Habermas – Det kommunikativa handlandet – Livsvärld och

Till vår hjälp att precisera analysen krävs ett verktyg för att bringa förståelse för komplexiteten för anhörigvårdares situation i dennes vardagsverklighet.

Här presenteras kortfattat detta verktyg. Det handlar om några centrala delar i Habermas teori om kommunikativt handlande där begreppen livsvärld, systemvärld har placerats i centrum. Symbolvärld är ett kompletterande begrepp som Sundgren använder sig av då han relaterar till det Habermas menar med ”det semantiska fältet av symboliska innehåll” (Sundgren, 1996, s.30). Habermas teori blir särskilt relevant då den behandlar att vi i den moderna världen lever våra liv i två olika världar samtidigt; en privat livsvärld och en offentlig livsvärld, med tillhörande olika symbolvärldar (Sundgren, 1996).

Anledningen till att vi anser att Habermas teori Det kommunikativa handlandet är användbar är att vi kunde se att en av faktorerna som påverkade våra respondenters val att bli anhörigvårdare är kulturella och traditionella värderingar, samt att våra respondenters sociala

39 verklighet påverkas av deras val. Det finns olika värderingar, normer och handlingar i den livsvärld som våra respondenter representerar och den systemvärld som finns i Sverige vilket gör att respondentens sociala situation kompliceras än mera. Habermas teori har därför relevans för studien syfte som är att närma oss en förståelse för anhörigvårdarens sociala verklighet, vilken innefattar livsvärld och systemvärld.

För att förstå Habermas teori om kommunikativt handlande har vi studerat begreppen livsvärld, systemvärld och symbolvärld.

Kommunikativt handlande

Enligt Jürgen Habermas (1990), är kommunikativt handlande någonting som är nödvändigt för att sociala handlingar skall kunna vara möjliga. Det är handlingar som utförs i en interaktion mellan individer. I interaktionen är alla talare och lyssnare (Habermas, 1990). Enligt Habermas har kommunikationen som syfte

a) ”att utföra en handling som är riktig med hänsyn till den givna normativa kontexten, så att det uppstår en relation mellan honom och lyssnaren som erkänns som legitim

b) att göra en sann utsaga // så att lyssnaren övertar och delar talarens vetande och

c) att yttra åsikter, avsikter, känslor, önskningar osv sannfärdigt, så att lyssnaren tror på vad som sägs.”

Habermas (1990, s. 197).

En individ inordnar sina erfarenheter i olika kategorier för att lättare ta upp dessa ur livsvärldens bakgrundsvetande till medvetandet vid behov. Om dessa inte stämmer överens med en interaktionspart som har inordnat sina bakgrundsvetanden under andra kategorier, kan en konflikt vara följden. Enligt Blomdahl Frej & Eriksson kategoriserar olika kulturer olika. Dessa olika kategorier har som uppgift att skapa så kallad mening åt ”objektiva, institutionella, materiella resurser” (Blomdahl Frej et al., 1998, s. 39).

Under socialisationsprocessen har en individ skapat sin personlighet. Individen har lärt sig kognitiva, moraliska och expressiva kompetenser. Individen finner en jag-styrka som gör att denne kan skapa balans mellan sin personlighet och sin sociala identitet. Det är detta som gör en individ till ett jag, i interaktionen mellan andra individer. Mötet mellan individer med olika sociala positioner, med olika existentiella och instrumentella behov, kan skapa en asymmetrisk relation (Blomdahl Frej et al., 1998). Olika aktörer i en interaktion handlar utifrån de traditioner som finns i dennes ”primärgrupp”, det vill säga hur man handlar inom familjen och släkten och det kan se olika ut för olika individer. De två parterna blir socialt integrerade och rekonstruerar tillsamman med sina bakgrunds- och förståelsehorisonter nya erfarenheter och utvecklar nya handlingskompetenser (Blomdahl Frej et al., 1998).

Kommunikativt handlande handlar också om att kunna tolka situationer och kunna uppnå samförstånd, nå konsensus med andra individer. Olika individers förståelsehorisonter smälts samman till en gemensam förståelsehorisont. Det ligger, enligt Habermas (1990), i allas intresse att komma till en inbördes förståelse och att handlingen skall ha som mål att utföras med framgång. Framgången, ett mål, kan inte nås om det inte finns en gemensam förståelse för hur en grupp skall nå dit.

