3 Tillämpning på tio arter
3.7 Gul skunkkalla
(Lysichiton americanus)
• Förekomst: etablerad i Sverige (populationen ökar).
• Påverkan: bland annat konkurrens med andra våtmarksarter.
• Hanteringsåtgärder: lokal utrotning, med prioritet för områden
där påverkan eller risk för vidare spridning är stor.
• Rekommendation: utrotning rekommenderas ur ett ekonomiskt
perspektiv.
Figur 16. Skunkkalla (Lysichiton americanus). Foto David Knott.
3.7.1 Om arten
Skunkkalla (Lysichiton americanus) är en växt med en kort, tjock stam utlöpare, stora blanka gröna blad och ljusgult blomskaft som omsluter en lång blomkolv med blommor i botten. Arten kan bli upp till 1,5 meter hög (Bravenboer, 2009).
Arten växer i våta miljöer som skuggiga skogsbevuxna kärr, sump marker och grunda bäckar med rinnande vatten eller i utkanterna av tjärnar eller sjöar. Den kommer ursprungligen från Nordamerika där den är hemma hörande i Alaska, British Columbia, Washington, Oregon, Kalifornien, Montana, Idaho och Wyoming (USDANRCS, 2011). I Europa introduce rades den först i Storbritannien under tidigt 1900tal för odling och som en prydnadsväxt, och sedan i de flesta andra europeiska länder på 1960, 1970 och 1980talet. De första registreringarna av etablering vilt i naturen kommer från Stor britannien 1947. Sedan dess har arten observerats i det fria i Belgien, Danmark, Finland, Tyskland, Irland, Nederländerna, Norge och Sverige. Klingen stein och Alberternst (2010) klassificerar i ett faktablad av NOBANIS etableringen som ”sällsynt” i alla nämnda länder, utom i Sverige där etableringen klassas som ”lokal”.
För Sverige visar figur 17 de rapporterade observationerna av arten, med en fördelning till landets södra delar, inklusive området runt Stockholm. Några av de ungefär 200 rapporterade observationerna i Artportalen innehåller infor mation om stora mängder. Det genomsnittliga antalet växter per observation för dem där data finns tillgängliga är 18, vilket som en grov uppskattning är likvärdigt med ett täckningsområde på ungefär 3 m2. Dessa uppskattningar
är dock osäkra eftersom det genomsnittliga antalet växter kan variera stort mellan olika platser. Längs några vattendrag i Halland och något i Skåne finns till exempel 1000tals exemplar spridda efter kilometerlånga sträckor.
Växten är inte särskilt vanlig i trädgårdar på grund av dess storlek, habitatkrav och lukt. Den är vanligare i stora trädgårdar och dammar. Bravenboer (2009) konstate rar dock att den aldrig har varit en särskilt populär art i stor skala. I Sverige såldes den fortfarande 2015 som en växt för använd ning i privata dammar. De flesta popula tioner är troligen ett resultat av oavsiktliga handlingar, till exempel att man slänger ut trädgårdsavfall i skogen, men det finns även exempel på avsiktlig plantering i naturen. Arten sprids via frön som kan transporteras via strömmar, fåglar eller andra djur som äter eller samlar in bären. Fröspridning via fåglar har dock inte bekräftats i Europa. Fysisk delning eller annan sönderdelning av stamutlöparen kan också innebära sprid ning, till exempel av maskiner och fordon som används i skogsbruket (Klingenstein och Alberternst, 2010).
3.7.2 Påverkan
ALLMÄN PÅVERKAN
Arten har förmåga att bygga täta bestånd som tränger ut och skuggar mindre växter i våtmarker (påverkan på habitat eller stöd jande tjänster). Exempelvis har man iden
tifierat att olika arter av mossor, violer och orkidéer påverkas negativt. Det bör noteras att de invaderade våtmarkshabitaten ofta är sällsynta och hotade i Europa, och även inkluderar ett antal hotade eller sällsynta arter som kan påverkas negativt av den gula skunkkallan. Vidare har de ändrade ljusför hållandena och växtsamhällenas struktur potentiella effekter på fauna och näringsväv (Klingenstein och Alberternst, 2010)
Artens närvaro leder inte till effekter på människors hälsa eller andra direkta ekonomiska skadekostnader, förutom potentiella långsiktiga effekter på grund av lokala ekosystemeffekter.
AKTUELL OCH POTENTIELL PÅVERKAN I SVERIGE
Baserat på de 200 observerade förekomsterna i Sverige och ett täcknings område på 3 m2 per förekomst påverkas ungefär 600 m2 svenska våtmarks
habitat. I dessa områden räknar man med att många våtmarksarter har trängts ut på grund av bristen på ljus. Till exempel påverkas flera moss arter negativt. Täckningsområdet är dock troligtvis en underskattning eftersom Figur 17. Förekomster av Lysichiton
americanus i Sverige inom Europeiska
miljö byråns referensruta på 10 x 10 km (data från Artportalen) mellan 2000– 2016.
ett mycket stort antal förekomster finns längs några få floder i södra Sverige (Hör lingeån och Brostorpsån i Skåne samt Fylleån och Genevadsån i Halland).
