Hållbara investeringar och rådgivning

5. Analys

5.1 Hållbara investeringar och rådgivning

Svenska banker har sedan 2016 ett lagstadgat krav att beakta hållbarhet i sina verksamheter samt att upprätta hållbarhetsrapporter (Riksdagen, 2016). Banksektorn var sent ute med att etablera sig som en hållbar bransch (Oyegunle & Weber, 2015; Peeters, 2005), vilket respondenterna bekräftade då de menade att arbetet med hållbarhet ökat bara de senaste 5-10 åren, medan det i många andra branscher har beaktats sedan 1980-talet (Berry & Junkus, 2013; Hofmann et al., 2007). Respondent 1 beskrev hur Swedbank Robur har gjort upp en klimatstrategi, utöver den hållbarhetsrapportering som samtliga banker måste göra vilket bevisar att branschen har integrerat hållbarhet i verksamheten men att det kan skilja sig åt bankerna emellan. Bankerna behöver arbeta för en hållbar utveckling som ska ta hänsyn till ekologiska, sociala och ekonomiska faktorer och får därmed inte bidra till en försämrad miljö (Ax & Kullvén, 2015). Detta bekräftas av samtliga respondenter som menar att banken är styrd uppifrån och att hållbarhetsrapporteringen utgör grunden för vilka fonder som banken rekommenderar till kund. Respondent 6 förklarade också att utvecklingen i ämnet går snabbt och att hållbarhetsperspektivet tycks bli allt viktigare då banken värnar om sina kunder. Då respondent 1 också menade att banksektorn är långt fram i utvecklingen kan det betyda att då de var förhållandevis sent ute kunde de implementera hållbarhetsarbetet på rätt sätt från början. Till skillnad från andra branscher som kanske istället har fått testa sig fram. Samtliga respondenter ansåg att hållbarhet är av största väsentlighet för att kunna vara konkurrenskraftiga och för att följa med i en hållbar utveckling. Världen är beroende av företag som beaktar hållbarhet eftersom dessa investeringar påverkar hela samhället (Rasche et al., 2017), och respondent 1 menade att de företag som arbetar med hållbarhet idag kommer vara ledande i sina branscher i framtiden, vilket även respondent 4 bekräftade. Bankerna är företag som vill överleva men också gå med vinst, och att integrera hållbarhet i affärsmodellen kan vara rent strategiskt eftersom företag genom strategisk CSR kan skapa värde från hållbarhetsarbetet (Burke & Logsdon, 1996). Att beakta hållbarhet vid investeringar är enligt tidigare forskning inte bara en fördel gentemot andra företag, utan har också en stor påverkan på samhället i stort (Rasche et al., 2017). Respondent 1 var ense om att så är fallet, samtidigt som hen förespråkar vikten av att då Swedbank Robur är en såpass stor samhällsaktör, så måste de också ta sitt samhällsansvar och förespråka hållbarhet. Detta bekräftas också av Biswas (2011) som antyder att bankernas makt att främja hållbara företag gör de viktiga, dels för en hållbar- men också en ekonomisk tillväxt. Detta utgör grunden för hur viktigt det är att banken tar sitt samhällsansvar då de är en grundpelare för samhällets hållbara utveckling, vilket också visas i studiens egenkonstruerade utveckling av analysmodellen.

Banker har tidigare gjort försök till att försvåra processen för så kallade låg-kvalitativa företag att få lån (Goss & Roberts, 2010). Denna taktik ansågs inte utgöra tillräckligt stor nackdel för de låg-kvalitativa företagen och således ledde det inte till att de tog mer samhällsansvar, vilket kan ifrågasätta om straff är en fungerande handling mot företag som inte arbetar hållbart. Respondent 1 menade att istället för att endast arbeta med att exkludera företag försöker deras förvaltare i nuläget istället informera och påverka dem. Detta skulle i praktiken kunna leda till att företagen blir mer motiverade att göra ändringar i sin verksamhet om de istället får information om allt ett

51 hållbart arbete medför. Får de information om att hållbara företag som enligt respondent 4 faktiskt står emot konjunktur bättre än vanliga sådana, kanske de skulle utveckla företaget mot hållbarhet. En annan motivationsfaktor hade kunnat vara på grund av att det ständigt kommer nya regleringar som gör att de bli tvungna att ändra om i verksamheten tillslut ändå.