För att kommunikationen ska vara meningsfull skall den, enligt Habermas (1990), uppfylla vissa giltighetsanspråk, kriterier, förutom att den ska vara begriplig;

40

- den ska vara trovärdig, den ska vara sann

- den ska vara legitim, överrensstämma med den normativa kontexten

- den ska vara uppriktig, talarens manifesta intention är sådan som den yttras.

Alvesson & Sköldberg (1994), tolkar Habermas att han förordar möjligheten till störningsfri kommunikation där välgrundade argument är nyckeln. Här finns inte inslag av makt, status, manipulation eller missförstånd. Kommunikationen skall genomsyras av fri argumentation mellan två likställda parter. Argumenten skall prövas och diskuteras tills man når en konsensus. Den som uttalar sig skall kunna motivera sig och infria de olika giltighetsanspråken eller kunna ändra sitt yttrande. Viktigt för individen i kommunikationen är att ha en reflektiv kompetens. Alla parter i en kommunikation skall kunna komma till tals, det är viktigt att komma överens om de regler som gäller för kommuniceringen mellan olika aktörer. (Alvesson et al., 1994).

Livsvärld

Habermas (1990), menar att begreppet livsvärld är det kommunikativa handlandets bakgrund. Reese- Schäfer gör en tolkning av Habermas att människan behöver en referensram för att bilda förståelse om sin verklighet och till sin hjälp använder hon sig av språket och kulturen (Reese- Schäfer, 1998). Livsvärlden är det självklara, menar Habermas (1990), och behöver inte problematiseras. Egidius (2002) tolkar Habermas att han menar att vi måste medvetandegöra livsvärlden och detta kan nås med meningsfull, öppen och rationell kommunikativ handling, där alla handlingar syftar till att uppnå en gemensam förståelse mellan människor om fenomen runt omkring oss. Vi socialiseras in i samhället vi lever i och lär oss att förhålla oss till andra individer. Blomdahl Frej et el (1998), tolkar detta som att en individ kan komma till insikt om vad olika handlingar innebär i en delad förståelse med andra individer. Vi skapar därigenom en förståelse för verkligheten, vi lär oss vad som är rätt och fel och vi lär oss att tolka den objektiva världen. Enligt Habermas (1990), kan vi betrakta livsvärlden som en tolkningsresurs, vi kan föreställa oss livsvärlden som ett ”språkligt organiserat förråd av bakgrundsantaganden som reproduceras i form av kulturell tradition” (Habermas, 1990, s.191).

Dessa bakgrundsantaganden finns i den bakgrundshorisonten som Blomdahl Frej & Eriksson (1998) beskriver; för att begripliggöra ett fenomen söker vi medvetet någonting som vi har erfarit tidigare och som kan passa in i den nya situationen . Tillsammans med andra prövar vi den ”gamla” mot det ”nya”, tolkar författarna Habermas. Det finns flera livsvärldar till alla de situationer som kan förekomma. I interaktionen med andra, i strävan efter förståelse, får vi del av andras erfarenheter genom kommunikation, dessa erfarenheter kan vi lägga till våra egna och därmed stärka sociala integrationen.

En individ måste avgöra om de erfarenheter han/hon har medvetandegjort är lämpliga och applicerbara till den handling han/hon har tänkt utföra, individen måste giltighetspröva de erfarenheterna som ligger till grund för handlandet. Livsvärlden kan falla samman om det individen trodde sig veta sanningen om, i interaktionen bevisas vara osant; livsvärlden ”kan svikta som resurs” (Blomdahl Frej et al., 1998, s.38). Livsvärlden kan även falla samman om vi som individer inte litar på det som medvetandegörs från vår egen livsvärld utan litar på andras livsvärld och handlar därefter. Ytterligare orsak till livsvärldens sammanfall är när individen inte kan inhämta kopplingar från sin livsvärld (Blomdahl Frej et a., 1998).

41 Systemvärld

Reese-Schäfer (1998), tolkar att Habermas systemvärld har frikopplats från livsvärlden i övergången till den tidiga modernitetens ekonomiska klassamhälle.

