Signalkräfta

(Pacifastacus leniusculus)

• Förekomst: arten är etablerad och har livskraftiga populationer i

ungefär 4 500 vattenförekomster i Götaland samt södra Svealand.

• Påverkan: sprider kräftpest som infekterar och slår ut bestånd av den

akut hotade flodkräftan.

• Hanteringsåtgärder: aktuell hantering inkluderar spridning- och

populationsbegränsning. Utrotning är endast möjligt i lokalt avgränsade vatten.

• Rekommendation: spridningsbegränsning rekommenderas ur ett

ekonomiskt perspektiv.

Figur 10. Signalkräfta (Pacifastacus leniusculus). NOBANIS. Finns på http://www.NOBANIS.org. Åtkomstdatum 2015-10-28.

3.4.1 Om arten

Signalkräftan (Pacifastacus leniusculus) kommer ursprungligen från Nord­ amerika. Arten är introducerad i stora delar av Europa och är idag den mest utbredda främmande sötvattenkräftan. Arten introducerades i Sverige på 1960­ talet i syfte att ersätta den inhemska flodkräftan (Astacus astacus) som drabbats av populationsnedgång på grund av bl.a. försurning och spridning av kräftpest. Kräftpesten kom in till Sverige 1907 med importerade mat­ kräftor som kasserades i Mälaren.

Signalkräftan togs i till landet med förhoppningen att den skulle återställa kräftfisket i landet. Vad man dock inte kände till på den tiden var att signal­ kräftan också är mottaglig för pesten och därmed smittbärare. Introduktion av signalkräftan gjorde också att kräftpesten etablerade sig permanent i Sverige. I dag är signal kräftan etablerad med livskraftiga populationer i ungefär 4500 vatten förekomster i främst landets mellersta och södra delar (Kräft data basen, 2017) – ett resultat av både lagliga och olagliga utsättningar. Det totala antalet flodkräftbeståndet har minskat dramatiskt med 97% sedan 1907 och i dag finns flodkräftan kvar i omkring 800 vatten (Kräftdatabasen, 2017). Figur 11 visar etablerad bestånd av signalkräfta i Sverige år 2017.

3.4.2 Påverkan

ALLMÄN PÅVERKAN

Signalkräftan hotar främst den inhemska flodkräftan genom att den överför kräftpest – en sjukdom med hundraprocent dödlig utgång för flodkräftan. Sjukdomen sprids främst av signalkräftor, både av levande och döda individer.

Smittan sprids också genom att sporer följer med vatten, båtar, redskap och fisk vid förflyttning. Ju större mängd vatten som överförs desto större är risken att sprida smitta. Utan för kräftan kan kräft­ pestsporen leva i flera veckor i vatten. Sporerna är dock känsliga för uttorkning samt för höga och låga temperaturer.

Signalkräftan kan predera på inhemska ryggradslösa djur (Mathers m.fl., 2016) samt fiskrom (Peay m.fl., 2009; Findlay m.fl., 2015) och på så sätt ha en negativ påverkan på lokala bestånd.

AKTUELL OCH POTENTIELL PÅVERKAN I SVERIGE

Sötvattenskräftan är en viktig del av den svenska matkulturen. Den svenska kräft­ ätartraditionen kommer ursprungligen från det franska hovet och går tillbaka till 1500­talet. Det var dock inte förrän under sent 1800­tal som traditionen gick över från att vara en kunglig aktivitet till att även ätas av vanligt folk (Zimmerman, 2012). I dag har man i många svenska hem kräftfest varje år i augusti.

Signalkräftan har satts ut, främst i södra och mellersta Sverige upp till områdena kring Dalälven. Regelverket för att få tillstånd att sätta ut signal­ kräfta har stegvis blivit restriktivare. Utsättning av signalkräfta i nya vatten tilläts fram till 1994 och är sedan 2016 helt förbjudet efter att arten listats på EU:s förteckning över invasiva främmande arter. Sedan länge finns även möjlig heter för länsstyrelserna att upprätta skyddsområden för flodkräfta samt kräftpestförklara ett område med bl.a. restriktioner om koktvång, fiskeförbud, desinfektion av utrustning, förflyttning av båtar och utrust­ ning mellan sjöar etc.Vidare har Åtgärdsprogram för flodkräfta sedan 1998 ökat bevarande åtgärder framförallt genom informationsinsatser, bildande av skyddsområden och inventering. En viktig del av programmet syftar till att stimulera till fiske och fiskevårdande insatser och på så sätt minska incitamenten för illegala utsättningar av signalkräfta. Även det faktum att flodkräftan erhåller ett högre värde i handeln minskar sådana incitament. Illegala utsättningar är det främsta hotet mot flodkräfta. Om signalkräfta illegalt sätts ut i vatten med flodkräfta slås denna ut helt vilket ger mycket dåliga förutsättningar för ett fortsatt kräftfiske. Drivkraften bakom de illegala

Figur 11. Kvalitetssäkrade data från kräft- data basen av Pacifastacus leniusculus i Sverige år 2017.

utsätt ningarna baseras på överdrivna och ogrundade förväntningar på signal­ kräftan, eller sker av ren okunskap (kraftmytkrossaren.se).