Samhällsansvar i form av hållbart investerande har gjort det möjligt för företag att både ta hänsyn till den finansiella avkastningen samtidigt som företagen beaktar etiska komponenter (Barnea, Hienkel & Kraus, 2005). Förhoppningen är att dessa investeringar leder till en hållbar utveckling då företagen tar hänsyn till både samhället, miljön samt bolaget vid investeringsbeslut (Cerin & Scholtens, 2011). För att detta ska vara möjligt behöver människor jobba tillsammans och respondent 1 menar att det måste vara rotat i hela deras organisation. För respondent 3 anses det numera vara en självklarhet att jobba med hållbarhet. Swedbank Robur har också en ny klimatstrategi där förhoppningen är att det förvaltade fondkapitalet ska vara koldioxidneutralt till 2040 vilket då skulle uppfylla både Sveriges men även EUs krav. Nordea har utökat sitt utbud av hållbara alternativ och har också fått stöd i hur de marknadsför dem vilket kan leda till att fler kunder får vetskap om dem och att fler då investerar hållbart.

Escrig-Olmedo et al. (2010) förespråkar vikten av att betygsätta fonder genom ett hållbarhetsindex, vilket kan öka förtroendet för en bank samt inflödet av kapital (Escrig-Olmedo et al., 2010). Dock har ingen av respondenterna nämnt detta som ett sätt att värdera sina fonder vilket kan bero på att de har sina egna avdelningar där fonder analyseras. Det kan också bero på att de inte är medvetna om att den finns eller aktivt valt bort indexet då det enligt tidigare forskning kan bidra till bristande förtroende för banken då indexet kritiserats för att inte vara transparent nog (Escrig-Olmedo et al., 2010). Morningstar, som också bedömer hållbarheten i fonder anses minska informationsasymmetrin vilket medfört ett ökat inflöde av kapital för fonder med höga betyg (Anmann et al., 2019). Detta skulle kunna attrahera företag att beakta hållbarhet om deras fonder skulle bli betygsatta och samtidigt fungera som ett hjälpmedel att integrera hållbarhet i rådgivningen mer än vad som görs idag.

Vad gäller huruvida de svenska bankerna beaktar hållbarhetsfaktorer i sina organisationer har Fair Finance Guide (2019) skapat en tabell utefter hur bankerna betygsatts av dem. Enligt den visar det att både Handelsbanken och Skandia endast når upp till strax över 50% medan Ekobanken, som har högst betyg, ligger på hela 99% vilket visar att det faktiskt är möjligt att nå dessa siffrorna. Vad respondenterna själva påstår så arbetar de aktivt med hållbarhet. Respondent 1 menade att hållbarhet i organisationer leder till värdeskapande samt en hållbar framtid för både klimat och företaget, vilket respondent 4 höll med om då hen menade att lönsamheten ökar på lång sikt. Respondent 2 instämde och förklarade vikten av att investera i hållbara fonder då det ger en stabil avkastning på lång sikt. Enligt vad bankerna säger så borde de ha en högre procent enligt tabellen från Fair Finance Guide (2019). Anledningen till att de inte har högre procent kan vara för att de inte anser att den indirekta påverkan de har på branscherna de verkar i är deras ansvar vilket motsäger respondenterna själva då de vill ta sitt samhällsansvar. Ingen av respondenternas banker var 100% inom någon kategori vilket också där är en anledning till att tvivla på om de faktiskt gör vad de kan för en hållbar utveckling. Bland annat påstår samtliga respondenter att de avstår helt från branscher som vapen, vilket de bevisligen inte gör enligt Fair Finance Guide (2019). Däremot förklarade flera respondenter att det tar tid för en hel bransch att bli helt hållbar, och eftersom

52 banksektorn började arbeta aktivt med detta något senare än övriga branscher så är det viktigt att inse att vägen mot en hållbar utveckling är en process. Respondent 3 förklarade att det är ett ständigt samarbete mellan banken och företagen där framtidsplanen är i fokus. Företaget måste ha potential och en plan att ändra sin verksamhet till det bättre, och banken vill vara med i den processen trots att företaget inte når upp till målen idag.

Privatrådgivare på banker utgår från och ställer frågor om kundens preferenser, möjligheter, avkastningskrav samt önskad risknivå då de ger rådgivning (Statman, 2007; SFS 2018:1225). Enligt lagen om finansiell rådgivning till konsumenter (SFS 2018:1225) får rådgivaren inte rekommendera en för kunden olämplig placering. Detta innebär att om kunden inte har hållbarhet som en preferens så får rådgivaren inte heller rekommendera detta. Frågan är då om banken verkligen gör den efterforskning som behövs och om de ställt frågan till kunden, om denne vill investera hållbart. Tidigare forskning har resulterat i slutsatser om att det endast är de alternativa bankerna som tar hänsyn till hållbarhet i hela affärsverksamheten (Weber, 2005). Samtliga respondenter dementerade detta och nuvarande reglering gör att alla banker måste beakta hållbarhet, men det finns ännu ingen reglering om hållbarhet vid rådgivning vilket bekräftar forskningsgapet i denna studie. Handelsbanken var den enda banken av respondenterna som själva har implementerat hållbarhet i sitt frågeformulär vid rådgivning. Skandia arbetar just nu med integrering och beräknar att ett krav finns fastställt vid årsskiftet 20/21.