Alvesson & Sköldberg (1994), tolkar Habermas som att det i det moderna kapitalistiska samhället finns en strävan att ”optimera medel och prioritering av målrationella handlingssystem”(Alvesson et al., 1994, s.183). Intresset för pengar och makt har fått ge vika för politiska och etiska ställningstaganden. Människor tillåts inte tänka självständigt utan detta har rationaliserats tolkar Alvesson & Sköldberg (1994), Habermas. Med teknik, administration och vetenskap har rationaliseringen tagit över. ”Systemets fortlöpande rationalisering riskerar att utarma meningssammanhang och socialisation. Tillvaron präglas av opersonliga krafter och fragmenterande påverkan // och detta har negativa genomslag på socialisation och personlighetsbildning” (Alvesson et al. 1994, s.184). Enligt Alvesson & Sköldbergs tolkning av Habermas, kan de sociala och psykiska problem som finns i samhället i dag ses som ett resultat av systemets rationalisering.

Symbolvärlden

Symbolvärlden gör det möjligt för möten mellan systemvärld och livsvärld. Symbolvärlden

”har till uppgift att begripliggöra de sociala institutionerna, skapa kontinuitet och subjektiv mening för individen”.

Det sker bland annat genom det vardagliga språkets uttryck, genom ordspråk, folksagor och talesätt och på högre begreppslig nivå genom uttalade teorier om världen, formaliserad kunskap som tillsammans bildar symboliska universum”. (Sundgren, 1996, s.30)

Vi använder oss av symboler för omvärldens olika företeelser som är relaterade till varandra och formar tillsammans en eller flera symbolvärldar. En symbol kan vara tecken eller sinnebilden för någonting. Det kan vara språkliga symboler, bokstäver och begrepp. (Sundgren, 1996).

9.2 Rollteori

Enligt Tornstam (2001), spelar vi alla olika roller och vi har olika förväntningar på oss beroende på vilken roll vi har. Det finns förväntningar på hur vi skall bete oss, men vi har även förväntningar på oss själva. Dessa förväntningar omsätts i det faktiska utförandet. Vi kategoriserar människor efter de förväntningar som riktas mot dem. Vi kan ha flera roller samtidigt, multipla roller, vi kan vara make eller maka, förälder, barn till sina egna föräldrar. Beroende på vilken roll vi har får vi olika förväntningar på oss. En del roller är tillskrivna, som könsrollen, den kan vi inte påverka andra är förvärvade, som yrkesrollen.

Med vissa tidsmellanrum flyttas vi från en kategori till en annan och får nya rollförväntningar på oss. För att övergången lättare från en roll till en annan har vi skapat passageriter som ett hjälpmedel. Till exempel utgör mottagandet av en guldklocka vid pensioneringen en sådan rit. Detta markerar övergången från vuxenlivet till åldringsrollen. Dessa passageriter markerar att det riktas nya förväntningar mot individen. Tornstam (2001), tolkar Rosow att det finns

sociala vinster i rollförändringarna med övergången från en roll till en annan. Den sociala

prestigen ökar speciellt i de yngre åren. Ju äldre individen blir desto större ansvar läggs på individen och belöningarna ökar också. Men vid tillträdandet in i ålderdomen blir rollbytet kopplat till sociala förluster.

42 En speciell form av ändrade rollförväntningar, som syftar på relationen mellan de åldriga föräldrarna och deras vuxna barn, kallas på engelska ”role reversals”. Föräldrarollen med ansvar och auktoritet tas över av barnen. I relationen blir barnen ”föräldrar” till sina egna föräldrar.

Tornstam (2001), tolkar Payne som att hela livet innebär en socialisering till nya roller och värdemönster. Denna socialiseringsprocess är möjlig med hjälp av våra signifikanta andra som Payne kallar för agenter. Dessa agenter kan ses som rådgivare och det är agenterna som ser till att vi tar på oss nya roller och värdemönster. I övergången från vuxenlivet in i ålderdomen kan barnen bli föräldrarnas rådgivare.

