Grannskapskontakter

I intervju med Anders Ivar säger han att han uppfattar Furugården som ett område där grannar hejar lite på varandra men att det kanske inte är så självklart att man odlar så mycket grannrelationer.152 _{Något som även HVB-personal 2 instämmer med: “Vi hälsar på varandra, vi är}

grannar”.153 _{Även grannarna pålyser detta då de inte har så mycket kontakt med varandra. Dock}

kan man konstatera att respondenten som bor i radhuset bakom och att respondenterna som bor i villorna framför Furugården inte har någon kontakt med HVB-hemmet eller barnen.

På intervjufrågan angående om man har någon kontakt med HVB-hemmet eller barnen där svarar mer än hälften att de inte har någon kontakt. Om dessa räknar “hej-hej” som en kontakt framgår inte samtidigt som några svarar att de inte har någon kontakt utöver “hej-hej”.154 _Denna

kontakt härleds till Granne 16 som uttrycker: “De är som vilka bofasta i området som helst. Man hälsar men ingenting mer”.155 _{Denna beskrivning är något som även HVB-personal 1 instämmer}

med då han upplever att de på hemmet har precis samma kontakter som vanliga familjer har. Han tillägger att det som är onormalt är att barnen på HVB-hemmet inte har fått växa upp i grannskapet och därmed inte fått en anknytning tillsammans med barndomsvänner.156

HVB-hemspersonal 2 anser att det är till barnens fördel att inte ha alltför mycket kontakt med grannskapet. Resonemanget grundar han både på möjligheten att förbättra sig i svenska språket men också i att bearbeta den tvåsidiga främlingsrädslan: “Det är inte bara att grannar tycker att detta är främmande människor utan de här killarna tycker också att grannarna är främmande människor”.157 _{De kontakter som finns upplever han dock vara positiva. Han nämner också att de}

bor många invandrare på Furugården vilket skapar en dold gemenskap som både kan vara positiv och negativ för att skapa kontakter.

Av de intervjuade grannarna framgår det dock att oavsett om grannen själv i fråga har eller inte har kontakt med HVB-hemmet eller barnen så har i vissa fall andra familjemedlemmar, främst barn, kontakt med dem.158 _{Granne 11 har ingen kontakt med barnen men känner HVB-}

152 _{Ivar 2013}

153 _{HVB-personal 2 2013}

154 _{Granne 6 2013; Granne 10 2013; Granne 16 2013; Granne 17 2013} 155 _{Granne 16 2013}

156 _{HVB-personal 1 2013} 157 _{HVB-personal 2 2013}

30 hemspersonelen.159 _{Av de intervjuade framgår det därmed att det endast är tre av dem som har}

direkt kontakt med barnen.160 _{Vad som framkommer av dessa etablerade kontakter är}

föreningslivet med dess fotbollsverksamhet och gym. Även verksamma vid HVB-hemmet påvisar att fotboll är en stor aktivitet där sunda kontakter till lokalsamhället etablerats: “Vi spelar fotboll här ute och sen så ser grannarna att vi spelar och då har de kommit med och spelat med oss”.161

Margareta Johansson nämner också att någon besöker fritidsgården och att någon har varit med i Missionskyrkan.162 _{Granne 5, som är lite yngre, nämner också skolan som kontaktnät.}163

Utöver de kontakter som finns kopplat till barnens intressen så finns det inte jättemycket kontakt med grannarna på Furugården. Något som Margareta Johansson inte tror beror på någon fientlighet av något slag utan det som hon upplever är att barnen är väldigt bundna till varandra. “De söker inte mycket kontakt ute”.164 _{Hon säger också att det har hänt att någon blivit}

hembjuden till någon i grannskapet men att det är väldigt sällan. På frågan om kontakterna förändrats över tid svarar Margareta Johansson att kontakterna har varit väldigt sporadiska men att de tre pojkarna som spelar fotboll är de som har mest kontakter ute i samhället och som med tiden skaffat sig lite fotbollskompisar.

