1
Lättläst arbetsmaterial
Oscar Heinerwall
För avläggande av filosofie kandidatexamen i Informationsdesign med inriktning Textdesign
Examensarbete på grundnivå, 15 hp Examinator Yvonne Eriksson
Akademin för Innovation, design och teknik Mälardalens högskola
2
Sammanfattning
Målet med detta arbete har varit att förbättra lättlästa arbetsmaterial för barn och ungdomar, samt ta fram effektiva riktlinjer för hur dylikt material bör utformas. Arbetet har även fordrat en granskning av ämnet lättläst och de principer som vanligen
rekommenderas.
Arbetsmaterialen som här görs gällande innehåller vanligtvis läsförståelseövningar, grammatikövningar samt övningar som innefattar interaktion mellan ord och bild. De kräver också att eleven läst den tillhörande litteraturen för att kunna besvara frågorna.
Inledningsvis genomfördes en läsbarhetsanalys av tre av de befintliga arbetsmaterialen. Några av de problem som då identifierades var variation i typsnitt, uteblivna
ledtrådsstrukturer samt långa rader. Vad gäller typografiska element hittades det också potentiella brister i teckengrad samt radavstånd.
Därefter utformades en manual för hur lättläst information, och i synnerhet arbetsmaterial, bör utformas. Manualen baserades i huvudsak på de teorier och riktlinjer som vanligen rekommenderas vid utformandet av lättläst information. Viktigt att poängtera är att dessa riktlinjer främst bör ses som rekommendationer. Därmed kommer vi in på den kanske största svårigheten med ämnet lättläst. Det finns nämligen få lättlästprinciper som med säkerhet kan proklameras som effektiva. Mycket verkar således bero på situation, preferenser och tidigare erfarenheter.
Nästa steg var att utveckla ett förbättrat gestaltningsförslag till de befintliga
arbetsmaterialen. I gestaltningsförslaget utgick jag naturligtvis från de principer och teorier som görs gällande i manualen. Förbättringarna gjordes främst inom områdena layout, text, typografi samt visuella hjälpmedel. Gestaltningsförslaget testades på en utvald grupp. Testerna visade att åtgärderna överlag togs emot väl av testpersonerna. Testerna visade
3 också att de mest uppskattade förändringarna återfinns i gestaltningsförslagens layout och visuella hjälpmedel. En luftigare layout med tydliga avgränsningar uppskattades av samtliga deltagare. Överlag sågs införandet av färger, som i färgkodning, och symboler som positiva inslag som förbättrar orienteringen i innehållet.
Arbetet påvisar åter igen att lättläst är ett ämne i vilket man bör träda med viss försiktighet. Det finns många principer och rekommendationer för hur man utformar lättläst
informationsmaterial. De flesta av dem vilar emellertid inte på empiriska grunder. Med detta sagt är dessa nödvändigtvis inte ineffektiva. En svårighet med lättläst i stort är att de flesta principer inte verkar vara isolerade fenomen. Huruvida dessa kan stå på egna ben, eller är beroende av andra faktorer och anpassningar, är således svårt att avgöra.
4
Abstract
The purpose of this work is to improve easy-to-read material for children and teenagers, and bring forth effective guidelines for how this kind of work should be executed. In addition, the work has also required a study of the topic (easy-to-read) and the related principles that usually is recommended.
The easy-to-read material that are in focus usually contains reading comprehension exorcises, grammar exorcises and exorcises regarding the connection between word and picture. These types of materials also require that the person (student) have read the related literature to be able to answer the question.
Initially a readability-analysis was done on three of the existent materials. Some of the problem that where found where for example variation in fonts, absence of guidelines and unnecessary long text lines. Regarding typographic elements, there were also found potentially flaws in font size and spacing.
Next, a manual for how easy-to-read information should be designed where made. The manual where based on the theories and guidelines that’s usually recommended during the making of read information. Thus we approach the biggest difficulty with easy-to-read as a subject. As a fact, there are few related principles that with certainty can be proclaimed as effective.
The next step was to develop an improved version of the existing working material. The improvement mainly concern areas such as text, layout and visual tools. The new material was also tested on a selected group with positive results. Some of the results reveal that the most appreciated changes concerns the layout and visual tools.
5 This work again shows the difficulties of easy-to-read as a subject. There are many
recommendations for how to produce easy-to-read information materials. However, most of them are not based on empirical evidences. One profound difficulty with the subject is that most of the principles are not isolated phenomenon. Whether these principles can stand on its own, therefore remain difficult to determine.
6
Förord
Detta är en kandidatuppsats skriven vid Mälardalens högskola under vårterminen 2017. Uppsatsen behandlar problem inom ämnet lättläst inom pedagogiskt arbetsmaterial för barn och ungdomar. Arbetet tilldelas Nypon förlag i Helsingborg från vilket material och litteratur lånats.
Jag skulle först och främst vilja tacka redaktionen på Nypon förlag som låtit mig ta del av deras arbetsmaterial. Ett extra stort tack till Lena Maria Nordstrand som alltid varit behjälplig med snabba mejlsvar.
Tack också till min handledare Lena Stenberg som under arbetets gång stöttat med värdefulla råd och synpunkter.
7
Innehållsförteckning
Inledning . . . 9 Problemformulering . . . 9 Syfte . . . .10 Frågeställning . . . 10 Avgränsningar . . . .11 Metod . . . 12Läsbarhetsanalys av Nypons arbetsmaterial . . . 12
Designprocess . . . .13 Utprovning . . . 13
Etik . . . .14
Teorier
. . .15
Principer för lättläst . . . 15 Typografi . . . 18 Visuella hjälpmedel . . . .20 Tidigare forskning . . . .24 Analys . . . 26 Resultat av läsbarhetsanalys . . . 26 Layout . . . 27 Typografi . . . .30 Visuella ledtrådar . . . 31 Frågor . . . .32 Sammanfattning . . . 338 Designprocess . . . 35 Kort om gestaltningsförslagen . . . 35 Gestaltningsförslag: arbetsmaterial . . . 36 Gestaltningsförslag: manual . . . 41 Sammanfattning . . . .42 Avslutningsvis . . . 43
Förslag till vidare forskning . . . 45
Källhänvisning . . . 46 Bilagor . . . 48 Användartester. . . 48 Fullständigt elevmaterial . . . 53 Fullständigt lärarmaterial . . . 64 Fullständig manual . . . 73
9
Inledning
Nypon är ett bokförlag som i huvudsak fokuserar på utgivning av lättlästa böcker för barn och ungdomar. Förlaget ger utöver litteratur ut pedagogiskt arbetsmaterial för både lärare och elever. Typiskt arbetsmaterial utgörs av gloslistor, grammatikövningar och frågor som rör läsförståelse. Allt arbetsmaterial publiceras på förlagets hemsida i form av PDF-filer. Arbetsmaterialet utformas främst av låg- och mellanstadielärare. Innehållet revideras emellertid av redaktionspersonalen innan det publiceras på förlagets hemsida. Revideringsarbetet omfattar främst korrekturläsning med relaterade åtgärder.
Detta arbete fokuserar på att analysera förlagets befintliga arbetsmaterial. Förhoppningen är att denna analys ska leda till förbättringar i arbetsmaterialens informativa kvalité genom att göra dem mer målgruppsanpassade. Detta ska så ske genom ett komplett
gestaltningsförslag för hur arbetsmaterialen skulle kunna se ut, samt genom en strukturerad manual över hur utformandet av arbetsmaterialen bör gå till i framtiden.
Problemformulering
Arbetsmaterialen genomgår, som sagt, i dagsläget endast korrektur innan de publiceras på hemsidan. De saknar med andra ord genomgående lättlästanpassning. Då en stor del av målgruppen utgörs av barn och ungdomar med läs- och skrivsvårigheter, finns det således risk att arbetsmaterialen har brister i sina kommunikativa egenskaper.
Ytterligare ett potentiellt problem är att arbetsmaterialen utformas av flera olika personer, varefter upplägg och layout ofrånkomligen varierar. Utebliven kontinuitet kan bidra till onödig kognitiv belastning hos målgruppen.
Ämnet lättläst fordrar även viss försiktighet, då det nämligen inte alltid är oproblematiskt att fastställa vilka lättlästprinciper som bäst lämpar sig för respektive situation. Det finns i dagsläget ytterst få lättlästprinciper som vilar på vetenskapliga grunder. Allt arbete med lättläst bör därför bedrivas med försiktighet, samt med oförvägenhet till kritiska
10
Syfte
Syftet är att förbättra den informativa kvalitén i arbetsmaterialen och skapa tydliga riktlinjer för hur denna typ av arbete kan bedrivas i framtiden. Förhoppningen är således att dessa riktlinjer ska vara användbara, inte bara för förlaget, utan även för andra aktörer inom pedagogik och utbildning. I samband med detta kommer det också bli nödvändigt att närmare gå in på några av de lättlästprinciper som vanligen rekommenderas, och försöka bringa klarhet i huruvida dessa lämpar sig för det aktuella mediet eller inte.
