Konstnärlig kvalitet och geografisk tillgänglighet utgör den främsta prioriteringsgrun-den för prioriteringsgrun-den statliga bidragsfördelningen. Som tidigare beskrivits ställer Kulturrådet som villkor för sin bidragsgivning att de fria grupper som beviljas bidrag ska ha lo-kalt och/eller regionalt stöd. Detta kan få till följd att Kulturrådet ibland måste avslå konstnärligt intressanta ansökningar för att grupperna inte prioriteras av sin hemkom-mun/region. Om grupperna är nationellt turnerande kan bidrag beviljas från rådet utan motprestation.
Inom dansområdet är det dock få grupper som har regional/kommunalt stöd utanför storstadsregionerna vilket gör att rådet ibland gör avsteg från detta villkor.
I samband med bidragsfördelning har Kulturrådet kontakt med representanter från berörda regioner/landsting och kommuner. I de flesta fall sammanfaller bedömningar-na beträffande grupperbedömningar-nas betydelse, men vid vissa tillfällen skiljer sig prioriteringarbedömningar-na åt beroende på skilda regelverk, utgångspunkter och synsätt.
Mot bakgrund av målet om geografisk tillgänglighet är det angeläget att även publi-ken i glesbygden ska ha möjlighet att ta del av professionell teater och dans av hög konst-närlig kvalitet. Därför är det angeläget att beakta situationen för de fria grupper som turnerar i landets mindre befolkade delar, som exempelvis Norrlandslänen och inlan-det. Kostnaderna för turné i dessa delar av landet stiger p.g.a. de geografiska avstånden, men också för att publikunderlaget är mindre; grupperna måste resa långt för att göra endast ett fåtal föreställningar. Grupperna kan dock inte ta extra betalt av arrangören för att kompensera kostnaderna eftersom kostnaderna då blir för höga för köparna. För att stärka den geografiska tillgängligheten har Kulturrådet inlett ett försök med stöd till arrangörer i de fyra nordligaste länen för engagemang av fria teater- och dansgrupper.
Kulturrådet har avsatt 400 000 kr totalt, dvs. 100 000 kr per region. För att erhålla stöd måste respektive region avsätta motsvarande summa i arrangörsstöd. Rådet kommer under 2006 att utvärdera försöket, men hittills har reaktionerna varit positiva.
4.5.1 Arrangörsled och turné för fria teatergrupper
Många teatergrupper turnerar flitigt runt om i landet. Det innebär att även län utan egna fria teatergrupper kan få tillgång till ett varierat utbud. Då de fria grupperna re-dovisar antalet besök till Kulturrådet kan man se att ungefär hälften av alla registrerade besök på de fria gruppernas föreställningar är besök i en annan kommun än gruppens hemkommun.
En stor del av dessa turnéföreställningar är teater för barn och unga. Arrangörsledet för barn- och ungdomsteater ser dock olika ut i olika delar av landet.
Kommunerna och regionerna organiserar sina föreställningsinköp på olika vis. De kan t.ex. samordnas av regionala riksteaterkonsulenter, lokala kultursekreterare eller ombud inom skola och barnomsorg m.m. Samordningen kan innebära att arrangören köper ett större antal föreställningar för flera skolor samtidigt och grupperna kan på så sätt spela fler föreställningar i samma kommun. Ansvaret för inköp av teater kan dock lika gärna ligga på skolorna individuellt, vilket gör att skolan endast köper före-ställningar för egen del. Den enskilda teater- (eller dans-) gruppen måste då själv sköta kontakterna med varje köpare. Gruppernas ekonomi tillåter sällan att de anställer en
30
person särskilt för det ändamålet. Det innebär att grupperna inte kan ägna tillräcklig tid och uppmärksamhet åt försäljningsarbete, vilket ger negativa effekter beträffande antalet sålda föreställningar.
