I detta avsnitt besvaras frågan om den valda insatsen kan leda till de förväntade effekterna med hjälp av tidigare forskning för att jämföra projektet med liknande studier. Vidare diskuteras även huruvida målen är anpassade efter kvinnojourens valda åtgärd vilket baseras på en kritisk reflektion kring de aktuella målen och syftena med projektet Våga se, våga agera. Dessa två delar syftar till att besvara den andra frågeställningen kring huruvida åtgärden har varit relevant utifrån de mål som har funnits med projektet.
6.2.1 Kan den valda insatsen leda till de förväntade effekterna?
Våga se, våga agera är ett projekt som Kvinnojouren Lund driver i form av en utbildning till förskolepedagoger kring våld i hemmet. Utbildningen är till för att “stärka förskolepersonalen till att ‘våga se’ och ‘våga agera’ på våld” samt att “förebygga våld och sprida kunskap”. Detta görs genom två olika delar där den första delen fokuserar på att “våga se”. Den första aktiviteten genomförs genom att föreläsa om varningssignaler och tecken på våld. Det andra utbildningstillfället handlar om “våga agera” där anmälningsplikten och andra strategier diskuteras.39 Kvinnojourens projekt syftar till att utbilda förskolepersonalen till att tidigt upptäcka barn som far illa genom en orosanmälan till socialtjänsten. Socialtjänsten gör därefter en utredning och kan tillsätta insatser som kan förhindra att våldet fortsätter.Kvinnojourens utbildning kring kännetecken och anmälningsplikt behöver nödvändigtvis inte förebygga våld, men det kan vara en bieffekt av insatsen. Utbildningen uppnår därmed inte det uppsatta målet med projektet, att förebygga våld, eftersom våldet redan finns i hemmet. Utbildningen skulle kunna ses som en förebyggande insats då det kan minska eller förhindra framtida effekter av våldet såsom beteendeproblem, sociala problem och PTSD (Holt m.fl. 2008). En tidig upptäckt kan även förhindra att andra
familjemedlemmar kommer till skada och att våldet eskalerar. Den tidigare forskningen visade på att det finns en korrelation mellan förälderns utsatthet och deras föräldrastil (Levendosky & Graham-Bermann 2000). Det finns även en risk att föräldern som utsätts för våld själv börjar utöva våld på barnet (Coohey 2004). Därav är det av stor vikt att förskolan utvecklar deras möjligheter att “våga se” och “våga agera” för att förhindra effekterna av våldet.
39 Aktivitetsplan för projektet ”Våga se, våga agera” som utdelades av verksamhetsansvarig på Kvinnojouren Lund.
Förskolan är som tidigare nämnts en central brottsförebyggande aktör då de spenderar mycket tid med barnen och har möjligheten att upptäcka förändringar i barns beteende (Wikström & Torstensson 1997). Förskolepedagoger är som enskilda individer skyldiga att göra en orosanmälan vid misstanke eller oro om ett barn far illa (14 kap. 1 c § SoL). Därav är “våga agera”- delen av utbildningen kring anmälningsplikt av stor relevans då det ökar förskolepersonalen möjlighet att “våga se” och “våga agera” vilket kan uppfylla ett av delmålen med projektet. Både svenska och internationella studier visar på att det finns ett behov hos förskolepersonalen att få utbildning kring de rutiner som gäller vid en anmälan
(Kenny 2001; Kenny 2004; Markström & Münger 2017; Svensson och Janson
2008). Dessa studier visar även att det finns en osäkerhet kring att göra en
orosanmälan och därför är utbildningen av relevans då det berör en målgrupp som behöver upplysas om deras förebyggande roll. Denna kunskapsbrist
uppmärksammades även av regeringen vilket ledde till att brottsoffermyndigheten fick uppdraget att utforma mallen Liten och trygg. Mallen syftar till att öka kunskapen hos förskolepedagoger om våld i hemmet och om anmälningsplikten (Brottsoffermyndigheten 2015).
Studier visar på att det finns flera faktorer som påverkar förskolepersonalen till att göra en orosanmälan (Kenny 2004; Markström & Münger 2017). En faktor är att lärarna anser att de kännetecken som barnen uppvisar var vaga (Markström & Münger 2017). Lärarna i studien ansåg att de inte hade tillräckligt med kunskap om kännetecken på våld i hemmet (Kenny 2004). Detta tyder på att det behövs mer kunskap kring kännetecken för att kunna upptäcka barn som exponeras för våld. I Sverige utbildas inte heller lärare inom detta område (SOU 2014:49). På så sätt kan Våga se, våga agera fungera som ett hjälpmedel som ger förskolepersonal en ökad kunskap om kännetecken. Den första delen av utbildningen handlar om ”våga se” det vill säga identifiera kännetecken på våld. Mallen Liten och trygg innehåller filmer kring kännetecken som är av stor vikt för att uppnå målen med projektet. I delen brott och signaler lyfts filmer kring hur barn visar tecken på våld, men även hur de uttrycker sig vid utsatthet (Brottsoffermyndigheten 2015). Dessa filmer anses vara relevanta då det som lyfts under filmerna har stöd i tidigare forskning exempelvis hur barn skiljer sig åt och hur personalen ska resonera när barn uppvisar vaga tecken. Därav är det av relevans att visa filmer med både professionella, men även de filmerna som utspelar sig förskolemiljö, för projektet ska uppnå målet med projektet.
