Gott mot ont

New York Times

Ett annat sätt att skapa identifikationsmöjlighet i form av vi och dom är genom oppositionen mellan gott och ont. Denna diskurs blir framträdande framförallt i artiklar där det talas om 172 _DN:4. 173 _DN:4. 174 DN:1. 175 _DN:1.

48

talibanerna och konkret krigföring.176 I en artikel177 framförs information om en bombning i rubriken ”Cykelbombare dödar 4 och skadar 31 i östra Afghanistan”. Ingressen utvecklar denna information genom att framställa hur den senaste tidens våldsamheter påverkar NATO. På så vis uppbyggs artikelns huvudtema om ett självmordsattentat som dödat och skadat civila afghaner och artikelns sekundära tema som handlar om internationella militärernas situation i och med det ökande våldet. Det sekundära temat framställs framförallt i artikelns sista del där information så som ”Militärer har utkämpat många attacker nyligen, en påminnelse om det massiva och växande våldet […]” och ”Antalet civila och militära offer har detta år varit det högsta sedan 2001 ” […]”. Dessa citat är inte enbart en del av det sekundära temat, det sista citatets omnämnande av civila och militära tillsammans gör att de framställs som jämbördiga i rollen som offer för de ondas våld vilket är den globala koherensens mening. I denna kontext framställs talibanerna tydligt som den onda kraften. ”Blodstänkta sandaler sågs liggande nära platsen för explosionen […] Talibanernas talesman […] sa att den kompromisslösa Islamistgruppen hade genomfört attacken […]” Först dramatiseras händelsen genom den deskriptiva bilden av ”blodstänkta sandaler” sedan kopplas det till talibanerna som en orsak till situationen. Att talibanerna beskrivs som en kompromisslös Islamistgrupp förstärker konstruktionen av dessa som dom andra och dom onda. Det kan antas vara en förstärkt uppfattning då synen på islamism har förändrats mycket de senaste åren, kanske speciellt efter attackerna 9/11. På många håll i världen finns tendenser till negativa och förutfattade meningar om sammankopplingar mellan den muslimska religionen, kulturen och extremister.

Ytterligare ett exempel är en artikel i vilken talibanerna framställs som djur som ska utrotas av den utländska militären, medan de senare framställs som förluster vid händelse av dödsfall: ”Allierade styrkor kan ha dödat mer än 40 rebeller i ett svep […] en operation som såg den värsta förlusten av allierade […].178 Alltså, de dödade konstrueras olika beroende på om det handlar om rebellerna eller om de allierade. Ordvalet i ett svep, framställer dödandet av rebellerna som något positivt när det sker med hög effektivitet. När det gäller militära dödsfall väljer man istället att uttrycka det som förluster, alltså som något negativt. Konstruktionen av talibanerna som den onda kraften förstärks i texten när det beskrivs att målet med operationen var att ”utrota talibanrebeller”. Ordvalet utrota är en del av en

176

NYT:1,7. 177 _NYT:7. 178 _NYT:1.

49

avhumaniserande diskurs som karakteriserar talibanerna utan värde och framställer dem som de onda och en ohyra. Talibanerna framställs på liknande vis då det i samma artikel talas om ett bombattentat mot en ISAF trupp. Här skrivs det ”en hemmagjord bomb dödade en ISAF servicearbetare […]”. Informationen om att det var en hemmagjord bomb och det faktum att det var en servicemedarbetare som dog är överflödig information. Dock är det ordval som bygger diskursen om talibanerna som barbariska. De framställs som primitiva då deras bomber inte är producerade enligt moderna konstruktioner och de dödar en servicemedlem, alltså någon som inte tillhör den offensiva militären. Därmed konstrueras deras egenskaper genom dessa diskurser som desperata med vilja att, oavsett medel och offer, döda. När denna framställning av de onda ges i motsättning till internationella trupper, de som är förluster och offer för de ondas våld och som kämpar för att utrota dessa, framstår de internationella trupperna som den goda sidan.

Talibanerna framställs även som dom andra i artiklar där talibanernas talesman används som källa.179 I dessa artiklar konstrueras bilden av talibanerna som hänsynslösa och våldsamma då de beskrivs ha spritt sitt våld till tidigare fredliga områden i landet och då de ”oavsett vilken strategi eller tidplan de [utländska trupper] antar, kommer det inte ha någon inverkan på våra påtryckningar.”. Dvs. att deras våld har redan trappats upp, ”spridit sig till fredliga delar av landet” och kommer fortsätta göra så utan hänsyn till de utländska truppernas framtida tillvägagångssätt. Detta uttrycks samtidigt som det i artiklarna talas om ”västerländska styrkor med intresse att söka finna en förhandlande lösning på konflikten” eller i textsammanhang där NATO och den amerikanska truppen är framträdande aktörer. Därmed konstrueras ett motsatsförhållande i vilket det är naturligare att identifiera sig med NATO, amerikanska trupper eller en västerländsk styrka än med de hänsynslösa talibanerna.

Dagens Nyheter

På olika sätt skapas i vissa av artiklarna180 en motsättning mellan det goda och det onda. Det goda Väst emot de onda motståndargrupperna i Afghanistan skapas genom framställningar av motståndarens fula spel och deras ociviliserade sätt att föra krig. Exempel hittar vi i en artikel som rapporterar om att talibaner stulit uniformer från den afghanska armén. Sedan har de, iklädda dessa, gått till attack mot en NATO-bas. I samma artikel181 finns överflödig

179 _NYT:3,6. 180 _DN:2,5. 181 _DN:1.

50

information som berättar om ett annat dödligt attentat med flera dödsfall. ”[...] en hög polisofficer och nio civila, varav tre barn, när en sprängladdning fastsatt på en motorcykel exploderade […]. I relation till huvudtemat så framstår detta som irrelevant eftersom att det explicit inte knyts samman med resten av texten, dvs. det nämns inte hur detta har med problemet med stulna uniformer att göra. Artikelns huvudtema är att talibaner attackerar utländska trupper iförda stulna uniformer, och skapas genom rubriken ”Stulna uniformer användes vid dödlig attack” och ingressens första mening ”Iförda afghanska arméuniformer testar afghanska talibaner de utländska trupperna […]. Istället bidrar den överflödiga

informationen till artikelns globala koherens som är att motståndarna är hänsynslösa, skyr inga medel och använder sig av ojust taktik.

De onda får även utgöras av USA i en artikel där de sätts i motsatsförhållande till

fredsstyrkan ISAF som framstår som det goda. Redan i rubriken skiljer man på dessa två aktörer genom att skriva att ”Amerikansk terroroperation blev ett med fredsstyrkor”. Här anger man explicit att terroroperationen är USA:s. Vidare skriver man att ”Operation

Enduring Freedom, OEF, är en del i USA:s krig mot den globala terrorismen.” Vidare är OEF ”Ett krigförande förband” vars uppgift från början var att ”döda”. I artikeln säger en källa att OEF fört ett krig med ”enorma övergrepp” där man bombat byar och dödat civila. ISAF framstår här som en motsats till detta med sitt från början ”traditionellt fredsframtvingande uppdrag” och dessutom ”vilar på ett FN-mandat.182