I klyftan mellan olika världar : En kvalitativ studie: Anhörigvårdare med invandrarbakgrund berättar

Mälardalens högskola

Institutionen för samhälls- och beteendevetenskap (ISB) Beteendevetenskapliga programmet, Social omsorg C-uppsats

Vårterminen 2007

I klyftan mellan olika världar

En kvalitativ studie:

Anhörigvårdare med invandrarbakgrund berättar

Författare: Handledare: Ramona Grapenhielm Anne-Cathrine Hedspång Jaana Ohlsson

Examinator: Thomas Strandberg

Förord

För att kunna genomföra detta arbete har det krävts mycket engagemang, samarbete och stöd från vår omgivning. Utan detta stöd och hjälp hade vi kanske inte klarat att genomföra denna uppsats.

Vi vill rikta ett stort tack till de enhetschefer som hjälpt oss att komma i kontakt med våra respondenter och framförallt till respondenterna som delgivit oss Era erfarenheter, utan Er hade studien inte varit möjlig att genomföra, Tack!

Ett stort tack går även till vår handledare, Anne-Cathrine Hedspång, för Ditt tålamod och Dina ovärderliga synpunkter under denna tid, Tack!

Slutligen vill vi rikta ett stort tack till våra familjer för att de stått ut med oss som frånvarande mödrar och livskamrater, Tack!

Eskilstuna, maj 2007

Abstrakt

Vi har i denna studie haft ambitionen att närma oss en förståelse för invandrade anhöriga som tar hand om sina äldre närstående, deras egna sociala verklighet, med dess handlingar, normer och värderingar. Syftet har också varit att försöka förstå motivet till varför personer med invandrarbakgrund vårdar sina närstående. Till sist har vi även strävat att få kunskap om vad de anhöriga skulle vilja att den offentliga sektorn skulle kunna hjälpa dem med i deras vardagssituation. Våra frågeställningar var: Hur ser den sociala verkligheten ut för anhörigvårdare? Vilka faktorer påverkar valet att bli anhörigvårdare? Hur upplever anhörigvårdaren den offentliga sektorn? I vår studie är det den anhörige som är i fokus. Forskningsansatsen är induktiv och har genomförts med halvstrukturerade intervjuer med anhöriga med invandrarbakgrund som tar hand om en äldre närstående. Vi har intervjuat sex anhöriga. Vi har använt oss av grundad teori som vetenskaplig metod. I analysen av resultaten landar vi i två olika kärnkategorier som båda härstammar från Habermas teori om det kommunikativa handlandet. Dessa kärnkategorier är livsvärld och systemvärld. Habermas teori är den teori vi har lagt vikten på, men vi har även använt oss av Tornstams tolkning av Paynes samt Rosows rollteorier. Till vår referensram har vi även använt oss av forskning gjort på området samt annat bakgrundsmaterial som Socialtjänstlagen. Våra sökord för att finna material har varit anhörigvårdare och invandrare. Vår ambition har varit att finna likheter och olikheter i våra respondenters berättelser. Det vi fann var att de flesta vill fortsätta ta hand om sina äldre närstående, samt att det finns önskemål om mer flexibel äldreomsorg där den enskilde individens specifika behov kan tillgodoses. Specifikt efterfrågar våra respondenter språkliga och kulturella kompetenser bland omsorgspersonal. Vi fann också att anhöriga som vårdar sina närstående inte har förväntningar på sina egna barn att dessa skall ta hand om dem när de själva blir gamla.

