Genomförandeanalysen besvarades med hjälp av de olika teman som uppkom vid analyseringen av intervjuutskrifterna och den deltagande observationen. De olika teman var insatsens upplägg, mottagandet av insatsen, utmaningar och hinder vilket är tänkta att besvara den tredje frågeställningen i processutvärderingen. Denna frågeställning besvaras med hjälp av en deltagande observation, intervjuer och kvinnojourens aktivitetsplan för att få en så heltäckande bild av
genomförandet av projektet. 6.3.1 Insatsens upplägg
Upplägget av utbildningen var något som alla informanter diskuterade under intervjuerna då utbildningen har förändrats under arbetets gång. Upplägget är även en viktig del vid en processutvärdering för att se hur väl åtgärden är
genomförd (Brottsförebygganderådet 2000). Innehållet i utbildningen är relevant att studera för att se om insatsen är förebyggande och om insatsen uppfyller den ena delen av huvudmålet. Detta kontrollerades genom att jämföra aktivitetsplanen med intervjuer och den deltagande observationen. I aktivitetsplanen framgår det att under den första aktiviteten ska kvinnojouren möta förskolepersonalen och dela med sig av sin kunskap och sina erfarenheter om våld i nära relation.41 Vid det andra tillfället ska de visa filmen “Jag sa att jag hade en mardröm” samt diskutera strategier i bemötandet. Dessa delar är svåra att kontrollera eftersom den första förskolan inte kunde medverka i en intervju, därav är det svårt att uttala sig om innehållet av utbildningen med den första förskolan. Däremot framkom det i en intervju med kvinnojouren att de inte hade en färdigställd plan för
utbildningstillfällen vid den första förskolan, vilket medförde att det blev en upprepning av anmälningsplikten. I intervjun med kvinnojouren framkom det att kvinnojouren hade delat med sig av deras kunskap om våld i nära relation, men att fördelningen mellan våga se, våga agera var till viss del oproportionerliga, vilket ledde till en revidering inför kommande utbildningstillfällen. Denna revidering visar på en positiv utveckling av projektet, då de själva uppmärksammade att fördelningen mellan de olika delarna var lite oproportionerliga. Det kan vara bra inför kommande projekt att ha en tydlig plan och ett färdigställt upplägg för att undvika upprepning vid de olika tillfällena. En tydlig plan ökar även möjligheten till att uppnå de uppsatta målen med projektet.
I aktivitetsplanen står det att kvinnojouren vid det första utbildningstillfället ska tala om tecken och signaler. Vid det andra utbildningstillfället ska de diskutera anmälningsplikt och andra strategier, vilket verkar stämma väl överens med informanternas svar.42 Uppläggets innehåll bekräftades även i intervjun med
41 Aktivitetsplan för projektet ”Våga se, våga agera” som utdelades av verksamhetsansvarig på Kvinnojouren Lund.
42 Aktivitetsplan för projektet ”Våga se, våga agera” som utdelades av
förskolechefen som hade genomgått hela utbildningen. Förskolans allmänna upplevelse av utbildningen var att båda delarna var relevanta, men att “våga agera”-delen ansågs vara mer relevant utifrån förskolans behov. Förskolechefen förmedlade att “våga se”-delen endast gav en generell bild om vad som kunde vara en risk och nämnde kort vilka kännetecken barn kunde uppvisa. Därför ansågs förskolechefen att det första utbildningstillfället inte vara lika relevant då det inte tillförde så mycket ny kunskap till förskolan.43 Det första tillfället skulle därmed kunna utvecklas för att ge en fördjupad bild kring kännetecken, men även för att informera om effekterna av våldet då dessa kan överlappa varandra. Det är särskilt viktigt att fördjupa kunskaperna kring kännetecken för att insatsen ska bli mer förebyggande och därmed uppnå huvudmålet med projektet. Förslagsvis kan kvinnojouren visa filmerna med de professionella från mallen Liten och trygg som berör flera kännetecken som stöds i den tidigare forskningen. Utöver det som nämns i filmen finns några faktorer som förskolepersonalen bör känna till,
exempelvis hur flickor och pojkar skiljer sig åt vid utsatthet. En del barn uppvisar heller inte tydliga tecken på våld medan andra barn kan ha ett mer utagerande beteende (Holt m.fl. 2008; Thornton 2014). Dessa faktorer är viktiga att nämna i utbildningen för att personalen lättare ska kunna identifiera barn som utsätts för våld, vilket är en del av syftet med projektet.
