som motsatsen till social uteslutning: det ska inte finnas hinder för individer att delta fullständigt i samhället (Dempsey et al., 2012, 96). Vidare är ojämlikhet och social uppdelning tydligt kopplad till konflikt och instabilitet, och därför är social ojämlikhet ett hinder för att uppnå social hållbarhet. (Partridge, 2005, 10)
Social hållbarhet innefattar involvering av sociala beteenden såsom social interaktion mellan invånare i ett grannskap, deltagande samt förtroende i samhället (Dempsey et al., 2012, 97). Social hållbarhet hänvisar till ett samhälle som är rättvist, utan social uteslutande och med en god livskvalitet för alla invånare. Partridge (2005, 8, 9) menar att socialt
hållbara samhällen framförallt är rättvisa men också mångsidiga och demokratiska samhällen, som ska bidra till en god livskvalitet. Social hållbarhet beskriver inte bara skapandet av ett rättvist samhälle i nuläget, utan också villkor för att upprätthålla och förbättra ett rättvist samhälle för kommande generationer (Partridge, 2005, 8).
2.6. Samband mellan täthet och social hållbarhet
En socialt hållbar stadsutveckling bör kännetecknas av en stadsutveckling mot ökad integration och minskad boendesegregation. I denna tar man hänsyn till olika sociala
gruppers behov och förutsättningar, jämställdhet både mellan kön och olika etniska grupper (Boverket, 2010, 21). Ett grundläggande hinder för socialt hållbar stadsutveckling anses vara bristen på samband mellan vissa socioekonomiskt svaga bostadsområden och själva
utgör ett hinder genom att fördjupa boendesegregationen (Boverket, 2010, 9). För att öka samverkan mellan de olika socioekonomiska grupperna i staden bör fokus ligga på
integration. Detta sker bäst genom att i stadsförnyelsen ombesörja för bättre integrering av förorter med stadens centrala delar eller sammanbinda olika bostadsområden. Detta skulle bidra till en mindre hård socioekonomisk boendesegregering i staden (Boverket, 2010, 11). Således kan socialt hållbar stadsutveckling antas vara både ett tillstånd som dikterar konsekvenserna för det socioekonomiska livet idag samt en process som på längre sikt formar fram de sociala villkoren för framtida generationer (Boverket, 2010, 21). Som sociala hållbarhetsresultat kopplade till stadsplanering räknas täthet, blandstad, hållbara transporter och grönska. Eizenberg och Jabareen (2017, 1) framför att en önskad stadsform skapar en känsla av gemenskap, säkerhet och hälsa. Det innebär att förtätning inte bara handlar om att bygga bostäder utan också om att skapa en god bebyggd miljö för invånarna. Samtidigt som förtätning ska bidra till att skapa ett mervärde, behöver befintliga värden och kvaliteter bevaras (Boverket, 2016, 5). Detta kan exemplifieras med att en förtätad stad ger närhet till olika funktioner och utbud av kultur, samtidigt som man bevarar parker och grönområden som främjar och bevarar trivselfaktorn (Boverket, 2016, 6).
3. Teoretiska utgångspunkter
………...
Utifrån kunskaps-och forskningsöversikten formuleras ett teoretiskt perspektiv och teoretiska utgångspunkter. Rapporten syftar till att förstå hur täthet och social hållbarhet används i svensk praxis och hur de två begreppen förhåller sig till varandra. För att besvara frågeställningarna behöver det fastställas hur täthet och social hållbarhet beskrivs och definieras.
Boverkets redogörelser för täthets betydelse till den sociala hållbara staden undersöker rapporten om de verkligen är starkt förknippade med varandra. För att undersöka om detta teoretiska ställningstagande stämmer väljs teoretiska perspektiv inom bägge begreppen vilka kommer användas i rapporten för att kunna redogöra för sambandet.
Således kan samtliga teoretiska utgångspunkter tillämpas i rapporten för att kunna undersöka sambandet mellan den fysiska planeringen och människans sociala liv. De teoretiska utgångspunkterna i rapporten anger därigenom riktlinjer för undersökning om hur staden planeras för att främja rättvisa livsvillkor och uppnå likvärdiga interaktioner mellan människor. Teorin kommer användas för kategorisering, som ligger till grund för att kunna genomföra vald metod där begreppen från detta kapitel kommer att utgöra
kategorier. Nyckelord kopplade till kategorierna används för att analysera i metoden.
3.1. Täthet i detta kandidatarbete
I denna rapport kommer täthet definieras utifrån det funktionsblandade perspektivet likt Boverkets (2020, 213) tolkning. Vidare kommer också täthet definieras utifrån ett
förtätnings perspektiv i enighet med Boverkets (2020, 213) redogörelse. Dessutom har dessa teoretiska begrepp valts eftersom begreppen inom ramen för täthet kan anses ha en påverkan på den sociala hållbarheten, vilket är relevant för att kunna besvara
frågeställningen.
● Funktionsblandning: Närhet till funktioner och andra aktiviteter i relation till bostäder, arbetsplatser, service samt grönområden. Kan också innebära blandning av bebyggelse i olika skalor och upplåtelseformer som kombineras (Boverket, 2020b, 8). Inom aspekten funktionblandning kommer således närhet mellan funktion och blandning av bebyggelse att undersökas.
● Förtätning beskrivs som ett tillskott av funktioner och byggnader som ökar närheten mellan människor, bidrar till kortare avstånd, ökad nåbarhet och utökad
3.2. Social hållbarhet i detta kandidatarbete
Partridge (2005) föreslår att social hållbarhet inkluderar faktorer som livskvalitet, social rättvisa, integration, tillgänglighet, ett framtidsfokus och deltagande processer. I Partridges (2005) rapport behandlas en mängd litteratur i syfte att kunna identifiera kriterier inom den sociala hållbarheten, vilket har resulterat i de sju kriterier som omnämns ovan. I denna rapport kommer social hållbarhet enbart definieras utifrån Partridges (2005) tolkning av livskvalitet, rättvisa, integration och tillgänglighet. Dessa fyra utgångspunkter har valts eftersom de kan påverkas och influeras av hur den byggda miljön ser ut, och i sin tur hur den påverkar stadslivets funktioner och invånare.