Innehållsförteckning

1 Inledning ... 1

2. Begreppsdefinitioner ... 2

3. Bakgrund ... 2

3.1 Äldre invandrare ... 2

3.2 Stödet till anhörigvårdarna ... 6

4. Syfte och frågeställningar ... 9

4.1 Syfte ... 9

4.2 Frågeställningar ... 9

5. Forskningsläget ... 9

6. Metod ... 14

6.1 Metodval ... 15

6.2 Grundad Teori ... 15

6.3 Kvalitativa intervjuer ... 17

6.4 Population och urval ... 18

6.5 Datainsamling ... 19

6.6 Bearbetning och analys av data ... 21

6.7 Validitet och reliabilitet ... 22

7. Etiskt ställningstagande ... 23

7.1 Forskningsetik ... 23

7.2 Förhållningssätt ... 24

8. Resultat ... 24

8.1 Respondenterna ... 25

8.2 Resultat av intervjuerna ... 26

8.2.1 Tema 1. Social situation ... 27

8.2.2 Tema 2. Relationer ... 29

8.2.3 Tema 3. Omsorgssituationen ... 30

8.2.4 Tema 4. Framtiden ... 35

9. Teori ... 38

9.1 Habermas – Det kommunikativa handlandet – Livsvärld och

systemvärld... 38

9.2 Rollteori... 41

10. Resultatanalys ... 42

11. Diskussion ... 45

11.1 Metoddiskussion ... 45

11.2 Resultatdiskussion ... 48

Referenser

Bilaga I: Utdrag ur rutinhandboken för biståndshandläggare

Bilaga II: Informationsbrev

Bilaga III: Intervjuguide

Bilaga IV: Excel-tabellen

1

1 Inledning

Med vår erfarenhet från våra arbetsplatsförlagda studier kom vi till insikt om hur mycket tid både biståndshandläggarna och enhetscheferna lade på kontakten med anhöriga. Många av dessa anhöriga tog hand om sina omsorgsbehövande närstående. Vi upptäckte också att personer med icke-svensk bakgrund mera sällan tar hjälp av offentlig sektor, istället vill man själv ta hand om sina anhöriga. Intresset för varför dessa gjorde det i så stor utsträckning väcktes och vi tyckte att detta kunde vara ett intressant område att studera närmare.

Vi hoppas att vårt arbete kommer att vara användbart i våra framtida professioner som antingen biståndshandläggare eller enhetschefer. Vi vill skapa förståelse för de faktorer som inverkar då en anhörig väljer att vårda sin närstående. En av våra frågeställningar blir således, vilka faktorer påverkar valet att bli anhörigvårdare.

Vi kommer att begränsa oss till personer med utomnordisk bakgrund, samt till anhörigvårdarens perspektiv. För att få svar på våra frågeställningar kommer vi att använda oss av en kvalitativ undersökningsmetod. Vi kommer att få material för undersökningen genom att göra halvstrukturerade intervjuer. Vi är inspirerade av Grundad teori och hoppas finna en teori som är användbar för vår undersökning. I en avslutande diskussion kommer vi att diskutera användbarheten av den funna teorin. Vi kommer i resultatdiskussionen att göra återkopplingar till syftet och frågeställningarna vi hade.

Vi har båda vår bakgrund i arbetslivet inom äldreomsorgen i olika former. Det vi har erfarit är att det inte har funnits så många äldre personer med invandrarbakgrund som omsorgsmottagare där vi arbetat. Om det förekommit så har behoven varit av en mera komplicerad natur som behöver mera expertkunskaper som inte en anhörig kan bidra till. Det har inte heller förekommit, på våra arbetsplatser inom social omsorg, omsorgspersonal med invandrarbakgrund i någon större utsträckning, vilket är något vi tror kommer att bli mera problematiskt i den närmaste framtiden då den stora gruppen personer med invandrarbakgrund blir äldre. De inlärda kunskaperna av svenska språket kommer att blandas med modersmålet, samt att de äldre tvåspråkiga får svårt att välja rätt språk i språkanvändningen (Ekman, 1993).

Samhället måste bli bättre förberett på behoven som måste tillgodoses av andra än de närmaste anhöriga. I och med att den yngre generationens invandrare integreras i det svenska samhället, är vår tanke att dessa kommer att ha anammat våra seder och vårt svenska sätt att utnyttja/förlita sig på den offentliga sektorn. Vi tror att flera kommer att vilja göra karriär och arbeta ute i samhället och därmed kommer de inte att ha tid att hjälpa sina anhöriga. Detta bekräftas även i Socialstyrelsens slutrapport för -Anhörig 300- ( SoS, 2002 – 124 – 15); äldre invandrare har förväntningar på sina barn att de skall ta hand om dem, men de kulturella förväntningarna passar inte in i de nya omständigheterna i Sverige. Barnen, som dock ofta har samma värderingar som sina föräldrar, efterlyser andra lämpliga alternativ för omhändertagandet när föräldrarna har blivit äldre ( SoS, 2002 – 124 – 15).