Frågeställning
Forskningsfrågan skulle kunna delas in i två fokusinriktningar. Den första (punkt ett och två nedan) rör främst det praktiska arbetet med att förbättra arbetsmaterialet och skapa en användbar stödmall i ett konkret gestaltningsförslag. Den andra delen (punkt tre) rör främst eventuella teoretiska insikter om befintliga lättlästprinciper och dess användbarhet i lärsammanhang.
Sammanfattning:
Hur kan arbetsmaterialens läsbarhet och struktur förbättras för att bättre möta elevernas behov?
Kan dessa förbättringar sammanfattas i en effektiv arbetsmall (manual) för dem som utformar och publicerar arbetsmaterialen?
Slutligen – kan de ovanstående två punkterna leda till nya insikter i hur läromaterial (i allmänhet) bör anpassas för en publik med läs- och
skrivsvårigheter? Frågan i sig öppnar även upp för eventuell kritik mot befintliga lättlästprinciper – finns det exempelvis principer som är mindre lämpliga för barn i lärsammanhang?
11
Avgränsningar
Innehållet i arbetsmaterialen utformas till största del av låg- och mellanstadielärare. Frågorna som ställs är direkt relaterade till den tillhörande litteraturen. Det krävs således att man själv läst den tillhörande litteraturen för att såväl formulera frågorna, som svara på dem. För att kunna utforma frågorna bör man dessutom i någon mån vara bevandrad i de lärmål som förväntas uppfylla inom de aktuella åldersgrupperna. Jag kommer därför inte ändra något i kärninnehållet. Huvudfokus ligger i stället på materialens typografi och layout. Med detta sagt är det dock inte uteslutet att vissa omformuleringar kommer att genomföras där det behövs.
12
Metod
Följande avsnitt är en presentation och genomgång av de analysmetoder som använts under arbetet med Nypons arbetsmaterial. Metoderna som använts valdes naturligtvis eftersom de ansågs bäst lämpade för arbetets syfte. Jag kommer i följande stycke till stora delar utgå från Lennart Hellspongs metoder för brukstextanalys.
Läsbarhetsanalys av Nypons arbetsmaterial
Med tanke på att arbetsmaterialen i första hand riktar sig till en lättläspublik är en läsbarhetsanalys av något större intresse. Läsbarhetsanalysens främsta syfte är att avgöra hur tillgänglig en text är för vissa läsare med vissa mål. Enligt Hellspong analysmetod (Hellspong 2012: 87) kan man vidare ställa sig följande frågor:
Vilka läsmål kan vara aktuella för målgruppen? Under vilka omständigheter möter läsarna texten? Blir texten för svår för blicken att orientera sig i? Är texten lagom bred för bekväm läsning?
Utöver ovanstående punkter kommer läsbarhetsanalysen även beröra faktorer som layout, visuella ledtrådar samt LIX-beräkningar. Läsbarhetsindex är i huvudsak en beräkning av en texts genomsnittliga ord- och meningslängd. Man bör emellertid bära i minne att LIX-värdet inte är en tillförlitlig beräkningsmetod för att avgöra huruvida en text är lättläst eller inte. Det finns förstås även korta ord som är svåra. En LIX-mätning kan dock hjälpa en att få en viss uppfattning om textens komplexitet. Läsbarhetsanalysen kommer därför att kompletteras genom att kontrollera arbetsmaterialens totala LIX-värden.
13
Designprocess
Detta arbete har två övergripande mål. För det första har ambitionen varit att ta fram användartestade prototyper till förlagets arbetsmaterial. Dessa prototyper ska således ha genomgått påtagliga förbättringar som ska gå att verifiera genom lämpliga användartester. För det andra ska dessa prototyper även bidra till framtagandet av en bruksmall för hur kvalitativt arbetsmaterial rimligen bör se ut. Förhoppningen är vidare att denna mall inte bara ska vara hjälpsam för förlaget, utan även för andra aktörer som behandlar ämnet lättläst.
Utprovning
Användartester av prototyper har utförts den 8-15 maj på totalt sex personer i åldrarna 10-11 år. Användartesternas syfte var att ta reda på användarnas upplevelse av
arbetsmaterialen samt hur väl de förstod dem. Samtliga tester utfördes individuellt i enrum. Testpersonerna hade med andra ord ingen kontakt med varandra under själva utförandet.
Testerna följdes upp med en intervju som skedde i samband med testen. Syftet med detta var att se om det fanns oklarheter kring frågorna eller arbetsmaterialen, samt ge
testpersonerna möjlighet att utveckla sina svar.
Frågorna som ställdes var:
1) Vilket arbetsmaterial tyckte du bäst om? Varför? 2) Vilket arbetsmaterial var lättast att förstå? 4) Vad var svårast i det nya arbetsmaterialet?
Nyss uppräknade frågor delades ut efter att testpersonerna besvarat frågorna i
arbetsmaterialen. Därefter genomfördes en intervju där testpersonerna ombads utveckla sina svar. I min redogörelse har jag lagt ihop svar från tester och intervjuer för att skapa en tydlig översikt av resultatet (se bilaga användartester).
14
Etik
Testpersonerna utgörs uteslutande av barn, vilket naturligtvis fordrar föräldrarnas (målsmans) godkännande. Kunskapsbaserade tester kan uppfattas som laddade för vissa personer. Två av personerna har dessutom påtalade lässvårigheter. Lässvårigheter kan bland de berörda vara något som är förknippade med skam och negativa erfarenheter. Det var därför viktigt att betona för deltagarna att det inte var den individuella prestationen som var av störst intresse i undersökningen. Testpersonerna informerades även om att resultaten är, och kommer att förbli, anonyma.
Alla möjligheter till identifikation av individuella prestationer är naturligtvis också minimerade, genom att endast jag själv som undersökningsledare har haft tillgång till resultaten.
15
Teorier
En av de allra största svårigheterna med lättläst är att det i dagsläget finns få principer som är helt oproblematiska att kalla för effektiva. De allra flesta lättläsprinciper är
omdiskuterade. Då vissa av dem varit effektiva i några sammanhang, har de i andra situationer visat sig vara mindre övertygande.
Anki Hagman menar bl.a. att de typografiska faktorerna, som gör en text mer lättläst, inte är isolerade fenomen, utan samverkar (Hagman 2004: 22). Det verkar således inte orimligt att så är fallet med fler lättlästprinciper. Detta gör det förstås ännu svårare att avgöra vilka av dem som är mest effektiva i respektive situation. Ytterligare en svårighet med lättläst är att kategorin lässvaga inte utgörs av en homogen grupp. Personer med lindrig
utvecklingsstörning kan behöva många förklaringar även om det inte finns några svåra ord i texten. Personer med dyslexi har däremot i allmänhet inga problem med att uppfatta svåra ord eller ta till sig ett komplicerat innehåll. Deras problem ligger i avkodningen av texten, inte i förståelsen (Språktidningen 2012).
Principer för lättläst
Så hur ska man då veta vilka lättlästprinciper som bör appliceras och användas? Det finns ett flertal mer eller mindre allmänna riktlinjer för hur en text kan göras mer lättläst. Exempel som vanligen figurerar på allehanda språkbloggar är:
Undvik långa eller ovanliga ord Skriv inte för långa meningar Använd rak meningsbyggnad
Nyss nämnda riktlinjer kan förstås tyckas tämligen självklara. Problemet är flera av dem inte preciseras närmare. Exakt vilka ord räknas exempelvis som svåra, eller när är en mening egentligen för lång? Detta är frågor som heller inte är särskilt lätta att besvara. Det
16 finns nämligen ytterst sparsamt med evidensbaserad forskning inom området. De flesta seriösa aktörer är därför försiktiga med att proklamera exakt vad som gör en text mer respektive mindre lättläst. Med detta sagt verkar det ofrånkomligen (fortfarande) krävas visst språkligt förnuft på författarens och utformarens vägnar.
Meningslängd
I stället för att diskutera den perfekta meningslängden borde man kanske försöka komma fram till någon form av gräns där meningar riskerar att bli för långa. Denna gräns bör heller inte betraktas som obrytbar, eftersom det ingalunda rör sig om någon exakt vetenskap. Det finns också en föreställning om att en varierad meningslängd förbättrar läsrytmen. Lundberg och Reichenberg menar bland annat att en text med enbart korta meningar blir svårläst eftersom den blir hackig och bryter språkrytmen (Lundberg, Reichenberg 2008: 43-44). Om så är fallet, även för personer med lässvårigheter, förblir emellertid oklart.
