ÖREBRO UNIVERSITET
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete
Kandidatnivå, 15 högskolepoäng VT 2020
Skolkuratorns komplexa roll inom vuxenutbildningen – möjligheter, utmaningar, och gränser
Magdalena Tegeborn O´Keeffe Handledare: Anna-Karin Larsson
SKOLKURATORNS KOMPLEXA ROLL INOM VUXENUTBILDNINGEN – MÖJLIGHETER, UTMANINGAR OCH GRÄNSER
Magdalena Tegeborn O´Keeffe Örebro universitet
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete på kandidatnivå, 15 högskolepoäng VT 2020
SAMMANFATTNING
Fyra skolkuratorer inom vuxenutbildningen har intervjuats kring sina erfarenheter om den skolkurativa rollens möjligheter, utmaningar och gränser. För studien används en kvalitativ metod, med fyra individuella intervjuer samt en hermeneutisk tolkningsansats. Tidigare forskning hämtas från USA, Australien och Sverige. För teoretisk tolkning används begreppet handlingsutrymme, men även begreppen profession, makt och organisation. Studiens
slutsatser handlar bland annat om att rollens möjligheter finns i att arbetet är fritt och varierat samt till gagn för elevens bästa. Möjligheterna finns även i att skolkuratorn länkar samman eleven med andra instanser, för att hjälpa eleven till bättre livsvillkor. Rollens utmaningar finns i att det skolsociala arbetet inom vuxenutbildningen inte är lagstadgat, att det sociala arbetets frågor inte får tillräckligt utrymme inom skolkontexten samt att elevernas behov av stöd kan upplevas som en utmaning, för att i rollen räcka till för deras behov. Rollens gränser varierar och upplevs olika av studiens kuratorer, vilket kan bero på organisationstillhörighet och ramar för respektive kurators uppdrag. Inom området rollens gränser samarbetar
skolkuratorn med både interna och externa samarbetspartners för att hjälpa eleven, även dessa samarbeten upplevs olika av studiens kuratorer.
THE COMPLEX ROLE of the SCHOOL SOCIAL WORKER WITHIN ADULT EDUCATION – OPPORTUNITIES, CHALLENGES, AND LIMITATIONS Magdalena Tegeborn O´Keeffe
Örebro University, School of Law,
Psychology and Social Work, Social Work,
Undergraduate Essay 15 credits, Spring 2020.
ABSTRACT
Four school social workers within adult education have been interviewed about their experiences regarding the role, its opportunities, challenges and limitations. The study is qualitative and analysed from a hermeneutical perspective. Earlier research is being used from the USA, Australia and Sweden. The theory used in this study is discretion, i.e. the ability for action, but also the theoretical concepts of profession, power and organisation. The conclusion is that the opportunities within the role are free, varied and performed for the good of the student. The opportunities for the role also arises for the school social worker in linking the students to other partners, helping improve students' conditions. The challenges are that the role is not regulated by law, and that the space for the social work agenda is sometimes limited within the school context. There are also challenges for the role due to variations in students' needs of support. The limitations for the role vary, and are perceived differently, due to factors such as organisation and framework. Within the limitations of the role, the school social worker co-operates with both internal and external partners, to support their students. These co-operations are also perceived differently by the school social workers.
Key words: School social worker, adult education, social work, role, student health organisation, competence growth
Förord
Ett stort och varmt tack till
▪ De kloka, kunniga och ödmjuka forskningsdeltagarna - som gav av sin tid för att skapa insikt i den skolkurativa rollen och i vuxenutbildningen
▪ Anna-Karin – Fil.dr. & Proprefekt – som handlett studien och genom sina tydliga och avgörande/välriktade direktiv gjort samtliga delar i studien möjliga och läsvärda
▪ Stort tack till universitetsbiblioteket i Örebro samt Höörs biblioteket
▪ Min käre man - som hjälpt mig, lyssnat och återkopplat & mina fina, stöttande barn. ▪ Examinerande lärare John Brauer, Doktorand i socialt arbete, som genom sina
konkreta slutdirektiv lyfte studien ytterligare ett steg
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1 1.1 Problemformulering ... 1 1.2 Syfte ... 2 1.3 Frågeställningar ... 2 1.4 Begreppsdefinitioner ... 2 2. Bakgrund ... 2 3. Tidigare Forskning ... 4 3.1 Möjligheter ... 4 3.2 Utmaningar ... 5 3.3 Gränser ... 6 3.4 Sammanfattning ... 6 4. Teori ... 7 4.1 Inledning ... 7 4.2 Handlingsutrymme – övergripande ... 7 4.3 Organisation ... 84.4 Förfogande av resurser och valmöjligheter ... 9
4.5 Profession och professionskrav ... 9
4.6 Makt ... 11 5. Forskningsmetod ... 12 5.1 Inledning ... 12 5.2 Hermeneutisk teoriram ... 12 5.3 Kvalitativ metod ... 13 5.4 Informationssökning ... 13 5.5 Urval ... 14 5.6 Intervjuguide ... 15 5.7 Analysmetod ... 16 6. Etiska överväganden ... 17 6.1 Etiska principer ... 17 6.2 Etiska aspekter ... 17
7. Resultat och analys ... 18
7.1 Inledning ... 18
7.2 Bakgrundsinformation ... 18
7.3 Möjligheter ... 19
7.3.1 Ett varierat och fritt uppdrag ... 19
7.3.3 Att kunna länka samman ... 21
7.4 Utmaningar ... 21
7.4.1 Inflödet av elevärenden ... 21
7.4.2 Ej lagstadgat ... 22
7.4.3 Bristande utrymme för det sociala arbetets frågor och uppdrag ... 23
7.5 Gränser ... 24
7.5.1 Kuratorernas grundsyn kring rollens gränser ... 24
7.5.2 Praktiska gränsdragningar och gränsdragningssvårigheter ... 26
7.5.3 Gränser - utifrån relationen med rektor och dennes målbild ... 27
8. Diskussion av resultat och slutsatser ... 28
8.1 Fördjupade svar - studiens frågeställningar och syfte ... 28
8.1.1 Möjligheter ... 28
8.1.2 Utmaningar ... 29
8.1.3 Gränser ... 29
8.2 Implikationer för socialt arbete och för framtida forskning ... 31
8.3 Studiens begränsningar och styrkor ... 31
Referenslista ... 33
1
1. Inledning
1.1 Problemformulering
I Statens offentliga utredningar, mer specifikt i utredningen benämnd Komvuxutredningen konstateras att vuxenutbildningen inte ges de förutsättningar som är nödvändiga, kombinerat med att kraven på skolformen har ökat. Vuxenutbildningens utredare hävdar redan i
utredningens centrala utgångspunkter att vuxenutbildningen inte bara kan vara ett: utbildningspolitiskt instrument med syfte att ge individer en andra chans och personlig utveckling, utan om att i allt högre grad även kunna fungera som stöd i etableringen av nyanlända, som komplement i arbetsmarknadspolitikens stärkande av individens jobbchanser och som näringspolitiskt verktyg för att bredda kompetensförsörjningen. En stor del i denna utveckling är att elevgruppen i Komvux har blivit allt mer heterogen och att allt fler har särskilda behov av stöd (SOU 2018:71, 2018, s. 21 – 22)
De vuxenstuderande är en heterogen grupp, det vill säga den varierar i utbildningsbakgrund, ålder, studievana, livsförhållanden och språkkunskaper. Målet med studierna är till exempel ett nytt arbete. Till den bilden ställs krav från utbildningens huvudman och eleven själv om så kallas snabb genomströmning av eleven, för effektiva studier. Det ställs även krav från
arbetsgivarna på arbetskraftens kvalifikationer i kombination med arbetskraftbrist inom vissa delar av samhället och en konstaterad hög arbetslöshet. (SOU 2018:71). Samt så konstaterar komvuxutredningen att ”Skolmisslyckanden som inte kan repareras innebär stora
samhällskostnader, inte minst genom ökad risk för ohälsa och ekonomisk inaktivitet som riskerar att ge livslånga negativa inkomsteffekter” (SOU 2018:71, s. 463)
Det är i de båda citaten ovan tillsammans med beskrivningen om elevgruppens heterogenitet och samhällets krav på ny och kompetent arbetskraft, utgångspunkten finns för det sociala arbetet. Det handlar om att undersöka och försöka förstå varför det skolkurativa arbetet behövs inom vuxenutbildningen.
Det visar sig i komvuxutredningen att man pekar på studie- och yrkesvägledarnas roll och att deras professionella kompetens behöver stärkas, för att till exempel kunna stötta vuxna elever med till exempel en förvärvad hjärnskada eller en utvecklingsstörning. Däremot synes inte det skolkurativa arbetet eller den skolkurativa rollen nämnas. Det konstateras även i
komvuxutredningen att det så kallade särskilda stödet inte är lagstadgat inom
vuxenutbildningen, vilket det är inom skolformer för barn och ungdomar. (SOU 2018:71) För barn och unga regleras det med andra ord i Skollagen att det ska finnas tillgång till kurator och psykolog (Backlund m.fl. 2017). Det gör det däremot inte för den skolkurativa rollen inom vuxenutbildningen, som därmed inte är lagstadgad.
