Gymkultur

Moberg och Hermansson (2006) menar att användningen av anabola har ökat genom åren bland unga människor, vilket tyder på att inställningen till AAS bland ungdomar är mer accepterande idag än för några år sedan (Moberg och Hermansson, 2006: 271) De personer vi har intervjuat har olika inställning till steroider och till de personer som använder detta preparat. Henrik säger detta om anabola:

Näe, men det tror jag faktiskt inte alls på om jag ska vara ärlig. (Henrik)

Till skillnad från Joel som säger:

Alltså personligen tycker jag inte att det är något ”fel”, om man ska uttrycka det så, med att ta preparat som innehåller steroider, eller anabola steroider då. (Joel)

Det visade sig att tre av intervjupersonerna hade en negativ inställning till preparatet och de övriga tre hade en relativt liberal inställning. Inställningen till att testa anabola och använda sig av det själv var däremot de flesta överens om, nämligen att de inte skulle testa. Dock låg det en osäkerhet kring detta och flera av killarna hade funderat i banorna av att testa

preparatet. Stefan och Joel uttrycker sig:

Nämen testa, man har ju läst så mycket om det och helst skulle jag vilja testa och sen se hur det blev. Om det blev dåligt så spola tillbaka. Om det var bra så… Men jag får väl säga nej eftersom jag inte har gjort det. (Stefan)

Jag har varit inne på såna banor innan att jag skulle kunna testa det. Men inte som det ser ut nu i allfall. Jag vet inte riktigt…( Joel)

Anledningarna till varför killarna inte vill använda det ser olika ut. Några av killarna förklarar att biverkningarna som anabola kan ge är skrämmande och avstår från preparatet på grund av detta, eller att det är för farligt för att testa och därför finns inget intresse av att testa. Några andra berättar att målet med träningen inte är att få stora muskler och därför behövs inte anabola och några uttrycker att de inte skulle testa för att de inte satsar på träningen så pass mycket som man måste göra för att ta preparatet.

Enligt en undersökning gjord av Ren idrott, om ungdomars attityd till doping framkommer att de ungdomar som styrketränar ofta, dvs. i princip varje dag, är de som upplever att doping inte är så farligt som det verkar. (Ren idrott, 2009) Detta kan vi se tendenser till, då de intervjupersoner som tränar 4 pass/vecka eller mer är de som har en liberal syn till anabola androgena steroider. Joel och Martin, som båda tränar 4 pass/vecka eller mer, uttrycker sig såhär om anabola:

Det finns ju både positiva och negativa grejer med det och det vet man ju om. Men samtidigt så tycker jag själv att samhället förvränger den bilden av dom negativa effekterna väldigt mycket, alltså ganska mycket. Ehm, vill du uppnå bra resultat och vill du kanske tävla eller såna grejer här så finns det tekniskt inget bättre än steroider. (Joel)

Men jag tycker väl inte att det är varken bra eller dåligt eller så… /…/ sen så tycker jag nog inte att man ska se ner på det för mycket innan man faktiskt har läst på och förstår vad det handlar om. (Martin)

Bodybuilding är en subkultur för sig, men inom gymmen finns det människor som tränar bodybuilding, fitness eller människor som vill skulptera kroppen precis som bodybuilders vill göra. Inom denna kultur är doping relativt accepterat, det har skett en normalisering kring dessa droger. Många tävlingar genomför inga dopingtest, vilket blir en tydlig signal att det är okej att använda sig av illegala preparat. Även om inte alla använder steroider inom

bodybuilding är drogerna fortfarande en del av deras värld (Monaghan, 2001: 31-32, 34-39). Om det finns ett sådant accepterande kring anabola bland bodybuilders, de som tävlar och de som arbetar hårt för att skulptera och förändra sin kropp, så kan detta onekligen påverka de unga killar som spenderar mycket tid på gymmet tillsammans med dessa personer. Människor tenderar att ansluta sig till likasinnade som har samma värderingar och samma beteende (Keane, 2005: 77). Unga män som kliver in i gymlokalerna kan välja att antingen kliva med i gymkulturen, eller stå utanför. Om de väljer att kliva med in i denna subkultur kan de få råd och hjälp från de äldre medlemmarna. (Moberg och Hermansson, 2006: 258, 276-277)De intervjupersoner som spenderar mycket tid på gymmet uttrycker att det pratas en hel del om både kosttillskott och anabola. Oftast pratas det om olika preparat, vem som har testat vad, hur det fungerar osv. En social institution, i vårt fall ett gym, fungerar precis på detta sätt att man vid varje träningstillfälle pratar om specifika samtalsämnen, exempelvis vad som är bra

och mindre bra. Det finns alltså en regelbundenhet där mönster upprepas som gör att dessa institutioner bevaras (Johansson, 1995: 48).Martin uttrycker:

Oftast så pratar man ju inte så negativt om det, man pratar rent allmänt om det. Man pratar biverkningar, för- och nackdelar /…/ men dem som tar det pratar ju alltid självklart positivt om det, det är ju klart. (Martin)

Om det sedan tidigare finns en accepterad inställning till doping och om mycket samtal kring detta uppkommer så påverkas de unga männen av detta och tar in samma värderingar. Patrik som tränar cirka 3 ggr/vecka och är negativ mot AAS och kosttillskott menar att han inte hör diskussioner kring preparatet på gymmet. Även Henrik som också tränar 3ggr/vecka och är negativ mot kosttillskott och AAS menar att han inte hör något prat om detta på gymmet, men att han kanske har hört det någon gång. Detta visar tydligt hur de som tränar på gym ofta och befinner sig i en viss gymkultur kan påverkas av samtalen och kompisarna på gymmet. En social institution kan bidra till att tala om för de unga männen vad som är passande och hur de ska uppträda. Gymmet som institution innefattar informella regler och åsikter som präglar de unga männen när dem tränar (Johansson, 1995: 48). Både Stefan och Martin, som tränar ofta, berättar själva att gymmet kan ha påverkat dem i deras sätt att se på anabola androgena steroider. De berättar vad som kan ha påverkat dem:

Ja, det är ju både folk från gymmet och folk i ens närhet, kompisar och så vidare så lär man ju sig själv liksom, det är allt. (Martin)

Det är ju kompisar och sen gymmet. (Stefan)