Ett hjälpmedel för att bilda sig en uppfattning om nyss nämnda faktorer är förstås en LIX-räknare. Att mäta textens läsbarhetsindex kan således ge en viss uppfattning om hur ord- och meningslängd påverkar dess komplexitet. LIX-mätningar har dock fått en hel del kritik då den anses vara en tämligen osäker metod för att avgöra huruvida en text är lättläst eller inte. Vanlig kritik är exempelvis att även korta ord kan vara svåra, samt att en LIX-beräkning varken tar hänsyn till tempus eller s.k. vänstertunga meningar (Lundberg, Reichenberg 2008: 39-40). Men LIX-mätningar är förstås inte helt värdelösa. De kan genom mätningar av ord- och meningslängd och ordvariation ändå ge oss en någorlunda god uppfattning om en texts komplexitet, förutsatt att man inte blint går efter systemets tolkningsresultat.
Meningsbyggnad
Med rak meningsbyggnad menar man i princip att man undviker bisatser och s.k. insprängda meningsfragment. Subjektet bör också ligga nära predikatet, och i den
ordningsföljden. Genom att hålla sig till rak meningsbyggnad löper man också mindre risk att meningarna blir vänstertunga – d.v.s. när för mycket information hamnar före det första
17 böjda verbet i meningen. Rak meningsbyggnad är en mycket vanlig rekommendation för lättlästa texter. Några nämnvärda gränser för när en text blir vänstertung är förstås svåra att sätta. Principen om rak meningsbyggnad och högertunga meningar bör kanske därför snarare vara något som man som skribent bör vara medveten om, än att man exempelvis nitiskt räknar alla orden före det aktiva verbet i varje mening.
Lundberg och Reichenberg fyller på ovanstående riktlinjer med ytterligare några principer för hur man kan göra en text mer lättläst (Lundberg, Reichenberg 2008: 8). De nämner bland annat:
Personligt tilltal (du-tilltal)
Använd satskonnektorer (därför att, eftersom) Undvik passiv form
Undvik abstrakta begrepp Tilltal
Att använda direkt tilltal (du-tilltal) är en mycket vanlig rekommendation, även i
sammanhang där inte lättläst fordras. Den vanligaste förklaringen är att du-tilltal i regel gör det lättare för läsaren att ta till sig innehållet i informationen. Framförallt gör det att läsaren känner sig mer delaktig i texten. Alternativet till direkt tilltal är att skriva man eller
använda passiva satser. Inget av dessa rekommenderas dock vare sig det handlar om lättläst eller klarspråk.
Satskonnektorer
Satskonnektorer är i princip ord eller delar av meningar som hjälper till att binda ihop satser. Användandet av satskonnektorer är också en mycket vanlig rekommendation vid utformandet av lättlästa texter. Förklaringen som brukar ges är för att satskonnektorer hjälper läsaren förstå sambanden mellan satserna.
18 Passiv form
De flesta språkkonsulter är överens om att passiva satser generellt sett är mer svårlästa. Likväl används de fortfarande ofta i instruktioner och offentliga meddelanden. Det finns dock ingen egentlig anledning att använda passiva satser, i synnerhet då man skriver för en lättlästpublik.
Abstrakta begrepp
Abstrakta begrepp är per definition svårare att förstå eftersom de i regel kräver mer än bara en inre bild för att förstå. Lundberg och Reichenberg menar att särskilt abstrakta substantiv är svåra att förstå för personer med lässvårigheter (Lundberg, Reichenberg 2008: 52).
Typografi
En hel del mindre studier har gjorts inom ämnet, följt av minst lika många rekommendationer. Lyckligtvis pekar många rekommendationer åt samma håll.
Några av de typografiska principer som vanligen rekommenderas är:
Seriffer i tryckt text, sanserifer vid skärmläsning 12-14 punkters teckengrad
Radlängd 60-70 tecken Kägel (radavstånd) 1,5 Ordmellanrum: 4/18 fyrkant. Använd visuella ledtrådar Kägel
Radavstånd kallas också för kägel. Så kallat vanligt radavstånd brukar vara 1:1,2. Som exempel har en text med 10 punkters teckenstorlek 12 punkters kägel, vanligen skrivet som 10/12. Hagman menar dock att ett extra tilltaget radavstånd (inom vissa gränser) kan öka textens läsbarhet (Rannem, 1999: 79, citerad i Hagman, 2004: 9). Faktorer som gör att man
19 rimligen bör öka radavståndet är, enligt Hagman, exempelvis val av typsnitt och radlängd. En grundregel är således ju längre rader, desto större kägel (radavstånd).
Radlängd
Lars Melin refererar till en ögonrörelsestudie genomförd i början på 2000-talet där man undersökt lässvaga läsares textpreferenser. I studien kom man fram till att rader på cirka 60 tecken var mer effektiva (Melin 2011: 31). Detta förklarades med att för korta rader tvingar fram för många radbyten, medan för långa rader gör det svårare att få träff på nästa rad. I en annan undersökning kom man även fram till att ojämn högermarginal i regel gör texter mer lättlästa (Melin 2011:31). En trolig förklaring till detta, menar man, är att en justerad högermarginal ofta medför avstavningar, som i sin tur bryter normal ordbild.
Ordmellanrum
Melin nämner också som flyktigast att större mellanrum mellan orden i vissa undersökningar visat sig vara fördelaktigt för lässvaga personer (Melin 2011: 31). Han går dock inte närmare in på hur mycket större ordmellanrummet bör vara i jämförelse med ”normalt” ordmellanrum; jag syftar här främst på standardinställningarna i exempelvis Microsoft Word. Utan marginaljustering är denna vanligtvis 4/18 fyrkant.
Typsnitt och teckengrad
Det bästa typsnittet för en lättlästpublik är ett omdiskuterat ämne. Det är emellertid svårt att på empiriska grunder fastställa vilket som lämpar sig bäst för en lättlästpublik. De allmänna rekommendationerna är seriffer i tryckt text och sanserifer vid läsning på skärm. Melin refererar också till undersökningar som också pekar åt att seriffer överlag föredras av lässvaga läsare (Melin 2011: 31). Times New Roman är sannolikt det mest använda typsnittet i tryckt brödtext. Det rekommenderas även ofta vid utformningen av lättlästa texter. Huruvida det är det bästa typsnittet för detta ändamål, eller inte, är förstås svårt att avgöra. Vad som däremot talar för att Times New Roman kan vara fördelaktigt är dess vida användning. De flesta är i någon mån bekanta med det, och dem som just lärt sig läsa kommer med största sannolikhet ofta komma i kontakt med detta typsnitt i framtiden.
20
Teckengrad
Hellmark menar att storlekarna 10, 11 och 12 är acceptabla för bra läsbarhet
(Hellmark 2006: 27). Det finns dock ostyrkta teorier som talar för att 14 punkters
storlek lämpar sig bättre för personer med lässvårigheter. Falk rekommenderar
exempelvis hellre 12 eller 14 punkters storlek i lättlästa texter (Falk 2003: 14). De
allmänna rekommendationerna verkar emellertid vara att i löpande text inte lägga
sig under en teckengrad på 11 punkter.
Visuella hjälpmedel
Holsanova har genom sina studier av blickbeteendet gjort flera intressanta iakttagelser om hur vi läser olika texttyper, men också hur bilder och grafiska element samverkar i
lässammanhang. Följande stycke kommer därför till stora delar referera till Holsanova och hennes studier.
Några av de visuella hjälpmedel som ofta rekommenderas i informationsmaterial är:
Bilder och symboler Paratexter
Närhetslagen Visuella gränser Färgkodning Bilder och symboler
Att bilder ofta påkallar mer uppmärksamhet än text är inte ett särskilt kontroversiellt påstående. Bilder har en fantastisk förmåga att skapa stämning, framförallt i samverkan med text. Bilder kan dessutom vara överlägsna när det handlar om att förklara tekniska
21 skeenden. IKEA använder exempelvis uteslutande schematiska bilder i sina
produktinstruktioner.
Arbetsmaterialen som här görs gällande inbegriper dock inga nämnvärda teknikaliteter som behöver förklaras. Det är heller ingen prioritering att dessa ska vara känslomässigt skönmålade. Bilder i meningen illustrationer eller fotografier borde därför inte vara något att prioritera som ett stående inslag i dylika arbetsmaterial.
Man skulle förstås kunna argumentera för att arbetsmaterialen riktar sig till en yngre publik och att dekorativa bilder skulle kunna ”liva upp dem” och göra dem mer intressanta för målgruppen. Holsanova menar dock att dekorativa bilder i läromedel kan skapa fel slags förväntningar hos publiken, samt att de kan distraheras från bearbetningen av den centrala informationen (Holsanova 2010:67).