Vid det andra utbildningstillfället genomfördes en deltagande observation vilket underlättade möjligheten att jämföra innehållet av utbildningen med
aktivitetsplanen. Under den deltagande observationen uppmärksammades att utbildningen var indelad i två delar. Den första delen handlade om
anmälningsplikten och den andra delen handlade om relationen till föräldrarna, förebyggande arbetet kring genus och andra strategier.44 Denna observation bekräftar att utbildningen har utvecklats enligt deras beskrivning och att innehållet i den första delen av utbildningen överensstämmer med aktivitetsplanen. Den andra delen kring relationen till föräldrarna ansågs inte vara lika relevant för utbildningen då den inte uppfyller syftet med projektet och skulle därmed kunna erbjudas som en fristående utbildning. Det fanns en aspekt som lyftes under den andra delen vilket var vikten av att informera föräldrarna om förskolepersonalens anmälningsplikt. Detta är något som SOU (2014:49) också nämner i sin rapport som något viktigt. Denna information är något som fortfarande bör nämnas och framföras under den första delen kring anmälningsplikten.
Det fanns andra ämnen som kunde ha lyfts under “våga agera”-delen såsom kommunikationsstrategier och de pedagogiska övningarna från mallen Liten och trygg. Dessa verktyg kan vara till stor hjälp för personalen att våga agera och för att få mer information om hur allvarlig barnets situation är. SOU (2014:49)
förmedlar även att förskolepersonalen bör kunna kommunicera med barn om våld. Därav krävs det att förskolepersonalen har kunskap om hur vuxna kommunicerar med barn om traumatiska händelser. Exempel på en kommunikationsstrategi som tidigare forskning har visat på är att undvika att ställa frågor direkt om våldet och istället ställa frågor om effekterna av våldet (Faller 2003). Mardrömmar var ett exempel som lyftes som en effekt av våldet och därmed kan frågor ställas kring barnets sömn och drömmar (Faller 2003). Det är även viktigt att
förskolepersonalen har kunskap om effekterna av våldet för att kunna ställa denna
43 Intervju med förskolechef 44 Deltagande observation
form av frågor. Personalen måste även visa respekt och tillit för att barnen ska vilja tala om det som har hänt.
Under “våga agera”-delen diskuterades anmälningsplikten och vad som sker efter en orosanmälan, där det fanns en oense bild om socialtjänstens arbete mellan
förskolan och kvinnojouren.45 En rekommendation är därmed att bjuda in
socialtjänsten för att diskutera vad som sker efter en orosanmälan eller att kvinnojouren fördjupar sig inom detta område. Ett annat förslag är att
kvinnojouren visar filmen “Utsatt av närstående” från mallen Liten och trygg där de talar om anmälningsplikten och vad som sker efter en anmälan
(Brottsoffermyndigheten 2018). Den tidigare forskningen visar att det finns flera faktorer som påverkar lärarnas val vid en orosanmälan (Kenny 2001; Markström & Münger 2017; Svensson & Janson 2008). Det kan därmed vara relevant att diskutera orsakerna till varför 30 procent inte genomför en orosanmälan trots misstanke om våld (Svensson & Jansson 2008). Rekommendationer från en annan studie var att informera personalen om hur de skulle kunna hantera möjliga
rädslor vid en orosanmälan (Kenny 2001). Detta förslag rekommenderas även att finnas med i kvinnojourens utbildning, för att få fler förskolepedagoger att “våga agera” och genomföra en orosanmälan. I filmen “Utsatt av närstående” nämns även några av dessa möjliga rädslor och hur förskolan kan informera föräldrar om deras anmälningsplikt (Brottsoffermyndigheten 2018). Det är även viktigt att kvinnojouren förklarar vikten av en orosanmälan, vilka effekter våldet i hemmet medför och hur effekterna skiljer sig åt beroende på barnets ålder.
