I underlaget till översynens delrapport, som lämnades till regeringen 1 juli 2005, kon-staterar Ingrid Kyrö att 1974 års kulturpolitiska beslut innebar en regionalisering av kulturen. Utvecklingen av teater- respektive dansområdet ser dock olika ut och pro-duktionsbetingelserna är långt ifrån desamma. De nya länsteatrarna växte fram och de fria teatergrupperna etablerade sig på olika håll i landet. Tillgängligheten till kultur, speciellt teater, ökade och olika subventionssystem skapades. Både länsteatrarna och de fria teatergrupperna turnerade med barn- och ungdomsföreställningar.
Under senare år har produktionsbetingelserna förändrats för de fria teatergrupperna.
I den tidigare nämnda översynen av de fria teatergruppernas situation som gjordes 20005 noteras att den gamla definitionen av en fri grupp – att den har ett kollektivt arbetssätt, saknar huvudman och är konstnärligt självstyrande – väsentligt har föränd-rats. Bland teatergrupperna finns fortfarande de som tillämpar ett kollektivt arbetssätt.
Det finns också grupper som arbetar i mindre konstnärliga konstellationer där ett antal medarbetare anställs inför varje ny produktion. Bilden av de fria teatergrupperna idag uppvisar en mångfald av produktionsformer och konstnärliga uttryck.
De fria dansgrupperna/koreograferna har haft avgörande betydelse för den konstnär-liga utvecklingen och det dynamiska dansliv vi ser idag. I Kulturrådets handlingspro-gram för den professionella dansen konstateras att den största andelen av koreograferna och dansarna inom den samtida dansen i Sverige verkar inom den fria sektorn, vilket innebär att den konstnärliga utvecklingen i hög grad utspelar sig där. Inom den profes-sionella dansen finns inte en institutionsstruktur på samma sätt som inom teatern och musiken.
Kulturpolitiskt är dansen en ung konstform. Det var först i 1996 års kulturproposi-tion (prop. 1996/97:3) som dansen presenterades som ett självständigt konstområde och det är först under senare år som det gjorts medvetna kulturpolitiska satsningar utifrån dansområdets särskilda behov. De strategiska satsningar som staten har gjort tillsam-mans med landsting/regioner och kommuner har givit positiva resultat.
Under slutet av 1970-talet bildades de första moderna dansgrupperna i Sverige och under 1980-talet beviljades ett mindre antal professionella dansgrupper stöd från Kul-turrådet. Bidragen var i de flesta fall små och möjligheterna för grupperna att få avsätt-ning för sina föreställavsätt-ningar var, liksom idag, begränsade. Under åren som följde ökade antalet verksamma inom det fria danslivet, dock utan att tillgängliga medel ökade i samma utsträckning. Det innebar att nya grupper hade svårt att etablera sig inom det statliga bidragssystemet.
Under 1990-talet började den svenska moderna dansen att ta sin nuvarande form och
Vem säger sig fri? En översyn av de fria teatergrupperna, 00
23 produktionen av dans var koncentrerad till storstäderna. Det fria danslivet kom allt mer att präglas av tillfälliga grupperingar kring en koreograf som utgjorde det konst-närliga navet i produktionsprocessen. I brist på resurser var koreografen ofta tvungen att fungera även som producent. Även idag präglas det fria danslivet i hög grad av tillfäl-liga konstellationer kring en koreograf. Dessa tillfältillfäl-liga grupper förändras ofta mellan produktionerna, och som regel har dansarna korta anställningsperioder.
Endast ett fåtal fria dansgrupper har tillgång till egna lokaler för repetition och före-ställning. Under senare år har det på flera håll i landet uppstått nya arbetsformer inom det fria danslivet där flera koreografer gått samman i kooperativ eller annan organisa-tion där man delar på repetiorganisa-tionslokaler och producenttjänster. I övrigt är de fria grup-perna hänvisade till att tillfälligt hyra repetitionslokaler eller finna samverkansformer med gästspelsscener, institutioner eller andra. Det finns i dagsläget en stor spännvidd inom det fria danslivet där ett fåtal koreografer har mer eller mindre kontinuerlig verk-samhet med producent och kontor medan andra fortfarande saknar administrativ hjälp och huvudsakligen arbetar hemifrån.