Det finns emellertid skäl att tro att implementering av symboler kan vara fördelaktigt i såväl informationsmaterial som läromedel. Symboler brukar nämligen i många fall sägas förbättra vägledningen. Mycket tyder dock på att symbolerna bör vara ikoniska. Då symboler ofta representerar abstraktare företeelser och inte nödvändigtvis behöver likna det de representerar, är ikoner i regel raka motsatsen. Bra exempel på liknande ikoner är piktogram, d.v.s. mycket förenklade illustrationer av det representerade objektet. I artikeln Guidelines for easy-to-read materials (2010) menar man bland annat att piktogram kan hjälpa personer med intellektuella och kognitiva handikapp att bättre förstå innehållet i informationen (Nomura, Tronbacke 2010: 13).
Paratexter
Holsanova nämner paratexter som delar av ledtrådsstrukturer. Enligt psykologer och pedagoger inom instruktionsdesign ska dessa leda till att betraktaren tar till sig mer av multimodala budskap (Holsanova 2010:91). Till paratexter hör exempelvis rubriker, bildtexter, puffar, men också typografiska lösningar i form av fet eller kursiv stil.
22 Närhetslagen
Närhetslagen är en viktig del i gestalpsykologin. Holsanova menar att objekt som placeras nära varandra framträder som grupp, snarare än tillfälliga anhopningar (Holsanova 2010: 93). Att relaterade objekt befinner sig nära varandra kan förstås tyckas självklart. Utifrån Holsanovas slutsatser om gestaltlagarna borde närhetslagen i lättläst information vara en självklarhet.
Visuella gränser
Visuella gränser kan exempelvis vara ramverk, avgränsande streck eller tomrum. Holsanova menar att visuella avgränsningar har två funktioner: dels att visa vad som hör ihop, genom exempelvis grupperingar, dels att visa vad som inte hör ihop genom att dra gränser (Holsanova 2010: 95). Vidare menar Holsanova att visuella gränser hjälper läsaren att orientera sig i texten och hitta meningsfulla enheter.
Färgkodning
Färgkodning kan vara ett bra sätt att markera hur textmaterialet är organiserat. Holsanova har tillsammans med kollegor från Humanistlaboratoriet utfört studier av hur färgkodning kan hjälpa en att särskilja olika spalter i uppslagen i en broschyr. Materialen testades även med blickbeteendekamera och visade sig förbättra översikten och underlätta bearbetningen av informationen (Holsanova 2010: 96).
Bergström menar också att färger kan var utmärkta verktyg för att pedagogisera utlärning (Bergström 2015: 259). Han talar bland annat om dekorfärger, tonplattor och färgaccenter som understryker, förtydligar och särskiljer vissa delar av innehållet.
En potentiell risk med färgkodning kan emellertid vara om delar av målgruppen är färgblind. Personer som lider av färgblindhet har i regel svårare att särskilja nyanserna mellan vissa färger, i synnerhet om de befinner sig nära varandra. För att undvika att färgkodningen motverkar sitt syfte skulle man exempelvis kunna undvika att använda färger som ligger inom samma spektrum. Ett annat sätt skulle kunna vara att bara använda
23 så kallade elementarfärger – gult, rött, blått och grönt. Dessa färger ingår även i den så kallade färgcirkeln (Bergström 2015: 260).
24
Tidigare forskning
Muijselaar, M m.fl. presenterar i sin forskningsrapport The Dimensions of Reading Comprehension in Dutch Children: Is Differentiation by Text and Question Type
Necessary? (2016) granskningsresultat på de metoder som vanligen används för att mäta läsförståelsen hos barn. Metoderna som man specifikt riktar in sig på är dem som är tänkta att mäta läshastighet, vokabulär samt arbetsminne. Ett av målen var att undersöka huruvida läsförståelse är en s.k. flerdimensionell lärokonstruktion. Artikelförfattarna menar
nämligen att man i många nutida studier menar att specifika typer av läsförståelse är bundna till underliggande kognitiva egenskaper.
Resultatet av studien konkluderas med en intressant utläggning där man motsätter sig tillförlitligheten i dessa metoder. Gemensamt för de flesta tester var nämligen att faktorer som var tänkta att utlysa specifika läsförståelsefaktorer inte var pålitliga. Kontentan av studien visar alltså att de kognitiva egenskaperna som krävs för att besvara
läsförståelsefrågor inte nödvändigtvis påverkas av text och frågetyp.
Hurtado, Jones och Burniston har i sin forskningsrapport Is Easy Read information really easier to read? (2014) studerat huruvida lättlästa texter verkligen är bättre för
läsförståelsen. Fallen rör främst medicinsk information. Man undersöker bland annat huruvida, och i vilken grad, lättläst informationsmaterial förbättras genom tillämpning av bilder. Ett fyrtiotal män och kvinnor med lässvårigheter i åldrarna 19-52 år deltog i undersökningen, som gick ut på att mäta förståelsen för två olika informationsmaterial. I det ena materialet förmedlades informationen genom både text och bilder. I det andra fallet förmedlades informationen enbart genom användandet av bilder.
Resultaten var inte signifikanta. Informationen som enbart presenterades genom bilder togs emellertid emot förvånansvärt bra i jämförelse med den multimodala informationen. Slutsatsen som författarna själva drog av detta är att multimodaliteten i det här fallet gör att
25 testpersonerna distraheras eftersom de försöker skapa kopplingar mellan texten och
bilderna.
Detta fick dem således att ifrågasätta föreställningen om att multimodal information alltid är att föredra, i synnerhet när den riktar sig mot en publik med läs- och skrivsvårigheter.
26
Analysresultat
Analysen rör främst arbetsmaterialens layout, text, typografi och visuella ledtrådar. Analysen har med andra ord inget nämnvärt fokus på innehållet. Detta är nämligen frågor som främst rör lärmål för låg- och mellanstadieelever. Vidare är analysresultaten till stora delar baserade på teoridelen som presenterats ovan.
Tre olika arbetsmaterial har analyserats. De analyserade arbetsmaterialen tillhör litteratur som ligger på ungefär samma nivå vad gäller komplexitet och rekommenderad ålder.
Resultat av läsbarhetsanalys
Läsmål
Läsmålen är i det här fallet att eleverna (målgruppen) ska förstå arbetsmaterialen tillräckligt bra för att kunna besvara frågorna i dem. Det har (mig veterligt) inte gjorts några nämnvärda undersökningar av begripligheten i just dessa arbetsmaterial. Lättläst, framförallt i lärsituationer, är för övrigt ett relativt outforskat område.
Omständigheterna i vilken målgruppen möter texten är inte fullt ut enhetliga. Det kan dock antas att en stor del av lässituationerna äger rum i skolmiljö – i klassrum och grupprum. I dessa situationer är eleven sannolikt inte ensam, utan befinner sig i direkt närhet av lärare och andra elever. En yttre faktor som eventuellt skulle kunna spela viss roll för elevens förståelse för informationen är det faktum att den inte är ensam (andra elever kan befinna sig i närheten). Detta kan i sin tur också leda till viss prestationsångest (i synnerhet om läsning är en av deras påtagliga svagheter). Nyss nämnda faktorer ställer förstås extra höga krav på begripligheten och tillgängligheten av informationen.
27
Layout
Layouten i de befintliga arbetsmaterialen är inte bristfri men absolut inte dålig. Det största problemet är emellertid deras uteblivna kontinuitet. Arbetsmaterialen skiljer sig nämligen åt från varandra. Att eftersträva en enhetlig layout skulle göra att eleverna snabbare känner igen strukturen i arbetsmaterialen, vilket även skulle underlätta orienteringen genom innehållet. Lundberg och Reichenberg menar att förutsägbarhet är positivt för en
lättlästpublik när det kommer till litterära mönster (Lundberg, Reichenberg 2008: 76). En enhetlig layout skulle förstås också kunna hjälpa till att stärka utformarens (i det här fallet förlagets) varumärke, eftersom deras arbetsmaterial har en genomgående och egen prägel.
Fig 1. Befintliga arbetsmaterial
Marginaler och luftkvot
Kantmarginalerna i de flesta arbetsmaterial verkar vara satta till 1,5 cm, vilket också är standardinställningen i ett InDesign-dokument i A4-format. Detta behöver i sig inte vara problematiskt, i de flesta fall. Dock följer textblocken samma marginaler, vilket gör att vissa rader kan bli oproportionerligt långa.
