Hänvisning beroende på tid på dygnet och geografisk hämtplats

Skillnader som framkom mellan sjuksköterskorna i östra respektive västra delen var att i den västra delen spelade tid på dygnet större roll vid beslut att hänvisa patienter. En förklaring till detta skulle kunna vara att sjuksköterskorna i västra delen har fler dygnsarbetspass.

Sjuksköterskor som överlag arbetar i mer än tolv timmar väljer ibland att inte utföra en del omvårdnadsåtgärder och dessutom är de mer benägna att utföra omvårdnad som inte är patientsäker (Griffiths, Dall’Ora, Simon, Ball, Lindqvist, Rafferty & Aiken, 2014). Akutvårdspersonal som upplever sömnbrist gör i större utsträckning fler medicinska fel samt äventyrar patientsäkerheten (Patterson, Weaver, Frank, Warner, Martin-Gill, Guyette & Hostler, 2013). Av sjuksköterskorna i föreliggande studie ansåg 53 (55,8 %) att tid på dygnet påverkade beslutet att lämna patienter hemma. Sjuksköterskor hänvisade patienter till egenvård oftare under jourtid för att inte släppa sin beredskap i området då det skulle innebära färre ambulanser att tillgå resten av befolkningen i samhället.

I alla möten med patienter är de etiska värderingarna centrala utgångspunkter. Detta innebär att alla vårdmöten när som helst på dygnet ska innehålla ett empatiskt omhändertagande. Bemötandet av patienter ska utgå från etiska värden och normer som att främja hälsa och välbefinnande, visa respekt för patienters autonomi och integritet (Sandman & Bremer, 2016). Om ingen respekt eller ömsesidighet finns kan vårdandet hotas vilket även påverkar patientsäkerheten (Dahlberg & Segesten, 2010; Bremer, 2016b). Etiska problem och utmaningar är i princip samma för all vårdpersonal men den speciella vårdsituation som sjuksköterskor i

ambulanssjukvården möter kan innebära specifika etiska problem, eller att det måste hanteras annorlunda. Då mötet ofta är kort innebär det en begränsad tid för

ömsesidig förståelse och för att komma fram till patienters huvudproblem. Därför är det viktigt att sjuksköterskorna i ambulanssjukvården har ett respektfullt etiskt förhållningssätt i alla situationer och möten (Bremer, 2016b).

43

I föreliggande studie var det 59 (62,1 %) som ansåg att den geografiska plats som patienterna befann sig på påverkade beslutet om sjuksköterskorna skulle hänvisa patienter till egenvård. Beillon, Suserud, Karlberg och Herlitz (2009) visade att patienter lämnades hemma oftare vid längre avstånd till sjukhuset då det var viktigt att upprätthålla en beredskap med lediga ambulanser för patienter som behövde ambulanssjukvård och ambulanstransport till sjukhuset. När patienternas hämtplats var nära sjukhuset var sjuksköterskorna i föreliggande studie mer benägna att ta med patienterna till akutmottagningen. Det går emot vad hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) har som mål att ge vård på lika villkor, det vill säga rätt och god vård är hela befolkningen. De patienter som fick rätt och god vård var de som bodde nära sjukhuset. Det påvisar att geografisk hämtplats kan ha en påverkan på om patienter erhåller samma chans till rätt och god vård.

En anledning till att sjuksköterskornas erfarenheter var att hänvisning av patienter till egenvård oftare utfördes på ytterstationerna kan ha varit för att den patient som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården.

Synpunkter fanns även på att lämna sitt område utan akutberedskap. Enligt Richards, Stephen och Ferrall (1999) kan icke medicinskt motiverade ambulanstransporter vara ett betydande problem ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, då ambulans inte finns tillgänglig för de patienter som mest behöver hjälpen. Magnusson, Källenius, Knutsson, Herlitz och Axelsson (2016) har undersökt hur sjuksköterskor i

bedömningsambulanser effektivt kan hjälpa den befintliga ambulanspersonalen med att utföra bedömningar av patienter som från SOS fått en låg prioritet eller

svårbedömda symtom. Av 529 patientfall var det 20 % som hade behov av att åka med en ambulans. Resterande kunde själva ta sig till akutmottagningen,

primärvården eller kvarstanna i hemmet. Genom att skicka ut en

bedömningsambulans att utföra den första bedömningen kan resterande resurser inom ambulansverksamheten finnas tillgängliga och svara snabbare på larm med hög prioritet (a.a.).

De fynd som framkommit är sammanfattningsvis att patienter inte får samma förutsättningar till vård på sen kväll och natt. Sjuksköterskor som arbetar nattetid

44

kan få störd nattsömn och det genererar fler felaktiga beslut som i slutänden påverkar patientsäkerheten. Geografisk hämtplats var en avgörande faktor för om patienter fick en rättvis bedömning. Risken för att bli lämnad hemma med egenvård visade sig vara större desto längre ifrån sjukhuset patienterna befann sig.

