Gränser mellan privat och professionellt

Under intervjuerna framkom olika historier om hur de tio respondenterna gjort plats i sitt hem för att kunna sköta sitt jobb hemifrån via virtuella möten. Några respondenter beskrev att arbetsmiljön och det privata i hemmet mer och mer flöt ihop till ett. Utmärkande för denna diskussion var svårigheten att låta de två miljöerna finnas på samma yta utan att någon skulle ta över. Majoriteten av respondenterna menade att arbetet i det virtuella teamet hade gett en ökad flexibilitet i arbetet. R9 och R5 uttryckte att det nya arbetssättet gav dem möjligheten att ordna saker i hemmet när det var ljust, eller göra något privat ärende för att sedan jobba in den tiden på kvällen istället. På frågan om respondenterna upplevde att gränsen mellan jobb och privat påverkats framkom att majoriteten av respondenterna upplevde att gränsen mellan det privata och det professionella allt mer suddats ut. R3, R8, R9, och R10 beskrev dock inte det som något egentligt större problem än så länge. Några av respondenterna hade upparbetade rutiner för att försöka skilja de olika miljöerna åt. R7 menade att det var svårt att få in en rutin i vardagen när kontoret och hemmet blivit samma yta. R7 uttryckte att eftersom hen inte gick hem när hen slutade var det lätt att jobbet flöt ihop med fritiden. För att skapa en gräns mellan jobbet och fritiden hade R7 en strategi att direkt efter jobbet gå ut från lägenheten en liten runda. Även R6 menade att hen hade testat att innan jobbet gå ut och gå en runda för att komma igång och få en

tydligare start på arbetsdagen. På samma sätt fast under arbetsdagen tyckte R2 att gränserna kunde bli uppluckrade, R2 poängterade dock att detta inte påverkat hen negativt i någon större utsträckning. R2 beskrev att man hoppar in och ut i arbetet på ett annat sätt än vad man gör på kontoret. R6 barn var ibland hemma under dagen på grund av att de var snuviga, R6 beskrev att det varit väldigt svårt i distansarbetet att skilja på privatliv och professionellt liv. Under en period aktiverade R6 sina notiser på chatten i sin privata mobil för att kunna vara mer

tillgänglig. Att få notiser från jobbet i den privata telefonen samtidigt som hen satt och pratade med barnen upplevde R6 som väldigt stressigt och menade att det för hen var väldigt viktigt att stänga av notiserna när hen går från jobbet.

Det som jag har tyckt är svårast är att särskilja privatliv och professionellt liv. Det blir en miljö där allt är integrerat och det är svårt att skilja på dem. Jag känner mig ineffektiv på dagen och sen känner jag mig trött på kvällen. Jag tror jag känner mig mer trött av de här digitala mötena än de fysiska mötena, jag vet faktiskt inte varför.

Respondent 6

R3 hade i början av distansarbetet inte någon rutin eller strategi för att skilja på privat och professionellt. Men efter några veckor av att ha kontoret hemma bestämde hen sig för att varje dag när hen slutade jobbet skulle hen plocka undan datorskärmen för att inte behöva se arbetet på sin fritid. Tidigare när R3 inte plockade undan datorn kändes det som att privat och arbete flöt in i varandra. Dessutom hände det att R3 ibland på kvällarna började arbeta igen. Även R8 som numera alltid hade sitt kontor med sin stora datorskärm på köksbordet berättade att det kunde hända att hen ibland började arbeta på kvällen trots att hen gått från kontoret. R8 menade att hen saknade omställningen från privat till jobb som sker i bilen påväg till arbetet. R4 menade att det var viktigt att försöka skilja på arbete och privatliv genom att bland annat skapa en tydlig rutin innan arbetet, detta i likhet med vad R3, R6 och R7 menade. När dagen var slut plockade R4 alltid undan datorn för att hen skulle slippa se den när hen inte arbetade. Samtidigt beskrev R4 att det var lättare att sitta över på jobbet i det virtuella teamet än tidigare eftersom hen inte hade någon buss att passa efter arbetet. R5 beskrev att hen aldrig skulle kunna jobba över då hen inte får något för det i form av tid eller pengar. Under tiden för distansjobbet beskrev R5 att hen alltid var noga med att stänga ner och plocka undan kontoret. R5 beskrev att hen aldrig skulle ladda ner något av kommunikationsverktygen till sin privata telefon, däremot vet hen att flera kollegor har gjort det för att kunna kommunicera även utanför kontorstid om saker som rör jobbet.