I handlingsprogrammet för den professionella dansen konstateras att det, trots de senaste årens insatser, krävs fortsatta satsningar från såväl statligt som regionalt/kom-munalt håll för att dansens svaga grundstruktur väsentligen ska stärkas.
4.2.1 Teaterproduktion
De av landets teatergrupper som beviljas statliga bidrag finns representerade i alla delar av landet. Hälften av alla ansökningar kommer dock från Stockholm och ca 50% av anslaget går till Stockholmsbaserade grupper6. Liksom de flesta andra grupper i landet turnerar de Stockholmsbaserade grupperna med föreställningar utanför hemkommu-nen, vilket medverkar till att öka den geografiska spridningen av de statliga produk-tionsmedlen.
Statens totala andel av den offentliga finansieringen för de fria teatergrupperna har under åren 2001-2004 uppgått till 55-60%. Kommuner och regioner står för övrig of-fentlig finansiering. Kommunerna beviljar verksamhetsbidrag och produktionsbidrag till de grupper som är verksamma i kommunerna. De kommunala bidragen ska i första hand komma de egna kommuninvånarna till del och därför är den kommunala verk-samheten av stor vikt vid fördelning av dessa bidrag. Förutom detta görs både konstnär-liga och kulturpolitiska bedömningar vid bidragsfördelning till fria teatergrupper.
Trots det kommunala och regionala engagemanget kan man i Kulturrådets statistik över grupper med statligt stöd utläsa att de statliga bidragen har ökat mer än de regiona-la och kommunaregiona-la. Utöver de grupper som ingår i rådets statistik finns ett flertal grup-per som får regionala och kommunala stöd och alltså inte syns i denna redovisning.
Kulturrådets beslut 00-0-
2
Intäkter fria teatergrupper 2001–2004
4.2.2 Dansproduktion
De fria dansgrupper som får bidrag från Kulturrådet finansieras huvudsakligen av stat-liga medel. Staten har under åren 2001-2004 stått för närmare 75% av den offentstat-liga finansieringen till dessa. Endast ett fåtal kommuner och landsting/regioner utanför storstadsområdena ger produktionsstöd till fria dansgrupper/koreografer.
Danskonstnärerna har till 70% sin hemvist i Stockholm. I handlingsprogrammet för dans konstateras att den professionella dansen är starkt koncentrerad till storstäderna och då speciellt till Stockholm. Detta innebär att Stockholm tillsammans med Göte-borg och Malmö är de huvudsakliga kommunala/regionala bidragsgivarna för landets fria dansgrupper/koreografer. Under det senaste året har dock t.ex. Örebro kommun ta-git ett stort ansvar för Kompani Raande-vo. Den lokala hemvisten innebär dock inte att dansgrupperna enbart spelar i storstäderna, cirka hälften av dansgruppernas/koreogra-fernas föreställningar görs utanför hemkommunen. Turnémöjligheterna för offentliga föreställningar för en vuxenpublik är dock begränsade och det finns få arrangörer av professionell dans ute i landet. Avsaknaden av egna scener gör dansgrupperna beroende av gästspelsscenerna, minskar möjligheterna för längre spelperioder vilket i sin tur gör det svårare att bygga upp en återkommande publik. Några fria dansgrupper turnerar även internationellt och flera koreografer/dansgrupper ger en inte obetydlig del av sina föreställningar utanför landet.
I handlingsprogrammet för den professionella dansen betonas behovet av daglig trä-ning för professionella dansare. Kroppen är dansarens verktyg och daglig träträ-ning är nödvändigt för att dansaren ska behålla sina färdigheter.
