Grön- och vattenområden är viktiga för människors hälsa och rekreation men även för den biologiska mångfalden. Utöver detta bidrar de till att reglera klimatet och ta hand om dagvatten. Program och strategier för tillvaratagande av grön- och vattenområden i och i närheten av tätorter ger underlag till att hantera dessa frågor i den fysiska planeringen och samhällsbyggandet. Många länsstyrelser anser att förtätning och hållbar stadsutveckling, klimatrelaterade frågor som skred och översvämningar och strandnära bebyggelse är bland de viktigaste planeringsfrågorna i deras län.20 Hur grön- och vattenområden bevaras och utvecklas är viktigt för alla dessa frågor.
Andelen planeringsunderlag ökar
Enkätsvaren visar att andelen kommuner som har planeringsunderlag för grön- och vattenstruktur, för delar eller hela kommunen, har ökat under perioden 2006–2009 från 36 procent 2006 till 47 procent 2009. 21 Planer för grön- och vattenstruktur har under de senaste fyra åren främst funnits i Mellansverige och Sydsverige.
Figur 13. Andelen kommuner som har aktuella dokument för hur grön- och vattenstrukturen ska bevaras och utvecklas åren 2006–2009.
24 20 24 21 22 19 23 23 21 20 16 41 34 41 37 15 0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 2006 2007 2008 2009
Ja, kommunomfattande Ja, någon del av kommunen Nej men arbete pågår Nej Procent
Källa: Miljömålsenkäten 2006–2009
Andelen kommuner som har aktuella dokument som anger hur grön- och vattenstrukturen ska bevaras och utvecklas har ökat sedan 2006. Men fortfarande saknar drygt hälften av kommunerna sådana.
Befolkningsmässigt stora kommuner har oftare underlag
Förekomsten av planeringsunderlag för grön- och vattenstrukturer är vanligast i kommuner där det finns ett exploateringstryck och en relativt hög planeringsaktivitet som i storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö, i flera av deras kranskommuner samt i större städer. 22
Planeringsunderlag 37
Nära hälften av de kommuner som saknar planeringsunderlag för grön- och vattenstruktur tillhör Sveriges 100 befolkningsmässigt minsta kommuner. 23 Av glesbygdskommunerna saknar nästan tre fjärdedelar underlag för grön- och vattenstrukturplanering.24
Planeringsunderlag och kompetens hänger ihop
Andelen kommuner som har kompetens är betydligt högre än andelen planeringsunderlag för alla år då frågan har ställts. År 2009 hade 79 procent av kommunerna tillgång till kompetens för grön- och
vattenstrukturfrågor.25 Detta är en ökning jämfört med år 2007 då siffran var 71 procent. I nästan samtliga fall har kommunerna egen kompetens och drygt hälften av dessa har en heltidstjänst eller mer.
Enligt kommentarerna är den vanligaste kompetensen
kommunekologens. Flertalet kommuner nämner kompetenser som främst gäller biologiska och ekologiska värden,26 men inte sociala, även om landskapsarkitekt nämns av några kommuner. Några kommuner anger att den efterfrågade kompetensen finns utspridd bland de anställda på kommunen, vilket signalerar att de inte anser att det behövs en person med särskild utbildning för att behovet ska tillgodoses.
Det finns ett samband mellan tillgången till planeringsunderlag och tillgången till kompetens hos kommunerna. Bland de kommuner som har planeringsunderlag har 86 procent någon form av kompetens och
76 procent har egen kompetens. Bland de kommuner som saknar planeringsunderlag har 44 procent tillgång till kompetens.
Effekter av regionala planeringsunderlag
Stockholms regionplanekontors arbete med regionala planeringsunderlag för grönstruktur och landskap i samband med RUFS (regional
utvecklingsplan för Stockholm) innebär ett stort stöd i den kommunala planeringen. Studier visar att kommuner som inte själva har planering- sunderlag för grönstruktur och vatten hämtar stöd i den regionala planen. Dels lokalt genom att värden i den kommunala grönstrukturen har synliggjorts. Dels genom att det blir synligt att den kommunala grönstrukturen också ingår i ett större regionalt sammanhang, vilket underlättar mellankommunala planeringsarbetet.27
I Region Skåne togs en grön strategi för Skåne fram år 2004 som visar områden som kan utvecklas för gröna samband. Regionala planering- sunderlag togs också fram 2002 då länsstyrelserna i Stockholm, Göteborg och Skåne fick i regeringsuppdrag att ta fram ett program för varaktigt skydd av den mest värdefulla tätortsnära naturen. Uppdraget resulterade i ett omfattande arbete i länen, i samarbete med kommunerna, med att inventera och peka ut skyddsvärda områden.