● Livskvalitet: definieras som en strävan mot social rättvisa som i sin tur kan förbättra människors livskvalitet. En grundläggande faktor för att uppnå livskvalitet är att människors behov sätts i fokus och syftar till att ge förbättringar för utsatta grupper i samhället. Inom denna aspekt kommer därmed begrepp gällande gemenskap, välbefinnande samt människors behov i fokus att undersökas.
● Social rättvisa: beskriver en strävan att uppnå jämlikhet och en reducering av orättvisa för utsatta grupper i samhället. Social rättvisa är ett krav innan social hållbarhet kan uppnås. Inom denna aspekt kommer orättvisa mellan grupper i samhället undersökas samt hur det kan reduceras.
● Integration: innebär ett fokus på hur man bättre kan integrera eller inkludera missgynnade samhällen i det ekonomiska, sociala och politiska livet eftersom social utslagning är ett hinder för att uppnå social hållbarhet. Inom ramen för integration kommer sammanhållning, inkludering och möten att undersökas.
● Tillgänglighet: kräver att tillgången till resurser ökar för människor som för
4. Tillvägagångssätt och Metod
…………..
4.1. Fallstudie
Studiens forskningsdesign bestod utav en fallstudie. Denna design valdes eftersom
rapporten var tänkt att appliceras på ett fall, Örebro kommun, och genom utförande av en fallstudie kunde detta undersökas mer djupgående och i detalj (Yin, 2007, 22; Denscombe, 2016, 93). I en fallstudie ska ämnet som studeras baseras på aktuella händelser, och forskningsfrågorna i rapporten ska besvara hur och varför en händelse förekommer (Yin, 2007, 22). Genom att genomföra en fallstudie kan aktuella händelser i dess verkliga kontext studeras, framförallt i de sammanhang då gränserna mellan företeelsen och händelsen är oklara (Yin, 2007, 31). Därmed förklaras inte bara vad som händer i ett sammanhang utan också varför saker inträffar. Styrkan i fallstudier är att dessa ger forskaren en möjlighet att undersöka relationer vilka förklarar samspelet mellan separata företeelser (Denscombe, 2016, 93). Det kan dock vara problematiskt att generalisera utifrån en fallstudies resultat, vilket också utgör en begränsning för fallstudien (Denscombe, 2016, 104). I rapporten ska ingen generell resultat dras utan endast undersöka ett exempel för att ge ett gediget svar på frågeställningen och syftet. Således valdes ett lämpligt exempel ut som fall, i syfte att kunna undersöka och förstå kopplingen mellan täthet och social hållbarhet. Vid genomförande av valt exempel kan följaktligen en bättre förståelse skapas och en fördjupning i ämnet kan ske.
Genom att välja fallstudie har samtidigt andra utföranden valts bort i rapporten, som exempelvis experiment eller surveyundersökning. Experiment skiljer tydligt mellan
4.2. Val av fall
Örebro kommun är en av Sveriges snabbast växande kommuner (Boverket, 2016) och räknat till invånarantal är det Sveriges sjätte största kommun med ungefär 155 700 invånare (SCB, 2020). Kommunen ligger centralt beläget i landet och det är ungefär 20 mil till
huvudstaden Stockholm. Örebro kommuns valdes som en lämplig fallstudie eftersom den i Boverkets idéskrift “Rätt Tätt” omnämns för att ha en handlingsplan för hur staden ska förtätas. Peder Hallqvist, stadsarkitekt i kommunen, intervjuas i skriften där han förklarar hur kommen tar sig an utformningen av en strategi för stadens utbyggnad (Boverket, 2016, 10). Örebro kommuns styrdokumentet “Handlingsplan för stadens byggande” har nu ersatts av ett övergripande strategidokument, “Arkitektur och byggande i Örebro kommun” som syftar till att förtäta staden och uppnå funktionsblandning i olika stadsdelar (Örebro kommun, 2018a). Strategidokumentet redogör för tre sätt att bygga en tätare, växande samt mer sammanhållen kommun. Kommunen ska växa genom att den befintliga
bebyggelsen förtätas i stadsdelar och orter, att nya stadsdelar tillförs den nuvarande staden samt genom omvandling av industri- och verksamhetsområden (Peder Hallqvist refererad i Boverket, 2016; Örebro kommun, 2018). Eftersom Örebro kommun är omskriven för att ha ett strategidokument med riktlinjer för hur kommunen ska växa och förtätas ansågs det troligt att individer verksamma inom kommunen skulle inneha väl formulerade och motiverade val för tillvägagångssätt, samt en strategi för att uppnå förtätning. Detta
betraktades som positivt, men det riskerade också att medföra ett vinklat utfall i rapporten. Jämförelsevis, om val av kommun hade skett slumpmässigt, så hade resultatet säkerligen sett annorlunda ut. Oavsett huruvida resultatet riskerar att bli vinklat ansågs Örebro vara det mest lämpliga valet av kommun att undersöka för att kunna besvara rapportens syfte och forskningsfrågor, då det föreföll mest givande och rättvisande för resultatet att undersöka en kommun som faktiskt har en avsikt att bygga tätt och förtäta.