Utifrån att problemområdet och dess fenomen, den skolkurativa rollen inom
vuxenutbildningen, inte har varit föremål för forskning, konstateras en kunskapslucka för samhället i allmänhet och socialt arbete i synnerhet. För socialt arbete bör det vara intressant att söka mer kunskap, för att förstå den skolkurativa rollens möjligheter, utmaningar, och gränser även inom vuxenutbildningen. Utifrån att rollen inte är lagstadgad är det även ett angeläget skäl att forska på fenomenet, både från samhällets sida och från socialt arbete. För samhället kan nyttan bestå i att nå ny kunskap om en yrkesroll som potentiellt möjliggör egenförsörjning och omskolning, till exempelvis i corona-pandemins spår med en ökande arbetslöshet. Som komvuxutredningens titel, SOU 2018:71, antyder, så handlar det om att vuxna elever ska få just en andra och en ny chans till bättre livsvillkor, oavsett till exempel bakgrund, funktionsvariation, språklig eller kulturell bakgrund. Det kan även handla om att minska bidragsberoende och att samhället får tillgång till kompetent och kunnig arbetskraft.
2
Utifrån att det endast finns begränsat med kunskap om den skolsociala rollen inom
vuxenutbildningen, eftersom forskningen är fokuserad på andra skolformer, är det intressant för det sociala arbetet, samhället och för att finna kunskap till den funna forskningsluckan, att förstå den specifika rollen som skolkuratorn har inom vuxenutbildningen. Det är framförallt intressant att utforska och förstå den skolkurativa rollen inom vuxenutbildningen för varje individs rätt till professionellt socialt stöd under sin utbildningstid, för att få en möjlighet att nå sina mål.
1.2 Syfte
Studiens syfte är att förstå den skolkurativa rollen inom vuxenutbildningen – dess möjligheter, utmaningar och gränser.
1.3 Frågeställningar
• Hur ser den skolkurativa rollens möjligheter och utmaningar ut, inom vuxenutbildningen?
• Hur ser rollens gränser ut gentemot interna och externa samarbetspartners?
1.4 Begreppsdefinitioner
Elevhälsa ska förstås utifrån den definition som Backlund, 2017, ger begreppet, det vill säga det arbete som utförs i skolan av skolkurator, skolpsykolog, skolsköterska, skolläkare och insatser av specialpedagogisk karaktär (Backlund, 2017)
Gräns ska förstås från den utgångspunkt som Isaksson, 2014, ger den i sin studie kring bland annat kuratorns gränser och handlingsutrymme. Isaksson, menar att:
Genom att fokusera på gränser för skolkuratorernas yrkesutövning kan
handlingsutrymmet bli synligt och tydligt i den komplexa empirin, Gränserna är emellertid inte givna eller fastslagna utan skapas, dras och formuleras i ständigt pågående förhandlingar mellan olika professionella aktörer (Abbott, 1988, i Isaksson, 2014, s. 50; Isaksson, 2014)
Roll ska förstås utifrån definitionen som Svensson m.fl., 2008, ger begreppet yrkesroll: En social roll som har en specifik position i en organisation, är detaljerad och styrd av befattningsbeskrivningar och formella regler som t.ex. lagstiftning. Andra aspekter som ingår i yrkesrollen är hur den enskilda personen tolkar sin roll i relation till sina egna förväntningar och samspel med andra i arbetsgruppen samt de samhälleliga förväntningar som finns på yrkesutövandet (Svensson m.fl., 2008, s. 96)
De fyra begreppen skolsocialt arbete, skolans sociala arbete, skolkurativ och
kurator/skolkurator ska ses som synonyma begrepp för det sociala arbete som skolkuratorn utför i rollen som skolkurator.
2. Bakgrund
Rollen som socialarbetare i skolan, i USA, växte fram redan på 1900-talet, då utifrån en situation bestående av fattigdom, invandring och en insikt om att alla barn skulle ha rätt till en utbildning (Agresta, 2004). Den skolsociala rollen växte fram ur så kallade school visitors. En roll som innebar att undanröja miljömässiga barriärer, gentemot föräldrar med svårigheter att hjälpa sina barn i deras behov av utbildning. I rollen som visiting teacher/school visitor ingick dels att stödja lärare i förståelsen av individer med annan kulturell bakgrund, dels att
3
säkerställa barns skolnärvaro (Constable, 2006 i Altshuler & Webb, 2009; Agresta, 2004). School visitors-rollen övergick sedan till en hjälp för de mest utsatta barnen i skolan (Allen-Meares, 2007 i Altshuler & Webb, 2009).
I Sverige anställdes de första skolkuratorerna något senare, på 1940-talet. Deras uppgift var att, efter skoltid, stödja elever från det som kallades för hjälpskolan, en skola för elever som inte ansågs nå reguljär studietakt. Något senare anställdes även skolkuratorer inom läroverk och allmänna folkskolor, för att då under skoltid, bistå elever med hjälp, stöd och
yrkesvägledning (SOU 1947:11 i Isaksson & Larsson, 2012; Isaksson & Larsson, 2012). Kuratorsrollen i Sverige, har växt fram via gränsdragningar mot andra yrkesgrupper, till exempel skolsköterskan, för att slutligen bli en del av socionomprofessionen. Det var dock inte självklart att rollen skulle utgöras av en utbildad socionom, utan diskussioner fördes även om att en lärarutbildning kunde vara lämplig. (Isaksson, 2012). Kuratorsrollen växte även fram via ett antal faser, där rollen och dess utbildningsbakgrund slutligen fastslogs. Det startade med en initieringsfas som bestod av gränsdragningar och förhandlingar kring det slags utbildning kuratorn borde ha; en social, pedagogisk eller psykologisk utbildning. För att därefter övergå till om-orienteringsfas, där det då fastslogs att en socionomexamen skulle vara ett krav för kuratorsarbetet. Slutligen landade rollen i en så kallad konsolideringsfas, där kuratorsrollen fördes in i lagtext. (Isaksson, 2012).
Från det skolsociala arbetets mer generella framväxt sker därmed en naturlig övergång till Komvuxutredningen, vilken undersökt vuxenutbildningen och dess förutsättningar. I problemformuleringen inledde Komvuxutredningen med sitt perspektiv på att
vuxenutbildningen inte ges de rätta förutsättningarna samtidigt som att kraven på skolformen ökat (SOU 2018:71). Till det konstaterandet menar även Komvuxutredningen att:
Det finns stora samhällsekonomiska vinster med ett utbildningssystem som ger individer en andra och en annan chans att fullfölja sina studier. Sannolikt är det sammanlagda värdet av vuxenutbildning i ekonomiska termer långt större än
kostnaderna för utbildningsformen. Värdet av att fler vuxna människor kan nå sin fulla potential utifrån sina förutsättningar ger personlig utveckling, en grund för vidare studier och ökade möjligheter till etablering i arbetslivet. (SOU 2018:71)
Utredningen menar även att vuxenstuderande ofta bedriver sina studier samtidigt som de till exempel arbetar eller söker nya tjänster och att det finns studerande som studerar via flera olika utbildningsanordnare. Det är därför viktigt för de vuxenstuderande att de kan få delta i studierna under flexibla former för att möjliggöra till exempel för den egna planeringen, sjuka barn och en ökad arbetsbelastning. Samtidigt är elevgruppen också heterogen, vilket som nämnts tidigare, betyder att deras utbildningsbakgrund, ålder, studievana, livsförhållanden och språkkunskaper varierar. Målet med deras studier kan handla om ny arbetskompetens som kan leda till ett nytt arbete eller om en speciell behörighet. Utifrån krav, från eleven självt och från utbildningens huvudman om så kallad snabb genomströmning, att eleven ska påbörja och avsluta sin utbildning relativt snabbt, är det även viktigt att studierna genomförs effektivt och med fokus på rätt delar (SOU 2018:71)
Som antyds ovan finns det flera ingående delar, som kan vara viktiga för en skolkurator att arbeta med inom vuxenutbildningen. Det kan till exempel handla om att stödja de vuxna eleverna i att kunna kombinera studier med barn eller om att mer generellt skapa goda förutsättningar för varje elev, oavsett ålder, språkkunskaper eller livsförhållanden, så att eleven kan nå målet med sina studier. Vad studiens författare kan se nämns inte det
skolkurativa arbetet i komvuxutredningen, utan det pekas på studie- och yrkesvägledarrollen och på vikten av stöd till lärarna i deras arbete med de vuxna eleverna. (SOU 2018:71)
4
3. Tidigare Forskning
I avsnittet tidigare forskning används både svensk och internationell forskning, för att visa på de möjligheter, utmaningar och gränser som den skolsociala rollen hanterar. Det finns
tendenser till att de olika skolsystemen ser något olika på den skolsociala rollen och i hur hög grad den är beforskad. Samt, enligt Isaksson, 2014, baseras det svenska sociala arbetet i skolan på generellt få vetenskapliga studier och detsamma gäller det mer skolkurativa arbetet (Dellgran & Höjer 2003 i C. Isaksson, 2014; Backlund 2007 i Isaksson & Larsson, 2012 i C. Isaksson, 2014; Isaksson & Larsson, 2012). Det tycks även finnas en forskningsmässig skiljelinje, där det finns mindre forskning utförd med fokus på kuratorsrollen, till exempel rollen, arbetsmiljö och relationen till andra professioner kontra att det finns något mer forskning utförd mer på socialarbetarens mer behandlande arbete och metoder i arbetet med eleverna (Underwood & Kopels 2004 m.fl. i Isaksson, 2014).