Kvinnojouren skriver på sin hemsida att de använder mallen Liten och trygg men i intervjuerna med kvinnojouren framgår det att de endast använder sig av delar av mallen (Kvinnojouren Lund 2018d). 46 Dessa delar av mallen är tre filmer varav en film berör “våga se” och de andra två berör “våga agera”.47 I mallen Liten och trygg finns flera filmer med professionella kring kännetecken på utsatthet av våld samt pedagogiska övningar (Brottsoffermyndigheten 2015). Under
utbildningstillfällena framgick det inte att dessa filmer samt övningar fanns tillgänglig på hemsidan “jagvillveta.se”. Under intervjutillfället med
förskolechefen framkom det att förskolan hade tidigare kännedom om de
pedagogiska övningarna som finns i mallen Liten och trygg. Förskolan ansåg att de pedagogiska övningarna var ett bra sätt att kommunicera med barn och hade kopierat upp känslokorten från de pedagogiska övningarna till flera avdelningar och även köpt in boken Liten.48 Därav kan det vara lämpligt att inför kommande utbildningstillfällen att visa hemsidan där de pedagogiska övningarna och filmerna finns. Det finns även en önskan från regeringen att mallen Liten och trygg ska användas i en större utsträckning och vara till ett stöd för förskolan. Mallen rekommenderas därmed att användas till projektet Våga se, våga agera då det anses vara ett effektivt sätt att nå ut med kunskap om kännetecken och
kommunikationsstrategier bland förskolor. 6.3.2 Mottagandet av insatsen
Mottagandet av insatsen var ett av de mönster som uppkom vid analysering av alla intervjuerna. Denna del är en viktig del av genomförandeanalysen då det ger
45 Intervju med förskolechef 46 Intervju med kvinnojouren B 47 Intervju med kvinnojouren B 48 Intervju med förskolechef
en bild av förskolans upplevelse av kvinnojourens utbildning samt deras
bemötande. Vid varje utbildningstillfälle fick förkolepedagogerna möjligheten att ge deras åsikter kring utbildningen. Kvinnojouren använde i början av
utbildningen en muntlig reflektion för att ta reda på förskolans åsikter kring utbildningen, men valde sedan vid den andra förskolan att göra reflektionen skriftligt istället. I den skriftliga reflektionen framkom det kritik kring att det var en man som kände sig utpekad vid det ena utbildningstillfället. Denna kritik tyder på att förskolan vågade ge kritik vid den skriftliga reflektionen jämfört med den tidigare muntliga reflektionen. Valet att genomföra en skriftlig reflektion istället för en muntlig reflektion var ett bra initiativ från kvinnojouren. Förskolan lyfte också att det var en av deras medarbetare som hade känt sig utpekad som man under det första utbildningstillfället. Där förskolechefen ansåg att kvinnojouren hade tagit åt sig denna kritik och att de hade ändrat innehållet inför nästa tillfälle för att betona att även kvinnor kan vara våldsutövaren. Under den deltagande observationen gick det även att bekräfta att kvinnojouren hade ändrat delar av sitt innehåll för att kunna bemöta den kritik de fått vilket ansågs som något positivt. Ytterligare reflektioner som framkom under intervjun med förskolechefen var att en av pedagogerna hade genomgått en liknande utbildning. Förskolechefen
nämnde att pedagogen ansåg att heldagsutbildningen gav fördjupad kunskap inom våld i nära relation. Trots detta ansåg förskolechefen och pedagogerna att
kvinnojourens utbildning var ett bra komplement till heldagsutbildningen. Utöver detta ansågs utbildningen vara bra då alla från förskolan hade möjligheten att delta och då de slapp att endast skicka representanter. Därmed anses kvinnojourens utbildning vara ett bra alternativ då den innehåller mycket information på kort tid och erbjuds till alla förskolor i Lunds kommun samt kranskommuner. I
intervjuerna framkommer det att förskolorna har svårt att avsätta tid för utbildning därmed kan en fyra timmars utbildning vara av relevans då fler kan delta. En internationell studie har visat att en utbildning på under fyra timmar kan ge en positiv effekt (Young m.fl. 2008).
6.3.3 Underlättande faktorer och utmaningar
Kvinnojouren hade som plan att genomföra projektet Våga se, våga agera vid två tillfällen med vardera förskola, vilket de har fullföljt trots vissa hinder. Vid uppstart av projektet var det en person som var ansvarig för projektet men som inte längre medverkar i projektet. Detta ställde krav på att någon annan i projektet behövde ta ansvaret för utbildningen. Detta var något som kvinnojouren löste och kunde därmed fortsätta att genomföra utbildningen till ytterligare en förskola. Det kan dock vara bra att redan vid en uppstart ha en reservplan ifall någon ansvarig för ett projekt slutar. Det kan även vara lämpligt att genomföra ett
planeringsdokument då det ökar förutsättningarna för ett lyckat genomförande samt för att kunna genomföra en uppföljning och utvärdering av projektet (Brottsförebyggande rådet 2000). I planeringsdokumentet bör det även finnas information om vilka personer som ansvarar för de olika momenten samt när och var projektet ska genomföras (a a).