28 I de flesta av Nypons arbetsmaterial finns det inte särskilt mycket att anmärka på
beträffande luftkvoten mellan text, objekt och tomrum. Det ända som man möjligen skulle kunna anmärka på är att frågorna ligger relativt nära varandra. Detta gör således att skrivstrecken hamnar nära den underliggande textraden.
Indelningar
De flesta indelningarna i de befintliga arbetsmaterialen utgörs av sidhuvudet (där bl.a. rubrik och sidnummer anges), samt de textsegment vari frågorna formuleras. Frågorna delas upp ytterligare genom skrivlinjerna, där det är tänkt att man ska skriva svaret på frågorna. Skrivlinjerna fungerar bra som indelare och det finns överlag inte mycket att anmärka på vad gäller avgränsningarna i de flesta arbetsmaterialen.
Fig. 2 Arbetsmaterial: ord- och bildövningar
Arbetsmaterialen innehåller vanligtvis läsförståelseövningar, grammatikövningar och ord och bildövningar. Indelningarna mellan övningarna är dock inte alltid tydlig. De olika övningarna förekommer ibland på samma sida. Det är heller inte alltid tydligt vad som exempelvis är grammatikövningar eller läsförståelseövningar. Tydligare indelningar mellan de olika övningarna, samt någon form av kategorisering där det tydligt framgår vilken övningstyp respektive fråga tillhör, hade således varit att föredra.
29 Stil
Med tanke på att Nypons böcker i huvudsak riktar sig till en publik som befinner sig i åldersspannet 7 – 12 år, finns det inte så mycket att anmärka på vad gäller
arbetsmaterialens stil och utseende. Det är på intet sätt övertydligt att det rör sig om lättläst arbetsmaterial. Man skulle förstås kunna argumentara för att de skulle kunna ”livas upp”, i den mening att de genom exempelvis färger och grafiska element görs mer visuellt
tilltalande.
Ord och meningar
Enligt LIX-mätningen utgjorde andelen ord som överstiger sex bokstäver cirka 15 %. Ord som överstiger sex tecken räknas av LIX-räknaren som långa ord och bidrar i sin tur till ett ökat LIX-värde. Ordvalen som används i de flesta arbetsmaterial är således fördelaktiga ur ett läsbarhetsperspektiv. Ingen av arbetsmaterialen är överdrivet rika på substantiv – substantivrika (s.k. substantivsjuka) texter är, som sagt, en vedertagen faktor som påverkar texters komplexitet. Graden av abstraktion är heller inte särskilt hög. Det existerar
emellertid en del ord som absolut borde ses över. Exempel som kan nämnas är: bortom (som i bortom raderna), rektangulärt (som i rektangulärt bord).
Meningarna i arbetsmaterialen ligger vanligtvis på mellan nio till arton ord. De är överlag inte nämnvärt vänstertunga, men uppnår ibland delvis, på grund av sin längd, LIX-värden på upp emot 30+, vilket motsvarar medelsvår, normal tidningstext. Med tanke på
målgruppens begränsningar är LIX-värdet för högt.
Man måste dock bära i minne att LIX-mätningen gjorts på frågor som i sin tur utgöras av fristående meningar, vilket förstås gör resultaten mindre tillförlitliga.
30 Tilltal
I samtliga arbetsmaterial av dem jag granskade använder man sig av du-tilltal. Detta är naturligtvis positivt. De flesta pedagoger verkar nämligen vara överens om att direkt tilltal i framförallt instruerande information alla gånger är att föredra.
Typografi
Typsnitt
Typsnitten i de olika arbetsmaterialen varierar. Variationen sträcker sig även i vissa fall över fontfamiljer. I arbetsmaterialet till Abdi och bokhunden används exempelvis genomgående sanserifer i all text, medan de i de andra materialen (som jag studerat) används seriffer. Enhetligt typsnitt i samtliga arbetsmaterial borde således vara att föredra. Utgår man från de allmänna lättlästprinciperna borde den löpande texten vara skriven i ett seriffertypsnitt, exempelvis Times New Roman eller Garamand – detta eftersom det uteslutande handlar om läsning på papper.
Teckengrad
Teckenstorleken i den löpande texten är genomgående 11 punkter. Hellmark menar att storlekarna 10, 11 och 12 är acceptabla för bra läsbarhet (Hellmark 2006: 27). Falk rekommenderar emellertid hellre 12 eller 14 punkters storlek i lättlästa texter (Falk, 2003: 14). De allmänna rekommendationerna är att i löpande text inte lägga sig under en teckengrad på 11 punkter. Dock använder man i nästan samtliga av förlagets böcker 14 punkters teckengrad. Detta talar således ytterligare för att den befintliga teckengraden är för låg.
Radlängd
Den löpande texten har en radlängd på 92 tecken/rad. Hellmark menar att den ideala radlängden är 55-65 tecken/rad (Hellmark 2006: 31), medan Melin, som nämns ovan, föreslår en radlängd på max 60 tecken. Mycket tyder således på att den befintliga radlängden är för lång. Det verkar dock råda delade meningar gällande radlängden för
31 personer med lässvårigheter. Även om ännu kortare rader många gånger verkar vara att föredra, finns det dem som menar att för korta rader kan göra texten svårare att läsa, då detta ofrånkomligen tvingar fram fler radbyten.
Fig 3. Exempel: radlängd
Kägel
De flesta frågor i arbetsmaterialen är ganska så korta. Radbyten är således inte jättevanliga. De gånger då radbyten förekommer verkar dock kägeln vara dåligt tilltagen. Gissningsvis används standardinställningarna i InDesign, d.v.s. 1: 1,2 punkter. Enligt många
lättlästprinciper bör kägeln vara något större än ”normalt” radavstånd vid radbyten i löpande text. I den tillhörande litteraturen är kägeln 1: 1,5 punkter, vilket ytterligare talar för att kägeln i de befintliga arbetsmaterialen bör ökas.
Visuella ledtrådar
Färger
Färger används inte i någon nämnvärd utsträckning i de befintliga arbetsmaterialen. Med undantag för bilder (i vissa arbetsmaterial) används färger nästan uteslutande bara i sidhuvudet. Färganvändningen förefaller till största del vara dekorativ. Det finns i alla fall inget som tyder på att den skulle medverka i någon form av system som underlättar orienteringen i innehållet.
32 Fig 4. Exempel: sidhuvud
Enligt Holsanova (se stycket teori) kan färgkodning vara ett bra sätt att markera hur textmaterialet är organiserat. Detta kan nämligen förbättra översikten och underlätta bearbetningen av informationen.
Paratexter
Paratexter används i arbetsmaterialet, men då främst i form av rubriker och underrubriker. I några arbetsmaterial används fet textstil i vissa segment som man vill belysa, vilket är bra. Paratexter skulle emellertid kunna användas mer effektivt. Som delar av
ledtrådsstrukturer kan dessa (som nämnts tidigare) vägleda läsaren och gör det lättare för denne att ta till sig informationen.
Gestaltlagar
Överlag finns det egentligen inget direkt att anmärka på vad gäller användandet av gestaltlagarna i det befintliga arbetsmaterialet. Detta utesluter emellertid inte min uppfattning om att det ändå går att förbättra. De olika frågorna skulle exempelvis kunna delas upp mer genom större marginaler.
Frågor
Frågorna i arbetsmaterialen rör främst:
Läsförståelse: svara på frågor som rör den tillhörande litteraturens innehåll Gloslistor: lista över svåra eller ovanliga ord som eleven kan lära sig Grammatikövningar: varierade övningar som rör grammatik
33 Ord- och bildövningar: övningar där man i huvudsak ska para ihop rätt ord med
rätt bild
Då avsikten inte varit att ändra arbetsmaterialens kärninnehåll har större fokus i analysen lagts på hur frågorna är formulerade.
De flesta frågor har rak ordföljd, eller omvänd ordföljd med initialt finit verb. Båda varianterna brukar vanligen anses som lätta frågestrukturer. Frågorna är i regel heller inte särskilt abstrakta eller kräver långa utläggningar. Det förekommer emellertid frågor som utifrån ovanstående mening kan betraktas som gränsfall. Ett exempel som kan nämnas är:
Tror du att det finns rymdvarelser? Varför? Varför inte?
Det största problemet med frågan är att den kräver en utläggning i form av ett eget resonemang. Det förutsätter med andra ord att eleven själv måste avgöra hur utförligt han eller hon vill besvara frågan. Ytterligare ett problem är att det bara lämnas en rad (en skrivlinje) för att besvara frågan. Detta ställer alltså ytterligare ett krav på eleven att samtidigt vara kortfattad.
Sammanfattning
Som redan nämnts har de befintliga arbetsmaterialen såväl positiva som negativa
egenskaper. De mest påtagliga bristerna är de faktum att materialen skiljer sig åt vad gäller såväl utseende och upplägg, som vilka typsnitt som används.
