För att underlätta arbetet med arbetsmaterialet har jag systematiskt utgått från de viktigaste elementen i tryckt informationsmaterial: layout, text, typografi och visuella element.
Layout
Layouten i de befintliga arbetsmaterialen är, som redan nämnts, inte nödvändigtvis
bristfällig, men inte för den sakens skull inte förbättringsbar. Sidhuvudet är rikligt tilltaget. Färger används och information som exempelvis sidnummer, materialform och boktitel är angivet. Att placera grundläggande information i sidhuvudet är smart, eftersom det vanligen är hit som blicken söker sig först. Detta är således något jag valt att ta tillvara på. I gestaltningsförslaget har jag därför valt att behålla ett tydligt markerat sidhuvud med information om boktitel och de övningar som görs gällande.
Jag har dock valt att placera sidnumren längst ner på sidan. Anledningen till detta är för att sidfoten helt enkelt är en betydligt vanligare placering vid paginering. Det är således troligt att personer som i någon mån varit i kontakt med litteratur eller annat textmaterial först letar här då de letar efter sidans nummer.
37 Vidare har luftkvoten överlag ökats. Det är med andra ord större mellanrum mellan
textsegmenten och de grafiska elementen. Luftkvoten i de befintliga arbetsmaterialen är överlag inte överdrivet snål, men kan stundom bidra till förekomsten av segment med förhållandevis tät information.
Fig 6. Exempel: frågor och radlängd
Den kanske största förändringen i layouten är emellertid införandet av en framsida och en innehållsförteckning. Inget av dessa finns alltså i de befintliga arbetsmaterialen. Med införandet av en framsida har förhoppningen varit att arbetsmaterialen ska kännas mer kompletta. Tanken är också att man som elev eller lärare snabbt ska känna igen
arbetsmaterialet för den händelse det beblandat sig med orelaterade papper eller böcker. Framsidan innehåller i nuläget bokens titel, en bild på bokens framsida samt en textsymbol (för lärarmaterial respektive elevmaterial). Grundtanken med textsymbolerna är förstås att man genom framsidan ska kunna särskilja elevmaterialet från lärarmaterialet.
38 Fig. 7 Exempel: framsida och innehåll
Innehållsförteckningen är främst tänkt att finnas med i de större arbetsmaterialen. Vissa arbetsmaterial är nämligen mer omfattande än andra. Syftet med innehållsförteckningen är förstås att den ska underlätta för eleven att orientera sig i innehållet. Vill exempelvis läraren att eleven (eleverna) enbart ska fokusera på en del som omfattar grammatik, så ska innehållsförteckningen underlätta detta. Bilden längst ner till vänster i
innehållsförteckningen är tagen från den tillhörande litteraturen och är endast dekorativ. De enda bilderna som i övrigt figurerar i gestaltningsförslaget är knutna till specifika ord- och bildövningar. En viktig del av innehållsförteckningen är att den är synkroniserad till arbetsmaterialets färgkodning. Mer om detta kommer att presenteras i Visuella ledtrådar (se nedan).
Text
En hel del fungerar bra i de befintliga arbetsmaterialen. Du-tilltal används, vilket är en mycket vanlig rekommendation i lättlästa texter. Man undviker i regel passiv form och använder i de allra flesta fall rak meningsbyggnad. Vad gäller ordval och meningslängd finns det vissa avvikelser. Inte mycket finns i regel att anmärka på vad gäller ordval. Det
39 förekommer inga ord som rimligen skulle kunna betraktas som abstrakta, byråkratiska eller överdrivet långa. De största förändringarna som gjorts i denna del rör meningarna, som i vissa fall varit något långa eller omständigt formulerade. Förändringarna är inte särskilt många och gäller alltså främst omformuleringar samt nedkortandet av vissa meningar. Vilket redan nämnts har inga förändringar gjorts i textens kärninnehåll.
Typografi
Typsnittet är ändrat till Times New Roman. Vilket nämns i teoridelen är en vanlig
lättlästrekommendation att använda seriffer i tryckt text (som i det här fallet) och sanserifer i text på skärm. Om man väljer att använda Times, Garamond eller något annat
serifftypsnitt som anses ha god läsbarhet, är således inte lika relevant. Valet av Times New Roman ansågs dock som lämpligast, med tanke på att detta överlag är ett vanligare
typsnitt.
Teckengraden är ändrad från 11 till 14 punkter. 12-14 punkter är en vanligare
rekommendation för lättlästa texter. 14 punkters teckengrad används dessutom nästan uteslutande i litteraturen som hör till arbetsmaterialen.
Radlängden är nedkortad. I de befintliga arbetsmaterialen har raderna en längd som inrymmer 92 tecken. De allra flesta lättlästrekommendationer föreslår en radlängd som max inrymmer 70 tecken. Som tidigare nämnts i teoriavsnittet menar emellertid Hellmark att den ideala radlängden är mellan 55 och 65 tecken, medan Melin föreslår en radlängd på högst 60 tecken per rad. I gestaltningsförslaget är radlängden nedkortad till 60 tecken/rad. Lättläst ur typografisk synvinkel är förstås ingen exakt vetenskap. Det är således svårt att veta exakt vilken radlängd som är bäst för respektive ändamål. Det förefaller därför säkrast att lägga sig någonstans mitt i mellan gängse riktlinjer.
Kägeln (radavståndet) har ökats. I de befintliga arbetsmaterialen använder man sannolikt standardinställningarna för InDesign – d.v.s. 1: 1,2 punkter (eller 11/13). Ett något större
40 radavstånd är en vanlig rekommendation för lättlästa texter. I gestaltningsförslaget används 18 punkters radavstånd till 14 punkters teckengrad (eller 1: 1,5).
Visuella ledtrådar
Gestaltningsförslaget har fått mer färg. I de befintliga arbetsmaterialen används färger främst som dekorativa inslag i sidhuvudet. Den viktigaste förändringen i
gestaltningsförslaget är att arbetsmaterialen blivit färgkodade. Färgkodnigen är i huvudsak indelad i fyra olika färger (grön, röd, gul och blå). Färgerna representerar i sin tur de olika övningstyperna. Grön symboliserar läsförståelse. Röd symboliserar grammatik. Gul symboliserar ord- och bildövningar. Blå symboliserar ”vad tror du?”, vilket i princip är övningar som inte nödvändigtvis är relaterade till litteraturen. Färgkodningen är främst fördelad till sidhuvudet och sidfoten (se bild). En viktig funktion i färgkodningen är att den även är synkroniserad till innehållsförteckningen. Strävan har således varit att förbättra läsarorienteringen genom att skapa en bättre överblick över innehållet.
41 Fig 9. Exempel: sidhuvud
Överst på varje sida (under sidhuvudet) har det i samband med varje ny övningstyp placerats en textruta Textrutan innehåller information om den tillhörande övningen i punktform. Genom att skapa en tydligt inramad textruta har förhoppningen varit att separera denna information från själva frågorna, samt påkalla läsarens uppmärksamhet så tidigt som möjligt. Strävan är alltså naturligtvis att eleven först ska läsa denna information före den tar sig ann själva frågorna.
Fig 10. Exempel: informationsruta