4.3. Val av empiriskt material
kommuner ska planera för mark och vattenområdes och hur den byggda miljön ska tas i anspråk, utvecklas samt bevaras (PBL, 3 kap 2 §). Översiktsplanen ger därmed en
uppfattning om hur kommunen planerar övergripande i kommunen genom mål och
visioner. En översiktsplan får därför inte vara för detaljerad och innehålla preciseringar eller begränsningar för bebyggelsen i området. Dessa detaljpreciseringar sker i en detaljplan, som är juridisk bindande. I detaljplanerna kan kommuner således reglera hur mark-och
vattenområden ska regleras samt bebyggelse och byggnadsverk ska regleras på en mer detaljerad nivå (PBL 4 kap 1 §).
Dokument som har används i rapporten är från Örebro kommun. Örebro kommuns
översiktsplan och strategidokument undersöks som empiriskt material för att beskriva hur begreppen social hållbarhet och täthet tar sig uttryck i kommunens översiktsplan.
Översiktsplanen “Vårt framtida Örebro” antogs den 25 april 2018 och innehåller planering för hur kommunen ska utvecklas de kommande 25 åren. Översiktsplanen utgår från visionen att bli “Skandinaviens mest attraktiva medelstora stad” (Örebro kommun, 2018, Utgångspunkter stycke 3). I översiktsplanen anges var nya vägar och bostadsområden ska byggas men också hur landsbygden ska växa och utvecklas samt vilka naturområden som ska skyddas och bevaras. Örebro kommuns översiktsplan ska bidra till att skapa ett hållbart samhälle för att orten ska fortsätta vara en attraktiv plats att leva och bo på, dels för dagens men även framtidens invånare. Översiktsplanen är digital och består av 18 textkapitel samt en karta med 58 olika kartskikt. Planen presenteras på kommunen hemsida och genom att klicka i kartan kan tillhörande texter läsas. (Örebro kommun, u.å, 2020)
4.4. Val av textanalysmetod
För att undersöka och fastställa mängden text i dokumentet som granskas utifrån ett specifikt forskningssyfte användes en kvalitativ innehållsanalys som metod. Analysmetoden lämpade sig väl i rapporten eftersom det gör att dokumenten kan undersökas utifrån utgångspunkterna som berör en tät stad och social hållbarhet (Denscombe, 2016, 392; Bergström och Boréus, 2005, 43). Innehållsanalysen fokuserade följaktligen på textens innehåll vad det finns för likheter och skillnader mellan dessa men också vad det finns för gemensamma nämnare. Det handlar om att kartlägga, tolka budskap samt slutsatser om innehållet och göra tolkningar om texters innebörd. En kvalitativ innehållsanalys fokuserar således på att utvinna mening från text genom nedbrytning till mindre komponenter (Bergström och Boréus, 2005, 43). En samling av flera komponenter sammankopplas sedan för att skapa en helhet (Jacobsen, 2017, 130). Genom innehållsanalysen kan därmed det underliggande budskapet i texten identifieras, oavsett författarens intention (Denscombe, 2016, 392, 393). Således skulle intentionen med begreppen täthet samt social hållbarhet i texterna redogöras och sambandet undersökas. Dessutom indikerade genomförandet av innehållsanalysen hur begreppen hänger samman, vad kommunen fäster större vikt vid samt vad som har störst relevans i dokumenten (Denscombe, 2016, 393). En nackdel med innehållsanalysen kan dock uppstå vid genomförandet av metoden då meningar och ord lyfts ut från dess kontext, vilket i sin tur riskerar en förvrängning samt misstolkning av författarens intentioner (Denscombe, 2016, 393).
4.4.1. Genomförande
Innehållsanalysen kan tillämpas genom följande sex punkter som är i enlighet med Denscombes (2016, 392, 393) beskrivning;
1. Välj ett lämpligt textavsnitt eller bildurval 2. Bryt ned texten i mindre enheter
5. Räkna förekomsten av dessa enheter
6. Analysera texten beträffande enheternas frekvenser och deras förhållande till varandra presentera enheter som förekommer i texten
Eftersom rapporten kommer genomföra en kvalitativ innehållsanalys och inte en kvantitativ genomfördes endast steg ett till tre. De övriga stegen utelämnades då de lämpar sig mer till kvantitativ analys, eftersom de inbegriper räknandet av ordens förekomst i texten.
Rapportens intention är inte att räkna förekomsten av ord utan att istället undersöka hur de kopplas ihop. Materialurvalet har gjorts med hänsyn till forskningsfrågan, d.v.s. hur täthet och social hållbarhet uttrycks i kommunala handlingar och sambandet mellan dessa
begrepp. Empirin lästes igenom innan analysen påbörjades för att få en bättre förståelse för dokumenten (Bergström och Boréus, 2005, 85). Först lästes de utvalda dokumenten igenom med start i Örebros kommuns översiktsplan “Vårt framtida Örebro” och sedan
strategidokumentet “Arkitektur och byggande i Örebro kommun”, eftersom
strategidokumentet bygger på översiktsplanen. Dokumenten från Örebro kommun kommer att ses och presenteras som en helhet i rapporten.
De empiriska dokumenten delades sedan upp i mindre delar, utifrån tydliga kategorier av relevans för innehållsanalysen, i enighet med vad Jacobsen, (2017, 136) och Denscombe (2016, 392) föreskriver. Med hjälp av kategorierna som bestäms av forskningsfrågan och de teoretiska utgångspunkterna kunde sedan data analyseras (Bergström och Boréus, 2005, 85). I rapporten består analysramen utav kategoriseringar som har utarbetats med hjälp av kunskaps- och forskningsöversikten samt teorin. Kategorierna var i detta fallet täthet och social hållbarhet då båda utgjorde rapportens teoretiska utgångspunkter. Utifrån dessa kategoriseringar skapades därefter ytterligare underkategorier med fokus på de teoretiska utgångspunkterna som valts, för att därigenom underlätta analysen.