4.2.3 Besökssiffror och föreställningar
Kulturrådets statistik för de fria grupperna omfattar uteslutande de grupper som bevil-jats bidrag från Kulturrådet. Detta innebär att ett stort antal aktörer runt om i landet inte finns med i rådets statistik. De scenkonstproducenter som redovisar sin verksam-het till Kulturrådet utgörs av de nationella institutionerna (t.ex. Dramaten och Riks-teatern), de regionala institutionerna (t.ex. Stockholms stadsteater, Örebro länsteater
0 10 000 000 20 000 000 30 000 000 40 000 000 50 000 000 60 000 000 70 000 000 80 000 000
Egenintäkter (spelintäkter och sponsring)
Övriga intäkter Kommunala bidrag Regionala bidrag
Statliga bidrag (inkl. Framtidens kultur) 2004 2003
2002 2001
2
och Västerbottensteatern), viss teaterverksamhet av nationellt intresse (Confidencen, Dalhalla, Drottningholmsteatern, Orionteatern, Strindbergsteatern och Vadstena-Aka-demien) samt fria dans- och teatergrupper.
Eftersom rådet inte har kompletta statistikuppgifter från grupperna för 2005 baseras översynen på statistiska uppgifter från 2004.
Det är av flera skäl svårt att skapa sig en bild av landets fria dansgruppers/koreogra-fers verksamhet genom att ta del av Kulturrådets statistik. De fria dansgrupperna som beviljas bidrag från Kulturrådet är förhållandevis få (27 grupper 1997 och 38 grupper 2004), vilket gör att utfallet för enskilda grupper kan få stor betydelse för de totala siff-rorna. På så sätt kan t.ex. en populär produktion starkt påverka besökssiffrorna under ett visst år. Omvänt kan en grupp som är mindre produktiv ett år påverka det totala utfallet i andra riktningen. Då det koreografiska verket skapas från grunden och inte utgår från en skriven text, som inom teatern, kan den konstnärliga processen ta lång tid i anspråk vilket gör att grupperna ibland ger ganska få föreställningar under ett år då de producerar mycket.
Förhållandevis många av de beviljade bidragen inom dansområdet är enstaka pro-duktionsbidrag, vilket gör att endast de föreställningar som spelats under det år som bidraget beviljades återrapporteras till rådet. De flesta föreställningar säljs på turné först året efter att de haft premiär, och återrapporteras inte till rådet. Det innebär att många dansföreställningar av de fria grupperna aldrig syns i statistiken. Detta gäller även tea-tergrupper med enstaka produktionsbidrag.
De fria grupperna svarar för en stor del av det totala utbudet av teater och dans under ett år. Det totala antalet besök på dans- och teaterföreställningarna under 2004 var drygt 3,4 miljoner och de fria teater- och dansgrupperna stod för 22% av dessa (777 961 st).
Besök på samtliga institutioner och fria teater- och dansgruppper 2004
I rådets statistik kan utläsas att de fria teater- och dansgrupperna under 2004 produce-rade 35% av det totala antalet produktioner samt presenteproduce-rade 37% av det totala antalet föreställningar som presenterades inom ramen för den offentligt finansierade scenkon-sten i Sverige.
Om man jämför enbart de regionala och lokala institutionerna står de fria grupperna för 31% av antalet besök. Totalt sett visar antalet besök inte några stora förändringar under de senaste åtta åren. Trots att besökssiffrorna går upp och ner mellan enskilda år ligger de på en förhållandevis jämn kurva över tid.
Det totala antalet offentligt stödda teater- och dansföreställningar 2004 uppgick
en-Fria teater- och dansgrupper Övriga institutioner Regionala institutioner Nationella institutioner
2
ligt Kulturrådets statistik till 20 498 st. De nationella scenerna stod för 17% av dessa (3 451), de regionala och lokala institutionerna för 45% (9 299) och de fria grupperna för 37% (7 483 föreställningar). Ovanstående siffror visar att det statliga stödet till fria dans- och teatergrupper resulterar i en stor andel av landets scenkonstproduktion idag (se diagram bilaga 2).