De flesta vuxenarrangemang sker i samverkan med professionella arrangörer. Riks-teatern är en ideell organisation som är uppbyggd av lokala teaterföreningar. eningarna runt om i landet arrangerar föreställningar med bl. a. fria grupper. Teaterför-eningarna finansieras med kommunala bidrag och drivs av ideella krafter, vilket gör att de kan se helt olika ut från ort till ort. Riksteaterföreningarna är självständiga och varje förening bestämmer själv vilka föreställningar som ska köpas in. Deras uppdrag är att erbjuda kommunens alla invånare ett varierat och kvalitativt scenkonstutbud anpassat till tillgängliga lokaler. Teaterföreningarna arrangerar även undantagsvis dansföreställ-ningar.
4.5.2 Nätverk för arrangörer av dansföreställningar
Som tidigare nämnts saknas en utbyggd institutionsstruktur för danskonsten i Sverige.
Det innebär att en stor del av det professionella utbud som presenteras runt om i landet utgörs av de fria dansgruppernas föreställningar. Som tidigare nämnts är dock möjlig-heterna till turné begränsade för de fria dansgrupperna.
Många arrangörer ute i landet saknar ändamålsenliga lokaler, teknik och personal för att arrangera dansföreställningar. Som beskrivits ovan genomförs arrangemang inom teaterföreningarna med hjälp av ideella krafter. Inom teaterområdet har ofta de tur-nerande grupperna tillgång till egen teknik och teknisk personal som följer med när gruppen reser på turné. Dansgruppernas begränsade resurser gör att de sällan har egen teknik eller teknisk personal.. Många arrangörer ute i landet saknar kunskap om dans vilket gör det svårt att prioritera i utbudet av dansföreställningar samt att veta hur man ska arbeta för att nå ut till publiken. Få har tillräckliga kunskaper för att veta hur man på ett strategiskt sätt kan presentera dansföreställningar för att stärka intresset och kunskapen hos publiken.
Sedan 2003 fördelar Kulturrådet särskilda medel i arrangörs- och turnéstöd, som i första hand används för samverkan mellan arrangörer i olika form av nätverk och tur-néslingor för att underlätta möjligheterna till sammanhängande turnéer i landet. Under senare år har ytterligare medel tillförts som gör det möjligt även för enstaka arrangörer att ansöka om arrangörsstöd.
De olika nätverken av dansarrangörer utgör en betydelsefull del av den infrastruk-tur för den professionella dansen som är under uppbyggnad. Utanför dessa nätverk finns begränsade möjligheter till landsomfattande turnéer för de fria dansgrupperna.
Tack vare nätverkens verksamhet ges fler människor möjlighet att ta del av ett utbud av hög kvalitet. En viktig del av nätverkens arbete, vid sidan om att presentera dans-föreställningar, är att arbeta med kringaktiviteter av olika slag, t.ex. föreläsningar och publiksamtal för att förbättra kunskapen om professionell dans hos både arrangörer och potentiell publik. Under en följd av år har insatser gjorts på detta område, men det finns fortfarande ett stort behov av utbildningar i arrangörsskap, publikarbete och marknadsföring inom dansområdet.
Nätverken av arrangörer är sinsemellan väldigt olika. De har olika mål, arbetssätt och målgrupper. En gemensam förutsättning är dock att de är nätverk av arrangörer som genom samverkan arbetar med att stärka den professionella dansen i Sverige och verkar för att den ska nå en större publik.
31 År 2003 gav regeringen Dansnät Sverige det första nationella uppdraget inom dans-området. Dansnät Sveriges målsättning är att skapa möjligheter för fria dansgrupper/
koreografer att få avsättning för sina föreställningar, öka kunskapen om dans och öka dansområdets publik. Dansnät Sveriges huvudmän består av landsting, kommuner, institutioner och organisationer. Dansens Hus i Stockholm har en central roll som sam-ordnare i nätverket. Såväl nationella som internationella dansföreställningar och gen-reövergripande scenkont erbjuds invånarna i tio olika regioner i Sverige från norr till söder. Sedan år 2006 har Dansnät Sverige permanentats och beviljas medel inom ramen för 28:7 ap. 1. Aktiviteten inom Dansnät Sverige har ökat varje år och 2005 genomfördes totalt 124 föreställningar och kringaktiviteter med närmare 13 000 besök, vilket var en ökning med 67% jämfört med föregående år.