Vad vi sett är att det fattas den mångfald av olika kulturer bland omsorgspersonalen som det kommer att vara ett stort behov av i framtiden.

Våra äldres med invandrarbakgrund omsorgsbehov måste tillgodoses oavsett vem de utförs av. Vi tror att just denna populations omsorgsbehov kommer att tillgodoses i större omfattning av den offentliga sektorn som då måste vara förberedd på detta.

2 Studien kommer att omfatta de anhöriga till äldre personer med invandrarbakgrund som vårdar sina närstående. Som Hildeblom (2003), nämner, är det beroende av kultur, religion och andra förhållanden när man anses som gammal. Med äldre invandrare menar vi personer över 70 år.

I våra framtida professioner som enhetschef eller biståndshandläggare kommer vi att möta äldre invandrare med omsorgsbehov och deras anhöriga. Vi tycker att detta är ett intressant område att utforska för att vi skall kunna bemöta och hjälpa dessa samhällsmedborgare på rätt sätt, i deras vardagsverklighet.

2. Begreppsdefinitioner

Vi använder oss av begrepp som äldre invandrare, social omsorg, anhörigvårdare och närstående. Nedan klargör vi vad begreppen handlar om i denna studie. Begreppsdefinitionerna är en hjälp för det fortsatta läsandet av denna studie.

Med äldre invandrare avser vi här personer över 70 år som inte är födda i Sverige.

Social omsorg är enligt Blomdahl Frej & Eriksson (1998, s.18) ”att hjälpa människor med

olika funktionshinder och/eller särskilda behov att hantera sin vardagsverklighet”.

Vi har valt att definiera begreppet eftersom anhörigvårdarens arbete i högsta grad innebär att hjälpa människor att hantera sin vardagsverklighet. På så sätt undersöker vår studie den sociala omsorgen.

Vår definition av anhörigvårdare är den person som sörjer för sin släktings omsorgsbehov, är under 65 år och anställd av kommunen. Själva handlingen är anhörigvård som den anhörige utför. Den anhörige kan vara maka/make, barn, svärdotter/son eller någon annan nära släkting. Anhörig är, enligt Svenska Akademiens Ordlista (Saol), en släkting. I regeringens proposition 1996/97:124 definieras begreppet anhörig som: en person inom familje- eller släktkretsen.

Med närstående menar vi den som vårdas av sin anhörige.

3. Bakgrund

Under denna rubrik kommer vi att beskriva äldre personer med invandrarbakgrund och kommunernas och statens arbete för stöd till anhöriganställda.

3.1 Äldre invandrare

Sveriges befolkningsstruktur är under förändring. Enligt Azita Emami i Blomqvist och Edberg (2004), bestod år 2004 ca 9 procent av Sveriges äldre över 65 år av personer med invandrarbakgrund vilket, enligt Socialstyrelsen (1999), utgjorde drygt 130 000 individer.

3 Många personer med invandrarbakgrund kommer från en familjeorienterad kultur, där de äldre har en hög social status. Att ta hand om sina äldre närstående ses som en självklarhet av de yngre. Om den yngre generationen inte har möjlighet, eller om den har omvärderat vad som är meningsfullt, kan det skapa relationsproblem mellan generationerna. Den äldre generationens förväntningar härstammar ofta i kulturella traditioner, att bli isolerad och ha låg social förankring i det nya hemlandet, stärker behovet av att bevara sina kulturella traditioner. (Blomqvist et al., 2004).

Att vara äldre och åldras upplevs olika av olika individer och inom olika kulturer. Synen på åldrandet varierar mellan olika kulturer och samhällen, till exempel anses en kvinna över 50 år gammal i Afghanistan (Hildeblom, 2003).

Att vara äldre och invandrare kan ofta innebära problem i kontakterna med vård och omsorg. Vårt samhälle är uppbyggt utifrån ett västerländskt synsätt och tillgodoser inte de förväntningar och behov som äldre invandrare kan ha. Som tidigare nämnts anses en kvinna över 50 år gammal i Afghanistan, på samma sätt skiljer sig synsättet på hälsa och sjukdom beroende på kultur, religion och andra förhållanden enligt Hildeblom (2003).

