Gränser

7.5.1 Kuratorernas grundsyn kring rollens gränser

När det kommer till gränser för rollen säger två av kuratorerna initialt att de är något osäkra på om och hur de avgränsar sig. Därefter menar den ena kuratorn att i hennes tjänst, så är avgränsningarna kopplade till rektors avgränsningar på vad arbetet ska innehålla och på vad hen inte ska ta över, till exempelvis ifyllande av blanketter och avslagsbeslut. Den andra

25

kuratorn menar att för hen är avgränsningarna kopplade till att helt enkelt göra andra myndigheters arbete på grund av att de inte gör det eller inte förklarar ett avslag för eleven, specifikt då kring ekonomi. Hen konstaterar även att elevens ekonomiska situation ger/gör avgränsningen i arbetet, för om eleven skulle behöva oroa sig för ekonomin skulle denne inte kunna koncentrera sig på sina studier. Dessa två kuratorer har samma målgrupp av elever, vilket kan ligga till grund för hur de ser på sin roll och dess svårigheter kring avgränsningar. De andra två kuratorerna menar att det inte är ett problem med gränser för rollen. Den ena utvecklar sina tankar genom att konstatera att hen inte tar undervisningsfrågor med eleven och ber att få träffa nya lärare för att förklara kuratorsrollen för dem. Hen uttrycker det så här:

Ja, ( … ), jag kan vara väldigt noga med att säga att är det någon elev som till exempel har frågor om undervisningen. Då är det ingen ide att de pratar med mig. Jag börjar med att säga att jag förstår dem, men att jag inte förstår dem. Så det är ingen ide att prata undervisning med mig. (Informantens namn utelämnas här av etiska skäl) Den andra kuratorn förklarar sitt ställningstagande med att gränser inte är ett problem inom vuxenutbildningen och hänvisar då både till att det finns olika yrkesgrupper; lärare,

städpersonal och vaktmästeri, men också till att hen presenterar sig i klassrummen och tar eventuella svårigheter direkt i arbetslagen, i handledning med dem. Detta menar hon gör att rollen inte har svårigheter i sina gränser. Vad som utgör grunden för att dessa två kuratorer inte upplever svårigheter, kring gränser för rollen, är något svårare att avgöra, men troligtvis är det så att dessa två kuratorers mer liknande målgrupper av elever, har en inverkan här. Från ovan grundsyn visas hur handlingsutrymmet åter både påverkas, begränsas och ges av organisationen och hur den enskilde socialarbetaren därefter behöver välja hur hen ska använda det. Det verkar framförallt som att handlingarna inom handlingsutrymmets är olika stort för kuratorn beroende på organisationstillhörighet och att handlingsutrymmet har blivit organisationsunikt för några av dem. Enligt teorin handlar inte handlingsutrymme egentligen om något som kan kategoriseras som dåligt eller bra, utan ska ses som sammanvägning av ansvar att fatta beslut, rutiner samt bedömningar. Det tycks som att både organisationerna och socialarbetaren som arbetar inom den, har olika förutsättningar, vilket även det kan vara ingående faktorer för att förklara skillnaderna i handlingsutrymmet. Det tycks även som att de kuratorer som uppger svårigheter med rollens gränser möter det som i teorin benämns som att i det sociala arbetets praktik, ibland inte få förutsättningarna för att kunna möta de olika behov och händelser som finns i arbetet. För både de kuratorer som upplever svårigheter för rollens gränser och de som inte upplever det, menar teorin att faktorer som påverkar graden av handlingsutrymmet kan vara traditioner, individfaktorer, rutiner, professionstolkningar,

samspelet klient – socialarbetare samt lagar och regler. Vad som påverkar vad och hur, för kuratorerna är svårt att avgöra, dock verkar det möjligtvis vara ett samspel organisation – kurator för graden av handlingsutrymmet samt att det i allt agerande inom ett

handlingsutrymme finns både frihet och ansvar, som olika individer använder på olika sätt, utifrån sina erfarenheter. Det är även viktigt att påpeka att socialarbetare behöver makt för kunna påverka sitt handlingsutrymme och att det finns flera faktorer som till exempel överblick av sin situation, kunskap om klienternas behov och intressen, som påverkar möjligheten till handlingsutrymme.

Från den här inledningen, kuratorernas grundsyn, där de till viss del skiljer sig åt i hur de ser på rollen och dess avgränsningar, är det nu möjligt att i nästa stycke gå djupare ned i rollens mer praktiska gränser och dess eventuella gränsdragningssvårigheter.