Margareta Johansson upplever också att barnen är dåliga på att etablera sig i Smålandsstenar. Detta beskrivs närmare på frågan om hur man skulle kunna förbättra kontakterna mellan verksamheten och grannskapet.165 _{En svårighet som både hon och Anders Ivar upplevt är att}

barnen själva inte alltid är så sugna på att orientera sig.166 _{Anders Ivar fortsätter med att barnen}

blivit väldigt knutna till HVB-hemmet vilket både är på gott och ont. “Ibland har det varit så att man nästan fått tvinga dem eller knuffa på dem att gå ut och träffa folk”167 _{samtidigt som man}

inte kan tvinga barnen att engagera och socialisera sig om de själva inte vill. Han poängterar att det är viktigt att ta i beaktning att alla inte fått PUT vilket kan resultera i att man inte vill etablera djupare grannkontakter utan: “då känner man att man kanske vill knyta sig med de närmaste man känner och vara i den lilla miljön […] så varför bry sig?” 168

159 _{Granne 11 2013}

160 _{Granne 1 2013; Granne 5 2013; Granne 12 2013} 161 _{HVB-personal 1 2013} 162 _{Johansson 2013} 163 _{Granne 5 2013} 164 _{Johansson 2013} 165 _Ibid. 166 _{Johansson 2013; Ivar 2013} 167 _{Ivar 2013} 168 _Ibid.

31 Margareta Johansson poängterar att man från HVB-hemmets sida har försökt skapa och förbättra kontakter genom främst fritidsaktiviteter: “för det är ju där man träffar likasinnade”.169 _{Att man}

från HVB-hemmets sida inte lyckats fullt ut med det är något som hon anser beror på att barnen föredrar att vara i sin egen grupp. “Man får försöka ta med dem vart det händer något och så småningom att de kanske kan träffa någon från skolan ‘Åh, den känner jag igen’ men det tar tid”170 _{fortsätter Margareta Johansson. Hon tillägger att det kan bero på den kulturella skillnaden}

och att det är en stor skillnad i sätten att leva där närhet till familjen är av större betydelse i barnens hemländer än vad vi är vana vid: “Där bor man tajtare och man umgås på ett helt annat sätt än vad vi gör”.171 _{Hon tar också upp trygghet som en grundläggande faktor: “De litar ju}

liksom inte på någon och då kan man inte börja umgås med en massa okända”.172 _{Hon förklarar}

också att HVB-hemmets personal också till en början är okända och att det tar tid att bygga upp en relation: “och då tror jag att det räcker med det för dem ett bra tag”.173

Både HVB-personal 1 och 2 tror definitivt att kontakterna kan förbättras och att det är något som de från HVB-hemmets sida ständigt arbetar med. HVB-personal 1 tar upp exempel med att de försöker främja de nätverk som HVB-hemmet redan har genom att anordna diverse fritidsaktiviteter med andra HVB-hem och föreningar.174 _{HVB-personal 2 inflikar med att}

dagsläget visar att kontakterna barnen har skapat är positiva och att de har skapat de kontakter som de behöver: “På rätt forum så att säga och inte det här med gäng, knark och alkohol”.175

På frågan angående hur man från kommunens sida arbetar för att främja kontakter mellan HVB- hemmet och grannskapet betonar Anders Ivar svårigheterna med att förbättra kontakterna. De arbetar med personer inom Socialtjänsten och sekretess och Anders Ivar förklarar att: “Det är en liten gränsdragning mot att det är ingenting som hindrar ungdomarna på Furugården att gå ut och lära känna grannarna och de får bjuda med kompisar hem”.176 _{Han poängterar att man från HVB-}

hemmets sida har mer begränsade möjligheter att bjuda in grannarna då de inte har den typen av öppna miljöer vilket kopplas till barnens integritet och egen vilja. Problematiken med att bjuda in grannarna är att det finns de som skulle uppfatta det som att man kan komma när man vill vilket kanske inte alla uppskattar: “Alltså, då kan det bli väldigt fel. Någonstans måste alla vara med och 169 _{Johansson 2013} 170 _Ibid. 171 _Ibid. 172 _Ibid. 173 _Ibid. 174 _{HVB-personal 1 2013} 175 _{HVB-personal 2 2013} 176 _{Ivar 2013}

32 man kan inte komma ifrån att vissa kanske inte uppskattar att det kommer in lite folk och sitter där och tjoar vid köksbordet och själv vill man bara vara på rummet”.177 _{Ovanstående är även}

något som även Margareta Johansson tar upp där hon tillägger att man inte heller kan komma ifrån att de som egentligen inte borde komma kanske skulle kommit.178

Av samtliga intervjuade grannar är det även några som är mycket positiva till en framtida kontakt med verksamheten och barnen.179 _{“Ja, varför inte? De är ett par schyssta killar”.}180 _{Andra hänvisar}

till att de inte har så mycket kontakter med sina grannar överhuvudtaget och ser gärna att det förblir så. De finns även de som hänvisar till att man inte har något emot att etablera kontakt men att man känner att man inte vill tränga sig på.181 _{Granne 3 påpekar även åldersskillnaden:}

“Jag vet faktiskt inte. Jag är nog för gammal för att vara i sällskap med dem. Vi ser livet på helt olika sätt”.182