Äldre invandrare som kommit till Sverige för att återförenas med sina barn, har ofta förväntningar om att få leva ihop med dessa. Barnen som integrerats i det svenska samhället har varken tid eller möjlighet att infria förväntningarna, de äldre blir isolerade i sina lägenheter och helt beroende av barnens välvilja att vägleda sina föräldrar i den nya kulturen. Det uppstår ombytta roller mellan barn och föräldrar, vilket kan verka menligt på självuppfattningen och livstillfredsställelsen. (Tornstam, 2001).

För att kunna bemöta och hjälpa äldre invandrare på ett tillfredsställande sätt, krävs kunskap och förståelse för dessa personers livssituation och livsvärdsperspektiv (Emami i Blomqvist et al., 2004).

Tornstam (2001), diskuterar det goda åldrandet: att kunna anpassa sig och ha förväntat beteende anger om en individ åldras ”bra”. Det är beroende av vilka värdemönster som råder i samhället, hur man skall bete sig. I olika kulturer har man olika värdemönster, det som är ett accepterat beteende i en kultur, kanske är förbjudet i en annan.

I vår västerländska kultur betonar vi individualism och självständighet, medan många andra kulturer betonar samhörighet och ömsesidigt beroende (Tornstam, 2001).

Under senare år har anhöriga uppmärksammats både inom den offentliga debatten och inom forskningen. En av anledningarna till detta är att antalet äldre ökar, samtidigt som den offentliga sektorns ekonomi försämras. Kommunerna riktar sin hjälp till de mest behövande och därmed har ansvaret för personer med mindre hjälpbehov lagts över på anhöriga. (Strandberg, 2003).

Enligt Hildeblom (2003), har undersökningar visat att den vanligaste typen av anhörigomsorg är där en make/maka vårdar den andre så länge det går. Grunden och drivkraften till detta är lojaliteten som finns mellan makarna, enligt Strandberg (2003), det gemensamma livet är viktigare än de egna behoven.

I familjer med icke-svensk bakgrund har det visat sig att det är yngre familjemedlemmar som vårdar sina närstående och vårdarna är oftast kvinnor (Hildeblom, 2003). Hildebloms studie visar att det även här är kärlek och lojalitet till den närstående som är den största drivkraften. Många invandrare kan vara skeptiska till den svenska äldreomsorgen, detta på grund av att det inte finns liknande verksamhet i hemlandet eller att de erfarenheter man har från hemlandet inte är tillfredsställande (Hildeblom, 2003).

4 Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att fördela stimulansbidraget för utveckling av stöd till anhöriga – Anhörig 300 - på 100 miljoner kronor per år i tre år till kommunerna, samt göra uppföljning, utvärdera och sprida kunskap om bidragets användning och effekt. I Socialstyrelsens uppdrag ingick att lämna en årlig rapport om kommunernas utveckling av anhörigstödet samt en slutrapport i juni år 2002. Socialstyrelsen (SoS, 2002 – 124 – 15), redovisar resultatet av uppföljningen av ”Anhörig 300” i en slutrapport av Britt Almberg och Sigbrit Holmberg, utredare vid Socialstyrelsens Äldreenhet.

Rapportens syfte är att redovisa hur landets kommuner byggt ut stödet till anhöriga.

Samtliga kommuner och länssamordnare har tillställts årliga enkäter där man ombetts att beskriva hur kommunen har arbetat med anhörigstödet och resultatet av detta.

Rapporten sammanställer kommunernas och länssamordnarnas redovisningar, frivilligorganisationers erfarenheter samt resultaten av de projekt Socialstyrelsen genomfört på området.