Det är dock, i dagsläget oklart, vad tidigare forskning säger om skolsocialt arbete specifikt inom vuxenutbildningen, utifrån att det varit svårt att finna sådan forskning. Den här studien kommer därför huvudsakligen att baseras på forskning från andra skolformer, mer specifikt på den forskning som är utförd med fokus på rollen. För studierna utförda av McManama m.fl., 2011, Stone 2015, Backlund, 2017, Leyba, 2009, Agresta, 2004, Lee, 2012, Isaksson, 2012 och Altschuler & Webb, 2009 diskuteras och nämns både barn och unga i deras forskning kontra den skolsociala rollen. För studierna utförda av Isaksson & Sjöström, 2017, Isaksson, 2014, Höög, 2014 och Backlund, 2007 nämns endast barn i deras forskning kontra rollen. Det ska dock påpekas att det inte är helt tydligt med respektive studies målgrupp av elever. Alla texter har inte en väl utvecklad och tydlig metoddel, som beskriver tillvägagångssätt kring urval och inkludering respektive exkludering av intervjupersoner och deras målgrupper.
3.1 Möjligheter
I Sverige består den skolsociala kärnan bland annat i samtal, utredningar, konsultationer och samarbete med lärare, administration och att samordna olika slags kontakter. (Backlund, 2007). Arbetsuppgifter som även känns igen i det skolsociala arbetet i Australien. Där menar socialarbetarna att det är en stor möjlighet för rollen att de ser hela elevens situation, ser den sociala kontextens inflytande på eleven, förstår vilka utvecklingsbehov eleven har och att få möjlighet att arbeta med elevens både sociala och känslomässiga mående. Nyss nämnda australiensiska socialarbetare menar även att de intar ett perspektiv av att ge stöd och flexibilitet och av att inte döma och står på en bred kunskapsbas kring till exempel ohälsa, vilka resurser samhället kan erbjuda och missbrukssvårigheter (Jung-Sook Lee, 2012) Skolans socialarbetare, i USA, använder framförallt individuella samtal i sitt arbete med elever, både för elever som enbart får stöd från skolans socialarbetare och för de som både får skolsocialt stöd, men även får behandling utanför skolans. Det ses som en kärnfråga för den skolsociala rollen, från både en teoretisk aspekt och från tidigare forskning, att socialarbetaren kan erbjuda individuell hjälp till eleven. Detta utifrån att individuella samtal är en viktig första behandlingsinsats i det sociala arbetet med eleven (Kelly, 2008, i McManama m.fl., 2011 & Allen-Meares & Dupper, 1998, i McManama m.fl., 2011; McManama m.fl., 2011). Det skolsociala arbetet i USA, innebär även att tjänstgöra i olika funktioner och i olika roller. Det kan handla om att i rollen samarbeta med administratörer och lärare, om kliniskt arbete med eleven eller om att förhindra elever från att stanna hem från skolan, det vill säga
socialarbetaren blir en del i att se till så att eleven fullföljer sin utbildning (Allen-Meares, 2007 i Altshuler & Webb, 2009, Altshuler & Webb, 2009).
Isaksson hävdar att störst framgång har den skolsociala rollen inom elevhälsan, via dess organiserande och om det utförs i en skolorganisation där det skolkurativa arbetet stödjs av
5
ledningen och då det finns samsyn kring arbetet med elevhälsan. Det nämns även att då rektor/chef stödjer och legitimerar skolkuratorns arbete, tycks det leda till ett inkluderande uppdrag inom skolans egna verksamhet. (Isaksson, 2014).
Stone hävdar att en möjlig väg framåt för det skolsociala arbetet i USA, är ett närmare samarbete med lärare och att bli en del av att sätta fokus på så kallade achievement gaps, det vill säga elevens kunskapsluckor och att visa på den skolsociala rollens möjligheter och vägval och att betrakta den från en vinkel av institution och skolpolicy (Stone 2015; Allen-Meares & Montgomery, 2014 i Stone 2015; McNamana m.fl., 2011 i Stone, 2015).
3.2 Utmaningar
Isaksson, konstaterar i en svensk studie, att kuratorn ofta, rent organisatoriskt, är den enda socialarbetaren i verksamhet med lärare som den antalsmässigt största yrkesgruppen. Vidare, socialarbetaren finns i en kontext där uppdraget är att fostra och utbilda elever. Isaksson hävdar även att, baserat från detta uttalande, dels att rollens legitimitet och jurisdiktion
därmed kan bli bekymmersam, till exempel dess tilldelade och tagna handlingsutrymme. Dels att kuratorn har ett mindre handlingsutrymme i jämförelse med socionomer inom
socialtjänsten. Dessa får anses ha mer klart formulerade arbetsuppgifter och till en mindre grad behov av att beakta andra yrkesgrupper i det egna yrkesutövandet. Hon fortsätter med att mena att kuratorns arbete innehåller gränssättande, formellt och informellt, gentemot lärare, elevhälsa, ledning, organisation, lag och föreskrifter, för att skapa legitimitet för det sociala arbetet i skolan (Isaksson, 2014).
I en annan svensk studie visas att skolkuratorsrollen uppvisar svårigheter gentemot framförallt lärare och till en del står i opposition mot skolsystemet. Det som framkommit är att
socialarbetarna uppger sig arbeta för eleven och utifrån det ställer sig i opposition mot skolan som ett system och gentemot lärargruppen. (Isaksson & Sjöström, 2017). Enligt Backlunds svenska studie konstateras att det skolkurativa uppdraget inte är reglerat med samma tydlighet i lag och förordning, som till exempel skolsköterskans. (Backlund, 2007). I Australien arbetar socialarbetaren ofta på flera skolor, upplever stundtals en hög arbetsbörda och svårigheter med bemötandet. Det är helt enkelt svårt för dessa socialarbetare att skapa förtroende på varje skola och att bli en del i det omgivande samhället. Det var även en utmaning att arbeta upp ett förtroende mellan lärarna och socialarbetaren (Jung-Sook Lee, 2012).
I ytterligare en annan svensk studie intervjuades ett antal olika skolprofessioner som lärare, rektor, kurator, skolsköterska med flera, på ett antal olika skolor. Syftet var att undersöka vilka mål som kunde anses styra arbetet inom elevhälsan. I studien framkom oklarheter kring om det alls finns mål eller vilka de kan anses vara för verksamheten. En skolkurator uppger att hen dels inte kan svara på vilka mål som finns och dels att det inte förekommer mål som är gemensamma, utan att det snarare handlar om att varje skola har sina egna mål. En annan kurator, som arbetar på en annan skola pekar på att om det inte finns mål, så kan
verksamheten inte heller följas upp. I studien visas på att uppdraget tolkas olika. Det kan till exempel handla om situationer där lärare blir ombedda att vara en del på så kallade
nätverksmöten, för att undersöka eleven situation, mående och lärande i skolan. Där blir det krockar mellan lärarna och elevhälsan, i hur man ser på eleven. Läraren menar att elevhälsan fokuserar och ser till elevens mående, samtidigt som de menar att deras läraruppdrag består i att eleven ska kunna lyckas och att de ska arbeta med att betygssättning. Det blir med andra en uppdragskrock (Höög, 2014).