Statlig satsning inom naturvård har haft effekt
Utvärdering av den statliga satsningen på lokal naturvård (LONA) 2004– 2006,28 visar att satsningen har inneburit väldigt mycket för bostadsnära natur- och rekreationsmark. Satsningen innebar att 300 miljoner kronor delades ut i 261 kommuner till totalt 1 525 projekt. Genom satsningen har cirka 260 naturvårdsprogram tagits fram, varav 12 grönstrukturprogram, och 700 naturinventeringar tagits fram.
Boverkets kommentarer
Det kan verka oroväckande att bara hälften av Sveriges kommuner har planeringsunderlag för grönstruktur och vatten ett år innan målet ska nås, 2010. Detta måste dock ställas i relation till behovet av planering-
sunderlag om grönstruktur, vilket är olika i olika delar av landet. Behovet borde vara mindre och situationen mindre allvarlig i glesbygdskom- muner, där bebyggelsetrycket är lågt. Att kompetens finns i kommunen och att lokala insatser görs för att öka tillgänglighet och kvalitet på det som finns, som genom LONA-projekten, kan vara tillräckligt i kom- muner med lågt bebyggelsetryck.
Däremot är situationen mer allvarlig i de tiotal fall där pendlings- kommuner och förorter runt de stora städerna, enligt enkäten saknar planeringsunderlag. En del av dessa kommuner har redan ett högt bebyggelsetryck och andra kan förväntas få det.
Bostadsnära natur
Boverket fick 2006 i regeringsuppdrag att ta fram en modell för att säkra tillgången till bostadsnära natur genom fysisk planering. Här lyfts fram- förallt behovet av små gröna ytor nära människors vardag och hur dessa ytor kan behandlas strategiskt vid förtätning och stadsutbredning genom att beakta aspekterna tillgång, nåbarhet och kvalitet. Fragmenteringen av grönstrukturen och bristen på tillgängliga grönområden av hög kvalitet nära människor är en planeringsfråga kopplad till förvaltningen av områdena.
Planeringsunderlag 39
Figur 14. Kommuner som har aktuella dokument för hur grön- och vattenstrukturen ska bevaras och utvecklas år 2009.
Inget svar
Ja, kommunomfattande
Ja, för tätort eller närområde till tätort Nej, men arbete pågår
Nej
Källa: Miljömålsenkäten 2009.
Planeringsunderlag för bevarandet och utvecklingen av grön- och vattenstrukturens värden är vanligast i landets södra delar och i storstadsområdena. Bland glesbygdskommunerna är det inte lika vanligt men där är behovet oftast inte lika stort.
Energi
Energisektorn påverkar miljön genom utsläpp och förbrukning av icke- förnybara naturresurser. Inriktningen för energipolitiken är att
energianvändningen ska minska och att användningen av förnybara energikällor öka. Det finns sedan länge en lag om kommunal energiplanering och sedan hösten 2008 också regionala klimat- och energistrategier. Men en omställning av energisystemet tar tid. För att lyckas behövs det instrument som är långsiktiga och som kan påverka strukturer.
Utvecklingen 2006–2009
Enligt lagen om kommunal energiplanering (1977:439) ska varje kommun ha en aktuell energiplan. År 2009 är det knappt hälften av kommunerna som har det.29 Miljömålsenkäten visar att det mellan år 2006 och år 2009 totalt sett har skett en svag ökning i tillgången till dokument.30
Figur 15. Andel av kommunerna som har aktuell energiplan eller motsvarande åren 2006–2009. 43 53 48 49 22 21 31 30 35 27 20 21 0 10 20 30 40 50 60 2006 2007 2008 2009 Ja Arbete pågår Nej Procent Källa: Miljömålsenkäten 2006–2009.