Dansspridning i Mellansverige är en sammanslutning av danskonsulenter och teater-konsulenter med Danscentrum Stockholm som nav. Syftet är att öka intresset för den professionella dansen genom att arrangera föreställningar, framför allt för barn och unga i förskola/skola men även familjeföreställningar och offentliga föreställningar för vuxna.
Nätverket anordnar även utbudsdagar och arrangörsutbildningar för att öka kunskapen om danskonsten. Dansspridning i Mellansverige förmedlade 2005 totalt 128 föreställningar, för ca 7 700 besök, vilket var en ökning med 50% jämfört med året innan.
Turnéslingan tre scener består av samverkan mellan tre fria dansscener: Moderna Dansteatern i Stockholm, Atalante i Göteborg och Dansstationen/Palladium i Malmö.
Varje scen väljer ut en produktion ur sitt program, som ges möjlighet att gästspela på de andra scenerna. Genom samverkan i slingan får föreställningarna spelas fler gånger, på fler ställen och når en större publik. Fler speldagar/spelplatser och bättre resurser ger koreograf/dansgruppen en längre sammanhängande spelperiod, som dessutom kan planeras i förväg. Danspubliken i Stockholm, Göteborg och Malmö får genom slingan tillfälle att se danskonst av hög kvalitet från andra delar av Sverige. Samverkan ge-nom slingan ger även scenerna en möjlighet till erfarenhetsutbyte och samverkan som sträcker sig utanför själva turnésamarbetet.
Utanför nätverken finns andra arrangörer av betydelse för dansen, t.ex. nämnda Riksteatern och andra enstaka arrangörer. Som tidigare konstaterats har koreografer/
dansgrupper sällan egna scener och de få dansscener och gästspelsscener för dans som finns i Sverige har avgörande betydelse för det svenska danslivet. Antalet speltillfällen blir ofta inte så stort. De små avsättningsmöjligheterna påverkar utbudet och dansgrup-pernas möjligheter att anställa sin personal under längre perioder men begränsar också möjligheten till konstnärlig utveckling eftersom många föreställningar får möta en pu-blik alltför få gånger. Att många föreställningar spelar endast ett fåtal gånger är också ett hinder för vidare försäljning eftersom det bjuds få tillfällen för potentiella arrangörer att få se föreställningen innan de bestämmer sig för att köpa den.
Ibland samarbetar dansgrupperna och koreograferna med en regional institution, kommun eller annan organisation i så kallade dansresidens. Att arbeta i residens ger koreografen en möjlig samproducent och tillfälle att arbeta koncentrerat på en annan ort än hemorten. Residens ger också publiken möjlighet att få möta dans som konst-form på orter där dansen annars sällan förekommer. I samband med residens anordnas ofta kringaktiviteter som t.ex. publiksamtal och seminarier. Genom residens kan det regionala ansvarstagandet för dansen öka även om det inte finns verksamma dansar-rangörer på orten. På så sätt skapas förutsättningar för mer permanent regional/lokal dansverksamhet i framtiden.
32
4.5.3 Konsulentverksamhet
Riksteaterkonsulenterna fyller en mycket viktig roll då det gäller samordning av barn- och ungdomsteater och de förmedlar bland annat föreställningar till skolor. Konsulen-terna arbetar för ett fungerande arrangörsnät för alla scenkonstproducenter och inte bara för barn- och ungdomsteater. Riksteatern bidrar med ett årligt verksamhetsbidrag.
Större delen av verksamhetsbidragen kommer dock från landstingen/regionerna. Den regionala organisationen består av 21 ideella föreningar, vilka har knappt trettiotalet teaterkonsulenter anställda i alla län utom Stockholm och Gotland.
I flera regioner finns också danskonsulenter som till stor del arbetar med att sprida professionell dans framför allt till barn och unga. Syftet med konsulentverksamheten är att stärka dansens ställning i regionen genom att bl.a. bredda intresset för dans, skapa nätverk i regionen och ge dansverksamma möjligheter till utveckling. Konsulent-verksamheten varierar från region till region beroende på regionernas kulturpolitiska prioriteringar men också konsulenternas kunskaps- och intresseområden. I de flesta fall ligger fokus på främjande av dansområdet genom pedagogisk verksamhet och före-ställningar för barn och unga. Under senare år har allt fler regioner byggt upp en dans-konsulentverksamhet. Flera regioner saknar dock danskonsulenter och på vissa håll är danskonsulentverksamheten i första hand inriktad på pedagogisk verksamhet.