Under den deltagande observationen observerades ett intresse hos
förskolepersonalen viket ledde till en bra diskussion. Kvinnojouren hade en liknande uppfattning om att det inte fanns något motstånd från förskolorna. Detta upplevdes som något som underlättade kvinnojourens möjlighet att genomföra deras utbildning. Det fanns även andra aspekter som underlättade genomförandet och dessa var diskussionsfrågorna. Detta var även något som nämndes av
förskolechefen som något positivt och en aspekt som medförde att det andra tillfället upplevdes som bättre än det första tillfället. Det hade varit av fördel att ha ett liknande upplägg vid det första tillfället som vid det andra tillfället där
förskolepersonalen får större möjlighet att delta under utbildningstillfället. Ett hinder däremot var att komma i kontakt med förskolor vilket nämndes under de tre intervjuer med kvinnojouren. Detta problem uppstod även när kommunen skulle genomföra deras liknande utbildning. Detta hinder medför att det kan vara svårt för kvinnojouren att uppnå sitt ena delmål att ” ge utbildning till fem
personalgrupper varav två tillfällen per grupp.” Kvinnojouren nämnde även att de inte hade skickat en påminnelse till de förskolor som inte hade besvarat mejlet. Detta anses vara ett bra förslag inför framtida projekt att skicka en påminnelse. Det kan även vara av vikt att se över innehållet i utskicket för att säkerställa att mål, syfte och tillvägagångssättet framgår tydligt. En bra sak att nämna i utskicket är vad utbildningen baseras på exempelvis mallen Liten och trygg som har
framtagits av brottsoffermyndigheten på uppdrag av regeringen.
Det har spekulerats om Kvinnojouren Lund ska lägga ner projektet Våga se, våga agera då kommunen i Lund har som ansvar att utbilda förskolepersonal inom våld i nära relation. Detta var en utmaning som lyftes i alla intervjuer med
kvinnojouren att de inte ville konkurrera med kommun utan att de vill samarbeta och komplettera varandra.I intervjun med förskolechefen framgick det att en av förskolepedagogerna hade genomgått en liknande heldagsutbildning sen tidigare och att kvinnojourens utbildning var ett bra komplement. Förskolechefen lyfte även vikten av kontinuitet när det gäller anmälningsplikten hos
förskolepersonalen.49 Därav är det av relevans att genomföra flera former av utbildningar inom ämnet då det är något som bör upprepas. Alternativt endast genomföra utbildningen till kranskommuner för att inte konkurrera med Lunds kommun. Längden kan vara en avgörande faktor när förskolor väljer att tacka ja till utbildningar då de oftast har tidsbrist och därmed kan kvinnojourens
utbildning vara ett bra komplement och inte en konkurrent. 6.3.4 Rekommendationer inför fortsättningen
• Följ mallen Liten och trygg i större utsträckning och visa filmerna med de professionella samt webbsidan jagvillveta.se för att informera
förskolepedagogerna om de pedagogiska övningarna.
• Vid informationsutskick till förskolor är det viktigt att ha en färdigställd plan med projektet, där mål, syfte och tillvägagångssätt tydligt framgår. Det kan även vara bra att skicka ut en påminnelse till de som inte har besvarat det första utskicket alternativt kontakta utbildningschefen eller socialtjänsten i varje kommun för att lättare komma i kontakt med förskolor.
• Efter de två utbildningstillfällena kan det vara lämpligt att göra en uppföljning på de förskolor som har genomgått utbildningen.
• Rekommenderar även att göra en längre form av utvärdering innan och
efter projektet för att se möjliga effekter av programmet.
• I aktivitetsplanen bör det finnas en färdigställd plan för vad de olika utbildningstillfällena ska innehålla och ha en plan för vad som händer om en medarbetare lämnar projektet.
49 Intervju med förskolechef
• Under det första utbildningstillfället “våga se” ges rekommendationen att visa flera casefilmer och att ha flera diskussionsfrågor kring kännetecken på våld.
• Under andra utbildningstillfället “våga agera” rekommenderas att bjuda in
någon från socialtjänsten för att informera om vad som sker efter en orosanmälan men även diskutera möjliga rädslor vid en
anmälan. Alternativt visa filmen “Utsatthet av närstående” från mallen Liten och trygg.