Syftet med samhällets närståendestöd har sammanfattats i Socialtjänstutredningens betänkande (SOU 1999:97) i tre punkter:

1. Att synliggöra de anhörigas situation 2. Att förebygga utbrändhet bland anhöriga 3. Att förbättra de anhörigas livskvalitet

Betänkandet anger dessutom att ”arbetet skall kännetecknas av en preventiv ansats, dvs. att stödinsatserna skall sättas in i ett tidigt skede”. (SOU 1999:97, s.51)

Anhörig 300 har synliggjort de insatser som anhöriga bidrar med för äldre, sjuka och funktionshindrade närstående. Anhörigstödet har blivit bredare och mera variationsrikt. Kvalitetsbristerna i de stödverksamheter som finns har synliggjorts då anhörigas situation hamnat i fokus, dessutom visar Anhörig 300 på att kommunerna inte vet i vilken utsträckning stödet till de anhöriga verkligen når till dem som behöver det, eftersom de flesta kommuner inte har något system för att följa upp effekterna av de insatser som görs. Nedanstående citat från Anhörig 300 Slutrapport (SoS, 2002-124-15, s.53) förklarar detta:

Anhöriga måste aktivt erbjudas stöd från samhällets sida. Många anhö- riga, trots stora insatser, ser inte sig själva som vårdare och efterfrågar därför heller inte hjälp. Därtill är informationen om vilka hjälpmöjligheter som står till buds ofta undermålig eller bristfälligt framställd. När

hjälp erbjuds, uppfattas detta ofta som alltför sent, varför anhöriga inte så sällan tackar nej.

Resultatet visar på att flera kommuner utvecklat funktionen ”anhörigkonsulent” eller ”anhörigstödjare”, en särskild person vars uppgift är att stödja anhöriga. I mera än hälften av kommunerna har träffpunkter och anhörigcentra upprättats. Förebyggande insatser för anhöriga är under utveckling i några kommuner.

I endast tio procent av kommunerna har man riktat anhörigstödet specifikt till anhöriga till vårdbehövande invandrare. Vanligaste insatserna har då varit utbildning och information. Resultatet visar på att information om anhörigstöd sällan finns på andra språk än svenska, i endast 23 av landets 290 kommuner är informationen översatt till olika språk. Studien visar också på att äldre invandrare utnyttjar den offentliga omsorgen i mindre grad än äldre födda i Sverige, vilket kan förklaras med att det saknas kulturellt anpassad vård- och omsorg för äldre invandrare. Anhöriga upplever kontakterna med den offentliga omsorgen som

icke-5 tillfredsställande. Även om det fanns önskan att ta hand om sina äldre, så fanns det även önskan om att kunna ta del av en välfungerande äldreomsorg. Dock avstår många den offentliga omsorgen eftersom den inte uppfattas kunna vara anpassad till den äldres specifika behov som att få hjälp på det egna språket (SoS, 2002 – 124 – 15).

Samtliga kommuner har angett att stimulansbidraget direkt har påverkat sättet att arbeta med anhörigfrågor.

Förutsättningarna för en fortsatt utveckling av anhörigstöd finns, enligt vad de flesta kommuner visar på i de egna handlingsplanerna(SoS, 2002 – 124 – 15). Det intressanta i Anhörig 300 är att man har kunnat visa på att samarbetet mellan olika aktörer som kommun och landsting,har ökat (SoS, 2002 – 124 - 15).

Resultatet visar på att satsningen på ”Anhörig 300” utan tvekan varit mycket framgångsrik vad gäller synliggörandet av de anhörigas situation och att respektera och värdesätta deras insatser. Med ”Anhörig 300” har man upptäckt stora behov av, men också haft möjlighet att ge, ny kunskap om de anhörigas situation, som är av stor betydelse för den fortsatta utvecklingen av anhörigstödet.

En äldreberedning, Senior 2005, tillsattes av regeringen år 1999. Denna beredning skulle kartlägga vad en åldrande befolkning har för krav på samhället och vilken äldrepolitik som skulle föras i Sverige efter 2005.

Socialstyrelsen har på uppdrag av Senior 2005 studerat och försökt belysa efterfrågan och omfattning av framtidens anhörigomsorg, samt hur samarbetet mellan offentlig vård och stöd till anhörigvårdare utvecklats. Gerdt Sundström och Lennarth Johansson som har författat rapporten Framtidens anhörigomsorg (SoS, 2004 – 123 - 8), konstaterar att anhörigvården har ökat och ser ljust på att anhöriga är villiga att ta hand om sina äldre.