Tidigare forskning har visat att de banker som tagit hänsyn till hållbarhet i sin affärsmodell har minst lika bra avkastning och i vissa fall högre avkastning än övriga banker (Weber, 2005). Enligt samtliga respondenter har hållbarhet de senaste fem åren kommit att bli allt mer efterfrågat från kunder då de vill investera sina pengar, vilket tvingat bankerna till omställning. Flera av respondenterna ansåg även att en ökad reglering kring hållbarhet vid rådgivning hade varit önskvärd eftersom hållbarhetsbegreppet kan anses svårtolkat. Tidigare forskning har nämligen resulterat i slutsatser om att en ökad reglering även ger upphov till ökade hållbara investeringar (Eyraud et al., 2011). De rådgivare som vi intervjuat väljer själva att ställa frågan och informera om bankens hållbara placeringar, trots att det inte finns krav om det. Detta kan anses vara ett resultat av en kedjereaktion eftersom den svenska staten på senare år satsat mer på ESG-investeringar som har lett till ett större ansvarstagande i svenskt näringsliv (Eurosif, 2018). Statman (2007) menar att det egentligen inte är så stor skillnad på konventionella investerare som hållbara sådana. Han menar att båda vill åt så hög avkastning som möjligt till så låg risk som möjligt och det enda som skiljer dem åt är deras personliga preferenser. Statman (2007) påstår att en hållbarhetsprofil kan byggas upp på liknande sätt som bankerna bygger en riskprofil, såsom Handelsbanken integrerat hållbarhetsperspektivet i sitt frågeformulär vid rådgivningen. Enligt respondent 3 var det också kundernas efterfrågan på hållbara fonder som bidragit till att det idag finns etiska fonder samt hållbarhetsprofiler på fonderna, och eftersom rådgivningen är kundfokuserad (SFS 2018:1225), så rekommenderas det idag fler hållbara alternativ vid rådgivning. Frågan är om detta lagstadgade kundfokus korrelerar med målen om en hållbar utveckling som De Globala Målen och Parisavtalet (Novethic, 2019; UNFCCC, 2020).

Forskning visar att en kombination av statlig reglering och efterfrågan från kunder kommer öka bankernas etik och även engagemanget i hållbara investeringar (Biswas, 2011). I dagens läge finns det alltså efterfrågan från kunder, men reglering kring rådgivning saknas vilket indikerar att

53 hållbarhet inte fullt ut beaktas vid rådgivning ännu och genomsyrar därav inte hela bankverksamheten. Dessutom finns det utrymme för rådgivaren att undermedvetet eller medvetet inkludera personliga preferenser och påverka rådgivningen eftersom hållbarhetsperspektivet inte är lagstadgat (SFS 2018:1225; Statman, 2007). Detta bekräftas av denna studie eftersom de flesta av rådgivarna valde att fråga eller informera kunden om hållbara placeringar trots att det inte är ett krav. Det kan även innebära att det finns rådgivare som väljer att inte informera kunden om hållbara investeringar eftersom den personligen inte anser att det är viktigt. Ingen av de intervjuade rådgivarna i denna studie hade den uppfattningen och ansåg att hållbarhetsperspektivet både är hållbart ekonomiskt, socialt och ekologiskt. Det bekräftas av tidigare studier som menar att de tre faktorerna måste tas hänsyn till för att bidra till en hållbar utveckling och inte till en försämrad miljö (Ax & Kullvén, 2015). Trots att fokus på att integrera hållbarhet mer i banksektorn har ökat de senaste åren så borde det rimligtvis finnas rådgivare som ännu inte har anpassat sig och anser att klimatfrågan varken är viktig eller ska kombineras med den finansiella världen. Enligt denna undersökning sker hållbarhetsarbetet högt upp i banksektorn och genomsyrar alla investeringar som rekommenderas, men med ökad reglering och kontroll av rådgivningen så skulle bankkunderna kunna beakta hållbarhet ännu mer vid placeringar som dessutom skulle kunna påverka deras vardagliga liv. En av våra respondenter (respondent 3) förklarade att hen genom att Handelsbanken hade integrerat hållbarhetsperspektivet i rådgivningen personligen börjat tänka mer på hållbarhet i sin vardag.