De mest påtagliga positiva egenskaperna är att där i samtliga arbetsmaterial används en bra ton, du-tilltal samt en överlag passande stil.
Brister
34 Varierande typsnitt
Klent tilltagen teckengrad (11 punkter) Långa textrader (över 90 tecken) Klent tilltagen kägel (1: 1,2) Begränsad översikt
Fördelar
Förhållandevis bra luftkvot.
Bra stil (det ser inte ut som lättlästmaterial) Du-tilltal
Bra ton
35
Designprocess
Detta arbetets huvudsakliga syfte har varit ta att förbättra arbetsmaterialens informativa kvalité genom en tydligare målgruppsanpassning, samt att ta fram övergripande riktlinjer över hur denna typ av arbete bör bedrivas i framtiden. Arbetet innefattar:
Genomgripande förbättringar i det befintliga arbetsmaterialet. Gestaltningsförslag på förbättrat arbetsmaterial
Designprinciper för hur lättläst arbetsmaterial bör utformas Manual över designprinciperna
Kort om gestaltningsförslagen
Gestaltningsförslagen omfattar dels ett förbättrat exempel av det pedagogiska
arbetsmaterialet, dels en manual innehållandes råd och riktlinjer för dem som utformar arbetsmaterialen. Arbetet med dessa skedde mer eller mindre synkront. Riktlinjerna som presenteras i manualen användes naturligtvis vid utformandet av det nya arbetsmaterialet.
De befintliga arbetsmaterialen är uppdelade i två delar: en del för eleven och en del för läraren. Huvudfokus i gestaltningsförslaget har dock varit elevdelen, eftersom eleverna är den primära målgruppen för lättläst. Lärarmaterialet i gestaltningsförslaget har således enbart anpassats (grafiskt och uppläggsmässigt) för att de inte ska skilja sig för mycket från elevmaterialet.
Ett av de största problemen med de befintliga arbetsmaterialen är, som sagt, deras kontinuitet – de skiljer sig från varandra vad gäller färg, form och innehåll. Upplägget på gestaltningsförslaget som presenteras nedan är därför även tänkt att fungera som en övergripande mall för samtliga arbetsmaterial. Tanken är således att kontinuitet och enhetlighet ska nås.
36
Gestaltningsförslag: arbetsmaterial
För att underlätta arbetet med arbetsmaterialet har jag systematiskt utgått från de viktigaste elementen i tryckt informationsmaterial: layout, text, typografi och visuella element.
Layout
Layouten i de befintliga arbetsmaterialen är, som redan nämnts, inte nödvändigtvis
bristfällig, men inte för den sakens skull inte förbättringsbar. Sidhuvudet är rikligt tilltaget. Färger används och information som exempelvis sidnummer, materialform och boktitel är angivet. Att placera grundläggande information i sidhuvudet är smart, eftersom det vanligen är hit som blicken söker sig först. Detta är således något jag valt att ta tillvara på. I gestaltningsförslaget har jag därför valt att behålla ett tydligt markerat sidhuvud med information om boktitel och de övningar som görs gällande.
Jag har dock valt att placera sidnumren längst ner på sidan. Anledningen till detta är för att sidfoten helt enkelt är en betydligt vanligare placering vid paginering. Det är således troligt att personer som i någon mån varit i kontakt med litteratur eller annat textmaterial först letar här då de letar efter sidans nummer.
37 Vidare har luftkvoten överlag ökats. Det är med andra ord större mellanrum mellan
textsegmenten och de grafiska elementen. Luftkvoten i de befintliga arbetsmaterialen är överlag inte överdrivet snål, men kan stundom bidra till förekomsten av segment med förhållandevis tät information.
Fig 6. Exempel: frågor och radlängd
Den kanske största förändringen i layouten är emellertid införandet av en framsida och en innehållsförteckning. Inget av dessa finns alltså i de befintliga arbetsmaterialen. Med införandet av en framsida har förhoppningen varit att arbetsmaterialen ska kännas mer kompletta. Tanken är också att man som elev eller lärare snabbt ska känna igen
arbetsmaterialet för den händelse det beblandat sig med orelaterade papper eller böcker. Framsidan innehåller i nuläget bokens titel, en bild på bokens framsida samt en textsymbol (för lärarmaterial respektive elevmaterial). Grundtanken med textsymbolerna är förstås att man genom framsidan ska kunna särskilja elevmaterialet från lärarmaterialet.
38 Fig. 7 Exempel: framsida och innehåll
Innehållsförteckningen är främst tänkt att finnas med i de större arbetsmaterialen. Vissa arbetsmaterial är nämligen mer omfattande än andra. Syftet med innehållsförteckningen är förstås att den ska underlätta för eleven att orientera sig i innehållet. Vill exempelvis läraren att eleven (eleverna) enbart ska fokusera på en del som omfattar grammatik, så ska innehållsförteckningen underlätta detta. Bilden längst ner till vänster i
innehållsförteckningen är tagen från den tillhörande litteraturen och är endast dekorativ. De enda bilderna som i övrigt figurerar i gestaltningsförslaget är knutna till specifika ord- och bildövningar. En viktig del av innehållsförteckningen är att den är synkroniserad till arbetsmaterialets färgkodning. Mer om detta kommer att presenteras i Visuella ledtrådar (se nedan).
Text
En hel del fungerar bra i de befintliga arbetsmaterialen. Du-tilltal används, vilket är en mycket vanlig rekommendation i lättlästa texter. Man undviker i regel passiv form och använder i de allra flesta fall rak meningsbyggnad. Vad gäller ordval och meningslängd finns det vissa avvikelser. Inte mycket finns i regel att anmärka på vad gäller ordval. Det
39 förekommer inga ord som rimligen skulle kunna betraktas som abstrakta, byråkratiska eller överdrivet långa. De största förändringarna som gjorts i denna del rör meningarna, som i vissa fall varit något långa eller omständigt formulerade. Förändringarna är inte särskilt många och gäller alltså främst omformuleringar samt nedkortandet av vissa meningar. Vilket redan nämnts har inga förändringar gjorts i textens kärninnehåll.
Typografi
Typsnittet är ändrat till Times New Roman. Vilket nämns i teoridelen är en vanlig
lättlästrekommendation att använda seriffer i tryckt text (som i det här fallet) och sanserifer i text på skärm. Om man väljer att använda Times, Garamond eller något annat
serifftypsnitt som anses ha god läsbarhet, är således inte lika relevant. Valet av Times New Roman ansågs dock som lämpligast, med tanke på att detta överlag är ett vanligare
typsnitt.
Teckengraden är ändrad från 11 till 14 punkter. 12-14 punkter är en vanligare
rekommendation för lättlästa texter. 14 punkters teckengrad används dessutom nästan uteslutande i litteraturen som hör till arbetsmaterialen.
Radlängden är nedkortad. I de befintliga arbetsmaterialen har raderna en längd som inrymmer 92 tecken. De allra flesta lättlästrekommendationer föreslår en radlängd som max inrymmer 70 tecken. Som tidigare nämnts i teoriavsnittet menar emellertid Hellmark att den ideala radlängden är mellan 55 och 65 tecken, medan Melin föreslår en radlängd på högst 60 tecken per rad. I gestaltningsförslaget är radlängden nedkortad till 60 tecken/rad. Lättläst ur typografisk synvinkel är förstås ingen exakt vetenskap. Det är således svårt att veta exakt vilken radlängd som är bäst för respektive ändamål. Det förefaller därför säkrast att lägga sig någonstans mitt i mellan gängse riktlinjer.
Kägeln (radavståndet) har ökats. I de befintliga arbetsmaterialen använder man sannolikt standardinställningarna för InDesign – d.v.s. 1: 1,2 punkter (eller 11/13). Ett något större
40 radavstånd är en vanlig rekommendation för lättlästa texter. I gestaltningsförslaget används 18 punkters radavstånd till 14 punkters teckengrad (eller 1: 1,5).
Visuella ledtrådar
Gestaltningsförslaget har fått mer färg. I de befintliga arbetsmaterialen används färger främst som dekorativa inslag i sidhuvudet. Den viktigaste förändringen i
gestaltningsförslaget är att arbetsmaterialen blivit färgkodade. Färgkodnigen är i huvudsak indelad i fyra olika färger (grön, röd, gul och blå). Färgerna representerar i sin tur de olika övningstyperna. Grön symboliserar läsförståelse. Röd symboliserar grammatik. Gul symboliserar ord- och bildövningar. Blå symboliserar ”vad tror du?”, vilket i princip är övningar som inte nödvändigtvis är relaterade till litteraturen. Färgkodningen är främst fördelad till sidhuvudet och sidfoten (se bild). En viktig funktion i färgkodningen är att den även är synkroniserad till innehållsförteckningen. Strävan har således varit att förbättra läsarorienteringen genom att skapa en bättre överblick över innehållet.