Denna rapport har olika delsyften; ett syfte har varit att kartlägga omfattningen och efterfrågan på anhörigomsorg i framtiden. Ett annat syfte är att studera om samarbetet mellan den offentliga vården och stöd till anhörigvårdare har utvecklats. Ytterligare syfte har varit att kartlägga erfarenheter av omsorg av sina äldre, hur man ser på att hjälpa samt balansen mellan vad anhöriga kan och bör göra och vad man anser vara det offentligas ansvar. Ett sista syfte har varit att fånga olika utvecklingstendenser i andra länder och möjligen finna goda exempel på hur man arbetar med anhörigfrågan i dessa länder.

Sundström & Johansson rapporterar att andelen äldre som har hemtjänst eller bor i ett särskilt boende har minskat, i förhållande till befolkningsmängden. Anhöriga av alla slag har ökat sina omsorgsinsatser sedan 1954 då undersökningar som belyser levnadsförhållanden började göras. Det finns tecken på att jämställdhet mellan könen ökar på äldre dagar; männen utför i lika stor grad omsorg som deras hustrur. Gifta och sambor tenderar också att nyttja offentlig omsorg mindre, framför allt särskilt boende.

Stimulansbidraget som kommunerna har fått som extra medel för att utveckla stödet till anhörigvårdare har gett positiva resultat. Författarna menar dock att det fortfarande finns mycket att göra vad gäller kvaliteten och innehållet i de stödinsatser kommunerna har tillsatt. Stödet upplevs av många anhöriga som svårtillgängligt, att kvaliteten är undermålig eller för dyr. Rapportörerna har sett att det i allmänhet saknas system för att kontinuerligt följa upp följderna av stödet till anhöriga.

Sundström & Johansson höjer ett varningens finger: samhället ska inte ta anhöriga som omsorgsgivare för givna, och att det förefaller vara sämre ställt med stöd till dessa omsorgsgivande anhöriga. Sundström och Johansson anser att ett påtvingat omsorgsåtagande

6 kan vara negativt för båda parter. Följande citat är träffande angående den ambivalens som finns i förhållandet till att vara en anhörigvårdare:

Omsorg kan innehålla stråk av både kärlek, plikt, tvång och

mycket annat, så det finns skäl att varna för romantisering av den informella omsorgen. (SoS, 2004-123-8, s.91).

Författarna har tagit del av Varbergs kommuns sätt att arbeta fram ett välfungerande system av stöd till anhörigvårdare. I denna kommun har man gjort stödet mera lättillgängligt, med bland annat kostnadsfri avlösning i hemmet upp till 12 timmar per månad. I Varberg fann man att mycket kan vinnas på ett generösare stöd till anhöriga. Detta kan förbättra både den anhöriges och omsorgsmottagarens livskvalitet.

Det stöd som efterfrågas i rapporten är både indirekt och direkt stöd till de anhöriga. Sådana indirekta stöd kan vara ett generöst pensionssystem och stöd till bättre bostäder. Även ett rikt utbud av hemtjänst och särskilda boenden av god kvalitet kan vara ett indirekt stöd.

I framtiden ser författarna den moderna tekniken som ett möjligt verktyg i stödet till anhörigvårdarna. Detta verktyg skulle kunna användas för att informera, utbilda och underlätta anhörigas kontakt med till exempel vårdpersonal och andra. Detta är ett verktyg som skulle kunna stärka den anhöriges sociala kontakter utanför hemmet, men författarna ser också ett stort hinder i att den offentliga sektorn inte ser möjligheterna med teknikutvecklingen.

Vad gäller utvecklingen av anhörigstödet i andra länder fann författarna att Anhörigorganisationerna utgör en viktig del i arbetet med att hjälpa enskilda anhöriga med information, råd och personligt stöd. Stödet i många länder var framför allt av ekonomisk natur och riktad på att stärka familjens och hushållets ekonomiska situation. Författarna konstaterar att det offentliga inte tar något ansvar innan familjens resurser är uttömda.