Enligt både Ph.D. Leyba, 2009, och Ph.D Stone, 2014 är den skolsociala rollens
arbetsuppgifter komplexa och innefattar ett stort antal uppgifter; konsultroll gentemot skolans personal, arbete med eleven, länkande mellan samhälleliga resurser och skolan. Rollen ska
6
även ha fokus på att stödja elevernas psykosociala och akademiska status och deras lärande (Leyba, 2009, Franklin m.fl., 2008 i Stone, 2015; Allen-Meares & Montgomery, 2014 i Stone 2015). Stone menar även att rollen baseras på en mindre kunskapsbas (Stone 2015; Allen-Meares & Montgomery, 2014 i Stone 2015). Den skolsociala rollen har även, i annan amerikansk studie, jämförts med psykologrollen och med studie- och yrkesvägledarrollen. Där menas att socialarbetarrollen behöver och kan öka sin legitimitet via förberedelser och standardisering, utifrån att det är framgångsfaktorer för de två andra rollerna (Altschuler & Webb, 2009)
3.3 Gränser
Tidigare forskning har visat på gränsdragningssvårigheter mellan olika aktörer i skolan och att det kan vara problematiskt. Backlund har till exempel kunnat visa att, när det gäller det
sociala arbetets gränser, i Sverige, gentemot andra aktörer, att intervjuade skolkuratorer menar att krav, prioriteringar och förväntningar behöver tydliggöras på deras roll. Kuratorerna själva menar även att skolkuratorsrollen saknar egna och yrkesspecifika teknologier, till skillnad från till exempelskolsköterskor och psykologer (Backlund, 2007). Isaksson konstaterar att det funnits gränsdragningssvårigheter kring skolkuratorsrollens gränser och den till vis del
uppkommit via sina gränsdragningar gentemot andra yrkesgrupper, bland annat lärare, studie- och yrkesvägledare och skolsköterskans roll, för att då finna sin egen roll (Isaksson, 2012). I en amerikansk studie, där man ville jämföra olika roller i skolan, jämfördes studie- och yrkesvägledare, psykologer och socialarbetare. I den studien syntes inte några svårigheter i gränser mellan skolans socialarbetare och psykologer, utifrån att de båda hade sina önskade arbetsuppgifter och inte ville förändra dem i negativ bemärkelse för den andra professionens roll. Däremot fanns det indikationer på en möjlig konkurrenssituation mellan rollen som socialarbetare och rollen som studie- och yrkesvägledare, utifrån att båda rollerna uppskattade de enskilda samtalen med eleverna och önskade få öka upp antalet arbetstimmar i sina
respektive tjänster för ännu fler enskilda samtal med dem (Agresta, 2004)
Socialarbetarrollen, utifrån Leybas forskning, visar på en roll som innehåller för många olika arbetsuppgifter, övertidsarbete och svårigheter att påvisa vikten av rollen för skolkontexten. Leyba har flera lösningar, för att minska rollens gränsdragningssvårigheter, finna hanterbarhet i den och för att socialarbetaren ska kunna utföra sitt arbete, möta normer som rollen kräver samt anpassningar till sin egen tjänst, men även för att kunna sätta gränser i sitt arbete. Det kan till exempel handla om att sätta gränser gentemot till exempel skoladministratörer som hellre ser andra yrkesgrupper än socialarbetaren. För att uppnå hanterbarhet i rollen, så argumenterar hon för att socialarbetaren i skolan behöver avsätta tid för att identifiera vad som ska behållas och vad som ska överges i rollen samt för att löpande reflektion kan vara ett sätt att uppnå det, gränssättning och effektivitet i tjänsten (Leyba, 2009).
3.4 Sammanfattning
Den tidigare forskningen, både svensk och internationell, har kommit fram till att rollen som skolkuratorn är oklar, inte har samma tydlighet och legitimitet som till exempel skolpsykolog, skolsköterska och studie- och yrkesvägledaren har. Samt att den skolkurativa rollen till viss del finner sin roll via gränssättning gentemot andra roller i skolan. Rollen står ofta ensam på en arena dominerad av pedagoger, vilket gör att dess legitimitet och handlingsutrymme kan vara begränsad. Rollen har även utmaningar i en komplex roll, hög arbetsbelastning och att det kan vara svårt att finna samarbetsformer med till exempel lärarna. Den skolsociala rollens möjligheter finns i dess unika sätt att möta eleverna i individuella samtal, en helhetssyn på dem och en icke-dömande syn på eleven, där de utifrån kunskap om både sociala och känslomässiga delar vill stötta eleven. Det argumenteras även för att den skolsociala rollen står i ett vägval och borde närma sig skolkontexten och söka ytterligare samarbete med den.
7
Gränsdragningar och hur rollen kan utvecklas framöver, kan finnas i reflektion och i att veta vad i rollens arbetsuppgifter som behöver tas bort och i att finna egna, yrkesspecifika verktyg. Samt att en ökad legitimitet för rollen kan nås via förberedelser och standardisering.
Ovan nämndamöjligheter, utmaningar och gränser är baserad på forskning utförd på barn och
unga. Det uppkommer därför en logisk fråga om liknade möjligheter, utmaningar och gränser finns i den skolsociala rollen inom vuxenutbildning? Hanterar skolkuratorerna samma
möjligheter och utmaningar i sitt sociala arbete? Och har de samma eller andra svårigheter i gränser gentemot andra professioner? Det är därför av stor vikt att undersöka om och hur dessa möjligheter, utmaningar och gränser ser ut. Det är av intresse för kunskapsutvecklingen inom socialt arbete, till nytta för samhället och för att fylla igen den uppkomna
forskningsluckan med ny kunskap.
4. Teori
4.1 InledningFör studien är det teoretiska begreppet handlingsutrymme ett huvudbegrepp i teorin, för analys av det empiriska materialet, men även begreppen profession, makt och organisation. De teoretiska begreppen ska samtliga förstås utifrån det perspektiv som Svensson m.fl., 2008, ger dem. Från den hermeneutiska ansatsens perspektiv, att för varje pusselbit nå en
helhetsbild, används begreppen för att nå en djupare förståelse av den verklighet som intervjupersonerna befinner sig i samt för att uppnå en rimlig tolkning och insikt av den skolkurativa rollens innebörd inom vuxenutbildningen. (Månsson, 2014; Kvale & Brinkman, 2014; Svensson m.fl., 2008).
För studien kommer de nämnda teoretiska begreppen sålunda att användas för att både undersöka och söka förståelse för hur skolkuratorerna i studien hanterar rollens möjligheter, utmaningar och gränser inom ramen för sitt organisatoriska handlingsutrymme, men även hur handlingsutrymmet vidgas för klienternas bästa. Den skolkurativa rollens möjligheter,
utmaningar och gränser kan dock inte enbart förstås utifrån det teoretiska begreppet handlingsutrymme. För att uppnå större förståelse och djupgående kunskap, behöver begreppet handlingsutrymme förstås tillsammans med begreppen profession, makt och organisation, för att kunna identifiera, förstå och se nyanser i de möjligheter, utmaningar och gränser som rollen hanterar. Det resonemanget ska förstås och även hänföras till tidigare forskning utförd av Isaksson, 2014. I sin studie, benämnd skolkuratorers handlingsutrymme – gränser, legitimitet och jurisdiktion argumenterar hon för att genom att sätta fokus på rollens gränser,i det empiriska materialet, blir rollens handlingsutrymme synligt, Hon menar dock för att synliggöra handlingsutrymmet behöver även de teoretiska begreppen jurisdiktion och legitimitet ingå i analysen. För den här studien argumenteras, med Isakssons studie som förlaga, att genom att i empirin sätta fokus på den vuxenkurativa rollens möjligheter, utmaningar och gränser, blir därmed dess handlingsutrymme synligt, men för att nå dit är även de teoretiska begreppen profession, makt och organisation nödvändiga delar i analysen. Detta så att rollens handlingsutrymme synliggörs. (Isaksson, 2014;Svensson m.fl., 2008).
4.2 Handlingsutrymme – övergripande
Socialarbetaren har fått ett uppdrag från organisationen och har för det tillgång till verktyg i form av sin egen professionella kunskap samt organisationens resurser. Hen ska därefter utforma mötet med individen, vilket kan uppfattas som ett dilemma för hen. Dilemmat kan handla om att möta klienten människa till människa från ett handlingsutrymme som satts utifrån organisationens ramar samtidigt som uppdraget är av normativ och moralisk karaktär. Rent praktiskt kan det handla om socialarbetaren behovsprövar klientens stödbehov, utifrån parametrar som om hen är tillräckligt motiverad och visar vilja för exempelvis behandling,
8
eller om hen kan bedömas tillgodogöra sig den efterfrågade behandlingen. Det kan för individen tyckas ologiskt, eftersom denne söker professionell hjälp utifrån sitt uppkomna behov. För organisationen kan det dock uppfattas som rationellt att vilja säkerställa att stödet riktas till en klient som kan få användning av det. I det dilemmat befinner sig socialarbetaren som behöver finna ett förhållningssätt, för att hantera det uppkomna dilemmat, men även finna lösningar till det. Handlingsutrymmet finns i att socialarbetaren har ett val, utifrån det utrymme som organisationen satt, men också att utifrån kompetens,professionell hållning och kunskap bedöma valens meningsfullhet och rimlighet. Här hänvisar även Svensson m.fl., 2008, till professor Lipsky som menar att socialarbetarens uppdrag är föra ihop behoven från organisation med behoven från klienten, så att båda ska uppfatta dem som rimliga (Lipsky, 1980; Svensson m.fl., 2008).