41 Fig 9. Exempel: sidhuvud
Överst på varje sida (under sidhuvudet) har det i samband med varje ny övningstyp placerats en textruta Textrutan innehåller information om den tillhörande övningen i punktform. Genom att skapa en tydligt inramad textruta har förhoppningen varit att separera denna information från själva frågorna, samt påkalla läsarens uppmärksamhet så tidigt som möjligt. Strävan är alltså naturligtvis att eleven först ska läsa denna information före den tar sig ann själva frågorna.
Fig 10. Exempel: informationsruta
Gestaltningsförslag: manual
I arbetet med manualen utgick jag i huvudsak från teorierna och den tidigare forskningen. Gestaltningsförslaget av arbetsmaterialet användes som en referensmall i de exempel som presenteras i manualen. Manualen skulle således bäst kunna beskrivas som en
sammanfattning av de lättlästprinciper som i dagsläget är mest vedertagna och som anses relevantast för ändamålet. Manualen är indelad i fem kapitel: layout, text, typografi, visuella ledtrådar samt frågor. I varje kapitel behandlas och presenteras råd och riktlinjer
42 inom vart och ett av dessa områden. Med tanke på manualens omfattning har den placerats som bilaga längst bak i detta dokument.
Sammanfattning
I arbetet med gestaltningsförslaget har syftet varit att förbättra arbetsmaterialen främst vad avser layout, text, typografi samt visuella ledtrådar. Dessa områden skulle också kunna kallas för grundelementen i tryckta informationsmaterial.
Vad gäller layouten behölls ett stort sidhuvud, pagineringen flyttades ner till sidfoten och luftkvoten ökades. Samtliga tesperson påpekade att de upplevde layouten som ledigare och såg detta som något positivt.
Utöver detta infördes en framsida och en innehållsförteckning. Framsidan uppskattades av samtliga testpersoner med motivationen att den fick materialet att kännas mer komplett. Detta baseras naturligtvis på deltagarnas tycke och smak. Huruvida framsidan bidrar till förståelsen av innehållet är således oklart. Två av testpersonerna hade emellertid
uttryckligen till en början svårt att förstå sambandet mellan innehållsförteckningen och de färgkodade avsnitten i arbetsmaterialen. Detta skulle förstås kunna tolkas som viss ovana i innehållsförteckningar och deras funktion. Efter att ha fått förklarat för sig hur
färgkodningen och innehållsförteckningen hör ihop tyckte emellertid båda deltagarna att inslaget var positivt.
Typsnitt, teckengrad, radlängd och radavstånd ändrades utefter de rekommendationer som presenterats i teoriavsnittet ovan. Samtliga testdeltagare upplevde att informationen i gestaltningsförslaget var lättare att läsa än i det befintliga arbetsmaterialet med motivationen att texten var större och raderna kortare.
Gestaltningsförslaget gavs även tydligare visuella ledtrådar genom färgkodning, symboler och textrutor. Samtliga testdeltagare upplevde tillförandet av mer färger som någonting positivt. Som tidigare nämnts förstod två av deltagarna inte till en början kopplingen
43 mellan innehållsförteckningen och färgkodningens syfte. Detta verkar emellertid vara ett resultat av ovana inför konceptet med en innehållsförteckning eller färgkodning.
Fyra av testpersonerna (varav en av personerna med lässvårigheter) påpekade att de uppskattade textrutorna i vilka uppgifternas utförande förklaras. De menade att de först tittade på textrutorna och läste informationen i dem, innan de tog sig ann frågorna. På så sätt visste de alltid vad som förväntades av dem då de svarade på frågorna.
Utöver färgkodningen har det placerats små symboler längst upp i höga hörnet på gestaltningsförslagen. Symbolerna representerar i sin tur de olika övningstyperna som finns i arbetsmaterialet och återfinns även i innehållsförteckningen. Ingen av deltagarna kommenterade emellertid symbolerna. Detta skulle kunna tolkas som att symbolerna varken var positiva eller negativa för testpersonerna, då de helt enkelt inte i någon relevant mening observerades. En mer optimistisk, men samtidigt subjektiv tolkning, skulle
naturligtvis kunna vara att symbolerna subtilt bidrog till den övergripande orienteringen varför de snarare ”verkade” utan att synas.
Avslutningsvis
Gestaltningsförslaget verkar överlag ha tagits emot bättre än de befintliga arbetsmaterialen, i alla fall enligt deltagarna i testgruppen. Att tolka resultaten är emellertid inte särskilt lätt, framförallt med tanke på att arbetsmaterialen genomgått en mängd olika förändringar. Detta gör det således närmast omöjligt att veta exakt vilka element som bidragit mest till arbetsmaterialets förbättring. Kanske kan rentav samtliga element ha bidragit till en helhet som inte kunnat nås om något av dessa element uteblivit? Detta stämmer också in på Hagmans föreställning om att många lättlästprinciper inte är isolerade fenomen utan samverkar för en större pedagogisk helhet.
Men det faktum att personerna uppskattade gestaltningsförslaget bottnar inte bara i dess pedagogiska helhet. Det finns förstås estetiska element inblandade. Detta är, om möjligt, ett ännu mörkare område att besöka med vetenskapens lampa. När det kommer till att välja
44 mellan form eller funktion kommer de flesta informationsdesigners och pedagoger nästan undantagslöst peka på det sistnämnda. Men detta innebär nödvändigtvis att det ena måste utesluta det andra. Mycket talar för att man som utformare bör sträva efter att hitta en bra balans mellan bra vägledning och visuell stimulans.
Eleverna som här görs gällande (9-11 år) befinner sig i ett viktigt skede för sin framtida läsutveckling. Det är viktigt att de stimuleras (även visuellt), men inte på bekostnad av innehållets pedagogik. Upplevs däremot arbetsmaterialen som tråkiga, stela eller
45
Förslag till vidare forskning
I detta arbete har fokus legat på att studera vilka lättlästprinciper som lämpar sig bäst i arbetsmaterial för barn och ungdomar. Arbetet har resulterat i ett utkast i form av ett gestaltningsförslag, samt en manual med riktlinjer för hur denna typ av arbetsmaterial bör utformas. Inget banbrytande presenteras emellertid i manualen. Den bygger snarare på en samling av de vanligaste rekommendationerna för utformandet av lättläst information.
Det är ingen nyhet att ämnet lättläst är en snårig skog att beträda. Det finns många
rekommendationer, varav de flesta saknar vetenskapligt stöd. Faktum är att det fortfarande till stora delar saknas forskning på området. Ännu mindre forskning finns således att tillgå vad gäller lättlästa arbetsmaterial. Ett steg i rätt riktning torde förstås vara att ändra på detta. Ett annat steg skulle kunna vara att särskilja behoven hos personerna med lässvårigheter för att därigenom kunna skräddarsy de pedagogiska arbetsmaterialen. Lässvårigheter orsakade av dyslexi har som sagt andra behov än dem med exempelvis utvecklingsstörning.
46
Källhänvisning
Tryckta källor
Bergström, Bo (2015). Effektiv visuell kommunikation. Carlssons bokförlag: Stockholm Falk, L (2003). Skriv så att folk förstår. Cantrum för lättläst (PDF)
Hagman, A (2004). Texters läsbarhet ur en utseendemässig synvinkel. Specialpedagogiska institutet (PDF).
Holsanova, J (2010). Myter och sanningar om läsning. Norstedts förlag: Stockholm Hellmark, C (2006). Typografisk handbok. Ordfront förlag: Stockholm
Hellspong, L (2012) Metoder för brukstextanalys. Studentlitteratur AB: Lund Lundberg, I, Reichenberg, M (2008). Vad är lättläst? Specialpedagogiska Melin, L (2011). Texten med extra allt. Liber AB: Stockholm
Forskningsrapporter
Hurtado B, Jones L & Burniston, F (2014). Is Easy Read information really easier to read? Journal of Intellectual Disability Research. Volume 58 part 9.
Marloes M. L. Muijselaar, Nicole M. Swart, Esther G. Steenbeek-Planting, Mienke Droop, and Ludo Verhoeven (2017). The Dimensions of Reading Comprehension in Dutch Children: Is Differentiation by Text and Question Type Necessary. Journal of Educational Psychology. Vol. 109, No. 1, 70–83.
Nomura, M, Skat, G,Tronbacke, N, B (2010). Guidelines for easy-to-read materials. International Federation of Library Association and Institutions IFLA Professional Reports, No. 120.