5.2 Banksektorns ansvar

Banksektorn har ett stort ansvar att informera sina kunder om de risker som finns då de ska investera i fonder och aktier, bland annat på grund av samhällsrisker, miljörisker samt finansiella risker (Cerin & Scholtens, 2011; Escrig-Olmedo et al., 2010). Rekommendation av hållbara investeringar kan ge upphov till en god avkastning samtidigt som investeraren tar ett etiskt ansvarstagande (Barnea, Heinkel & Kraus, 2005). Escrig-Olmedo et al. (2010) har studerat risker inom olika kategorier som ekonomisk risk, miljörisk, social risk samt etisk risk. Enligt respondenterna själva väljer de aktivt bort samtliga etiska risker, vilka är alkohol, tobak och vapenproduktion. Samtliga respondenter ansåg sig också ta hänsyn till sociala risker samt miljörisker då de arbetade med olika internationella principer som exempelvis de FN-stödda principerna för ansvarsfulla investeringar. Frågan kvarstår dock om bankerna tar sitt fulla ansvar och gör allt de kan för att arbeta mot en hållbar utveckling. Tidigare forskning har kommit fram till att det är riskfyllt att framstå som ett grönt företag om de i grund och botten inte är helt gröna. Det kan komma att påverka deras varumärke om det framkommer att informationen om hållbarhetsarbetet är missvisande (Avcılar & Demirgüneş, 2016). Dessa faktorer borde vara anledning nog för bankerna att beakta hållbarhet eftersom det tar lång tid att bygga upp varumärke och mest troligt ännu längre tid att återuppbygga det efter en skandal.

Dorasmy (2013) påstår i sin studie att banker genom att investera i CSR och hållbarhet generellt sett missgynnas ekonomiskt och minskar lönsamheten men att det också är en kostnad värd att ta då samhället gynnas. Rasche et al. (2017) instämmer och menar att företags arbete och investeringar påverkar hela samhället. Burke & Logsdon (1996), däremot, menar att bankerna inte alls ska beakta den kortsiktiga lönsamheten utan istället fokusera på den långsiktiga då den bättre visar på bankens faktiska lönsamhet, vilket respondenterna är eniga om. Respondent 4 ansåg att

54 den långsiktiga lönsamheten är den företag borde beakta då det enligt hen som sagt gör de mindre utsatta vid konjunkturnedgångar. Om banker dessutom har som målsättning att deras verksamheter ska fortgå, vilket samtliga banker borde ha, är det ytterligare faktor till att bankerna ska beakta hållbarhet.

Både Burke och Logsdon (1996) och Dorasmy (2013) förespråkar en bättre reglering vad gäller hållbarhet, som ett sätt för bankerna att bli mer hållbara. Respondenterna var enhälliga vad gäller vikten av deras hållbarhetsarbete i respektive organisation. Respondent 1 och 4 menade däremot att det är en diffus linje mellan vad som gör en fond hållbar och inte, men att FN:s policy om ansvarsfulla investeringar är ett hjälpmedel. Bankerna kan enligt respondent 1 ändå inte vara 100 % säkra på att det som sägs också görs utan att en fundamental analys görs. Enligt respondent 5 var de hållbara alternativen kategoriserade som en produktgrupp där samtliga fonder har en hög ESG-integrering, vilket kan göra skillnaden på hållbara fonder och konventionella sådana enklare att se. Enligt respondent 4 krävs det mer information från företagen och en samarbetsvillighet. Det finns mängder med risker för banker att ta hänsyn till då de kontrollerar sina fonder och dess företag (Escrig-Olmedo et al., 2010). Då bankerna inte kan vara delaktiga i samtliga fonders dagliga arbete finns också risken för att de inte uppnår bankernas krav på hållbarhet. Vilket i praktiken skulle kunna leda till att placeringar inte blir hållbara trots att kunden tror detta. Detta visar bara på, återigen, att bättre regleringar för företag och banker överlag behövs, och inte bara policys. Exkludering är enligt tidigare forskning att banker utesluter branscher och företag som inte anses vara hållbara (Barnea et al., 2005; Berry & Junkus; 2013; Statman & Glushkov, 2009), vilket leder till att investeraren i sin tur får vetskap om detta (Peeters, 2005). Forskarna menar också att exkludering både är enklare och effektivare än inkludering, där investerarens preferenser av företagets aktiviteter och portföljsammansättning avgör vad för fonder de godtar (Barnea et al., 2005; Berry & Junkus; 2013; Statman & Glushkov, 2009). Samtliga respondenter bekräftade detta och menar att investeraren kan välja att exkludera skadliga bolag eller aktivt inkludera bolag som bidrar till en hållbar utveckling. Respondent 1 var övertygad om att tidsbrist inte skulle medföra att de bortser från hållbarhetsaspekter då de kontrollerar fonderna. De exkluderar alltid företag och branscher vars bolag inte följer internationella direktiv samt deras egna policys, vilket också Handelsbanken fonders gör enligt respondent 4. Deras egna modell som kan liknas vid inkluderande metoden, är mer tidskrävande men ger också en bättre inblick i själva företagen de investerar i (Barnea et al., 2005; Bengtsson, 2008; Berry & Junkus, 2013), och utgår således från kundens preferenser (Barnea et al., 2005; Berry & Junkus, 2013; Delmas & Blass, 2010). Därmed arbetar samtliga banker med SRI och tar ansvar för en hållbar utveckling då de exkluderar de företag som inte uppfyller hållbarhetskraven, vissa banker har fler krav, andra färre. Däremot är det tvetydigt om bankerna exkluderar tillräckligt många företag och branscher när man ser till samtliga risker (Fair Finance Guide, 2019). Det är en självklarhet för bankerna att förespråka hållbarhet men det kanske är svårare att helt och hållet förhålla sig till allt de påstår sig göra när det väl kommer till kritan då det som de säger, både är tidskrävande och en diffus linje.

