Genom att använda mig av Goodlads läroplansteori fångas de ovanstående läroplansnivåerna i en modell över de framträdelseformer som läroplanens substantiella27 sida kan anta inom skolsystemet (Goodlad, m.fl., 1979).
Goodlad skiljer mellan fem typer av läroplaner, eller ”läroplanens fem ansikten”, som Bjørg Brandtzæg Gundem (1997) kallar dem. Enligt henne representerar Goodlads läroplansteori ”ett läroplansteoretiskt begreppssystem för analys och förståelse” (ss. 253-254) av läroplanens olika dimensioner. Jag håller med henne i detta, men menar också, precis som Goodlad och hans medarbetare, att teorin även kan utgöra en utgångspunkt för att ringa in vad det är som skall studeras. Det är främst i den funktionen som Goodlads teori eller begreppssystem är av intresse för mig. Enligt Goodlad är läroplanens framträdelseformer följande:
x Den ideologiska läroplanen, eller idéernas läroplan (”Ideological Curricula”).28
x Den formella läroplanen (”Formal Curricula”).
x Den uppfattade läroplanen (”Perceived Curricula”).
x Den operationaliserade läroplanen (”Operational Curricula”).
x Den upplevda läroplanen (”Experiential Curricula”).
Den ideologiska läroplanen29, eller idéernas läroplan, utformas på det abstrakta planet, som en konsekvens av samhällspolitiska och pedagogiska idéströmningar och diskussioner på olika nivåer. Läroplanens ideologiska framträdelseform uppstår ur ideologiska planeringsprocesser, vilka påverkas av traditioner och ”kulturarv” samt av strömningar som ligger i tiden. I den ideologiska läroplanen finns det alltid tankar kring hur en ideal läroplan
27 Med läroplanens substantiella sida avser Goodlad det som vi spontant och vanligtvis förknippar med läroplaner, det vill säga mål för undervisningen, stoff, arbetssätt, läromedel och utvärderingsanvisningar.
Enligt Goodlad utgör detta en av läroplanens ”verkligheter”. De två övriga verkligheterna är det sociopolitiska och det tekniskt-professionella området (Goodlad, m.fl., 1979).
28 Begreppet ”ideological curricula” tarvar sin förklaring. Goodlad själv (a.a., s. 59) skriver att det finns en fara i att använda detta begrepp. Själv har han skapat nya termer med hjälp av alternativ stavning, som ideaistic och ideational, för att beteckna att det han avser är att utvecklingen av denna typ av läroplan är sedd av den som konstruerat den som den ideala eller exemplariska läroplanen, men av olika anledningar så suddas denna stämpel ut under resans gång och det är endast den ideologiska dimensionen som kvarstår.
29 Begreppen den ideologiska läroplanen, den ideala och idéernas läroplans använder jag som synonyma begrepp.
skall vara, till exempel en ökad ämnesfokusering (jfr läroplanskod, Lundgren, 1979/81; läroplansdiskurs, Øzerk, 1999). Idéernas läroplan genomförs aldrig i ren form, utan måste vägas mot en rad sociopolitiska överväganden och vad som är realiserbart i praktiken. Alla samhällsgrupper är heller inte delaktiga i den diskussion som förs, vilket medför att inte alla gruppers, till exempel minoritetsgruppers, intressen blir verbaliserade (Øzerk, 1999). Förarbetena till den formella läroplanen, till exempel ”Skola för bildning” (SOU 1992:94) och ”En ny läroplan” (Prop. 1992/93:220) är exempel på idéernas läroplan.
Den formella läroplanen är ett skrivet dokument som fått ett officiellt godkännande och således är sanktionerad. ”It is in the formal curriculum that society’s interests usually are embedded” (Goodlad, m.fl., 1979, s. 61).
De trossatser, värden och attityder som samhället, eller en dominerande grupp i samhället, vill att de unga skall förvärva kommer troligen fram vid en analys av den formella läroplanen. Däremot är den inte till alla delar i överensstämmelse med den ideala läroplanen (idéernas läroplan). Den formella läroplanen är en kompromissprodukt (jfr Englund, 1996a), vilket innebär att även bland dem som stått för idéerna finns det olika tolkningar.
Denna kompromissprodukt kan sägas ”ge uttryck för en kollektiv uppfattning om vilka kunskaper och värderingar som är viktiga och riktiga att överföra till nästa generation” (Lundgren, 1996, s. 4). Samtidigt är det inte ointressant vilka som sitter vid makten, eftersom premisserna ges utifrån ett maktinnehav (Øzerk, 1999). Den nu aktuella formella läroplanen för grundskolan i Sverige är som bekant Lpo 9430. Detta dokument utgör en del av den formella läroplanen, men även kursplaner, timplaner och lokala arbetsplaner brukar ingå här31. Genom att granska vilket innehåll som eleverna skall studera, snarare än målen för studierna, kommer man närmare vad som är skolans tilltänkta uppgift (Goodlad, m.fl., 1979). Fördelning av tid mellan ämnen, vilka ämnen som är obligatoriska respektive frivilliga utgör exempel på hur man kan komma åt intentioner som annars inte uttrycks explicit (Øzerk, 1999). Samtidigt är timplaner exempel på så kallade ramfaktorer som sätter gränser för den pedagogiska processen (Dahllöf, 1999; Lundgren, 1984).
