I detta avsnitt presenteras gestaltningsförslaget som tagits fram under detta examensarbete. Gestaltningsförslaget bygger på den insamlade empirin från utförda metoder, analys av resultat, samt den valda teorin. Förslaget gestaltas med visualiseringar från tredimensionell modell i SketchUp. Modellen är en uppskattad avbild av den befintliga miljön på Karlsgatan 2 och innehåller därför inte alla exakta mått och detaljer.
Grundtanken och målet med gestaltningsförslaget var att skapa en gestaltning som kan underlätta besökarnas orientering i och utanför entrétorget på
Karlsgatan 2. Det handlade också om att tillgängliggöra miljön på ett sätt så att besökaren förstår och kan identifiera platsen. Detta för att i sin tur bidra till en mer tillfredsställande besöksupplevelse.
Vad som framförallt framgått i den insamlade empirin är att besökarens behov av bekräftelse och orientering börjar redan på utsidan av entrén. Då entrén inte utmärker sig med några direkt särskiljande drag i kontrast till sin
omkringliggande omgivning, upplevs den anonym och svår att placera. När då även insidan besitter otydlig vägvisning skapar detta en osäkerhet som följer med besökaren hela vägen till sitt slutmål. Det saknas sammanhang och diverse verksamheter blir på så vis svåra att identifiera. Fokus för gestaltningen har därför i sin helhet riktats mot besökarens hela wayfinding-resa, med start utanför dörrarna för att sedan fortsätta in och vidare till den önskade
slutdestinationen. Det har varit centralt att utifrån insamlad empiri och teori undersöka hur wayfinding och wayshowing kan appliceras på olika sätt i rumsliga sammanhang. Detta för att vägleda, men också för att identifiera. Genom att utforma ett enhetligt formspråk som tilltalar vår perception och kognitiva förmåga, kan det bidra till uppmärksammande och förståelse hos besökaren. Enhetlighet ger en logisk struktur och skapar en röd tråd att följa, vilket i sin tur hjälper besökaren att identifiera och skilja på vad som är vad i miljön.
Gestaltningsförslaget som tagits fram är ett wayshowingsystem som ämnar att vägleda besökaren med hjälp av färg och form. Dessa faktorer syftar till att som ovan nämnt stödja besökaren på sin resa.
Inledningsvis presenteras här nedan en punktlista över dem behov och områden som valts att fokuseras på i framställandet av förslaget:
• Synliggöra entré
• Tydligare benämning - utsida entré • Tydligare benämning - museum • Vägledning till verksamheter
• Stärka museernas uttryck och identitet • Placering och hierarki
• Röd tråd
Från metodresultaten framgick det vad som fungerar bra och vad som fungerar mindre bra i den befintliga miljön. Gestaltningsförslaget är tänkt att komplettera dem delarna av den nuvarande informationen som valts att lämnas orörd i entrén och entrétorget.
Då en fokus-punkt handlar om att stärka och belysa museerna på Karlsgatan, ansågs det relevant att på något sätt låta dem inkluderas i formgivningen. Det genomgående formspråket är inspirerat av respektive logotyp för Västerås konstmuseum och Västmanlands länsmuseum [Figur 18 och 19], både vad gäller färg och form. Utmaningen var att skapa form som är enhetlig och samtidigt skiljer dem båda verksamheterna åt. Formerna som används
genomgående är baserade och tolkade utifrån former som kan kännetecknas i logotyperna. För att påvisa att det är två olika verksamheter valdes två motsatta former - en kantig och en rund. Den kantigare representerar den liknande formen från länsmuseets logotyp, medan den runda formen representerar dem sneda prickarna i konstmuseets logotyp. I tillägg har vardera form en egen färg som också följer med i det genomgående formspråket. Färgerna är inte inte komplementfärger, men skiljer sig och förstärker varandra. Återkommande former och färger följer likhetslagen, och gör att besökaren kan koppla samman det som liknar varandra (Eriksson 2017:64).
