I detta kapitel så presenteras gestaltningsförslaget som tagits fram med grund i de framlagda teorier om visuell retorik, visuella element i rummet, zonindelning samt deltagande och inkluderande design, tillsammans med empiri som samlats in från intervjuerna, frågeformuläret och rumsanalysen. Gestaltningen syftar till att skapa en rumslig utformning som stödjer användarens behov i en lugn zon och som kommunicerar en lugn zons funktioner.
Detta designförslag har som utgångspunkt i en av läsesalarna på
Försäkringskassans huvudkontor, men är även tänkt att kunna anpassas till andra aktivitetsbaserade flexkontor som har en lugn eller tyst zon. Det som idag kallas för en läsesal kommer i gestaltningsförslaget att benämnas som en lugn zon.
Enligt Sören Teljevik (2020) så sitter de anställda på huvudkontoret majoriteten av sin tid på en och samma plats och varierar därför inte sin arbetsplats efter
arbetsuppgifters behov i någon större grad. Från intervjun med Bodin Danielsson och enligt Haapakangas (2018) så framkommer det att det är viktigt och med närhet och tillgänglighet mellan olika arbetsplatser i ett aktivitetsbaserat flexkontor, för att med lätthet kunna byta från en mer aktiv zon till en lugn och omvänt. Detta
framkom även från frågeformuläret där några av användarna påpekade att de inte får vara en för hög tröskel att ta sig till zonen, för då blir det inte av även om det finns behov av en lugn arbetsplats. Av denna anledning så bör dessa lugna zoner vara utspridda i kontorslokalerna och inte samlade på en och samma våning.
29
Namnet idag på rummet läsesal antyder på ett rum dit de anställda kan gå för att läsa. Men trots detta så finns det endast en form utav arbetsplats bestående av datorplatser. Från frågeformuläret framgick det att flera av de anställda på
Energimyndigheten använder zonen för just läsning och för att slappna av. I likhet så tar Falkman upp att det bör finnas en variation mellan mer ergonomiska
arbetsplatser och mer avslappnade möbler som soffor och fåtöljer för läsning. I figur 15 så kan gestaltningsförslaget ses ovanifrån med olika sittmöjligheter utplacerade så att användaren själv kan välja och variera sin arbetsplats.
De dominerande formelementen är böjda och runda former i gestaltningsförslagets inredning, som en del i att symbolisera en avslappnad och dämpad miljö. Som både Dazkir & Read (2012) samt Madani Nejad (2007) skriver så kan böjda former skapa positiva fördelar genom att uppfattas som mer trevliga, avslappnande och lugnande. Detta återkom också i frågeformuläret som visade på att användarna övervägande tyckte att runda former kommunicerar eller till viss del kommunicerar en lugn zon.
Figur 16: De avskilda båsen.
De runda formerna har också använts som avskiljare för att skapa rum i rummet, som kan ses i figur 15. Som Becker (2005, s. 32) skriver så kräver zonindelning en mångfald av olika arbetsstilar och den varierade utformningen av arbetsplatser i gestaltningsförslaget har skapats i syfte att stödja detta. De avskilda båsen i figur 16 är nästan helt omslutna av en rundad skärmvägg med ljudabsorberande material,
30
som både stänger ute ljudintryck och synintryck för att minska distraktionsmoment. De semi-avskilda datorplatserna i figur 17 skärmar av bakåt och till viss del åt sidorna med en böjd skärm inkluderad i sittplatsen. Båda dessa platser är anpassade för arbete vid dator, men med varierad utformning.
Figur 17: De semi-avskilda datorplatserna.
31
Gestaltningsförslaget inkluderar också två platser för läsning och avslappning. De semi-avskilda platserna för läsning i figur 18 är omslutande fåtöljer som minskar synintryck, men också delvis ljudintryck. En rundad soffa i figur 19 är den mest öppna platsen i den lugna zonen, men som Ching & Binggeli (2012, s. 96) menar på genom dess rundhet utrycker en mjukhet. Där kan de anställda sätta sig ner och ta det lugnt eller arbeta.