Med den uppfattade läroplanen avses hur olika personer och grupper uppfattar den formella läroplanen, med andra ord hur läroplanen är representerad i tankarna hos till exempel administratörer i skolsektorn och hos lärarna. Goodlad själv uttrycker det på följande sätt: ”Perceived curricula are curricula of mind” (Goodlad, m.fl., 1979, s. 61). Föräldrar, lärare, elever och politiker på lokal nivå tolkar den formella läroplanen på olika sätt beroende av bland annat olika traditioner och erfarenheter. Då det
30 Lpo 94 reviderades 1998.
31 I den senaste läroplanen ingår endast övergripande mål- och riktlinjer. Kursplaner och timplaner utgör egna dokument ( SOU 1992:94, s. 141).
exempelvis uppstår missnöje från föräldrarna utifrån vad skolan erbjuder kan detta bero på bristande kommunikation och att man de facto inte vet vad som försiggår i skolan i stället för att man till synes önskar något annat innehåll.
Hur man lokalt, på kommunal nivå, tolkar läroplanen har betydelse för de skolplaner som upprättas. Dessa utgör i sin tur ofta en ”förtolkning” av läroplanens intentioner. De lokala arbetsplanerna utgör exempel på hur lärare och skolledning tolkat läroplanen och de olika direktiven. Läroplanens lokala så kallade sociopolitiska32 verklighet (Goodlad, m.fl., 1979) inkluderas här.
Den operationaliserade läroplanen är den läroplan som kommer till uttryck i den undervisning och övriga verksamhet som kontinuerligt pågår i klassrummet och annorstädes på skolorna. Den operationaliserade läro-planen är ett resultat av hur läraren uppfattar läroläro-planen och hur hon eller han gestaltar denna läroplan i det vardagliga arbetet. Det kan vara stor diskrepans mellan vad läraren uppfattar som ”sin” läroplan och den konkreta undervisningen. Olika lärares undervisning inom samma ämne, men också samma lärares undervisning vid olika tillfällen, kan också se mycket olika ut. Detta har sin grund i att dels tolkar och förstår olika lärare läroplanen på olika sätt, dels påverkar den konkreta undervisningssituationen med olika elever vilket utfallet blir. Även läromedel, som i sin tur erbjuder olika tolkningar, bidrar till olikheterna. Med andra ord är den operationaliserade läroplanen detsamma som det som faktiskt sker i undervisningen. Vad som sker bestäms inte ensidigt av lärarna. Operationaliseringen är beroende av såväl elevgrupperna som av resurser och andra ramfaktorer (exempelvis timplaner). Den operationaliserade läroplanen utgör läroplanen som praktik, det vill säga läroplanen som tekniskt-professionellt33 område. I detta ingår de mänskliga och materiella möjligheter och resurser, vilka inkluderar ramfaktorer på såväl nationell som lokal nivå.
Med den upplevda läroplanen avses vad elever (och i viss mån lärare) uppfattar och lär sig som konsekvens av undervisningen, det vill säga lärande av såväl kognitiv, emotionell som social art, men även färdighets- och upplevelsemässigt lärande. Hur eleven upplever undervisningen är dels beroende av lärarens tolkning och implementering, dels av den egna bakgrunden, intressen och tolkningar (Goodlad, m.fl., 1979). Också ”the hidden curriculum” (Jackson, 1968/1990) eller den ”dolda läroplanen”
(Broady, 1981) är en del av elevernas lärande. Elevernas upplevelse av läroplanen och vilka möjligheter som ges för att de skall uppnå målen i den
32 Det som betraktas som det sociopolitiska området är läroplanen i sitt samhälleliga sammanhang, inkluderande de samhälleliga motiveringarna till läroplanens mål, val av lärostoff och arbetsmetoder.
Syftet med läroplansförändringen räknas också hit. Den lokala sociopolitiska kontexten och elevernas individuella kontext måste beaktas vid det lokala läroplansarbetet (Goodlad, m.fl., 1979).
33 Detta område utgör läroplanens tredje så kallade verklighet.
formella läroplanen blir centrala undersökningsområden inom denna läroplansdomän liksom elevernas uppfattningar om målens relevans, det vill säga. socialisationsinnehållet, samt vad de upplever att de lärt sig av stort intresse. Även hur lärandet utvärderas kan vara föremål för undersökning – till exempel utifrån vilka mål och kriterier betyg sätts och hur elevers och lärares uppfattningar om måluppfyllelse samvarierar.
Hur ser då förhållandet mellan de olika läroplansnivåerna ut? Förhållandet mellan dem är inte sådant att man med automatik kan hävda att varje
”underliggande” nivå är en fullständig underkategori till den närmast övre nivån. Det uppstår skillnader mellan nivåerna – bland annat till följd av att delar av den formella läroplanen inte uppfattas av skolan och/eller lärarna, eller att delar av den uppfattade läroplanen inte operationaliseras. Det är heller inte så att eleverna upplever allt det som det är tänkt att de skall uppleva. Budskapet från läraren förblir ibland dolt eller omtolkas till något annat. Till detta kommer den ovan nämnda dolda läroplanen (Øzerk, 1999).
Goodlads begreppssystem avseende läroplanens olika framträdelseformer utgör en ram för avhandlingens fortsatta uppläggning. Denna teori ensam är dock inte tillräcklig. Om den däremot kombineras med någon av de läroplansteoretiska ansatser som vuxit fram i Sverige är det möjligt att finna redskap för att analysera läroplansdokument.