År 2009 har nära hälften av kommunerna tillgång till energiplan eller motsvarande dokument. Dokumenten ska innehålla strategier och förhållningssätt till hur energianvändningen ska effektiviseras och på sikt minska samt till hur använd- ningen av förnybara energikällor ska öka. Inga stora förändringar har skett mellan åren 2006–2009.
Energiplanen det vanligaste dokumentet
Från 2006 till 2009 har energiplanen varit det överlägset vanligaste dokumentet för att redovisa strategier och förhållningssätt för energi- frågor, medan klimatstrategin varit det näst vanligaste. Detta är kanske ett tecken på att energifrågan allt oftare sätts i ett större sammanhang. Av svaren framgår att de kommuner som använder energiplan har minskat från 96 procent år 2007 till 85 procent år 2009. Däremot har andelen kommuner med klimatstrategi ökat det senaste året från 42 procent till
Planeringsunderlag 41
47 procent år 2009.31 Översiktsplanen är det tredje vanligaste dokumentet där kommunerna redovisar strategier för energifrågor. En viss uppgång har skett 2008–2009.
Figur 16. Dokument som kommunerna använder för att redovisa strategier och förhållningssätt för energifrågor år 2006–2009.
96 96 87 85 42 32 24 30 0 42 42 47 26 28 23 22 5 6 8 7 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 2006 2007 2008 2009
Energiplan Öp Klimatstrategi Annat pol. För. Dokument Övrigt Procent
Källa: Miljömålsenkäten 2006–2009.
Energiplanen är det allra vanligaste dokumentet som kommunerna använder för att redovisa energianvändningen och anger strategier och förhållningssätt i energifrågor. Ungefär hälften så många har en klimatstrategi och år 2009 hänvisar knappt var tredje av kommunerna till översiktsplanen. Kommunerna har haft möjlighet att ange tillgång till flera dokument i denna fråga.
Av de svarande kommunerna uppger 30 procent att arbete pågår med att ta fram ett dokument för energi, främst energiplan. 32 Endast en kommun uppger att de enbart har översiktsplanen för den övergripande hanteringen av energifrågan. De kommuner som arbetar med två underlag utgör 34 procent. Den vanligaste kombinationen av dokument är energiplan och klimatstrategi. Ett antal kommuner använder både sektorsunderlag i form av energiplan och klimatstrategi och dessutom översiktsplan.33 I den gruppen ingår alla storstäder och flera större städer.
Vindkraften starkt framåt sedan 2007
Sedan miljömålsenkäten infördes har kommunerna uppgett att fjärrvärme med förnybar energi är den energifråga som oftast diskuteras i planerna. Det stämmer också överens med den bild Energimyndigheten ger i sin rapport Energiläget 2008. År 2008 sker nästan en fördubbling av planer där vindkraft tas upp, från 45 stycken 2007 till 82 stycken 2008. Det är förmodligen en följd av vindkraftsstödet som Boverket administrerar sedan 2007.
Sedan 2006 har det blivit vanligare att kommunerna diskuterar flera olika källor för förnybar energi i sin energiplanering. År 2009 svarar 60 procent av kommunerna att de intresserar sig för tre eller fyra olika typer.34 Från 2006 till och med 2009 har fjärrvärme35 och biobränsle36 varit vanligast. Vindkraften har kommit på tredjeplats37 och solenergi på
fjärdeplats.38 Planeringen av vindkraft har nästan fördubblats sedan år 2007 då vindkraftsstödet infördes, från 45 till 80 kommuner.