Enligt Novethics (2019) är Sverige utmärkande vad gäller företagens medvetenhet om hållbarhet vilket till stor del kan bero på att Sverige har implementerat betydande nationella ramverk och att företag då tvingats se över sina organisationer. Eurosif (2018) menar att den svenska SRI-marknaden är välutvecklad och svenska företag är villiga att ge mer insyn i dess verksamheter

55 vilket skapar transparens. Samtidigt ansluter de sig till internationella initiativ som FN-stödda PRI, vilket samtliga respondenter bekräftade att de gör. Detta indikerar att Sverige har kommit långt i utvecklingen gällande ett transparant näringsliv vilket även möjliggör ett mer hållbart investerande eftersom investeraren har insyn i placeringarna. Greenwashing har genom hållbarhetens framfart gjort kunder påminda om hur viktigt det är med transparens från företagen då de annars kunnat falla in i en gråzon (Delmas & Burbano, 2011; Ramus & Montiel, 2005). Företag har alltså utnyttjat den bristande regleringen vad gäller hållbarhet vilket resulterat i att investerare trott att de investerat hållbart men alltså inte gjort det. Enligt Furlow (2010) har bristen på reglering gjort att de som verkligen är hållbara missgynnats, och förtroendet har minskat för gröna företag (Avcılar & Demirgüneş, 2016). Enligt respondent 4 vore en tydligare reglering och en standard att förhålla sig till bara positivt. Då både investerare samt rådgivare beaktar hållbarhet tycks det endast finnas positiva aspekter med tydligare och fler regleringar kring hållbarhet. Dessutom menade respondent 4 att greenwashing skulle kunna undvikas genom att företag gav tydligare och mer relevant information samt samarbetar i högre grad med bankerna. Det hade resulterat i en ytterligare transparens och förenklat bankens roll då det kommer till bedömning av företag, vilket även skulle förenklat rådgivningen eftersom kunder idag ställer mycket frågor och är kritiska kring vad investeringarna innehåller. Det är bankens ansvar att kunna ge tillförlitlig information i dessa lägen vilket våra respondenter kände sig trygga med. Vad gäller att kunna påverka kunderna i det läget att investera mer hållbart ansåg vår respondent på Nordea att det skulle kunna ske genom att hen förklarar fördelarna med hållbart sparande och vad det innebär långsiktigt, medan respondent 6 menade att det ska vara lättillgängligt för kunderna att investera hållbart.

5.3 Investeraren

En investerare måste ta olika aspekter i beaktande när den ska placera sina pengar, bland annat den finansiella risken, men också risker vad gäller hur bolaget styrs samt om de tar hänsyn till samhället och miljön (Cerin & Scholtens, 2011; Escrig-Olmedo et al., 2010). Tar investeraren hänsyn till de sistnämnda anses det vara en socialt ansvarsfull investering, vilket enligt tidigare forskning inte säkert genererar en högre avkastning, men inte heller lägre (Statman & Glushkov, 2009). Respondenterna till enkäten betraktade sig själva som relativt hållbara då de i sin vardag utförde olika aktiviteter som bland annat källsortering och anpassning av kost. 10% av respondenterna