Den normativa aspekten i det sociala arbetet handlar om att val och handlingar som socialarbetaren hanterar inom sitt handlingsutrymme skiftar över tid, från tid till tid, och mellan människor som lever i samma tid. Det betyder att handlingar som uppfattas som korrekta och rimliga i en tid och av dess människor, kan till och med uppfattas som kränkande och förkastliga av en annan tids människor. Svensson m.fl., 2008, hävdar därav att det är viktigt att socialarbetaren leds av etik i sitt arbete, utifrån att etik består av både värden och ansvar. Etiken måste även vara vägledande i det sociala arbetet, eftersom det består av
kontroll och hjälp till klienten. Socialarbetaren bör därför regelbundet pröva och ompröva det egna ansvaret och de värden som är viktigast för hen, inom det egna handlingsutrymmet. Svensson m.fl., 2008, konstaterar också att det sociala arbetet är komplext, både från att dess etiska och normativa aspekter är så pass sammankopplade med det sociala arbetet, men även utifrån att det med svårighet går att utröna vad socialt arbete är, eftersom det skapas i en organisatorisk kontext, på normativ grund. Teoretikern Blennberger, som Svensson m.fl., 2008, hänvisar till här, säger sammanfattande att i varje situation, inom den egna
organisationen, finns kommunikation med normativa aspekter och att det måste
socialarbetaren hantera inom sitt handlingsutrymme (Blennberger, 2005; Svensson, 2008). Handlingsutrymme är med andra ord inte något som ska uppfattas som varken något dåligt eller något bra. Det innebär endast en sammanvägning av tre ingående delar; ansvar att fatta beslut, rutiner samt bedömningar. Delar som socialarbetaren behöver i det sociala arbetets praktik, för att kunna möta behov av olika slag och händelser som är svåra att förutse. Här hävdas även, av textförfattarna Svensson m.fl., 2008, att handlingsutrymmet är en möjlighet till ett agerande mellan reglerna, inte reglerna i sig eller en frånvaro av dem. (Evan & Harris, 2004, i Svensson m.fl., 2008; Svensson m.fl., 2008)
4.3 Organisation
Handlingsutrymmet både påverkas och ges av organisationen, för att i uppdraget från
organisationen bestämma hur stort det ska vara för socialarbetaren. Andra inverkande delar på handlingsutrymmet är traditioner, individfaktorer hos både klient och socialarbetare, rutiner, professionstolkningar, samspelet klient – socialarbetare samt lagar och regler. Inom dessa parametrar sägs socialarbetaren ha en betydande frihet och stort ansvar att använda denna frihet, men inom överenskommelser, lagar och regler. Denna frihet kan användas olika och Svensson m.fl. hävdar att även om individer har olika erfarenheter och använder sin frihet på olika sätt, så använder individer inom samma organisation sitt handlingsutrymme mer lika (Svensson m.fl., 2008)
För socialarbetaren är det grundläggande att förstå sin organisation och dess förutsättningar, utifrån att vara socialarbetare är vara verksam inom en organisation. Kunskap om
organisationen och det sammanhang socialarbetaren verkar inom, ger möjlighet att kunna agera. Kunskap om organisationen, dess huvuduppgift, resurser och på vilket sätt den
9
uppfattas av de kontaktsökande ger även insikt i mängden handlingsutrymme som
organisationen ger socialarbetaren. Kunskap om vilket slags socialt arbete som ges stöd och uppmuntran inom organisationen och den roll det sociala arbetet har inom sin organisation är även viktigt att känna till. Svensson m.fl., 2008, nämner till exempel socialt arbete i skolans värld och menar att det sociala arbetet inte är så tydligt avseende sina tidsramar och har inte samma preciserade mål som det som uppmuntras i skolans värld. Det sociala arbetet är mer varierat och individualiserat. (Svensson m.fl., 2008)
Det kan även vara viktigt att se sambandet organisation – socialt arbete, utifrån att en
organisation som bedriver socialt arbete inom samma fält förmodligen har flera likheter. Det kan handla om likheter i att en organisation som arbetar med människor, där verkar samtliga för samhällets, individens och statens bästa, men även genom att det sociala arbetet verkar via liknande bedömnings- och kategoriseringstekniker. Likheter finns även i att det omgivande samhället och klienterna har liknande förväntningar på det sociala arbetet. Detta trots
variationer i form av uppdrag, huvudmannaskap och praktisk bas för arbetet. Olikheter finns i att varje organisation, ger dess identitet och sätter avtryck på uppfattningen om densamma. Det är med andra ord inte möjligt att frigöra det sociala arbetet från dess organisation, utifrån att den sätter avtryck på verksamheten och dess sätt att organisera sitt arbete. Det betyder att för att uppnå förståelse för en organisation och dess verksamhet är det även nödvändigt att förstå dess så kallade institutionaliserade uppfattningar, det vill säga dess uppfattningar, kunskaper och normer. Detta eftersom människor inom en organisation agerar utifrån det som förväntas av dem, det vill säga den institutionaliserade uppfattningen styr handlingen.
(Svensson m.fl., 2008).
4.4 Förfogande av resurser och valmöjligheter
I socialarbetarrollen ingår också tillgång till resurser, som andra människor önskar få tillgång till. Resurser i form av ekonomi, materiella delar, kunskap, befogenheter och tid. För resursen tid avses att kunna förmedla kontakter, samtalstid, specialistkunskaper och möjlighet att få fatta beslut. Inom dessa resursramar ska socialarbetaren finna en väg att hushålla med
organisationens resurser samt få möjlighet till både yrkesmässig säkerhet i sin roll, en bas för sin kunskap, ha kunskap om hur människor fungerar, vad ett klientskap innebär och hur hen ska utför bedömningar. Det behövs även kunskaper i effekter och resultat av olika slags insatser. Dessa nämnda delar behöver socialarbetaren ha kunskap i och om, för att kunna använda sig av sin yrkesroll, oavsett situation och sammanhang. För socialarbetaren handlar det om att finna ett förhållningssätt för hur resurserna ska fördelas, för att vara socialarbetare innebär att befinna sig en position där andra människor önskar tillgång till de resurser hen förfogar över. Det handlar därför om att finna trygghet i sin yrkesroll och inneha en god kunskapsbas, för att kunna förfoga över det utrymme som rollen ger, det vill säga att förfoga över handlingsutrymmet i rollen. (Svensson m.fl., 2008)
Till det finns även ett antal valmöjligheter för socialarbetaren, i vilket hen väljer att agera utifrån det utrymme och resurser som organisationen har satt för densamma. I det ingår den professionella hållning och kunskap som medverkar till vilka aktiviteter som är både
meningsfulla och rimliga och att kunna avgöra och påverka det organisatoriska utrymmet. Här menar Johansson m.fl., 2008, att det är ett samspel profession - organisation och att en
profession med styrka kan påverka organisationens ramsättande och att en svagare sådan kan komma att bli ett verktyg för organisationen, både på individ- och kollektiv nivå (Dworkin, 1963 i Svensson; Svensson m.fl., 2008)
4.5 Profession och professionskrav
Socialt arbete innebär även ett arbete med stor variation, men även av ett genomgående mönster av att det sociala arbetet är organiserat, att dess handlingar är baserade i kunskap och
10
byggs på mänskliga möten. Ibland sker socialarbetarnas arbete tillsammans med andra professioner och ibland tillsamman med andra socialarbetare. Det finns dock kriterier för vad som kännetecknar en profession; professionella etikregler, en yrkesorganisation, en
jurisdiktion som är avgränsad, autonomi, förtroende från allmänheten och professionell eller vetenskaplig expertis. (Svensson m.fl., 2008)
När det gäller hur det sociala arbetet uppfyller ovan professionskriterier sägs att för
vetenskaplig och professionell expertis är det något oklart kring vem som kan ta den rollen och hur det sker på bästa sätt och att det är ett fält som består av kunskapsintressen som står i konkurrens till varandra. För det resonemanget hänvisar Svensson m.fl., 2008, till
sociologiprofessor Sunesson, som menar att socialt arbete är ett forskningsämne kopplat till sektoriella och samhälleliga variabler, som varierar och gör det öppet för omvärlden. Han undrar till och med om det inte är det sociala arbetets öppenhet mot omvärlden som är det som håller samman ämnet (Svensson m.fl., 2008; Sunesson, 2003, i Svensson m.fl., 2008). Kring allmänhetens förtroende är det beroende på var socialarbetaren verkar, det är med andra ord både organisations- och kontextbundet, för vilken uppfattning respektive klient har om socialarbetaren. Om det till exempel handlar om en godhjärtad kurator på en skola, som ger stöd och råd, så är förtroendet högt. Däremot om kuratorn står på de vuxnas sida och hänvisar till deras behov och inte anmäler missförhållanden, så är förtroendet lägre. Även kring
autonomin råder det olika synsätt och är beroende på vart socialarbetaren arbetar. Som till exempel konsult eller terapeut har hen stora möjligheter att kunna utforma sitt eget arbete samt kan välja sina klienter, sina ramar och sitt arbetssätt. För de som arbetar med
myndighetsutövning är det mindre (Svensson m.fl., 2008).