I dagsläget är det svårt för besökaren att veta vart entrén till Karlsgatan 2 är placerad eftersom den inte sticker ut på något sätt. Här var det viktigt att göra entrén visuellt tillgänglig även på längre avstånd. Under utförande av
navigeringstesten var det tydligt att informanterna använde sig av wayfinding strategin aiming, då samtliga på håll valde att förhålla sig till skylten som är placerad på övergången mellan byggnaderna. Flaggorna fungerade också som ett objekt att följa, men gav inte heller någon information av vad som finns där. Utifrån det valda formspråket var syftet att låta entrén uppdateras med färg och form som ger en pop-out effekt och tillåter den att utmärka sig och skapa en kontrast från övrig omgivning. En kombination av dem båda valda formerna i
Figur 19: Västmanlands länsmuseum logotyp Figur 20: Västerås konstmuseum logotyp
större skala ger ett starkt och uppseendeväckande uttryck mot den annars tegelröda fasaden. Formernas placering är ett medvetet val för att på utsidan ge en hint om vilken sida respektive museum finns på insidan. Denna tolkning är möjligtvis inte en självklarhet vid första anblick, men är tänkt att vara en förberedelse som sedan blir tydligare för besökaren väl innanför entrédörren. I samspel med en ny utformning av skylten på övergången, ämnar den nya gestaltningen av entrén att uppmärksamma besökaren på vart de ska, samt vart de har kommit. Goda förutsättningar för användandet av wayfinding strategin
aiming bidrar till skapandet av landmärken som kan vägleda besökaren i rätt
riktning (Mollerup 2013:40). Detta gör dem redo för nästa steg på sin wayfinding-resa.
Figur 22: Gestaltningsförslag - Entré utsida, framifrån
När besökaren nu kliver in igenom entrédörrarna och in i själva entrétorget är det första behovet att direkt möta något som kan hänvisa hen vidare i rätt riktning. Utifrån navigeringstester och intervju framgick det att en
överblickskarta är önskvärt. Enligt personalen på Karlsgatan 2 är det många besökare som söker sig till den befintliga kartan längre in på torget, trots att det inte är en karta som är utformad för det specifika ändamålet. Navigeringstestet visade dock att kartan kom till användning och var en strategi som en av informanterna valde att använda sig av. Genom att få en helhetsbild av lokalen och diverse verksamheter kan besökaren få stöd så att hen kan planera sin väg utifrån dem rumsliga förhållandena (Mollerup 2013:42). Placeringen av kartan är viktig och har därav i den nya designen placerats i nära anslutning till själva entrédörren. Hierarkiskt påverkas här besökaren av den information hen ska ta del av i första hand. Här upprepas formerna från utsidan för att bidra till
igenkänning och för att stärka sambandet mellan utsidan och insidan. På det här viset får besökaren ett ”spår” att följa, genom att identifiera liknande former och färger längs med vägen. Ihop med formerna skapar kartan en informationspunkt som fungerar som en första anhalt där besökaren pausar för att planera sitt nästa steg. Det blir en ingång till Mollerups (2013:19)och Passinis (1999:88)
beskrivning av dem två första stegen för wayfindingprocessen, där besökaren söker information och planerar sin resväg.
Figur 26: Gestaltningsförslag - Karta med symboler
I den nuvarande utformningen kopplas de båda museerna ihop med röd respektive lila färg på en fondvägg där ingångarna är placerade. Färgerna har ingen direkt koppling till verksamheterna i sig, utan utgör tillsammans den färgpalett som representerar Karlsgatan 2.
Här fortsätter formspråket för att likt utsidan av entrén ge besökarna något att söka efter och fästa blicken på. Även här skapas en pop-out effekt som utmärker dem båda museerna, som är placerade i entrétorgets båda ändar. Ett stort problem var att museerna tidigare inte varit ordentligt benämnda. Därav var det viktigt att få med en tydlig rubrik i anslutning till respektive ingång. För att skapa volym och en känsla av rörlighet har även här formerna fått komma ut en liten bit från väggen, samt sträcka sig ut över närmaste fönster. Formens placering på väggen är anpassad så att den ska få en tredimensionell effekt i specifika vinklar, bland annat när besökaren står vid
informationsdisken.
Figur 28: Gestaltningsförslag - ingång länsmuseum
Figur 30: Gestaltningsförslag - Entrétorg, stråk mot länsmuseum
Slutdiskussion
I detta avsnitt förs en slutdiskussion kring studiens frågeställning. Slutligen följer även tankar kring vidare arbete och utveckling.
Syftet med detta arbete var att undersöka hur wayfinding och wayshowing kan underlätta orienterbarheten samt belysa kopplingen mellan utsidan och insidan av en entré i en miljö där flera olika verksamheter huserar. I detta fall mer specifikt entrén och entrétorget på Karlsgatan 2 Kulturhus. Målet var att utifrån detta ta fram ett gestaltningsförslag för att främja orienterbarheten och skapa en mer tillgänglig miljö. Detta utifrån följande frågeställning:
• På vilket sätt kan wayshowing och wayfinding bidra till en högre grad av tillgänglighet för förstagångsbesökaren i form av orienterbarhet utanför och i entrétorget på Karlsgatan 2?