4.4.2

Motivation

Alla respondenter förutom två tyckte att motivationen hade påverkats på något sätt. Sju respondenter menade att motivationen påverkats negativt, R5 däremot tyckte att den påverkats positivt. Några pekade på att teamet inte längre kändes lika starkt som ett team vilket påverkade motivationen negativt. R7 saknade det sociala utbytet som fanns på kontoret och känslan av att tillhöra ett team. R7 satt tidigare bredvid utvecklarna, hen menade att arbetsplatsen på kontoret skapade en känsla av att skapa något tillsammans och att det i sig gav motivation för att man kände att man tillhörde ett team. Flera respondenter menade att ”vi-känslan” som tidigare funnits inte var lika stark i det virtuella teamet. R8 menade att motivationen påverkats negativt av att jobba i virtuella team. Samtidigt betonade R8 att även i det fysiska kontoret ändrades dagsformen och motivationen. R8 saknade surret som fanns i det öppna kontorslandskapet där det alltid hände något. R8 upplevde att det var svårare att komma igång och motivera sig själv hemma. Även R1 kände att motivationen minskat ju längre tiden gått med distansarbete. R1 belyste att det var omotiverade att inte få miljöombyte och att inte få något socialt utbyte med kollegorna. R3 berättade att företaget haft pulsmätning för att mäta hur motivationen legat bland anställda och att det hade visat en nedåtgående trend. Företaget hade agerat på siffrorna och frågat hur de skulle kunna arbeta proaktivt med motivationen. R3 trodde dock inte att det var det virtuella arbetssättet som påverkat motivationen negativt utan trodde att det var

omständigheterna med pandemin som påverkat R3 sinnesstämning och motivation negativt.R4 uttryckte likt R1 att hen saknade det sociala umgänget väldigt mycket, R4 menade att utan det sociala på kontoret får hen inte samma motivation till arbetet. Vidare tror R4 att människor behöver ses fysiskt för att få motivation i arbetet. R4 menade att det inte blir lika personligt i mail, chattar eller virtuella videomöten som det kan bli i ett fysiskt möte. Dessutom menade R4 att man i det virtuella arbetssättet inte får de naturliga avbrotten med kollegorna på samma sätt där man går och tar en kaffe tillsammans. R4 tyckte likt R1 och R7 att det var svårt att känna att man arbetade som ett team. R4 beskrev att de hade olika chattar med kollegorna där de försökte skriva och peppa varandra och dela inspiration. R5, R9 och R10 tyckte inte som resterande att motivationen hade påverkats negativt av att arbeta hemma. R5 betonade dock att det kanske hade påverkat motivationen negativt om hen varit hemma längre än tre månader. R5 tyckte snarare att det varit motiverande att arbeta hemma, R5 menade att det var lättare att gå upp och sätta sig vid datorn än att behöva skynda iväg till jobbet för att vara där i tid. R9 och R10 tyckte inte att motivationen hade förändrats nämnvärt åt något håll i det virtuella arbetssättet jämfört med det kontorsbunda. R6 tyckte likt R2, R1, R3, R4 och R7 att det varit svårare att motivera sig själv. R6 trodde det berodde på att det var lättare att ducka för uppgifter och att prokrastinera när arbetet var i ett virtuellt team.