För området avgränsad jurisdiktion finns det flera ingångar som är viktiga för socialarbetaren att förhålla sig till. Svensson m.fl. 2008, hävdar att det är många professioner och aktörer, till exempel lärare, sjuksköterskor, psykologer och politiker som har synpunkter på vad en socialarbetare ska utföra inom sin roll, vad socialt arbete är, kraven för att få utföra ett socialt arbete och vilka interventioner och lösningar som är mest lämpliga. Det finns även ett mått av att nyss nämnda professioner kan ta över socialarbetarens arbete. Ytterligare en aspekt är att det tillkommit nya målgrupper för det sociala arbetet och att det karakteriseras av så kallad uppgiftsosäkerhet; det vill säga det finns frågor kring vilka som är ens uppgifter och vilka lösningar som är bäst. Det sociala arbetet beskrivs även som relativt, utifrån att ideologiska och politiska värderingar i det omgivande samhället påverkar det och att det sociala arbetet berör alla i samhället. Inom det begränsade utrymmet har socialarbetaren jurisdiktion och autonomi, och får möjlighet att utöva sin professionella kunskap. I det finns dels en möjlighet i föränderligheten och i att det uppstår via förhandlingar och samspel med andra människor. Dels även en utmaning i att det sociala arbetet inte har några tydliga gränser och existerar inom ett område som inte är helt tydligt. Socialarbetaren sägs inte heller ha monopol på att bedriva socialt arbete. Däremot bedriver hen ett aktivt och målinriktat socialt arbete, för att kunna ge människor livsvillkor som är bättre, genom att planera, organisera och arrangera för det. Socialarbetaren ska också utgå från sin kunskap, både teoretisk och praktisk, reflektera och kunna se förbi här och nu, för att på så sätt erbjuda det som är bäst för klienten som befinner sig framför hen. Socialarbetarens översikt över klientens situation gör att
handlingsutrymmet kan användas och om det skulle behövas, så finns även möjligheten att kunna utvidga det (Svensson m.fl., 2008; Tops & Sunesson, 2006, i Svensson m.fl., 2008). Även en stark yrkesorganisation är en viktig del för socialarbetare, utifrån att de kan verka för professionens status och värna deras kunskapsbas och jurisdiktion. Några som kan nämnas i sammanhanget är SSR, Svensk Kuratorsförening och Sveriges Skolkuratorers Förening. Till sist handlar det även om vikten av etik, att socialarbetarna behöver visa på uppgiftsduglighet och ett handlande som är godtagbart, för att kunna åtnjuta förtroende från allmänheten och
11
legitimitet. Det kan till exempel handla om att visa på etiskt handlande, där den enskilde individen inte får komma till skada och visas respekt och om att föra löpande etiska
diskussioner kring till exempel yrkesroll, stöd, ansvarsfördelning och introduktion (Svensson m.fl., 2008; Blennberger, 2005, i Svensson m.fl., 2008).
4.6 Makt
Socialarbetaren har ett tolkningsföreträde gentemot sin klient kring hur lagar och regler ska tillämpas, vilket innebär en maktobalans. (Handler, 1992 i Svensson m.fl., 2008). När
socialarbetaren befinner sig i situationer och dilemman, där utrymmet från organisationen kan behöva förändras, till exempel i situationer kring klienter och hur olika regler ska tolkas, i situationer av maktobalans, så kan hen antingen arbeta på att vidga sitt handlingsutrymme eller finna sig i det utrymme som organisationen givit rollen. Här menar Svensson, m.fl. 2008, att då kan socialarbetaren välja fyra vägar, för att hantera dessa dilemman, det vill säga om hen önskar stanna kvar inom organisationen. Socialarbetaren kan välja regelefterlevnad, det vill säga att acceptera riktlinjer från den egna organisationen och påtala för klienten att regler ska följas. Alternativ två är att verka för förändring, det vill säga att försöka påverka
handlingsutrymmet, så att det blir större. Detta genom att till exempel uppmärksamma chefer. En tredje väg är att bilda opinion för att vidga handlingsutrymme, genom att stödja sig i sin profession och uppmärksamma andra på att till exempel vissa regler inte är rimliga. Sista vägen består i att hitta en egen lösning, vid sidan av gängse regler och utan att
uppmärksamma någon på att problemet existerar. Ibland kan det även handla om att använda sig av samtliga vägar för att förändra sitt handlingsutrymme. Svensson m.fl., 2008, hävdar att handlingsutrymme handlar om att ta ställning, om ansvar och om att göra medvetna val inom sitt handlingsutrymme. De menar även att om man ser begreppet handlingsutrymme i ett vidare perspektiv, så kan det inte försvinna. Däremot att de möjliga handlingarna inom handlingsutrymmet minska, öka eller förändras och hävdar till och med att det är socialarbetarens professionella ansvar att använda sig att sitt handlingsutrymme, utifrån värderingar och kunskaper. (Svensson m.fl., 2008; Lundqvist 1998, i Svensson m.fl., 2008) Via en överblick av situationen, sin kunskap om klienternas behov och intressen, kan därmed socialarbetaren, om nödvändigt, utvidga handlingsutrymmet för klientens bästa. Det gör hen via en probleminventering och via vad för åtgärd som krävs, dess utformande och
tillvägagångssättet av interventionen och genom att bestämma fokus för mål och intervention. Det är dock inte alltid som socialarbetaren har tillgång till vilken åtgärd som är bäst, men till sin hjälp finns till exempel program och manualer som socialarbetaren kan använda sig av, för att förstå och begreppsligöra den verksamhet som hen arbetar inom. Här hänvisar dock
Svensson m.fl., 2008, till engelska forskare som menar att program och manualer ska ses som potentiella hot mot den professionalitet som socialarbetare har och att då kan
handlingsutrymmet begränsas till ett utrymme endast inom organisationen. En annan fara med det är, menar Svensson m.fl., 2008, att klienterna då möjligtvis inte passar in i det utrymmet (Evan & Harris, 2004, i Svensson m.fl., 2008; Svensson m.fl., 2008). Det är med andra ord inte en enkel process för socialarbetaren att bestämma vad och vilka resurser som är bäst lämpade för klienten och vilket tillvägagångssätt som är det bästa. Det som exempelvis kan inverka på en socialarbetares beslut handlar om klientens förväntningar om hjälp, de egna värderingarna, om det finns tidigare kunskap eller inte om klientens situation och
uppfattningar om klienten. Har klienten till exempel medverkat till att klara sin ekonomi tidigare och uppvisat motivation till självförsörjning. En annan aspekt som påverkar handlingsutrymmet är att möten mellan socialarbetare och klient ofta är begränsade i tid, vilket kan leda till att klienten förblir tyst. Detta kan socialarbetaren undanröja genom att skapa trygghet i rummet, genom att sätta klientens välbefinnande i första rummet, via relationsskapande och via riskbedömningar och kan på så sätt minska maktobalansen
12
socialarbetare – klient. Svensson m.fl., 2008, betonar dock att det krävs makt, för att använda sig av det utrymme som organisationen ger och om så krävs förändra det, vilket är en
alltigenom pågående process inom socialt arbete.
5. Forskningsmetod
5.1 InledningI det följande avsnittet redovisas för de metodval som genomförts i studien. Avsnittet
behandlar motiv för val av kvalitativ metod och teoretisk ram samt för kriterier för inklusion och exklusion. Det belyser även datainsamlingsprocedur och hur data bearbetats och
analyserats. I slutet av avsnittet belyses generaliserbarhet, kunskapsanspråk och
metodreflektion samt vilka etiska aspekter och överväganden som noterats och på vilket sätt de riskreducerats.
5.2 Hermeneutisk teoriram
För studien har en hermeneutisk teoriansats valts. Detta utifrån dess syn på hur förståelse och ny förståelse, för människan och mänskliga handlingar kan uppnås. Inom den hermeneutiska inriktningen visas på vikten av förförståelse och att tolkning kräver egen förförståelse av det som ska studeras, i det här fallet kuratorer inom vuxenutbildningen. (Månsson, 2014). Inom hermeneutiken hävdas sålunda att tolkning grundas på egen förförståelse. Därefter består den hermeneutiska synen och tolkningen i att ta avstamp i en växelvis förståelse av helhet och delar och hur dessa två kan föras samman, en så kallas hermeneutisk cirkel/ hermeneutisk pendel för ny kunskap och större förståelse. Det kan även liknas vid att se processen som ett slags pussel, där bitarna sätts samman och tolkas utifrån det mönster och den helhet som framkommer. Det är dock viktigt att förstå att flera tolkningar av fenomenet är möjliga, men att den tolkning som kan bringa delar till en förståelig helhet och djup förståelse är den som kan vara rimligast, det existerar dock ingen absolut sanning i vilken tolkning som är bäst, inom hermeneutiken (Månsson, 2014)
Enligt Fejes m.fl., 2014, är det viktigt att, inom hermeneutiken, vara medveten om sin egen förförståelse och vad den kan innebär för förståelse av det studerade objektet och klargöra vad den egna förförståelsen står för. Han konstaterar därför att det är grundläggande att förhålla sig lyssnande, nyfiken och lyhörd (Fejes m.fl., 2014). Han menar även att förförståelsen kan leda till att forskaren, i processen kring analys och tolkning, utnämner vilka som är hjältarna och vilka som offren i forskningsmaterialet (Fejes m.fl., 2014).