Underkategorierna som har valts för täthet är följande: - Funktionsblandning
Underkategorierna för social hållbarhet uttrycktes inte explicit i empirin och därför har synonymer och liktydiga ord använts vid sökningen.
- Livskvalitet: behov, gemenskap, välbefinnande - Social Rättvisa: blandning, jämställt
- Integration: sammanhållning, möte, inkludera - Tillgänglighet: närhet, tillgång
Underkategorierna påvisades i dokumenten genom en direkt sökning på orden. Eftersom dokumenten var digitala underlättade det processen att hitta orden. All omfattande
material som hittades i kommunens dokument inom kategorierna presenteras inte utan det har gjorts ett urval. Relevanta meningar valdes ut inom respektive underkategori för att visa en variation och dessutom valdes sedan de meningar ut som kan påvisa en koppling mellan kategorierna. Dokumenten undersöktes utifrån dessa underkategorier som utgjorde
analysramen. Underkategorierna undersöktes huvudsakligen separat i syfte att granska och hitta eventuella kopplingar till varandra. Detta resulterade i en förståelse för sambandet mellan underkategorierna och således mellan täthet och social hållbarhet. Således användes underkategorierna som ett verktyg för att hitta kopplingar mellan dessa och detta kunde påvisa sambandet mellan begreppen sinsemellan.
Därmed studerades empirin utifrån denna analysram i syfte att identifiera kommunens intentioner. Det samlade resultatet tolkades sedan och ett resonemang fördes i relation till rapportens forskningsproblem (Bergström och Boréus, 2005, 85).
5. Analys
………..……….
5.1. Täthet
5.1.1. Funktionblaning
eftersträvas. Den täta funktionsblandade staden är enligt denna rapportens teori en förespråkad strategi inom stadsplanering. Berg (2017, 12) redogör att närhet i en stad kan ske genom transportsystem i det offentliga rummet och därmed kommer förtätningen att ökad serviceutbud, handel samt kultur. I den funktionsblandade staden minskar därmed avstånden och ökar möjligheterna för att gå, cykla och åka kollektivtrafik.
I Örebro kommuns dokument beskrivs två olika strategier för en funktionsblandad stad; ”blandning av bostadstyper” (Örebro kommun, 2018, Staden stycke 21) och “närhet mellan service och upplevelser” (Örebro kommun, 2018a, 28). I exemplet för ”blandning av
bostadstyper” förespråkas blandade upplåtelseformer och olika storlekar på lägenheterna. Syftet är åstadkomma integrering samt blandning av olika samhällsgrupper (Örebro
kommun, 2018, Staden stycke 21). Därigenom kan den funktionsblandade staden kopplas till en strävan efter minskad segregering och ökad social rättvisa i samhället.
“Örebro ska utvecklas så att varje stadsdel i högre grad än idag speglar den
socioekonomiska och demografiska sammansättningen för kommunen som helhet.” (Örebro kommun, 2018a, 65)
För att uppnå detta ska således kommunen minska segregationen genom en större variation i hustyper och upplåtelseformer. Olika stadsdelar ska dessutom komplettera varandra och stadsområden ska sammanlänkas (Örebro kommun, 2018a, 65). Bebyggelsens höjdskala, täthet och gestaltning bör anpassas till stadens läge och dess helhet (Örebro kommun, 2018a, 65).
Fortsättningsvis framgår i dokument från Örebro kommun att samhällsplanering och
boendesegregationen är direkt beroende av utformningen av boendemiljöer. Olmårs (2007, Aspekter rörande staden, stycke 11) är också tydlig med denna aspekt då han menar att blandade upplåtelseformer och olika lägenhetsstorlekar bör förespråkas för att
åstadkomma integrering samt blandning av olika inkomst- och åldersgrupper. Därför ska Örebro omfatta bostäder i olika upplåtelseformer, storlekar och prisklasser för att kunna tillgodose allas behov (Örebro kommun, 2018a, 36). För att öka fokus på social gemenskap och deltagande planerar kommunen för satsningar på generationsboende och
livskvaliteten därmed förbättras. Den planerade bebyggelsen med ett varierat bostadsutbud kan alltså öka den sociala blandningen i området när människor flyttar in.
Örebro skriver i sin översiktsplan att kommunen består av en blandad befolkning med olika ålder, yrkesbakgrund, inkomster, nationaliteter och utbildning (Örebro kommun, 2018, Utgångspunkter stycke 28) . Det påpekas också att kommunen är boendesegregerad då befolkningssammansättningen i enskilda stadsdelar inte alltid är lika blandad som för kommunen i dess helhet. Ungdomar, nyanlända och äldre hör till de grupper som ständigt växer och där det samtidigt finns en betydande andel med låga inkomster. Därför anses behovet av billiga bostäder vara stort (Örebro kommun, 2018, Staden stycke 24). Beroende på var i Örebro människorna är bosatta, avseende bostadsstorlekar, närhet till service, kollektivtrafik och grönområden, ser människornas vardagsliv olika ut. Det resulterar i att tillgången till service och rekreation blir ej jämlikt fördelad i staden (Örebro kommun, 2018, Utgångspunkter stycke 28-31).