Det är viktigt att förskolepersonalen har god kunskap om hur de kan kommunicera med barn om svåra händelser, för att kunna identifiera barn som exponerats för våld. Det är även viktigt att få reda på hur allvarlig situationen är genom att ställa säkerhetsfrågor (Faller 2003; Kolar & Davey 2007). Förskolepedagogerna bör även tänka på hur de bemöter barnet. De måste tänka på att inte pressa barnet, att vara lugna, visa respekt och tillit, men framförallt vara lyhörda (Kolar & Davey 2007). Detta är också något som framförs i filmen “Bemötande av barnet” där professionella ger råd till förskolan (Brottsoffermyndigheten 2015). Mallen Liten och trygg består av två delar varav den ena delen är pedagogiska övningar som används för att kunna bemöta barn och kommunicera genom lek och bild. Lek och bild kan användas som en kommunikationsstrategi och den forskning som finns visar på att barn lättare kan uttrycka sina känslor genom att använda lek och bild (Callaghan m.fl. 2017; Thornton 2014). Utifrån intervjun med förskolechefen ansågs de pedagogiska övningarna vara till stor hjälp för att kunna kommunicera
med barn om svåra händelser.40 Därav kan de pedagogiska övningarna vara relevanta i det att de visar på hur pedagogerna kan upptäcka barn som har utsatts eller bevittnat våld. De pedagogiska övningarna tillsammans med filmerna i mallen kan därför vara en bra grund för att uppnå syftet med projektet.
Det finns ett program i USA som liknar Våga se, våga agera (Young m.fl. 2008). Den amerikanska utbildningen var som Våga se, våga agera kostnadsfri. Däremot varade den amerikanska utbildningen i en och en halvtimme jämfört med
kvinnojourens utbildning som varade i fyra timmar. Den internationella
utbildningen var i form av en workshop och bestod av två delar varav den första delen bestod av information om våld i nära relation, kännetecken på våld och effekterna av våldet (Young m.fl. 2008). Den andra delen bestod av rutiner kring anmälan, preventionsprogram och samverkan mellan andra aktörer (a a). Denna studie visade att utbildningen gav en effekt då den ökade lärarnas kunskap kring effekter av våld, kännetecken på våld och rutiner vid en orosanmälan etc. (a a). Därav kan innehållet i Våga se, våga agera anses vara relevant då det efterliknar innehållet i den amerikanska studien. Längden på den amerikanska utbildningen visar att det finns en möjlighet att uppnå en positiv effekt på endast en och en halvtimme därmed anses inte en heldagsutbildning vara nödvändig för att kunna ge en effekt. Därför anses kvinnojourens utbildning på fyra timmar vara tillräcklig för att öka kunskapen hos förskolepedagogerna, men för att få en fördjupning inom ämnet kan en heldagsutbildning vara mer relevant. Det är dock svårt att uttala sig om kvinnojourens utbildning kommer att uppnå den förväntade effekten som är att stärka förskolepersonalen till att “våga se” och “våga agera”. Då det är svårt att kontrollera om det är utbildningen eller andra faktorer som stärker personalen till att “våga se” och “våga agera”. Därför är det viktigt att anpassa målen utefter den valda insatsen för att kunna uppnå de förväntade effekterna med projektet.
6.2.2 Är målen anpassade till åtgärderna?
Det första huvudmålet är att förebygga våld vilket är till viss del anpassade efter projektet men behöver förtydligas för att ha en starkare koppling till innehållet av åtgärden. Målen skulle kunna anpassas efter åtgärden genom att förtydliga på vilket sätt åtgärden ska förebygga våld. Det andra huvudmålet är att sprida kunskap som också är ett generellt mål. Huvudmålet bör därmed innefatta en mer specifik beskrivning av vilken kunskap som ska spridas exempelvis kunskap om kännetecken, kvinnojourens roll eller mer allmänt om våld i hemmet. Valet av kunskap är avgörande då det måste vara förenliga med övriga mål såsom det förebyggande målet. Därmed anses inte huvudmålet vara anpassat efter åtgärden då det inte specificerar vilken kunskap som ska spridas och de två delarna i huvudmålet anses heller inte vara förenliga.
Projektets ena delmål är att stärka förskolepersonalen till att “våga se” och “våga agera” vilket anses vara anpassat efter åtgärden. Då utbildningen är uppdelad efter dessa två begrepp, där den första delen handlar om att förskolepersonalen ska “våga se” kännetecken på våld och det andra tillfället handlar om att få personalen till att “våga agera” på barn som far illa. Dessa två delar i utbildningen har en stark koppling till det uppsatta målet. Det andra delmålet ger en bild av hur många gånger de ska genomföra projektet under en viss tidsperiod vilket också är
anpassat efter åtgärden, då det berör målgruppen och specificerar hur många
tillfällen utbildningen ska genomföras. Sammanfattningsvis anses delmålen vara anpassade efter den valda åtgärden men att huvudmålen skulle kunna utvecklas och specificeras för att anpassas till åtgärden.
6.2.3 Rekommendationer inför fortsättningen
• Anpassa huvudmålen efter den valda åtgärden genom att utveckla på vilket
sätt åtgärderna är förebyggande och vilken kunskap som ska spridas.