Förekomster som dessa, nära rinnande vatten, har mycket större sprid ningspotential än förekomster i våt och sumpmarker.
Utan kontroll och ökad medvetenhet kan arten förväntas spridas kontinu erligt men långsamt, både av nya introduktioner i naturen via trädgårdsavfall eller plantering och via spridning från befintliga populationer.
Tabell 13. Gul skunkkalla: Sammanfattning av effekter.
Typ av effekt Allmänt för arten
Aktuell effekt i Sverige Potentiell effekt i Sverige Ekosystemtjänster
Stödjande Möjliga effekter på grund av utträngning av
andra arter som inte får tillräckligt med ljus. – – –
Reglerande Inga större effekter. 0 0
Försörjande Inga större effekter. 0 0
Kulturella Inga större effekter. 0 0
Biologisk mångfald Möjliga effekter på grund av utträngning av
andra arter som inte får tillräckligt med ljus. – – –
Människors hälsa Inga större effekter. 0 0
Övriga effekter Inga större effekter. 0 0
Anmärkning: Den semikvantitativa skalan för aktuell och potentiell påverkan i Sverige baseras på författarnas tolk- ning av källor som anges i texten. Potentiell påverkan baseras på ett antagande om populationstillväxt till följd av inaktivitet.
– – Stor negativ effekt – Liten negativ effekt
0 Ingen eller mycket liten effekt + Liten positiv effekt
+ + Stor positiv effekt
3.7.3 Svenska hanteringsalternativ: kostnader och nyttor
UTROTNING
Utrotning av lokala populationer är möjligt. Utrotning kräver dock resurser under flera års tid. På grund av de känsliga habitat där arten kan förekomma är det eventuellt inte möjligt att använda växtskyddsmedel eftersom det kan påverka andra arter och har stor risk att spridas med vatten. I stället krävs mekaniskt avlägsnande som sker genom att man gräver upp växternas rötter och tar bort dem från platsen, ett krävande arbete på grund av de många gånger svåråtkomliga habitaten. Denna åtgärd måste följas upp över flera års tid och effektiviteten måste övervakas.
I Alberternst m.fl. (2009) refereras till en kostnadsuppskattning som har gjorts i Schweiz. Kostnaden för att utrota en population på 100 växter genom mekaniskt avlägsnande och kontroll under den efterföljande perioden uppskattades till 11 100 kronor10.
10 Enligt priser 2015, beräknat på 1 000 euro som uppskattades 2009 och med årlig genomsnittlig växel kurs för 2012 (Riksbanken, 2015) och justering för konsumentprisindex (SCB, 2015).
Om vi antar att kostnaden är linjär i förhållande till mängden växter motsvarar detta 111 kronor per växt. I en annan uppskattning från Sverige (Genevadsån; Johan Strand, personlig kommentar, 2016) nämns en kostnad på 15–87 kronor per växt, baserat på avlägsnande av 500–1 000 växter, 87 arbetstimmar och en arbetskostnad på 120–500 kronor. Kostnads upp skattningen är mer kopplad till antalet lokaler än till antalet individ, eftersom det centrala är transport av utrustning till känsliga lokaler. Den lägre uppskattningen baseras på ung som marpersonal och den högre på inhyrning av konsulter. I det specifika projektet tillämpades den lägre timkostnaden.
Om vi antar att den totala mängden växter i Sverige är 200 x 18 (enligt rapporten i avsnitt 3.7.1) skulle den sammanlagda kostnaden för utrotning i Sverige bli ungefär 54 000–400 000 kronor. Det är dock troligt att det finns fler förekomster än vad som rapporterats in till ArtDatabanken, och mängden växter på varje plats är dessutom en mycket osäker uppskattning, det verkliga antalet kan vara tio eller hundrafalt större. Bara i Genevadsån har antalet växter till exempel uppskattats till cirka 3 600 (Johan Strand, personlig kommentar, 2016). Vidare är ytterligare kostnader att vänta för kontroll efter utrotningen. Således är utrotningskostnaden på 54 000– 400 000 kronor sannolikt en underskattning och relativt höga kostnader är förknippade med utrotning längs med vattendragen med talrika förekomster (Hörlingeån, Brostorpsån, Genevadsån och Fylleån).
Utrotningsåtgärdernas nyttor är bland annat en mindre risk för negativa effekter på inhemska våtmarksarter och i än större grad arter längs vatten drag. Det finns inga tillgängliga uppskattningar om det monetära värdet, men på grund av de känsliga habitaten kan nyttorna vara betydande.