Ett sätt att motverka problematiken med segregation i en funktionsblandad stad är genom samhällsplanering, eftersom boendesegregationen är beroende av utformningen av boendemiljöer (Örebro kommun, 2018, Utgångspunkter stycke 29). Örebro kommun förespråkar i sin översiktsplan att kommunen ska ha olika bostadsalternativ i samtliga delar av staden (Örebro kommun, 2018, Staden stycke 20). De förklarar att bostadsbehovet kan se olika ut beroende på om man bor ensam eller tillsammans med andra. Det kan också variera utifrån huruvida man är ung eller gammal samt om man vill hyra eller äga bostaden. Därför ska i kommunen kunna tillgodose allas behov genom att kunna erbjuda bostäder i olika storlekar, upplåtelseformer och prisklasser (Örebro kommun, 2018, Staden stycke 17 -19);
“Med en blandning av bostadstyper och upplåtelseformer i alla stadsdelar kan Örebro bli en mindre boendesegregerad stad, samtidigt som människor får möjlighet att bo kvar i sitt närområde i livets olika skeden.” (Örebro kommun, 2018, Staden stycke 18)
boendealternativ och hustyper i hela staden som kan erbjudas befolkningen i samband med förtätningen (Örebro kommun, 2018a, 36);
“Nytillkommande bebyggelse kan bidra till ett blandat bostadsutbud med avseende på hustyp, upplåtelseform och bostadsstorlek [...]” (Örebro kommun, 2018a, 105) Bostadshusen kräver mycket utrymme i den tätare staden och utrymmet som olika hustyper tar i anspråk skiljer sig åt. Enligt strategidokumentet erbjuder kommunen radhus, parhus eller kedjehus för dem som vill bo marknära i en nybyggd bostad i staden (Örebro kommun, 2018a, 36). Vidare erbjuds lägenheter med dubbla entréer för att möjliggöra
generationsboende eller uthyrning. Dessutom utvecklas nya koncept för kollektivboende med fokus på social gemenskap (Örebro kommun, 2018a, 36). Således är en viktig del i utvecklingen av Örebro kommun att möta alla invånares olika behov och önskemål samt bidra till en större mångfald i staden.
Vidare skriver Örebro kommun i sin översiktsplan att människors rörelsemönster i staden bestäms och är direkt beroende av stadens uppbyggnad. I en tät och funktionsblandad stad där avstånden är korta ökar möjligheterna för att gå, cykla och åka kollektivtrafik (Örebro kommun, 2018, Trafik stycke 3). Kommunen vill göra staden mer tillgänglig för alla och flytta fokus från att tänka på fordonens framkomlighet till att skapa tillgänglighet för människan (Örebro kommun, 2018, Trafik stycke 12). Samtidigt kräver detta ett utökat fokus på säkerhet och trygghet för att uppmuntra fler människor att röra sig till fots.
Kommunen vidareutvecklar begreppet funktionsblandad stad genom att förespråka en funktionsblandning där arbetsplatser, bostäder och fritidsutbud finns i nära anslutning till varandra, istället för i renodlade områden (Örebro kommun, 2018, Näringsliv, stycke 11). Detta medför ett minskat transportbehov i den funktionsblandade staden och det ger liv och rörelse i stadsdelen dygnet runt vilket bidrar till ökad trygghet. Det medför också att livsmiljöerna blir mer jämställda och allmänt tillgängliga (Örebro kommun, 2018,
Utgångspunkter stycke 28-31). Därmed blir det samtidigt med inbjudande och naturligt att möten sker oavsett bakgrund och livssituation;
utbud, att staden är trygg och säker för alla och att det är möjligt att bo kvar i den stadsdel man trivs i, trots olika socioekonomi.” (Örebro kommun, 2018, Staden stycke 18)
Den funktionsblandade staden innebär också en blandning av bostäder och arbetsplatser vilket beskriv mer detaljerat i Örebro kommuns översiktsplan (Örebro kommun, 2018, Näringsliv stycke 10). Där framgår det att vissa typer av arbetsplatser är enklare att integrera med olika bostäder som exempelvis kontor och kaféer medan andra är svårare, såsom större verksamheter. Dessa verksamheter kan vara störande och/eller, medföra mycket trafik. I kommunen ska nya stadsdelar innehålla både bostäder och olika slags verksamheter (Örebro kommun, 2018, Näringsliv stycke 10-13);
“Olika slags arbetsplatser och verksamheter som inte är störande, inte medför störande trafik och där byggnaderna gestaltningsmässigt kan anpassas till omgivande bebyggelse, bör finnas i och i direkt anslutning till bostadskvarter.” (Örebro kommun, 2018, Näringsliv, stycke 15)
5.1.2. Förtätning
Örebro kommun eftersträvar en effektiv markanvändning genom att prioritera en förtätning i stora delar av staden (Örebro kommun, 2018, Örebro i regionen stycke 2). Enligt
Emellertid menar Berg (2017, 12) att problem kan uppstå genom att det byggs för tätt. Alltför höga hus bidrar till insyn, blockerade vyer, bulle samt mörkare lägenheter och
uteplatser. Grönytor och rymlighet för avkoppling och rekreation kan minskas, vilket medför att tätare kvarter har tenderar att anonymisera grannskapen (Berg, 2017, 12). Detta belyser även Örebro kommun i sitt strategidokument;
“Förtätning kan även innebära utmaningar och negativa konsekvenser. Tillgången till grönstruktur kan begränsas, mörka och instängda stadsrum och boendemiljöer kan skapas och befintliga kvaliteter och karaktärer kan riskera att byggas bort.” (Örebro kommun, 2018a, 15)
Som det framstår kan förtätningen påverka upplevelsen och intrycken av staden och medföra både positiva och negativa effekter. Förtätning handlar således inte enbart om placeringen av en bebyggelse utan det krävs djupare eftertanke på bebyggelsens
lokalisering för att inte medföra negativa konsekvenser. Det framkommer att det bör förtätas på ett lämpligt sätt så att boende i området ska känna sig trygga och säkra i sin stadsdel. Förtätning skulle kunna medföra att otrygga utrymmen byggs om för ge en ökad uppsikt och tryggheten i områden. Därför anses det vara angeläget att alltid ha människan i fokus och anpassa byggnader utifrån våra behov.
andra en blandning och/eller enbart friliggande enfamiljshus (Örebro kommun, 2018, Staden stycke 14).