I kommentarerna framgår det att flera av kommunerna har föråldrade energiplaner, men i många fall pågår en revidering av dessa. Få nämner samarbetsprojekt och då främst när det gäller energi generellt. Trots detta är det 53 kommuner som uppger att de ser ett behov av regionala
planeringsunderlag för energi, varav en stor grupp är små kommuner med mindre än 25 000 invånare.39 Projekt och program för solenergi är fortfarande ovanligt, men 25 kommuner i Västra Götaland är engagerade i ett samarbete som kallas ”Soluppgång i Väst”. 40 Västra Götalands- regionen äger projektet och Hållbar utveckling Väst är projektledare.41
Boverkets kommentar
Den kommunala energiplaneringen introducerades under 1970-talet då två stora oljekriser slog till. Då handlade diskussionen om att minska oljeberoendet. Under 1990-talet privatiserades många kommunala energibolag. Energibolagen hade i många kommuner fått ansvara för energiplaneringen. Privatiseringen medförde att mycket kompetens försvann från kommunerna. Detta kan vara en av anledningarna till att energiplaner inte är vanligare hos kommunerna trots att det är föreskrivet i lag. Det planeringsstöd som lämnats till kommunerna för fysisk
planering av vindkraft har inneburit en stor aktivitet hos många
kommuner som återfinns i enkätsvaren. Det kan noteras att energifrågan har varit en central fråga i större byggprojekt typ BO-01, Hammarby sjöstad och Gårdsten. Omställningen av energisystemet har också aktualiserat behovet av att kunna överföra energi och lagra den.
Energiomställningen har aktualiserat behovet av nätförstärkning både på land och till havs liksom möjligheter till reglerkraft. Trafikens stora fossilbränslebehov har också uppmärksammats vilket gjort att trafik- frågorna blivit en del i energiarbetet. Lagen om kommunal
energiplanering borde utvärderas och ses över utifrån det behov som energiomställningen nu kräver. Samtidigt bör denna energiplanering utvecklas utifrån att det nu finns regionala klimat- och energistrategier.
Planeringsunderlag 43
Figur 17. Kommuner som har aktuell energiplan eller motsvarande år 2009.
Inget svar Ja
Nej, men arbete pågår Nej
Källa: Miljömålsenkäten 2009.
Kommuner med aktuell energiplan (eller motsvarande dokument) är fördelade över hela landet. I bland annat Kronoborgs, Södermanlands och Västernorrlands län har en stor andel av kommunerna sådana dokument.
Kompetens
Det behövs relevant kompetens i arbetet med att kartlägga, bevara och utveckla olika värden i den fysiska miljön. Miljömålsenkäten innehåller därför frågor om i vilken utsträckning kommunen har tillgång till arkitektkompetens, antikvarisk kompetens och kompetens för att ta till vara grön- och vattenstruktur i planeringen.
Tillgång till arkitektkompetens
Tillgången till arkitektkompetens är avgörande för att kunna arbeta sektorsövergripande och med långsiktigt hållbar utveckling. Annars riskeras att sektorsplaneringen förstärks. Utan en arkitekt finns inte heller någon dialogpartner som kan slå vakt om kommunens samlade
utveckling om större projekt aktualiseras. Det finns då inte heller någon kompetens att veta när konsulter ska anlitas eller vad de ska göra.
Enligt lag ska alla kommuner ha tillgång till
arkitektkompetens.42Titeln är inte skyddad utan kan beteckna olika utbildningsbakgrunder, inte bara den från arkitektutbildningarna på de tekniska högskolorna utan även landskapsarkitekt, fysiska planerare med flera. Nästan alla kommuner har enligt miljömålsenkäten tillgång till någon form av arkitektkompetens.43 I årets enkät svarar 97 procent att de har tillgång till arkitektkompetens.44 Av dessa har knappt tre fjärdedelar en fast tjänst, 17 procent har inhyrd kompetens och 8 procent både egen och inhyrd kompetens. Eftersom så många kommuner har tillgång till arkitektkompetens går det inte att se något samband mellan tillgången till arkitektkompetens å ena sidan, tillgången till aktuell översiktsplan eller till program för transport, handel, kulturmiljö och estetik å den andra. Däremot går det att se att de kommuner som har fast anställd arkitekt i högre utsträckning har aktuell översiktsplan än de som har inhyrd arkitektkompetens (69 procent).
Anställningsformen ser ut att påverka den sammanlagda arbetstiden. Bland de kommuner som har egen arkitektkompetens hade 80 procent en sammanlagd arbetstid på 1,0 årsarbeten eller mer. De som har inhyrd kompetens är alla befolkningsmässigt små kommuner med mindre än 19 000 invånare med undantag av en kommun. För den inhyrda kompe- tensen var den sammanlagda arbetstiden till 94 procent 0,5 årsarbeten eller mindre.