Vidare konstaterar författarna att mycket kan göras för att underlätta för anhörigvårdarna och förebygga att de slits ut. Ett stort socialpolitiskt dilemma kommer upp i dagen då det är varken möjligt eller någons önskan att ersätta det som familjen och anhöriga kan göra, med offentlig omsorg. Samhället måste upprätthålla nivån och kvaliteten på omsorgen till omsorgstagarna samtidigt som anhöriga behöver ett extra stöd i sina insatser. Ett delat ansvar föredras; både den offentliga omsorgen och de anhöriga skall gemensamt ta ansvar för omsorgen.

3.2 Stödet till anhörigvårdarna

Under årens lopp har anhörigas stora del av ansvaret för vården av sina närstående uppmärksammats. Under 1990-talet inkom flera motioner angående anhörigvård och anhörigstöd till riksdagens Socialutskott. I motionerna 1993/94: So233 och 1994/95: So274, vill man få en kartläggning av anhörigvårdarnas arbetsförhållanden till stånd på grund av att i den takt som antalet vårdplatser minskar inom slutenvården, överlämnas ansvaret för vården alltmera till anhöriga. Om denna utveckling fortsätter krävs att anhörigvårdarna får avsevärt bättre stöd. Man vill täcka kostnaderna med hjälp av pengar som frigörs genom de vinster samhället får då anhörigvårdare tar över vård som annars skulle bekostas av kommun och landsting. I motionen 1996/97: So424 påpekar man kommunernas ansvar av stöd till anhöriga

7 som vårdar sina närstående. Man påpekar att det är av största vikt att kommunerna ger anhörigvårdarna stöd, för att visa sin uppskattning.

I motion 1997/98: So440 tar man upp att i en undersökning som SPRI (Sjukvårdens och Socialvårdens Planerings och Rationaliseringsinstitut) utfört, värderas anhörigvårdarnas insatser till minst 10 miljarder kronor årligen. För att dessa anhörigvårdare skulle orka och vilja fortsätta sitt arbete yrkades i motionen på att anhörigvårdarna skall erbjudas stöd och hjälp i form av avlastning, information och handledning. Man påtalar också att Socialstyrelsen bör få i uppdrag att fastställa speciella föreskrifter för hur stödet till anhörigvårdarna skall utformas.

Dessa motioner och andra studier har så småningom lett till att man i Socialtjänstlagen tillagt under 5 kapitlet: Särskilda bestämmelser för olika grupper, paragrafen om anhörigvårdare:

Socialtjänstlagen 2001: 453 kap.5 § 10

”Socialnämnden bör genom stöd och avlösning underlätta för dem som vårdar närstående som är långvarigt sjuka eller äldre eller som har funktionshinder”.

(Clevesköld, Lundgren & Thunved, 2005, s. 311)

I den nationella handlingsplanen för äldrepolitiken avsattes under åren 1999 till 2001, 300 miljoner kronor för att stimulera utvecklingen av stödet till anhöriga – Anhörig 300. Socialstyrelsen fick då i uppdrag att administrera, stödja, följa upp och utvärdera Anhörig 300. (SoS, 2002 – 124 – 15).

”Vid början av år 2005 fick Socialstyrelsen ett nytt regeringsuppdrag som avsåg att stimulera till en varaktig utveckling av kommunernas stöd till de anhöriga. Den ena delen av uppdraget bestod i att följa upp och utvärdera nya stimulansmedel till anhörigstöd 25 miljoner kronor per år, under åren 2005-2007. den andra delen gällde att Socialstyrelsen ska utveckla metoder för att följa utvecklingen av anhörigstöd i kommunerna”. (SoS, 2006 – 131 – 21, s. 8).

Berg, Johansson & Lannerberth har sammanställt en rapport som beskriver utvecklingsläget 2005 (SoS, 2006 – 131 – 21) och bygger på enkäter till kommunerna Stockholm, Göteborg, Malmö, Umeå och Borås och länsstyrelser om deras erfarenheter av att förmedla stimulansbidrag till kommunerna. Resultatet visar att det enligt kommunenkäterna finns ett stort utbud av olika stödinsatser för anhörigvårdare, där flera kommuner arbetar för att utveckla anhörigstödet. I enkäterna återkommer kända brister i anhörigstödet. Det finns brister i kommunernas kunskap om de anhörigas situation och behov av stöd, samtidigt är det en stor brist att kommunerna inte samarbetar med landstingen i någon större utsträckning. Majoriteten av kommunerna – 83 procent, har angett att de bedrivit ett utvecklingsarbete av anhörigstöd under 2005 och också sökt utvecklingsbidrag via länsstyrelsen till detta ändamål. Stödet till de anhöriga ser olika ut eftersom de enskilda individerna har olika behov. Någon behöver avlösning för att orka med och andra kan ha behov av information och kunskap för att kunna känna sig trygga i sin anhörigroll.