4.5.4 En förändrad arrangörssituation
Den Aktionsgrupp för barnkultur som regeringen tillsatte år 2004 pekar i sin kart-läggning av barnkulturen i Sverige på försämrade försäljningsmöjligheter för de fria grupperna9. Man betonar att arrangörsledet förändrats och belyser de hinder som idag försvårar de fria dans- och teatergruppernas möjligheter att verka bland barn och unga.
Sammantaget uppvisar barn och ungas teaterkonsumtion en mycket varierad bild; det ser mycket olika ut från kommun till kommun och från skola till skola. Bland de fria grupperna anser man att tillgång till bra dans och teater för skolbarn i många fall beror på om klassen har en teaterintresserad lärare/rektor eller ej. Man kan också se tendenser till att skolorna idag väljer kulturkonsumtion efter plånboken och att grupperna inte bara konkurrerar med institutionerna utan även med andra kulturformer. I den för-studie som Länsteatrarna i Sverige (LTS) och Riksteatern sammanställt pekar man på att den unga målgruppen istället besöker bibliotek och museer, vilka i stor utsträckning är kostnadsfria.
Den allmänna ekonomiska åtstramningen i kommunerna, färre öronmärkta scen-konstpotter och den minskade samordningen av scenkonstinköp för den unga publiken är faktorer som spelar in och försvårar för grupperna då det gäller att nå den unga pu-bliken. I LTS:s förstudie hävdas att de förändringar som skett inom teaterområdet se-dan 1990-talet inneburit en minskning av antalet teaterföreställningar till skoleleverna under varje läsår. Samordningen fungerar dock bättre idag och många kommuner har ett centralt anslag med pengar som ska gå till kultur. Anslagsnivåerna är dock låga och har minskat under senaste tioårsperioden. Önskesituationen vore, enligt LTS, den att länsteatrarna kunde frigöra personalresurser för en dialog med skolan och skapa ett samarbete så att teatern bättre ska kunna nå ut.
Richard Hoogland konstaterar i sin rapport Från fria grupper till nätverksteatrar från 2003 att minskningen av antalet barn- och ungdomsteaterföreställningar i Stockholm är markant. Han identifierar flera orsaker till detta. Det sönderfallande arrangörsnätet, minskade subventioner av skolföreställningar samt mindre kulturmedel i kommuner
Det ser lite olika ut, 00:
33 och skolor att köpa föreställningar för bidrar till ett totalt minskat utbud av barn- och ungdomsteater i Stockholm.
För de fria grupperna blir konsekvenserna av ett allt glesare arrangörsnät stora.
Många teatergrupper har i samtal vittnat om att de upplever att möjligheterna att nå ut med sina föreställningar har försämrats under den senaste femårsperioden. De tur-nerande fria teatergrupperna ingår tillsammans med föreställningar från Riksteatern och regionteatrarna då i teaterföreningarnas utbud, men har svårt att konkurrera med institutionerna prismässigt. I teatergruppernas pris ingår oftast resor, logi och trakta-mente vilket höjer totalpriset. Därför kostar ofta en frigruppsföreställning mer är en föreställning från någon av de regionala institutionerna. Institutionerna kan genom sina relativt höga bidragsnivåer hålla nere priserna till arrangörerna. Riksteatern svarar enligt egna uppgifter för drygt 30% av de föreställningar som arrangeras av teaterför-eningarna medan resterande cirka 70% är scenkonst från andra producenter såsom länsteatrar och fria grupper.
Dansområdets svaga infrastruktur har under senare år stärkts vad gäller samverkan i nätverk som beskrivits ovan. Även inom dansområdet finns dock en uppfattning att det utanför nätverken i vissa fall blivit svårare att sälja föreställningar.