Figur 19: Den rundade soffan för läsning och avslappning.
Färg och materialval i gestaltningsförslaget har valts för att symbolisera en
avslappnad och lugn miljö. Naturnära färger är dominerande vilket tydligt visades på genom frågeformuläret kommunicerar en lugn zon. Grönt förekommer både på draperierna längs väggen, samt på avskärmningar runt båsen. Det är en färg som Kaya & Epps (2004) menar på kan framkallar känslor som lugn och frid, liksom färgen blå då de har kopplingar till naturen och utomhus. Färgerna är också ljusare med mindre mättnad för att uppfattas som trevliga och positiva, och går mot en varmare färgskala.
Lika som i färgvalen så har naturnära material inkluderats i gestaltningsförslaget med träbord och några växter. Trä är ett material som vi tenderar att uppleva som varmt vid beröring och som medför positiva känslor som mysighet och trivsamhet (Hekkert & Karana 2014, s. 8). Den lugna zonen ska vara en plats där användarna trivs att vara i så att dess användning ökar och känslan av mysigt är en del i att
32
kommunicera behoven av avslappning och återhämtning som framkom i
frågeformuläret. Längs väggarna hänger draperier och samtliga avskärmare och sittmöjligheter är av textilier som ska bidra till komfort och vara ljuddämpande. Golvet täcks också av en heltäckningsmatta för att minska ljud från gång. Den mjuka miljön har skapats i syfte att tolkas som en mysig och trivsam plats som bjuder in till lugna aktiviteter.
Figur 20: En naturnära färgskala med mycket textilier.
Ur en tillgänglighetsaspekt så har två av de avskilda båsen anpassats för rullstolar. Bodin m.fl. (2017, s. 248–249) beskriver att dörröppningar bör vara minst 800 mm breda och att ett rullstols vändmått är 1300 mm på en grundläggande nivå. Utefter dessa mått har båsen utformats för att tillgängliggöra avskilda ytor och stödja behov av koncentration för anställda som är rullstolsburna, se figur 21. Samtliga av borden i båsen har höj- och sänkbara bord, vilket både har positiva ergonomiska egenskaper eftersom det möjliggör att variera sin arbetsposition från sittande till stående. Men det har också en positiv fördel till att kunna anpassa bordshöjd i sittande position för varje enskild individ.
33
34
Diskussion
I det här kapitlet så diskuteras svar på de frågeställningar som tidigare ställts i detta arbete, utifrån insamlad empiri och tidigare forskning.
Frågeställningarna för detta arbete var: Vilka behov har användare som arbetar i ett aktivitetsbaserat flexkontor i en lugn zon? Hur kan teorier inom visuell retorik tillämpas i ett rumsligt sammanhang på Försäkringskassas aktivitetsbaserade arbetsplats för att kommunicera en lugn zons funktioner?
Syftet med undersökningen var att undersöka rumsliga behov som finns i en lugn zon och hur en lugn ytan på en arbetsplats kan kommunicera dess användande och funktioner, med utgångspunkt i ett aktivitetsbaserat arbetssätt på
Försäkringskassans huvudkontor i Stockholm. Utifrån den insamlade empirin så visade resultaten på att behoven i en lugn zon ser lite olika ut, vilket visar på att vi alla människor har olika behov och förutsättningar. Vissa menade på att de
använder zonen för avslappning, medan andra för att koncentrera sig utan
distraktionsmoment. Även fast studien visade på att alla inte har samma behov av att sitta i de lugna miljöerna så tror jag, i likhet med vad Lid Falkman menar på, att de lugna zonerna alltid behöver finnas. Kanske förändras de anställdas
arbetsuppgifter med tiden, som ställer andra krav och förutsättningar och de vore då synd om möjligheten till en lugn zon inte finns.