Kräftan är en viktig resurs för fritids­ och husbehovsfisket och för lands­ bygdsturismen, vilket inkluderar förädlingsvärden som uppkommer vid upplåtelser av kräftfiske och upplevelsearrangemang. Omkring 85% av den kräfta som fångas i landet är signalkräfta, då det är den vanligare arten. Vidare utgörs nästan hela den kommersiella fångsten av kräfta i Sverige av signalkräfta som ligger på omkring 190 ton om året. I Vättern och Hjälmaren utgör signal kräftan 90% respektive 45% av värdet på fisket i första handsledet för yrkesfisket, medan fiske av signalkräfta i Vänern utgör motsvarande 10% av värdet (SLU aqua och HaV, 2016). Det finns tre regist­ rerade signal kräft odlingar med en total godkänd produktion på 13,5 ton om året, men den verkliga produktionen är betydligt lägre (Jordbruksverkets vatten bruks register, 2017).

Den inhemska flodkräftan är ekonomiskt mer värdefull jämfört med sig­ nalkräftan. Skillnaden i värde mellan de två arterna är uppenbar om man jämför deras marknads priser: flodkräfta kan kosta åtminstone dubbelt så mycket som den introducerade arten (Gren m.fl., 2007). Skadekostnaderna ökar förmodligen varje år i Sverige, eftersom det sker kontiunerliga illegala utsättningar av arten.

Signalkräftans utbredning begränsas av klimatet i de allra nordligaste delarna av Sverige, och en möjlig konsekvens av ett framtida varmare klimat är att områden även längre norrut blir lämpliga (Bohman och Edsman, 2011).

Tabell 7. Signalkräfta: Sammanfattning av effekter.

Typ av effekt Allmänt för arten

Aktuell effekt i Sverige Potentiell effekt i Sverige Ekosystemtjänster

Stödjande Möjliga effekter på grund av predation och

potentiell konkurrens med andra arter. – – –

Reglerande Möjliga effekter genom spridning av sjukdomar

och parasiter. – – – –

Försörjande Möjliga positiva effekter då den kan användas

för konsumtion av både människor och djur. + – + – Kulturella Möjlig förlust av sociokulturella värden i sam-

band med konsumtion av flodkräfta. + – – –

Biologisk mångfald Möjliga effekter på grund av predation och konkurrens med andra arter och spridning av

sjukdomar och parasiter. – – – –

Människors hälsa Inga. 0 0

Övriga effekter Möjliga skador av erosion i floder och sjöar. 0 – Anmärkning: Den semikvantitativa skalan för aktuell och

potentiell påverkan i Sverige baseras på författarnas tolk- ning av källor som anges i texten. Potentiell påverkan baseras på ett antagande om populationstillväxt till följd av inaktivitet.

– – Stor negativ effekt – Liten negativ effekt

0 Ingen eller mycket liten effekt + Liten positiv effekt

3.4.3 Svenska hanteringsalternativ: kostnader och nyttor

Nedan ges en övergripande diskussion om olika hanteringsalternativ för signal­ kräftan i Sverige. Sahlin m.fl., (2017) presenterar en riskanalys för hantering av signalkräftan och visar på riskerna med nuvarande hantering och tar fram en mer detaljerad beskrivning om vad som krävs för att minimera riskerna med spridning av signalkräfta i Sverige.

UTROTNING

Utrotning är inte ett alternativ förutom i mycket små och avgränsade vatten­ förekomster bl.a. där bekämpningsmedel och andra kemikalier kan vara ett alternativ. En nackdel med att använda kemikalier är att andra arter också kan påverkas negativt (Johnsen och Taugbøl, 2010). Ett exempel på lyckad utrotning har skett i avgränsade dammar och vattenfyllda kalkbrott på Gotland. Utsättningarna var illegala och de enda förekomsterna av arten på ön. Vattnen var anlagda och har inte några större naturvärden (läns styrelsen Gotland, 2010).

POPULATIONSBEGRÄNSNING

Populationsbegränsning kan ske genom mekaniskt avlägsnande, dränering av vattenförekomster, höjning av vattnets pH­värde och genom fiske. Intensiv fångst kan minska populationstätheten och potentiellt sakta ned spridnings­ takten av arten om fisket sker i randområden, men det är ingen effektiv metod för utrotning.