Den egna förförståelsen innebär en insikt om de förutsättningar som det sociala arbetet kan stå inför inom vuxenutbildningen, vilket kan handla om ibland små ekonomiska marginaler och nya elever löpande och vad det kan tänkas innebära att arbeta med en heterogen målgrupp. En socionom inom vuxenutbildningen har en reell möjlighet att medverka till att ge en annan människa, i det här fallet en elev, en chans till nytt arbete, egen försörjning eller nya studier. Det kan också handla om att stötta och återupprätta elevens tro på sig själv och sin egen kapacitet. Detta trots till exempel tidigare trauman eller svårigheter, språkliga barriärer eller om få bidra till att stötta hen i att testa ett nytt yrke på grund av till exempel arbetsbrist. Det kan också handla om en insikt i att alla människor, någon gång i livet, kan befinna sig i en situation där de behöver en socionom som hjälper i rätt riktning, utan en nedvärderande syn på situationen.
Den egna för-förståelsen har både varit till nytta och en möjlighet; för att förstå, för att få en väg in, för att fråga vidare i intervjuerna, för att beskriva möjligheter, utmaningar och gränser och för att se tråden i den tidigare forskningen. Förförståelsen dock även varit en utmaning, för att frigöra sig från den kontext som kuratorerna beskrev och från den egna kunskapen till
13
exempel verksamheten, målgruppen och samarbetspartners. Det var viktigt att till viss del även frigöra mig från förförståelsen, för att finna och förstå vad socialt arbete är inom
vuxenutbildningen, för att besvara syfte, frågeställningar och problemområde, men också för att ge de intervjuade kuratorerna en röst, hitta det forskningsbara och relevanta för socialt arbete.
5.3 Kvalitativ metod
En kvalitativ metodansats har valts för studien, för att nå djupgående insikt, via fyra
individuella intervjuer som datainsamlingsmetod. (Fejes m.fl., 2014). Det är de intervjuade skolkuratorernas livsvärld som eftersöks, men också att kunna uttyda mening, kvalité och det specifika i deras roll inom vuxenutbildningen (Kvale & Brinkmann, 2014). Kvale &
Brinkman konstaterar att intervjun önskar söka förståelse för den värld som intervjupersonen befinner sig, se världen från deras vinkel, finna mening från de erfarenheter de tillägnat sig. Det handlar om att, via intervjun, kunna aktivt lyssna och att genom noggrant valda frågor bidra med kunskap som är grundlig och möjlig att tolka, för förståelse av fenomen som framkommer (Kvale & Brinkman, 2014).
Ambitionen för studien var dock inte att erbjuda vetenskaplig generaliserbarhet, det vill säga att empirin och dess slutsatser skulle vara generaliserbara. Det härleds från dess kvalitativa ansats, ett fåtal kvalitativa intervjuer och utifrån att urvalet av intervjupersoner inte anses vara statistiskt säkerställt. Ambitionen var snarare att försöka nå en kontextbunden generalisering, utifrån de sociala fenomenens variation och föränderlighet (Fejes m.fl., 2014; Cronbach, 1975 i Fejes, 2014).
5.4 Informationssökning
För att kunna besvara studiens problemområde, syfte och frågeställningar var studiens ambition att gå systematiskt tillväga, för att både finna och välja ut akademiska texter för studien. Informationssökning, genomläsning och inläsning av texter har även de utförts utifrån vikten av både en bred och en specifik inläsning av litteratur för att kunna snäva in
problemformuleringen, det vill säga mot den skolkurativa kärnan inom vuxenutbildningen (Rienecker, 2016).
Informationssökningen utfördes via sökningar både i svenska databaser och internationella, utifrån krav om peer-reviewed eller referee-granskade artiklar. Databaser som användes var Primo (20-01-22, 20-03-09), Social Services Abstract (20-01-23, 20-02-04 – 20-02-05, 20-04-23), SwePub ((20-01-22, 20-01-20-04-23), PhycInfo (20-01-20-04-23), ProQuest (20-02-03) samt även löpande sökningar under perioden. Sökord som användes i internationella databaser var olika kombinationer av; school, counseling, social work, student, profession, role, role perception, social worker role, adults och high school. I svenska databaser användes olika kombinationer av kurator, skola, skolkurator, socialt arbete, gymnasiet, vuxna och ungdom. Även sökningar i Diva (20-04-23) och Google Scholar har genomförts (20-01-23). Relevanta texter för studien har framkommit från ovan nämnda sökningar samt från utvalda texters referenslistor (i huvudsak Isaksson, 2014 samt Backlund, 2007) (Rienecker, 2016).
Informationssökningen, för att om möjligt finna vetenskapliga texter kring skolkurativt arbete inom vuxenutbildningen utfördes med hjälp av ett stort antal informationssökningar - vid flera tillfällen i tid, med ett antal olika sökord, i flera olika slags kombinationer, och som nämnts ovan i både svenska och internationella databaser. Huvudsyftet var att finna vetenskapliga texter som beskrev skolkurativt arbete inom vuxenutbildningen och om sådan inte framkom, att i andra hand försöka finna texter om skolkurativt arbete inom närliggande skolformer, för att från den närliggande forskningen då uppnå förståelse för rollen som socialarbetare inom vuxenutbildningen. Det som framkom i sökresultaten från dessa informationssökningar, men
14
som inte ansågs relevant för studiens syfte och frågeställningar, var till exempel
socialarbetarens egen erfarenhet och syn på utbildningen till socialarbetare. Även texter kring socialt och psykiatriskt behandlingsarbete av elever och studenter och dess effekter samt socialt arbete med studenten och dess familj. Inte heller dessa texter ansågs relevanta för studien. Att det framkom ett antal texter kring socialt behandlingsarbete stödjer dock det som Isaksson, 2014, menar, det vill säga att det finns avsevärt mer forskning kring socialt
behandlingsarbete och elevarbete, men färre vetenskapliga texter mot socialt arbete i skolan och skolkurativt arbete. Texter kring socialarbetarens utbildningserfarenhet samt socialt behandlingsarbete exkluderades från studien, förutom en text som både beskrev
behandlingsarbete och rollen som socialarbetare i skolan, eftersom dess abstract indikerade att den svarade mot studiens syfte och frågeställningar. (Dellgran & Höjer 2003 i C. Isaksson, 2014; Backlund 2007 i Isaksson & Larsson, 2012 i C. Isaksson, 2014; Isaksson & Larsson, 2012; Underwood & Kopels m.fl., 2004 i Isaksson, 2014)
För att finna förståelse och kunskap om vuxenutbildningen, dess förutsättningar och
målgruppen med vuxna elever, valdes Komvuxutredningen som källa för studien. För den bör även redovisas att stycket om det särskilda stödet, där det nämns att kuratorsrollen inte är lagstadgad inom vuxenutbildningen har kvalitetssäkrats av en socionom inläst på ämnet.
5.5 Urval
För studien har genomförts ett antal urval, både inkluderande och exkluderande. För urval kring intervjupersoner har det baserats på utvalda delar från Isakssons studie om
skolkuratorers handlingsutrymme. Hennes urvalskriterier bestod i att intervjupersonerna skulle uppfylla minst sex månaders arbete från skolkurativt arbete, socionomexamen samt anställning på en grundskola (Isaksson, 2014). Därav följde urvalet för den här studien; de kuratorer som inkluderades för studien uppfyllde kravet om minst sex månaders arbete från skolkurativt arbete inom vuxenutbildningen, en socionomexamen samt en pågående tjänst som kurator inom vuxenutbildningen.
Den första kontakten för att finna intervjupersoner gjorde via Skolverket (20-03-11) som uppgav att de inte hade tillgång till uppgifter kring den här personalgruppen i sina register. De gav dock rådet att söka kontakt med Sveriges Skolkuratorers Förening, som mailades (20-03-11). Även de uppgav att de inte hade uppgifter kring den här personalgruppen. De erbjöd dock förslag på var i landet det kunde finnas möjliga kuratorer inom vuxenutbildningen. Parallellt med dessa kontakter genomfördes systematiska internetsökningar för att finna kuratorer inom vuxenutbildningen, vilket visade sig vara en utmaning på grund av otillgängliga hemsidor och utifrån att en del kommuner inte hade en anställd kurator inom vuxenutbildningen. Utifrån nämnda svårigheter i att finna ingångar till intervjupersoner för studien samt dess begränsade tidsram, valde författaren att gå vidare i urvalet, med hjälp av det tidigare erbjudandet från Sveriges Skolkuratorers Förening. Detta får kännetecknas som ett så kallat snöbollsurval och kan inte anses vara baserat på ett urval kännetecknande för hela populationen (Hjerm m.fl., 2014; Johnson, 1990, i Halkier, 2008).