För utförandet av den här studien var både teori och metodarbete nödvändigt. Grunden som har lagts bygger på ett samspel mellan dem båda delarna, där de iterativt har bearbetats under designprocessen. Arbetets mest betydande teorier är inom orienterbarheten, men även kognition och perception. Samtliga har varit väsentliga för att kunna etablera en förståelse för problematiken. Teorier testades och bekräftades genom det aktiva metodarbetet. Bland annat
bekräftades flera wayfinding strategier som informanterna använde sig av under navigeringstestet, där det framgick vilka som fungerar och inte i den befintliga miljön. Det är tydligt att behovet för underlättad orienterbarhet finns i en offentlig miljö likt denna och att systemen lätt brister om inte miljön erbjuder rätt förutsättningar. Tillgänglighet är en apsekt som samtliga besökare tjänar på, oavsett om de tillhör målgruppen eller ej. En tillgänglig miljö innebär inte bara att alla kan använda den, det innebär också att den kan användas på ett effektivt sätt. Effektiv och enkel navigering bidrar till vårt välbefinnande och är viktig del i det vardagliga livet.
För att besvara frågeställningen kan det konstateras att genom att förstå principerna inom wayfinding och wayshowing kan man utveckla nya sätt att kommunicera orienterbarhet på för att underlätta för besökaren. I detta arbete har det varit viktigt att belysa att orienterbarhet, wayfinding och wayshowing kan handla om mycket mer än endast vägvisning med hjälp av skyltar. Det är förvisso ett hjälpmedel vi har stort behov av och som onekligen är till stor hjälp
för vår orientering. Men även skyltningssystem har brister. Detta
gestaltningsförslag har i slutändan baserats på förutsättningarna som krävs för ett välformat wayshowingsystem, med stöd av färg och form för att vägleda besökaren.
Vad som skapar eller stärker en verksamhets identitet är värt att diskutera. Det här studien har visat hur man utifrån orienterbarhet inte endast kan visa vägen, utan också hur man kan skapa ett formspråk som bidrar till att stärka en verksamhets karaktärsdrag. Likt det här fallet där färg och form fungerar som ett navigeringssystem att följa för att hitta till rätt museum. Vår hjärna och vårt seende läser av dem olika formerna och färgerna och kopplar samman de som hör ihop.
Själva entrén och rummet i sig har också spelat en viktig roll för detta arbete. Speciellt fokus har legat på kopplingen mellan utsida och insida och vilken påverkan de har på varandra för en lyckad wayfindingprocess. Här ville jag fokusera på wayfinding-resan som besökaren gör. Det yttre har helt klart en påverkan på det inre och kan ha en effekt på besökarens resa. Entrén är trots allt det första besökaren möter när hen kommer till ett museum eller dylikt.
Wayfinding och wayshowing skapar trygghet och kan i det här fallet leda till fler naturliga övergångar mellan ute och inne. Man möter utsidan för att hitta rätt på insidan.
Gestaltningen må ha applicerats på en specifik plats för detta arbete, men tanken kring utformningen är att liknande koncept ska kunna appliceras i andra sammanhang. Naturligtvis är formspråket i detta fallet relativt ”personligt” och anpassat för just Karlsgatan 2. Trots det ser jag inga omöjligheter med att kunna utgå från samma tankesätt för att underlätta i andra museikontexter eller
liknande verksamheter.
För vidare utveckling skulle en djupare undersökning av formspråket i sig vara intressant. Hade arbetet haft utrymme för ett mer omfattande område hade ytterligare fler delar och verksamheter av entrétorget inkluderats för att ingå i studien. Det skulle varit spännande att se hur man kan balansera mängden information för att undvika att det blir för mycket. Mer fokus hade även då kunna läggas på själva inredningen i entrétorget.
Detta arbete har inte påverkats i allt för stora drag av den rådande
samhällssituationen utan metodarbetet har kunnat utföras som tänkt. Dock skulle det som tidigare nämnt ha varit till arbetets fördel om möjligheten funnits till ytterligare interaktion med målgruppen och fokusgruppen. Vid fortsatt utveckling av arbetet hade flera alternativa metodutföranden i samspel med besökare varit givande. Utförande av ytterligare ett navigeringstest där testpersonerna får interagera med en prototyp i fysisk miljö hade troligtvis kunnat ge spännande resultat att jämföra med.