I Örebros strategidokument beskrivs det mer i detalj att förtätning kommer ske på tre sätt för att effektivt kunna åstadkomma en växande, tätare och sammanhållen stad (Örebro kommun, 2018a, 16). Det behövs ske kompletteringar i befintliga stadsdelar, större områden ska omvandlas samt nya stadsdelar ska byggas (Örebro kommun, 2018a, 16). Beroende på var i staden det ska förtätas kan dock förutsättningarna variera.
När omkringliggande stadsdelar förtätas och omgestaltas kommer de att bli en del av framtidens innerstad (Örebro kommun, 2018, Staden stycke 24). Örebros belyser att nya stadsdelar ska bidra till en mer sammanhållen stad. Staden ska ha goda kopplingar till angränsande stadsdelar och till sin inre kärna och bestå av en mångfald av olika hustyper, bostadsstorlekar samt upplåtelseformer (Örebro kommun, 2018, Staden stycke 29). Fortsättningsvis framförs i strategidokumentet att vid en förtätning av en stad kan mindre plats ges till hustyper som kräver större markytor men som rymmer få människor,
exempelvis en villa (Örebro kommun, 2018a, 21). Ett sätt att förtäta och samtidigt variera bostadsutbudet är att bygga på obebyggd mark eller förändra befintliga byggnader med olika lägenhetsstorlekar (Örebro kommun, 2018a, 16). Oftast utnyttjas obebyggda ytor mellan byggnader på s.k. lucktomter som exempelvis parkeringsytor. Likaså kan
flerbostadshus utgöra en komplettering som en del i en villabebyggelse (Örebro kommun, 2018, Staden stycke 27). Även forskning av Amer et al. (2017, 679) och Olmårs (2007, Förtätning - var?, stycke 5, 6) belyser denna strategi för förtätning genom “infill” vilket innefattar att bygga på lediga tomter mellan byggnader. I Örebro kommun kommer
förtätning ske genom att “fylla igen luckor mellan byggnader” (Örebro kommun, 2018a, 16), som är i enlighet med både Amer et al. (2017, 679) och Olmårs (2007, Förtätning - var?, stycke 5, 6) idéer.
Förtätning kan också ske på en befintlig byggnad, s.k. “roof stacking” eller genom ombyggnad för att öka befolkningstätheten enlig Burton (2000, 1969). Genom
“Att inreda vindar för bostadsändamål eller kontor kan vara ett lämpligt sätt att förtäta innerstaden förutsatt att tillräcklig hänsyn tas till stadsbilden liksom till byggnadens karaktär och kulturvärden.” (Örebro kommun, 2018a, 78)
Dock ska husens höjd anpassas till omgivande miljö, växtlighet och socialt liv för om byggnaden byggs för högt kan det resultera i en negativ påverkan på stadens siluett,
landskapsbild och bebyggelsen intill (Örebro kommun, 2018a, 18, 65, 69, 72). Denna aspekt påpekas också av Amer et al. (2017, 677, 679) som menar att tätheten i städer kan
maximeras genom att bygga på höjden och samtidigt ha minimal påverkan på grönområdena samtidigt som livskvaliteten beaktas.
Det kan också förtätas på obebyggda ytor som exempelvis på parkeringsytor och
innergårdar. Örebro kommun skriver i strategidokumentet att om innergårdar bebyggs ska hänsyn tas till ljusförhållandena och tillgången till grönskan (Örebro kommun, 2018a, 16). Det kan annars leda till ohälsosamma nivåer och påverka människors välmående (Örebro kommun, 2018a, 16). Även Boverket (2016, 7) och Olmårs (2007, Förtätning - var?, stycke 10) påpekar att innergårdar kan bebyggas men ställning måste tas till lämpligheten utifrån dess storlek, ljus och skuggning. Förtätningen får därmed inte påverka innergårdens miljö negativt, och hänsyn måste tas till människors livskvalitet.
“Innergårdarna utgör också en viktig del av stadens eller en mindre orts
grönstruktur. De ska i första hand vara byggnadsfria till förmån för grönska och sociala ytor och bebyggas endast i undantagsfall.” (Örebro kommun, 2018a, 18) Följaktligen är det betydelsefullt att påpeka att den förväntade förtätning i Örebro kommun ska samspela med kvalitéer och värden som för närvarande existerar i den befintliga
5.2. Social Hållbarhet
5.2.1. Livskvalitet
I forsknings- och kunskapsöversikten framkom att Partridge (2005, 8, 9) menar att socialt hållbara samhällen framförallt karaktäriseras som rättvisa. Därutöver är de mångsidiga samhällen som ämnar att bidra till en god livskvalitet (Partridge 2005, 8, 9). Örebro kommuns strategidokument lyfter fram framtida behov i människors livsmönster som ska tillgodoses genom nya bebyggelser (Örebro kommun, 2018a, 13). Dessa bör hålla hög kvalitet för att med innehållsmässig variation bidra till mångsidighet och god livskvalitet. Vidare lyfts vikten fram av sammanlänkningen av kommunens bostadsmarknader, vilket möjliggör skapandet av olika boendealternativ för att möta fler målgruppers behov (Örebro kommun, 2018a, 11);
“I servicenära lägen med god kollektivtrafik ska nybyggnation av små lägenheter med god tillgänglighet prioriteras för att möta behoven hos den allt större gruppen äldre.” (Örebro kommun, Staden, stycke 24)
Här belyser Örebro kommun hur kommunen tänker förbättra tillvaron hos den äldre samhällsgruppen med mindre lägenheter, som är lokaliserad med närhet till goda kollektivtrafiks-möjligheter. Örebro kommuns strategidokument belyser vikten av gröna miljöer, vilka kan erbjuda olika upplevelsevärden (Örebro kommun, 2018a, 56). Detta kan i sin tur ge möjlighet till olika former av rekreation och avkoppling och därigenom bidra till förbättrad livskvalitet. Parker ska bidra till att göra bostadsområden mer attraktiva, vara inspirerande och inkluderande mötesplatser (Örebro kommun, 2018a, 54). Samtidigt finns det förhoppningar om att parkerna ska bidra till samt främja gemenskap och social
“Den mycket bostadsnära naturen och rekreationsskogen är viktiga att värna för hälsa och välbefinnande.” (Örebro kommun, 2018a, 56)
För att öka befolkningens livskvalitet är det således grundläggande att vid planeringen av bostadsområden intill naturområden värna om grönområden. Dessa bör hanteras med varsamhet för att säkra allmänhetens tillgång till och upplevelse av naturen (Örebro
kommun, 2018a, 56). Även tidigare forskning förtydligar att man generellt bör undvika att ta grönområden i anspråk för exploatering, då man anser att bevarande av grönområden är betydelsefulla för staden och därmed bör bevaras (Boverket, 2016, 7; Olmårs, 2007, Förtätning - var?, stycke 14, 15).