Enligt Gren m.fl. (2007) medför introduktion och etablering av signal­ kräftan två huvudsakliga typer av kostnader: 1) administrativa kostnader för att övervaka befintliga populationer och tillsyn och kontroll för att undvika illegala introduktioner av arten (inklusive kostnader för forskning och infor­ mation) 2) förluster från alternativ användning av vatten med flodkräfta. Vidare uppskattde Gren m.fl. (2007) att nettoskadekostnaden för sam hället orsakad av signalkräftans i svenska vatten är 336–552 miljoner kronor per år.7 _{Denna uppskattning kan användas som en indikation på stor leken av}

de ekonomiska vinster som kan göras om skadekostnaderna kan undvikas. Total utrotning av signalkräftan är dock inte kostnadsnyttoeffektivt, varför det inte är möjligt att undvika skadekostnader helt. Inte heller stora minsk­ ningar av de lokala populationsstorlekarna är relevant eftersom det inte skulle påverka populationerna av flodkräfta positivt annat än där risken för natur­ lig spridning av signalkräftan till områden med flodkräfta är stor.

SPRIDNINGSBEGRÄNSNING

Den enskilt viktigaste orsaken till spridning är olaglig introduktion, vilket innebär att åtgärderna måste riktas in mot detta. Naturlig spridning av arten går avsevärt långsammare. En nyckelåtgärd kan t.ex. vara att involvera och utbilda fiskerättsägare och allmänheten om riskerna med illegala utsätt­ ningar inklusive okokta delar av signalkräftan. En viktig del av det nationella Åtgärdsprogrammet för flodkräftan (2016–2020) är att begränsa sprid­ ningen av signalkräfta genom ökad information och medvetenhet, bland annat genom att involvera olika intressegrupper (Havs­ och vattenmyndig­ heten 2017).

Möjliga åtgärder är att fortsatt informera om regler och risker och begränsa transporten av okokta kräftor till områden med flodkräfta. Signalkräftan bör dock hanteras som en resurs på platser där den redan är etablerad, förutsatt att bestämmelserna följs.

Om man antar att kostnaden för att begränsa spridning utgör 1 procent av den totala nyttan (skadekostnader för 3,4–5,5 miljoner kronor per år), betyder det att det sannolikt är lönsamt, då den årliga kostnaden för popula­ tions­ och spridningsbegränsning uppskattats till cirka 2 miljoner kronor. SAMMANFATTNING AV KOSTNADER OCH NYTTOR MED DE SVENSKA HANTERINGSALTERNATIVEN

Kostnaden för passivitet är mycket stor om arten etablerar sig i delar av Sverige där det i dag finns starka populationer av flodkräfta, det vill säga i landets mellersta och norra delar. På grund av att utrotning, med några få undantag, inte är ett alternativ är spridningsbegränsning den enskilt viktigste åtgärden, framförallt genom att sprida information om förbud mot utsättning.

Tabell 8. Signalkräfta. Monetär eller semikvantitativ bedömning av kostnader, nyttor och nytto- kostnadsförhållanden för svenska hanteringsalternativ.

Kostnad för

inaktivitet Åtgärd Kostnader Nyttor

Förväntad rangordning av nytto-kostnads- förhållanden

Mycket stor Utrotning – – –

Populationsbegränsning –* _{Små 2}

Spridningsbegränsning < 2 miljoner Mycket stora 1

Anmärkning: * _{Populationsbegränsande åtgärder genom fiske kan inbringa inkomst vid försäljning} av fångst, varför kostnader inte har beräknats.

Skalan för semikvantitativa bedömningar omfattar kategorierna Mycket små, Små, Stora och Mycket stora. Utifrån befintliga data är det inte möjligt att göra om dessa bedömningar till mone- tära bedömningar. Rangordningen av de förväntade nytto-kostnadsförhållandena samt de semi- kvantitativa bedömningarna av kostnader och nyttor baseras på författarnas tolkning och måste beaktas med försiktighet. Vidare är det inte säkert att strategierna är ömsesidigt uteslutande.

3.4.4 Rekommendationer

Informationsspridning om risker med illegala utsättningar samt övervakning av redan etablerade populationer är det viktigaste hanteringsalternativet. Dessa två hanteringsalternativ tillsammans rekommenderas ur ett ekono­ miskt perspektiv eftersom total utrotning inte är möjligt (förutom möjligtvis lokalt) och eftersom spridningsbegränsning som ensam åtgärd förmodligen inte är tillräckligt.