26

7.5.2 Praktiska gränsdragningar och gränsdragningssvårigheter

För de två kuratorerna, som ser gränsdragningssvårigheter för rollen, där skickar den ena tillbaka vissa ärenden, till exempel intygslämnande och blanketter) till ekonomiskt bistånd och till arbetsförmedlingen. Hen säger dock att hon kan följa med elever till respektive

myndighet, men att därifrån får myndigheten självt göra resterande arbete i samtal med eleven och till exempel bokning av tolk. För den andra kuratorn går gränsdragningen vidare utifrån tids- och utrymmesaspekter och att det blir tvunget att prioritera bland ärenden och gentemot kollegor. För nyss nämnda kuratorer, på frågan om det kan uppstå problematik kring rollens gränsdragningar, så menar den ena att hen veckovis, upplever att om hen inte följer med sina elever och för deras talan, så blir de bortpolleterade eller inte trodda av ekonomiskt bistånd. Hen nämner även att det är en gränsdragningsproblematik att undvika att elevens svårigheter påverkar negativt, hon nämner till exempel hemlösa elever eller våldsutsatta kvinnor.

Sekretessen nämns även som en del, men då utifrån en miljömässig avgränsning. Den andra kuratorn nämner att problematiken uppstår i mängden elever och i det kontinuerliga inflödet av dem, vilket även nämnts tidigare, under rubriken utmaningar, och det i kombination med elevens akuta svårigheter. Hen säger så här om det slags problematik hen ser i sitt arbete:

( … ) Utan man måste hjälpa dem lite mer handgripligen och då blir det (…) en jättesvår matematik, vad man ska hinna med. Och vi är som sagt inblandade i så mycket mer på skolan, än bara elevärenden. Så att det finns inget jätteenkelt svar, på det. Utan det är någonting vi försöker sköta, men man försöker också trolla väldigt mycket, för att hinna med allting. (Informantens namn utelämnas här av etiska skäl) Av de två kuratorer, som inte upplever samma gränsdragningssvårigheter för rollen, säger den ena att hon ber lärarna att hänvisa till henne om de ser delar som inte är relaterade till

undervisningen. Hon menar även att det är viktigt att lärarna förstår vad en kurator gör och lär känna henne, utifrån att många har synpunkter på vad rollen innebär. Hon har dock noterat att en del lärare blir mini-kuratorer, för att de får höra så mycket från eleverna. Men då menar den här kuratorn att hon då klargör för lärarna att det här kan hon jobba med. Hen nämner även att hen hänvisar administrativa kollegor till att be eleven att kontakta

vägledningscentrum för hjälp med CSN och ekonomiskt bistånd, men att hon ibland har möjlighet att hjälpa elever med ansökan hos sistnämnda myndighet. Den andra kuratorn menar att det är viktigt att i handledning, om svårigheter skulle uppstå, att hjälpa lärare eller andra som går djupt i relationer exempelvis med elever, så att denne kan klara sitt uppdrag och orka med. Hen menar att lärarens huvuduppdrag är att undervisa. På frågan om och när det finns problematik kring gränsdragningarna, säger dessa sistnämnda kuratorer ovan något olika. Den förstnämnda menar att det ibland kan finnas lärare som gör kuratorns arbete, men då tydliggör hen rollerna och säger till. Hen menar även att det ibland även kan finnas lärare som inte förstår sekretessen och vill veta mer om elevens svårigheter, men att det då främst handlar om lärare som inte arbetar i nära samarbete med henne. Hen säger samtidigt att hon endast bryter sekretessen om eleven säger att det är ok. Sistnämnda kurator säger däremot tydligt nej kring problematik kring gränsdragningar och menar att hen går runt och presenterar sig i klassrummen och tar alla uppkomna frågor i arbetslagen.

Mer generellt nämner två kuratorer andra mer praktiska avgränsningar i sina roller. Den ena kuratorn uttrycker det som att hon fick ta över en före detta kollegas arbetsuppgifter, när hon var ny i sin tjänst, eftersom hennes företrädare, gillade dessa arbetsuppgifter. Den andra kuratorn menar att när hon var ny, så diskuterades det vilka hennes arbetsuppgifter skulle vara, så att hon inte skulle ta över sin företrädarens arbetsuppgifter.

Ovan får tolkas som att två olika organisationer gör helt olika analyser för vilket handlingsutrymme de är beredda att ge sina nya medarbetare i deras roll. Den ena

27

organisationen låter sin medarbetare ta över befintliga arbetsuppgifter, vilket inte uppfattas som positivt av hen. Den andra organisationen skräddarsyr arbetsuppgifterna utifrån en ny problembild och i samverkan med medarbetaren. Det är med andra ord nu ett genomgående mönster, att det syns att kuratorernas handlingsutrymme påverkas och ges av organisationen. Även graden av frihet i handlingsutrymmet, utifrån både andra professioner och myndigheters indirekta agerande påverkar skolkuratorns arbete, vilket leder till en begränsad jurisdiktion för några av kuratorerna.

7.5.3 Gränser - utifrån relationen med rektor och dennes målbild

De fyra kuratorerna nämner på olika sätt gränser, förutsättningar och målbild/ramar som deras rektorer/chefer ger dem för deras roll, arbete och kompetensutveckling.