5.2.2. Social rättvisa
I Örebro kommuns strategidokument framförs olika aspekter av social rättvisa som bör has i åtanke vid stadsplanering. Kommunens övergripande strategi är att skapa trygga och
inkluderande livsmiljöer för alla invånarna genom att satsa på att skapa en attraktiv, hållbar och trygg stad (Örebro kommun, 2018, Utgångspunkter stycke 20). Målsättningen är att skapa byggnader av olika prisklass och med annorlunda arkitektur i samma kvarter, för att tillgodose behoven hos grupper med olika ekonomiska förutsättningar. Det tillför den typ av blandning av invånare som kommunen eftersträvar (Örebro kommun, 2018a, 25). Detta framhålls enligt;
“Framför allt i Björkhaga, där småhus och flerbostadshus har en blandad upplåtelseform som varieras inom kvarteren, skapas en blandning av sociala grupper.” (Örebro kommun, 2018a, 87)
“Den som har svårt att gå, har barnvagn, rullator eller rullstol ska med lätthet kunna röra sig och vistas på torgen.” (Örebro kommun, 2018a, 51)
Samtidigt siktar Örebro kommun mot ett jämställt transportsystem där alla oavsett kön, ålder eller ekonomiska förutsättningar ska kunna röra sig fritt i staden (Örebro kommun, 2018, Trafik stycke 14) . Något Örebros översiktsplan ger ett tydligt exempel för är att det i dagens samhälle finns vissa samhällsgrupper som reser mindre kollektivt. Kommunen eftersträvas att alla ska välkomnas att resa kollektivt som belyses enligt;
“Transportsystemet i kommunen ska utvecklas så att det bidrar till ett mer
inkluderande, säkert och hållbart samhälle. Barnperspektivet ska beaktas.” (Örebro kommun, 2018, Trafik stycke 15)
Kollektivtrafiken är således en viktig del i ett jämställt trafiksystem eftersom det är ett färdmedel som kan nyttjas av personer i alla åldrar och som ekonomiskt svagare grupper oftare är beroende av (Örebro kommun, 2018, Trafik stycke 23-25 och 33). En förutsättning för social rättvisa är att genom förtätning av staden ge fler invånare möjlighet att nå en stor del av staden genom att minska gång- eller cykelavstånd, samt öka närheten till
kollektivtrafik. Eftersom Örebro kommuns långsiktiga strävan är att skapa en hållbar stad vill man satsa på att göra cyklingen mer attraktivt, framförallt för den sociala rättvisans skull. Cykeln är ett transportmedel med många fördelar: den är jämställd, billig och
utrymmessnål. Cykling som transportmedel bör göras enkelt, säkert och attraktivt oavsett tid på dygnet, cyklistens ålder, kön eller trafikvana (Örebro kommun, 2018, Trafik, stycke 25-27).
Vid studie av tidigare forskning framkommer av Ståhle (2016, 133) att transportsystem utgör en viktig del av en förtätad stad genom dess förmåga att öka närheten till
5.2.3. Integration
Örebro kommun strävar efter att öka integration genom att få invånarna delaktiga med likvärdiga livsvillkor, oavsett socioekonomisk eller etnisk bakgrund (Örebro kommun 2018a, 27). Likaså framför Boverket att (2010, 11) att fokus bör ligga på integration för att öka samverkan mellan de olika socioekonomiska grupperna. För att minska den
socioekonomiska boendesegregationen i staden bör man i stadsförnyelsen ombesörja för bättre integrering av förorter med stadens centrala delar samt sammanbinda olika
bostadsområden (Örebro kommun 2018a, 27). Således kan en god stadsplanering bidra till inkludering och sammanhållning av olika samtliga samhällsgrupper.
Örebro kommun redogör vidare i sitt strategidokument att även publika byggnader bidrar till integration, och att dessa utgör bebyggelsens stöttepelare (Örebro kommun, 2018a, 38). Med publika byggnader avses byggnader med många besökare såsom skolor, biblioteket, badhus m.m., och dessa är viktiga för stadens funktion då de utgör mötesplatser för kommunens alla invånare. Dessa mötesplatser kan bidra till att jämna ut olikheter mellan människor när klyftorna växer inom olika boenden och arbetsliv (Örebro kommun, 2018a, 38). Som en viktig arena för möten påpekas vikten av skolans lokalisering;
“Skolbyggnadens placering i relation till stadsdelarna har stor betydelse för möjligheten att stärka integrationen. En skola mellan två stadsdelar kan binda samman områdena.” (Örebro kommun, 2018a, 38)
Skolans viktiga funktion i samhället och för familjers vardagsliv beskrivs även i kommunens översiktsplan. Den beskrivs som en viktig träffpunkt för integration och som en del i
skapandet av en stadsdels lokala identitet (Örebro kommun, Utbildning samt hälso- och sjukvård, stycke 2). Det innebär således att barn som har närhet till skolan i sitt
Ett rikt kulturliv och fritidsutbud med grönområden bidrar till att skapa ett välmående samhälle som möjliggör gemenskap och integrering. Örebro kommun vill säkerställa att samtliga samhällsgrupper ska kunna vara delaktiga på lika villkor. De ska ha lika tillgång till kultur-, fritids- och idrottsaktiviteter, samt nödvändiga anläggningar (Örebro kommun, 2018, Fritid, idrott och kultur, stycke 2-4).