Ombytta roller kan få negativa följder. Tornstam (2001), tolkar att Payne har funnit tre viktiga faktorer för sammanhanget:

”a) Individen, som tidigare haft en auktoritetsställning i förhållande till barnen, måste medge sig ha förlorat denna auktoritet, och istället acceptera ett mindre mått av självständighet.

b) Ett barn kan lätt acceptera sitt beroendeförhållande, eftersom det inte upplevt något annat, och eftersom beroendet också kan karakterisera som övergående. För den gamla människan däremot, är beroendet definitivt, och en förlust av det tidigare oberoendet.

c) Barnet har ingen anledning att försvara sin oprövade beslutsförmåga, medan den gamle, som har ett helt liv av självständiga beslut bakom sig, har anledning att känna sig missnöjd med att vara beroende av barnen som agenter, för att fatta beslut om hur man bör förhålla sig i olika beteende- och värderingsfrågor.” (Tornstam, 2001, s. 138-139).

Det fysiska beroendet vid ålderdom förknippas ofta att det finns beroende på alla områden i en människas liv, även på det intellektuella området. Tornstam (2001), liknar de äldre vid barn som inte anses ha kunskaper och erfarenheter, som inte anses kunna fatta självständiga beslut samt vara emotionellt omogen. Detta förklarar Tornstam (2001), med att de fysiska kännetecknen är uppenbara och följden kan bli att en individs mentala egenskaper bedöms efter deras yttre egenskaper.

10. Resultatanalys

Under denna rubrik kommer vi att analysera vårt resultat med hjälp av kärnkategorierna, livsvärld och systemvärld som är centrala begrepp i Habermas teori om det kommunikativa

handlandet, som vi kommit fram till i vår kodning av det insamlade materialet. Det är

Habermas teori som vi lägger vikten vid i vår analysdel men vi kommer även att ta hjälp av Tornstams (2001), tolkning av Paynes samt Rosows rollteorier. Vi kommer att studera likheter och skillnader mellan vår studie och resultatet av tidigare forskning.

Komplexiteten i anhörigvårdares vardagsverklighet har vi fått en inblick i genom våra respondenters beskrivningar om sin situation. De flesta har flera åtaganden än bara att ta hand om sin äldre närstående. Många har egna barn och dessutom två lägenheter att hålla ordning i genom sin anställning. Komplexiteten nämner även Forssell (2004), i sin avhandling

43 Även våra respondenters och deras närståendes situation påverkas av migrationen, de närstående har inte integrerats i det svenska samhället. Språket är en förutsättning för kommunikation vilket våra respondenters närstående saknar. Respondenternas livsvärld påverkar valet att bli anhörigvårdare till sin närstående. Detta val är egentligen inget aktivt val, som den anhörige gjort utan något som kulturen och traditionen förespråkar, att familjen tar hand om sina närstående. I en intervju framkom att den anhörige inte vill ta hand om sin närstående men på grund av att det inte finns andra fungerande alternativ så känner den anhörige sig tvingad. Tvång är inte bra i en omvårdnadssituation, känner den vårdgivande sig tvingad kan det resultera i sämre vård, vilket även Sundström & Johansson (2004), påtalat i sin rapport Framtidens anhörigomsorg.

Enligt Habermas (1990, s.191), kan vi betrakta livsvärlden som en tolkningsresurs, vi kan föreställa oss livsvärlden som ett ”språkligt organiserat förråd av bakgrundsantaganden som reproduceras i form av kulturell tradition”. Vi tolkar Habermas som att han menar att livsvärld är vår vardagsvärld, vår inre värld, våra normer, attityder, förväntningar och värderingar som vi lever med och har med oss från uppväxten, som påverkats och utformats av vårt språk och av vår kultur. Eftersom dessa erfarenheter inte är medvetna tankar begränsar dessa samtidigt förståelsen för hur andra människor uppfattar och upplever händelser och företeelser.

Våra respondenters livsvärld är beroende av vilka normer och värderingar som förekommer i den kultur respondenten tillhör. Hur respondenten handlar är alltså beroende av dennes uppväxt och förväntningarna från omgivningen. Vi har i vårt resultat kunnat finna att det är kulturen, traditionen som respondenten tillhör som förespråkar att anhöriga tar hand om sina äldre närstående vilket kan förklara en av faktorerna i att man i så hög grad tar hand om sina närstående bland personer med invandrarbakgrund. I Sverige är omsorgsidealet att nyttja offentlig omsorg. Anhörigvårdarens livsvärld krockar med det omsorgsideal vi har i Sverige. Våra respondenter och deras närstående är mera familjeorienterade och vi i Sverige är individualistiska, det vill säga, vi finner andra lösningar i ansvaret om omsorgen för den äldre än att familjen tar hand om sina närstående. Samtidigt är tendensen enligt Sundström och Johansson (2004), som i rapporten Framtidens anhörigomsorg konstaterar att anhörigvården har ökat. Även om Sundström & Johansson konstaterar en ökning i anhörigvården, kan vi av våra intervjupersoners svar se att de upplever att det inte finns några alternativa vårdformer som uppfyller önskemålet om språklig och kulturellt anpassad vård.