Färg, form och material var också något som togs upp i frågeformuläret för att se vad respondenterna ansåg kommunicera en lugn zon. Möjligen så tror jag att dessa svar kan ha påverkats av dagens trender och att det skulle kunna ge andra svar om frågorna ställdes ett antal år framåt eller bakåt i tiden. Men samtidigt så hade svaren flera kopplingar till naturen som inte förändras i någon stor grad över tid. Utifrån tidigare forskning, analyser och tolkningar av den insamlade empirin och från teorier inom visuell retorik så skapades ett lösningsförslag som både möjliggör olika former av avskildhet och sittmöjligheter och som stödjer förståelse för den lugna zonens olika funktioner. Viktigt var att inte skapa en miljö som medför onödiga distraktionsmoment eller som framkallar negativa känslor som ledsamhet. Blå är exempelvis en färg som användes sparsamt i gestaltningen, då färgen enligt en studie av Kaya & Epps (2004) både kan framkalla positiva, lugna och rofyllda känslor kopplade till naturen, men samtidigt kopplas till sorg och depression. Genom att både främja olika behov som finns i en lugn zon och därmed skapa en mer inkluderande utformning, samt att genom form, färg och material visuellt symbolisera den lugna zonens egenskaper skulle det kunna stödja en ökad
35
inredningen, till en miljö som mer stödjer zonens syfte. Vidare hade
undersökningar som inkluderar de anställda på Försäkringskassans huvudkontor kunna utföras för att se mer specifika behov kopplade till deras arbetsuppgifter. Något som varit centralt i arbetet är de tre punkter som Foss (2005, s. 144) menar på krävs för att visuella bilder ska bli visuell retorik, att de ska vara symboliskt, involvera mänsklig inblandning och visas för en publik i syfte att kommunicera med denne. Att inkludera användare i processen var därför viktigt för att arbetet, och vidare hade denna del kunnat vidgas och inkludera fler personer. På grund av det lägre antalet deltagare i metodarbetet så har jag varit försiktig med att dra generella slutsatser, men tillsammans med tidigare forskning så kan kopplingar emellan dem göras. Foss (2005 s. 143) menar på att visuella objekt kan fungera som en kommunikativ artefakt och att mänskliga upplevelser som är
flerdimensionella, dynamiska och rumsligt orienterade kan med hjälp av visuella medel kommunicera till en betraktare utan att skriva eller tala. Med hjälp av visuella element som form, färg och material var syftet att kommunicera
användandet av den lugna zonen. Egenskaper som var centrala för gestaltningen var lugnande, fridfull, trevlig och avslappnande. Men eftersom
gestaltningsförslaget i denna studie inte testades på användargruppen så kan jag inte dra några slutsatser om att de olika visuella elementen i praktiken
kommunicerar den lugna zonens funktioner. Däremot så har designen, utifrån teori och empiri från metoder med användare och sakkunniga, utformas i syfte att möjliggöra detta.
Tillgänglighet anser jag vara en viktig del i kontorsmiljöer, som jag hade önskat lägga större fokus vid i detta arbete. Men denna studie hade en begränsad tidsåtgång och därför så berördes denna del endast till viss del. Genom att
exempelvis anpassa delar av designen efter en rullstols vändmått och tillräcklig stor bredd på passager för att vara åtkomligt för rullstolsburna personer eller att
möjliggöra till större avskildhet för personer med exempelvis
koncentrationssvårigheter så kan jag ändå säga att tillgänglighet varit en del av detta arbete. Men ämnet var heller inte huvudfokus i arbetet, utan en del i att stödja behov hos användare. En vidare studie hade kunnat undersöka detta djupare. Ett förslag till fortsatt forskning är att utvärdera långsidiga effekter av de lugna zonerna och dess påverkan av tillgänglighet och närhet till zonen i förhållande till andra arbetsplatser. Ett annat förslag är att vidare forska om hur arkitekturen, inredningen och rummet tillsammans kan kommunicerar olika zoners användning. Genom att ha deltagande design som ett perspektiv genom designprocessen och inkludera användare av aktivitetsbaserade flexkontor så kan deras perspektiv, idéer och preferenser vara en del av forskningen. För i slutändan så är det medarbetarna som kommer använda sig av kontoret.
36