“Delaktighet i kultur- och fritidsaktiviteter bidrar även till att skapa sammanhang och samhörighet, verkar inkluderande genom möten över generationsgränser och bidrar till integration mellan olika samhällsgrupper.” (Örebro kommun, 2018, Fritid, idrott och kultur stycke 2)
Att kunna mötas för både spontana och organiserade aktiviteter anses vara betydelsefullt för delaktighet och därmed integrering. Genom en väl genomtänkt utformning av parker och grönområden för samtliga målgrupper får man ännu ett sätt att öka den sociala sammanhållningen (Örebro kommun, 2018, Grönstruktur av park, natur och vatten, stycke 17). Attraktiva grönområden utgör därför viktiga mötesplatser för människor från olika samhällsklasser och etnisk bakgrund vilket bidrar till ökad integration (Örebro kommun, 2018, Grönstruktur av park, natur och vatten, stycke 5). Grönstrukturen anses ha stor betydelse för möten och bidrar till inkludering och integration.
5.2.4. Tillgänglighet
Vid analys av tidigare forskning framkom att Dempsey et al. (2012, 97) menar att
tillgängligheten har sitt ursprung i den sociala rättvisan som ges genom att ha ett utbud av viktiga tjänster och service inom rimligt gångavstånd. Likaså belyser Burton (2000, 1969) och Ståhle (2016, 121) att en tät stadsform utgår ifrån tillgängligheten till ekonomiska
förutsättningar och kollektivtrafik. Således kan det anses vara fördelaktigt att genom
För att kunna möjliggöra förbättrad tillgänglighet och kollektivtrafiknära bostäder föreslår Örebro kommun att förtätning bör riktas mot väl utvalda platser;
“Bebyggelsetillskottet bör fokuseras till strategiska lägen där ett förstärkt
befolkningsunderlag kan bidra till att upprätthålla och vidareutveckla bland annat kollektivtrafik och service.” (Örebro kommun, 2018a, 21)
För att ytterligare öka tillgängligheten vill Örebro kommun att även gestaltningen och utvecklingen av framtidens publika platser ska ses över (Örebro kommun, 2018a, 11). Dessa behöver i högre grad bidra till att öka tillgängligheten och öka tryggheten hos befolkningen;
“Kommunen ska arbeta aktivt för att dagligvaruhandel i första hand lokaliseras till bostadsnära lägen med god tillgänglighet för gång-, cykel och kollektivtrafik.” (Örebro kommun, 2018, Näringsliv stycke 28)
Följaktligen bör de publika platserna och stadskärnor med fördel planeras vid servicenära lägen med god kollektivtrafik och tillgänglighet (Örebro kommun, 2018, Staden stycke 25). Stadskärnans offentliga rum ska utgöra mötesplatser för människor och det ska eftersträvas en balans mellan bostäder, handel och arbetsplatser (Örebro kommun, 2018, Staden stycke 25).
Tillgång till parker och grönområden fyller viktiga funktioner för rekreation och sociala möten (Örebro kommun, 2018a, 57). Ju mer staden förtätas blir det därmed successivt allt viktigare att bevara befintliga naturområden (Örebro kommun, 2018a, 57). Med andra ord medför en förtätning av stadsmiljön ett större behov av att bevara den befintliga
grönstrukturen.
”Alla örebroare ska ha en god tillgång till attraktiva parker och andra grönområden”. (Örebro kommun, 2018a, 53)
naturområden och resurser vid en stadsplanering då detta utgör en viktig del i en tät och sammanhållen stad.
6. Slutsats och Diskussion
…………..……….
6.1. Slutsats
Syftet med rapporten har varit att utveckla en djupare förståelse för hur begreppen täthet och social hållbarhet förhåller sig till varandra i kommunal planering. Problemet som rapporten skulle belysa är att social hållbarhet och täthet ofta kopplas ihop trots att det egentligen inte finns en tydlig definition av begreppen. Därmed är det svårt att definiera vad en tät stad är och hur den kopplas till social hållbarhet.
Målet har varit att undersöka om det finns något samband mellan begreppen i svensk praxis. Detta har besvarats i rapporten genom att analysera hur Örebro kommun förhåller sig till och förklarar täthet respektive social hållbarhet på en kommunal nivå. Fallstudie har valts som forskningsdesign vilket har möjliggjort en djupare förståelse för
forskningsproblemets komplexitet och relevans i rapporten. Genom att studera Örebros översiktsplan och strategidokument kunde en tydlig bild av hur kommunen förhåller sig till begreppen påvisas, och sambandet mellan de olika begreppen kunnat förtydligas i en praktisk kontext. Teoretiska utgångspunkter valdes ut som oftast inom forskning och kunskap anses ha tydligast koppling till den fysiska planeringen och dess påverkan.
Sammanfattningsvis har sambandet mellan den fysiska planeringen och människans sociala liv kunnat redogöras.
Som en summering av min studie i denna rapport har följande frågeställningar besvarats;
- Hur förhåller sig Örebro kommun till täthet i översiktsplanering?