8.2.4 Specifika erfarenheter av beslutstödet

Det visade sig att 84 (88,5 %) av sjuksköterskorna i ambulanssjukvården hade uppfattning av att patienterna var nöjda med hänvisning till egenvård, efter

information och delaktighet i beslutet. Behovet av ambulanssjukvård ökar i takt med att fler människor i samhället blir äldre, fler patienter med blandade behov och fler patienter som är pålästa med krav på ett omhändertagande som sker snabbt och effektivt (RAS, 2012). Breeman, et al. (2018) visar på att största delen av de patienter som inte transporteras till sjukhus är nöjda med att hänvisas till egenvård. Trots detta söker ungefär en av fyra patienter ytterligare medicinsk rådgivning för samma symtom inom 24 timmar. Men av dessa återbesök genererade nästan aldrig i några medicinska åtgärder (a.a.).

Anledningen till att de söker åter skulle kunna bero på att sjuksköterskor uppfattar att patienter förstått informationen och är nöjda med beslutet, vilket inte alltid är fallet. En annan aspekt skulle kunna vara att patienter upplever trygghet och hopp i sjuksköterskors närvaro, samtidigt som det vårdande mötet är kort och tillfälligt. När sjuksköterskorna sedan har lämnat patienterna kommer åter känslan av ensamhet och otrygghet tillbaka (Holmberg, 2015).

Det skulle även kunna vara som Magnusson, et al. (2016) påvisar att 38 (19 %) av patienterna som bedömningsambulansen lämnade kvar i hemmet eller hänvisades till primärvården sökte vård inom 72 timmar för kvarstående symtom. Av dessa fanns behov av vård på avdelning för 20 patienter varav nio patienter krävde medicinsk behandling. Att det finns patienter som missbedömts styrks även av Norberg Boysen (2017) som påvisar att 11–19 % av patienterna som hänvisades till primärvården slutligen bedömdes ha varit utsatta för risk att drabbas av vårdrelaterade skador. Patienter med behov av vård från primärvården saknar många gånger tillräckligt

45

med utmärkande tecken och betraktas som svårbedömda. Detta visar på att bedömningen om vad som är optimal vårdnivå inte är enkel (a.a.).

För att förhindra känslan av otrygghet och lidande krävs att en ömsesidig vårdrelation skapas och att sjuksköterskorna visar förståelse och empati för patienterna. För att både patienter och sjuksköterskor ska uppleva trygghet i vårdrelationen är yttre faktorer så som kontroll, kunskap och förtroendefulla

relationer viktiga aspekter att ta hänsyn till (Dahlberg & Segesten, 2010; Holmberg, 2018). Bremer (2016b) förtydligar att det i relationen mellan patienter och

sjuksköterskor i ambulanssjukvården finns en asymmetri avseende makt i form av medicinska kunskaper. När inte patienter förmår att klara sig själva på grund av sjukdom eller skada blir de beroende av sjuksköterskors kunskaper och empati.

Sjuksköterskor i ambulanssjukvården som inte aktivt är involverade i

kommunikationen kan uppfattas som distanserade. Det kan få negativa konsekvenser för patienternas upplevelser av en god vårdrelation. Genom att vårda efter en i förväg uppgjord handlingsplan finns det mindre utrymme för gemensamma vårdande relationer, där patienterna inte får sina individuella behov tillgodosedda (Nyström, 2003; Nyström, Dahlberg & Carlsson, 2003). Däremot påpekar Hörberg (2018) att de som är nya sjuksköterskor inom ambulanssjukvården saknar kliniska erfarenheter och behöver därför förlita sig på de riktlinjer som verksamheten arbetar utefter och på kollegan (a.a.).

Patienter är mer eller mindre utsatta och sårbara när de är i behov av vård.

Vårdlidande uppstår många gånger på grund av omedvetet handlande, beroende på bristande kunskap eller avsaknad av reflektion (Dahlberg & Segesten, 2010). Sheffield, et al. (2016) menar att om möjlighet till återkoppling efter hänvisning av patienter till egenvård hade funnits, skulle det leda till en ökad trygghet och följsamhet till det beslutsstöd som används.

46

Vårdande kommunikation innebär att sjuksköterskor i ambulanssjukvården visar förståelse för patienterna, ger stöd och ökar patientens möjlighet att hantera sin situation (Fredriksson, 2017). Dialog och kommunikation med patienter och deras närstående i form av information och diskussion gör att en insikt om optimal vårdnivå kan skapas (Norberg Boysen, 2017). För att sjuksköterskor ska kunna utföra vårdande handlingar krävs att kommunikationen mellan sjuksköterskor och patienter fungerar (Bremer, 2016b), exempelvis då patienter hänvisas till egenvård.

Sammanfattningsvis uppfattade sjuksköterskorna i föreliggande studie att patienterna var nöjda med beslutet att stanna hemma med råd om egenvård. När patienten lämnas hemma med hänvisning till egenvård ska både sjuksköterskor och patienten känna trygghet i beslutet. Tidigare forskning har påvisat att trygghet i vårdrelationen optimeras när en handlingsplans för patienten skapas med hjälp av kommunikation mellan sjuksköterskor och patienten. Patienten görs delaktig i vårdprocessen och en förståelse för patientens situation uppmärksammas.