Elektroniska källor
Språktidningens hemsida (artikel) http://spraktidningen.se/artiklar/2012/08/inte-klart-vad-som-ar-latt. Publicerad 2012-08.
47
Figurförteckning
Fig:1 PDF hämtad från Nypon förlag. Nyponforlag.se, hämtat 2017-05-15 Fig:2 PDF hämtad från Nypon förlag. Nyponforlag.se, hämtat 2017-05-15 Fig:3 PDF hämtad från Nypon förlag. Nyponforlag.se, hämtat 2017-05-15 Fig:4 PDF hämtad från Nypon förlag. Nyponforlag.se, hämtat 2017-05-15 Fig:5 Exempel: läsförståelse, Oscar Heinerwall, Eskilstuna
Fig:6 Exempel: frågor och radlängd, Oscar Heinerwall, Eskilstuna Fig:7 Exempel: framsida och innehåll, Oscar Heinerwall, Eskilstuna Fig:8 Exempel: färgkodning och övningar, Oscar Heinerwall, Eskilstuna Fig:9 Exempel: sidhuvud, Oscar Heinerwall, Eskilstuna
48
Bilagor
Användartester
Kort om testet
Användartesterna avser en jämförelse mellan arbetsmaterialet till Allan Zongo störtar och gestaltningsförslaget. Användartesterna som genomförts bestod av fyra delar. I den första delen fick testpersonerna läsa de tre första kapitlen (cirka 15 sidor) i boken för vilken arbetsmaterialet utformats. Testpersonerna fick därefter tillgång till gestaltningsförslaget för att besvara de relaterade frågorna (1-10).
I nästa del fick testpersonerna läsa kapitlen 4, 5, 6 (cirka 16 sidor) i boken. De fick därefter besvara de relaterade frågorna i det befintliga arbetsmaterialet.
Värt att notera är att frågorna i gestaltningsförslaget inte är alternerade. De har i princip samma kärninnehåll som originalfrågorna i de befintliga arbetsmaterialen. De resterande övningarna i gestaltningsförslaget ligger inom kategorierna grammatik, ord och bild samt vad tror du? Dessa övningar finns dock inte med i de befintliga arbetsmaterialen, utan är snarare en improvisation som inspirerats av andra arbetsmaterial som Nypon erbjuder. Tanken var här främst att sätta färgkodningen till användning. Efter läsförståelsefrågorna fick testpersonerna möjlighet att göra de resterande övningarna i gestaltningsförslaget och i det befintliga arbetsmaterialet. När de var klara fick de (skriftligen) besvara följande frågor i en enkät:
1) Vilket arbetsmaterial tyckte du bäst om? Varför? 2) Vilket arbetsmaterial upplevde du som lättast att förstå? 3) Vad var svårast i det nya arbetsmaterialet?
49 Slutligen genomfördes en kort intervju med deltagarna. Frågorna som ställdes var ungefär desamma som i enkäten. Skillnaden var nu att jag gav tillåtelse att fylla ut svaren
muntligen.
Kort om testpersonerna
Testpersonerna var i åldrarna 10-11 år. Boken för vilken arbetsmaterialen är anpassad är rekommenderad från 9 år. Detta gör således testgruppen åldersmässigt kvalificerad.
Av testpersonerna var fyra pojkar och två flickor. Två av pojkarna hade enligt föräldrarnas utsago svårare för att läsa. Om detta beror på legitima lässvårigheter, ovana eller ointresse förblir emellertid oklart. De övriga deltagarna hade inga påtalade lässvårigheter.
Utförande
Testet genomfördes på en deltagare åt gången och kom att sträcka sig över flera dagar. Det sattes ingen tidsgräns för hur lång tid deltagarna fick på sig att genomföra övningarna. Tiden det tog för deltagarna att genomföra övningarna togs endast på ett ungefär. Detta är emellertid ingenting som det fästes någon nämnvärd vikt vid. Den främsta anledningen är för att det är olika frågor i gestaltningsförslaget jämfört med det befintliga arbetsmaterialet. Tanken var också att deltagarna skulle få jobba ostört med uppgifterna. Det framkom under testerna inte heller någon signifikant skillnad i tiden det tog för deltagarna att genomföra frågorna i det befintliga arbetsmaterialet jämfört med gestaltningsförslaget.
Kritik mot användartestet
Först och främst utgörs testgruppen av endast sex personer. Detta påverkar naturligtvis reabiliteten av resultaten. En testgrupp av dylik omfattning kan förstås ge en liten fingervisning om det man ämnar undersöka men kan på intet sätt betraktas som signifikanta utslag.
Endast två i testgruppen hade uttalade lässvårigheter, vilket naturligtvis ytterligare påverkar reabiliteten i testerna. Dessa två personer hade dessutom inte bekräftade, eller ”diagnosticerade”, lässvårigheter i form av exempelvis dyslexi.
50 Slutligen, testet bygger till stora delar på deltagarnas upplevelser och preferenser. Detta avser såväl färg och form som gestaltningsförslagets övriga estetiska aspekter. Dessa aspekter är synnerligen svåra att tolka utifrån ett vetenskapligt perspektiv.
Resultat
Samtliga testpersoner klarade av ett besvara läsförståelseuppgifterna i gestaltningsförslaget korrekt. De gjorde dessutom detta utan att be om hjälp. Tiden det tog för deltagarna varierade på ett ungefär mellan 18 och 30 minuter. En av flickorna var emellertid avsevärt snabbare än de andra, då hon klarade uppgifterna på under 14 minuter. Pojkarna med de uttalade lässvårigheterna låg inte helt oväntat i den senare tidsskalan. Tillsammans med en av de andra flickorna landade deras tid på mellan 25 till 30 minuter. De övriga två
flickorna klarade uppgifterna på runt 20 minuter.
Vad gäller resultaten för läsförståelseuppgifterna i det befintliga arbetsmaterialet skiljer sig inte tiderna särskilt mycket. Samma flicka som tidigare klarade övningarna på cirka 15 minuter, medan pojkarna åter igen låg i zonen mellan 25 till 30 minuter. De övriga tre flickorna låg emellertid denna gång strax över 20 minuter.
Intressant var att fem av de sex deltagarna (inkl. pojkarna med lässvårigheter) denna gång frågade gällande de instruktioner som ges i början av frågorna. Instruktionerna lyder:
Frågor på raden (Du hittar svaret på raden, direkt i texten.)
Frågor mellan raderna (Du måste tänka efter när du har läst texten. Genom ledtrådar i texten hittar du svaret.)
Testpersonerna verkade med andra ord bli förvirrade av informationen. I synnerhet verkade de två första fraserna frågor på raden och frågor mellan raderna vara särskilt förvirrande. Som det tycks borde dessa segment omformuleras, eventuellt tas bort då de
51 inte tillför den eftersträvade effekten att underlätta för eleven. Eleverna klarade emellertid frågorna även i de befintliga arbetsmaterialen.
Formulär och intervju
Genom formuläret, som deltagarna fick besvara, och intervjun framkom de kanske mest intressanta resultaten. Formulären bestod, som nämns ovan, av tre huvudsakliga frågor:
1) Vilket arbetsmaterial tyckte du bäst om? Varför? 2) Vilket arbetsmaterial upplevde du som lättast att förstå? 3) Vad var svårast i det nya arbetsmaterialet?
På den första frågan var samtliga testpersoner överens om att de tyckte bäst om
gestaltningsförslaget. De flesta var emellertid ganska kortfattade när det kom till varför. Dock fanns det några gemensamma nämnare i svaren. Alla tespersoner sade sig uppskatta att gestaltningsförslaget innehåller mer färger. De uppskattade också införandet av
framsidan då denna fick gestaltningsförslaget att kännas mer komplett. Ytterligare en detalj som nämndes av deltagarna var att sidorna kändes rymligare – detta sågs också som något positivt.
Samtliga deltagare tyckte att gestaltningsförslaget överlag var lättare att förstå. Detta motiverades bland annat genom att texten var större och raderna kortare. Två av deltagarna (ingen av dem med lässvårigheter) sade sig också uppskatta att övningstypen stod angiven uppe i högra hörnet på sidhuvudet. Fyra av de sex deltagarna (varav en av personerna med lässvårigheter) menade att informationsrutorna bidrog till bättre förståelse för innehållet och frågorna. Ingen av deltagarna påpekade emellertid symbolerna i sidhuvudet. Inslaget förefaller med andra ord varken vara positivt eller negativt.
Slutligen skulle deltagarna skriva ned det som de tyckte var svårast med det nya gestaltningsförslaget. Två deltagare menade att de inte visste. De resterande fyra deltagarna refererade till enskiljda frågor i gestaltningsförslaget.