Eftersom det inte finns några tillgängliga monetära nyttouppskattningar är det inte möjligt att dra några slutsatser om nyttokostnadsförhållandet. Jämfört med kostnaderna för att hantera många andra främmande arter är dock kostnaderna för att utrota populationerna av gul skunkkalla låga. POPULATIONSBEGRÄNSNING
För den här arten kan populationsbegränsningsåtgärder likställas med (lokala) utrotningsåtgärder.
SPRIDNINGSBEGRÄNSNING
För att begränsa spridningen finns två huvudsakliga strategier: att begränsa spridningen från etablerade populationer i naturen och att begränsa nya intro duktioner i naturen. För att begränsa spridningen från etablerade populationer är det viktigt att kunna upptäcka etableringar längs vattendrag och att utrota dessa populationer. Arten sprids relativt sakta men säkert (Bravenboer, 2009). Enligt Newman och Angel Duenas (2015) kan arten spridas effektivt inom avrinningsområden via frön som transporteras via vatten, men spridningen mellan avrinningsområden är långsam.
För att begränsa nya introduktioner i naturen är ett antal olika åtgärder möj liga, till exempel att förhindra handel och plantering i det fria, att förhindra att trädgårdsavfall slängs i naturen och att informera allmänheten om artens egenskaper. För stor effekt som täcker in alla introduktionskällor krävs tro ligtvis ganska omfattande och ambitiösa kampanjer, något som kan förväntas bli kostsamt. En tänkbar modell är upprop via intresseorganisationer, träd gårdsnäring och kommuner att de som har arten och vill bli av med den kan höra av sig, varefter en utrotningsinsats kan göras. Sedan 3 augusti 2016 är arten en invasiv främmande art av unionsbetydelse och handel eller annan avsiktlig spridning är förbjuden inom hela EU.
Det finns inga tillgängliga kostnadsuppskattningar för dessa åtgärder som syftar till att begränsa nya introduktioner i naturen. Vidare finns inga tillgängliga uppskattningar om introduktionstakten. Således är det inte möjligt att bedöma nyttorna med dessa åtgärder i monetära termer. SAMMANFATTNING AV KOSTNADER OCH NYTTOR MED DE SVENSKA HANTERINGSALTERNATIVEN
Utrotning är möjlig men kräver resurser, främst i form av arbetstimmar. Detta skulle få en kontrollerande effekt på populationen och även begränsa spridningen. Som konstateras ovan är det troligt att åtgärder för att för hindra nya introduktioner i naturen (med en okänd introduktionstakt) är kostsamma, vilket leder till mycket osäkra nyttor. Nyttorna med lokala utrotningsåtgärder skulle å andra sidan vara förhållandevis direkta i den meningen att man skulle undvika habitateffekter och därmed negativa effek ter på andra arter. Mot bakgrund av dessa antaganden är nyttokostnads förhållandet troligen högst för utrotning som övergripande strategi. Det är dock möjligt att åtgärder för att förhindra nya introduktioner kan vidtas sam tidigt.
Tabell 14. Gul skunkkalla. Monetär eller semikvantitativ bedömning av kostnader, nyttor och nytto-kostnadsförhållanden för svenska hanteringsalternativ.
Kostnad för
inaktivitet Åtgärd Kostnader Nyttor
Förväntad rangordning av nytto-kostnads- förhållanden
Stor Utrotning 0,05–0,4 miljoner
(underskattning) Stora 1
Spridningsbegränsning Stora Stora 2
Populationsbegränsning – – –
Anmärkning: Skalan för semikvantitativa bedömningar omfattar kategorierna Mycket små, Små, Stora och Mycket stora. Utifrån befintliga data är det inte möjligt att göra om dessa bedömningar till monetära bedömningar. Rangordningen av de förväntade nytto-kostnadsförhållandena samt de semikvantitativa bedömningarna av kostnader och nyttor baseras på författarnas tolkning och måste beaktas med försiktighet. Vidare är det inte säkert att strategierna är ömsesidigt uteslutande.
3.7.4 Rekommendationer
På grund av den gula skunkkallans potentiella effekter på inhemska våt marksarter bör utrotningsåtgärder vidtas. En möjlighet som behöver under sökas vidare är prioritering vad gäller tid och plats, genom att först rikta in sig på populationer som kan förväntas ha särskilt stor påverkan eller sprida sig till nya områden. Populationer efter vattendrag i Skåne och Halland hör sålunda till de mest prioriterade. Vidare bör man utvärdera möjligheten att använda riktade informationskampanjer för att undvika ytterligare introduk tioner i naturen, och fortsatt övervakning krävs för att följa utvecklingen och upptäcka nya etableringar. Åtgärderna blir sannolikt dyrare ju längre en population tillåts växa.