Tre av dem nämner att det hälsofrämjandet arbete förordas av deras rektorer, som en del i dennes ramar och målbild för det sociala arbetet. Kuratorerna uttrycker det som att det hälsofrämjande arbete uppmuntras, men att det får olika mycket utrymme i respektive verksamhet och av respektive rektor. En av de tre kuratorerna menar att hen ska arbeta hälsofrämjande, men säger samtidigt att verksamheten behöver byggas upp. En annan menar att andra kuratorer ska arbeta hälsofrämjande, men säger inte uttryckligen hur hon arbetar med det. Den tredje menar att hen arbetar med att stötta och hjälpa i elevhälsan. Den fjärde kuratorn nämner inte alls begreppet.

Klara säger så här om det hälsofrämjande arbetet:

Det, ska ju ha fokus på stödjande och ett elevhälsoperspektiv, alltså

elevhälsofrämjande. Jag har ganska fria händer, på ett sätt ( … ). Men jag har ( … ) rektorer att förhålla mig till. Men ( … ) de ( … ) har ungefär samma syn på min roll, mot eleverna eller för eleverna” (Klara)

Det skiljer sig också något åt i hur samarbetet/relationen kurator – rektor ser ut,

förutsättningarna för rollen och om förutsättningarna för kompetensutveckling är goda eller inte, det sista verkar kopplas samma med de egna förutsättningar och rektorsrelationen, för några av kuratorerna. En av dem uttrycker det som att hennes rektor vet vad hon gör, litar på henne och att de bestämmer tillsammans. Hen nämner även att rektor konfererar med andra chefer för att uppnå enhetlighet och de har gemensamma möten för att uppnå likhet. Den här kuratorn nämner även att hon och rektorn inte har kontinuerliga möten, på grund av en upparbetad tillit och förtroende. Samtidigt menar hen att hennes utrymme för

kompetensutveckling har minskat för att det ska uppnås likhet med andra personalgrupper, vilket inte var fallet tidigare. En annan kurator menar att rektorn blir ledsen om hen inte får feedback från kuratorn på till exempel likabehandlingsplaner. Kuratorn menar även att hennes förutsättningar är positiva, att hon har en bra relation med rektorn och upplever sig ha tur kring kompetensutveckling.

Anna uttrycker det så här kring förutsättningar i arbetet och relationen med rektorn: Men jag tänker att mina förutsättningar, dom är goda, därför att jag är, ( … ) direkt anställd av rektor. ( … ) Och här jobbar jag och träffar skolledningen regelbundet, regelbundna möten. Och vi har tillsammans lagt upp min yrkesbeskrivning,

arbetsuppgifterna jag ska göra här. I och med att vi har gjort det tillsammans, så är ju mina förutsättningar jättegoda. (Anna)

Den tredje kuratorn menar att hen skapar sitt jobb med sin chef och kollegor och att rektorn har ett uppbyggt förtroendekapital för kuratorsrollen utifrån mycket samarbete. Så den här kuratorn menar att det finns ett bra samarbete med cheferna. Hen säger dock att förändringar är på gång som hen inte upplever som positiva. Hen säger även att det inte finns tydliga mål

28

för elevhälsan och inget som styr verksamheten. Hon säger också att hon får frågan om vad hon behöver i form av kompensutveckling, men menar att hon då inte vet. Den fjärde kuratorn säger att hon har goda förutsättningar och mandat och kan få fokusera och föreslå, utan att ifrågasättas av rektor. Fokus för hennes roll är att arbeta stödjande och med ett

elevhälsoperspektiv. Hen vill dock att elevhälsan ska bli viktigare inom vuxenutbildningen. Utmaningen är att det finns flera olika chefer att förhålla sig till, som dock har ungefär samma syn på eleverna. En annan utmaning är att hens arbete är avhängigt rektors målbild och

avgränsningar och att utrymmet för kompetensutvecklingen inte är så god. Här ovan kan vi utröna att det finns skillnader i hur de olika kuratorerna upplever

samarbetet/relationen med rektorn och om de upplever goda förutsättningar för sitt arbete och sin kompetensutveckling eller inte. Det sociala arbetet får både uppmuntran och stöd av respektive organisation, och i det här fallet av rektor. Handlingsutrymmet får dock, som noterats tidigare, olika mycket utrymme i respektive organisation, utifrån organisatoriska förutsättningar, mänskligt samspel rektor – kurator, men kan möjligtvis även ses som ett slags förhandlingsarbete och eventuellt till och med en maktobalans mellan rektor och kurator. Det verkar även som att kuratorerna kopplar samman sina förutsättningar med tillgången till eller bristen på kompetensutveckling, något som kan tolkas som att de ser ett behov av att markera vikten av kompetensutveckling för att öka sin professionstillhörighet och sin vetenskapliga expertis.