En grupp kommer med hjälp av kommunicering överens och når en konsensus om vilka normer som ska gälla för gruppen. Vi kan se likheter i vår studie med Forssells (2004), resultat i Skyddandets förnuft. Forssell fann att de anhöriga ville skydda sina äldre från integrationen för att de inte har det språkkommunikativa handlandet som upprätthåller livsvärlden för individerna. Det är den äldres behov som skall tillgodoses, på grund av språket och olika traditionella och kulturella olikheter vill anhörigvårdaren sörja för att behoven tillgodoses.

Att inte kunna kommunicera kan av den äldre omsorgsbehövande upplevas som att vara i en lägre social position. Denne kan känna av en asymmetrisk relation, då systemvärlden kliver in och tar över i livsvärlden och där den äldre mister sin makt. Detta uttryckte en av respondenterna så här: ” Jag tror inte hon skulle känna sig bekväm överhuvudtaget. Som sagt,

hon kan inte språket alls”. Dessa två olika världar har inte samma register av symboler, det

är således två olika symbolvärldar som möts. Dessa symbolvärldar skall ju möjliggöra mötet mellan livsvärlden och systemvärlden. I en asymmetrisk relation finns det olika uppfattningar om vad dessa symboler ska representera. I en asymmetrisk relation finns det även risk att den

44 äldre får en minskad jag- styrka och en obalans mellan den äldres personlighet och sociala identitet infinner sig.

Precis som Forssell (2004), fann i sin studie Skyddandets förnuft, att anhörigvårdarna känner av en bundenhet och stor ensamhet i sitt hjälpansvar, har även vi fått det beskrivet av våra respondenter. Inte kanske med så många ord, men med de nya insikter vi har fått av våra respondenters situation förstår vi att det verkligen är så. De vill dock inte släppa sitt omsorgsansvar då det vilar på deras handlingar, normer och värderingar i deras livsvärld. Våra respondenters livsvärld krockar med den svenska systemvärlden då det finns olika värderingar inom dessa olika världar.

Huvudintresset för de anhöriga är relationen, dess betydelse och mening. Flera av respondenterna vill vara sina omsorgsbehövande närstående till lags. Man vill utföra sysslor på det sätt omsorgstagaren förväntar sig, för att bibehålla relationens mening till den närstående eftersom familjen är av yttersta betydelse, vilket även framkom i Forssell studie. I vår studie framkommer det att de omsorgsgivande anhöriga vill göra allt för sina närstående, de tror inte att den offentliga sektorn kan tillgodose de äldres omsorgsbehov. Andersson (2005) fann i sin studie samma fenomen. Studien behandlade ett projekt om stöd och utbildning för anhörigvårdare till äldre utlandsfödda. Det visade sig att anhörigvårdarna efter utbildning lät sina närstående göra mera själv.

En rollförändring upplevs i relationen mellan den närstående och den anhörige av två respondenter. De ser sig som föräldrar till sina föräldrar. Enligt Tornstam (2001), som tolkar Payne, kan ombytta roller få negativa följder för individen. Tornstam ser negativa följder för den äldre som mister sin auktoritet då rollen som förälder byts ut till rollen som barn. Vi kan se att även för barnet, i vår studie respondenten, kan detta rollbyte ge negativa konsekvenser för individen. Att behöva ta ansvar för och hjälpa någon som man hela livet blivit omhändertagen av kan upplevas som en börda. Den äldre är inte längre självständig, utan beroende av den anhöriges tid och engagemang. Våra respondenter som upplever att de blivit förälder till sin förälder vill att föräldrarna skall ha det bra, lika bra som de egna barnen. Flera av våra respondenter har ett skeptiskt förhållningssätt till svensk äldreomsorg, enligt Hildebloms (2003) rapport är tidigare erfarenheter i hemlandet eller brist på liknande verksamheter där orsaken. Vi tycker oss kunna se att det är bristen på kunskap om svensk