Utifrån förslagen om vart det kunde finnas skolkuratorer inom vuxenutbildningen kontaktades de antingen via telefon eller mail, från uppgifter i respektive organisations växel.
Organisationernas hemsidor var dock tyvärr varken användarvänliga eller tillgängliga i sitt utförande och uppgiven kontaktinformation saknades eller stämde inte. Vid ett ja från en kurator som uppfyllde urvalskriterierna nämnda ovan, meddelades etisk information och intervjun bokades in samma vecka, för att hålla tidsramen. De kuratorerna som kontaktades och inte svarade via telefon eller mail inom en rimlig tid exkluderades från studien, av samma anledning som för inkluderingen, det vill säga för att hålla tidsramen. Samt om förslag
15
kontakta, men där undertecknad självt varit verksam, de blev inte kontaktade, för att undvika etiska dilemman (se vidare under avsnittet kring etik). För att besvara studiens syfte och frågeställningar intervjuades fyra kuratorer inom vuxenutbildningen, med hjälp av kvalitativa intervjuer. De utvalda skolkuratorerna arbetar i olika städer, inom olika slags verksamheter och med olika målgrupper och samarbetspartners. (Hjerm m.fl., 2014).
5.6 Intervjuguide
För konstruktion av intervjuguiden var det grundläggande att syfte, frågeställningar och problemområde skulle styra urvalet för inklusion av frågor i guiden. Rienecker menar att studiens uppdrag är bidra med svar till problemformuleringen och inget annat. Därav var det återigen av vikt att iaktta Rieneckers råd för både en bred och specifik inläsning av
vetenskaplig litteratur för att kunna snäva in problemformuleringen, mot den skolkurativa kärnan inom vuxenutbildningen, vilket sålunda även påverkade intervjuguidens frågor, som därmed fick en tydligare fokus mot studiens syfte och frågeställningar (Rienecker, 2016). En semi-strukturerad intervju och en semistrukturerad intervjuguide (se bilaga 1) användes för studien. Även här inspirerades undertecknad av Isakssons modell, som använde en
semistrukturerad intervjuguide för sin studie (Isaksson, 2014). Avgränsningar och
avsmalnande i intervjuguiden har gjorts med hjälp av tidigare forskning (både svensk och internationell), för att kunna ringa in den skolkurativa kärnan inom vuxenutbildningen. Studierna har visat på möjligheter, utmaningar och gränsdragningssvårigheter, men från forskning utförd på barn och unga, så för att säkerställa att kuratorns roll inom
vuxenutbildningen kunde ringas in, konstruerades öppna och förutsättningslösa frågor i intervjuguiden. Detta för att undersöka om bilden från andra skolformer stämde.
Intervjuguiden provades även ut på en kompis och utifrån kommentarer från handledare och kompis, gjorde intervjuguiden om i flera förslag innan den slutligen fastställdes. (Jung-Sook Lee, 2012; Rienecker, 2016; Isaksson, 2014; Kvale & Brinkman, 2014; Fejes m.fl., 2014; Stone, 2015)
Andra kriterier för vilka intervjufrågor som inkluderades i intervjuguiden var att guiden skulle styra mot den skolkurativa rollen och dess kärna, möjligheter, utmaningar och gränser. Detta eftersom det enligt tidigare forskning, av framförallt Backlund, 2007 och Isaksson, 2014, kunnat påvisas att kuratorsrollen är oklar och har ett antal möjligheter utmaningar, och gränser i rollen att hantera. Därav att intervjuguidens intervjufrågor hade fokus på att undersöka om även den skolkurativa rollen inom vuxenutbildningen hade dessa ingående delar; kring möjligheter, utmaningar och gränser. Frågor kring socialarbetarens mer behandlande arbete och metoder i arbetet med sina elever fick ett mindre utrymme i intervjuguiden, utifrån skiljelinjen som nämndes under avsnittet tidigare forskning (Underwood & Kopels 2004 m.fl. i Isaksson, 2014; Rienecker, 2016; Isaksson, 2014). Även för det teoretiska ramverkets påverkan på intervjuguiden har Isaksson, 2014, haft inflytande. I sin studie benämnd Skolkuratorers handlingsutrymme – gränser, legitimitet och jurisdiktion används det teoretiska begreppet handlingsutrymme för att förstå och analysera den studiens skolkuratorer. Därav att det även blev ett huvudbegrepp för den här studien och påverkade intervjuguiden. De teoretiska begreppen profession, makt och organisation
framkom via annan tidigare forskning, framförallt Höög, 2014, Backlund, 2007 och Stone, 2015, men dessa teoretiska begrepp fick en mindre inverkan på intervjuguiden (Rienecker, 2016; Backlund, 2007 i Isaksson, 2014; Backlund, 2007; Isaksson, 2014; Höög, 2014; Stone, 2015).
16
5.7 Analysmetod
För att bearbeta den insamlade datan används en hermeneutisk analysmetod, som innebär att uppnå förståelse och insikt i de intervjuades livserfarenheter och om att tolka erfarenheter och upplevelser (Fejes m.fl., 2014). Som en del av analysen/bearbetning av det empiriska
materialet betonas därmed vikten av att lägga sin förförståelse och sina forskningsfrågor åt sidan och om att läsa texten ett flertal gånger för att dess egentliga budskap ska framträda. Vidare betonas vikten av att lyssna på djupet på det som intervjupersonerna nämner ett flertal gånger, som verkar tyda på att utsagorna är viktiga och engagerande för den intervjuade. Det handlar också om att lyssna efter det som tyder på protester eller nej. Sådana yttringar kan ge insikter om förbättringsförslag och vinklingar som inte anats tidigare. Här påverkade även det teoretiska ramverket, via att lyssna efter och försöka finna indikationer på att även
skolkuratorerna inom vuxenutbildningen hade möjligheter, utmaningar och gränser att hantera, inom sitt handlingsutrymme (Fejes m.fl., 2014).
Den konkreta analysprocessen innebar att notera memos under intervjugenomförandet, men även efteråt under transkriberingen av materialet. Därefter övergick processen till att söka nyckelord och notera dem i en tabell (se bilaga 2). Nyckelorden är hämtade både från tidigare forskning och från det teoretiska ramverket, framförallt begreppet handlingsutrymme.
(Svensson m.fl., 2008; Isaksson, 2014; Backlund, 2007; Jung-Sook Lee, 2012: Stone, 2015). Därefter övergick processen slutligen och parallellt med nyckelordssökningen till att
genomföra en så kallad tematisk analys. Det är en analys vars fokus är på innehåll, där gemensamma teman framkommer, utifrån de intervjuades olika berättelser som då skrivs samman (Lieblich m.fl. 1998, i Fejes m.fl., 2014). Slutligen sorterades materialet in under tre mer övergripande teman, utifrån studiens syfte, problemformulering och frågesättningar (Kvale & Brinkman, 2014). För samtliga nämnda steg var begreppet handlingsutrymme mer framträdande i analysen, än begreppen profession, makt och organisation, i att försöka finna nyckelord och teman.
Allt var en del i tolkningen och för att förstå hur de små delarna hänger samman och formar den större helheten. Sammanfogningen helhet och delar behövde dock ske i en logisk kedja, där delarna bekräftade varandra, för en helhelbild med trovärdighet. Därefter fördes
återkommande huvudbudskap samman, för att se de uppkomna mönstren bli tydligare. I det här steget av analysen blev det tydligare, att för varje del mot helhetsbilden, att helheten innefattade både det teoretiska begreppet handlingsutrymme, men även begreppen profession, makt och organisation, för en fullständig förståelse av kuratorerna inom vuxenutbildningen. (Fejes m.fl., 2014; Patel & Davidsson, 2011)
Därefter övergick analysprocessen till tidigare forskning, litteratur och det teoretiska ramverket på området, för att se vad den kunde tänkas säga om de delar/helhet som
framkommit i det empiriska materialet. Detta sätt att bearbeta – delar/helhet och mönster i det empiriska materialet – för att sedan granska litteraturen och så åter till empirin, och till teorin skedde ett flertal gånger. Det är en del av en hermeneutisk tolkningsprocess, som ska ge en fördjupad tolkning för varje gång den genomförs. För att processen ska bibehålla sin tillförlitlighet, så ställdes logiska frågor till materialet och den tolkning som gjordes, bland annat om motsägelser, sammanhang och om tolkning kontra kontext. Till sist är det av vikt att visa på transparens och tydlighet, mot de som läser text/tolkning, och om att övertyga om att du gjort en korrekt tolkning samt att påvisa om att steg som genomförts i processen blir tydliga. Det teoretiska ramverket påverkade framförallt analysarbetet via att det medverkade till tematiseringen och val av nyckelord, med huvudinfluens från begreppet