I Berg et al.:s rapport finns tabeller på de olika stödformer kommunerna kan erbjuda anhöriga. Bland annat kunde samtliga kommuner erbjuda korttidsboende som avlösning, 94 procent av kommunerna kunde erbjuda avlösning i hemmet. 33 procent av kommunerna kunde erbjuda utbildning av anhöriga och endast 2 procent av kommunerna kunde erbjuda hälsoundersökning för anhöriga.

Länsstyrelsernas arbete har i huvudsak bestått i att bevilja ansökningar om medel till projekt för att utveckla varaktigt stöd till anhöriga, dock har var fjärde kommun i landet avstått från att söka projektmedel under 2005.

8 Länsstyrelsen i Jönköpings län (artikel nr: 2004:28), har undersökt vilket stöd kommunerna i länet erbjuder anhörigvårdare som vårdar sina äldre närstående och de långsiktiga effekterna av de satsningar som gjordes inom ramen för Anhörig 300. I undersökningen ingår 13 kommuner. Syftet med undersökningen är att kartlägga kommunernas stöd till anhöriga med utgångspunkt i den nationella handlingsplanen och bestämmelserna i Socialtjänstlagen 5 kap 10 §, samt belysa de långsiktiga effekterna av stimulansbidraget för Anhörig 300, som utbetalades med 100 miljoner per år 1999-2001.

Länsstyrelsen har tagit del av de olika kommunernas riktlinjer och andra dokument som beskriver respektive kommuns stöd till anhörigvårdare. Dokumenten har granskats och sedan jämförts med kommunernas tidigare upprättade slutrapporter rörande stimulansbidraget då Anhörig 300 avslutats.

Man har genomfört intervjuer med tjänstemän ansvariga för stödet till anhörigvårdarna och med anhörigvårdare i respektive kommun.

I resultatet konstaterar länsstyrelsen att det finns brister rörande informationen om anhörigstöd i flera kommuner. I några kommuner är befintligt informationsmaterial inaktuellt och i cirka hälften av kommunerna saknas informationsmaterial helt.

Stora variationer förekom i intervjuerna med anhörigvårdarna, vissa tyckte de fått bra information om möjligheten till stöd, andra upplevde att de varken fått stöd eller information. Länsstyrelsens undersökning visar att de kommuner som har särskilt utsedda personer med ansvar för stöd till anhöriga har kommit längre i sitt arbete med att underlätta för dem som vårdar sina äldre närstående. Flera av kommunerna har inte fullföljt sina planer som upprättades vid avslutningen av Anhörig 300 projektet på att fortsätta utveckla stödet till anhöriga.

Avlösning i hemmet och via dagcenter fanns i flertalet kommuner och avlösning i form av korttidsboende kunde erbjudas i alla kommuner.

Sammanfattningsvis konstaterar länsstyrelsen i Jönköpings län att flera kommuner behöver förbättra informationen om anhörigstöd.

I lagen om anhörigstöd (Socialtjänstlagen 2001: 453 kap.5 § 10) finns inte reglerat om anhöriganställning, det är upp till de olika kommunerna att besluta om och hur denna form av stöd skall tillmötesgås.

Enligt kommunala riktlinjer i Eskilstuna kommun beviljas närståendestöd som ett bistånd enligt Socialtjänstlagen. Förutsättningen för att få detta bistånd är att omvårdnadsbehovet är omfattande och att detta behov bäst tillgodoses av en anhörig. Med omfattande omvårdnadsbehov avses normalt dagligt och under dygnet återkommande behov.

”Vårdbehövande som är långvarigt sjuk eller äldre eller har funktionshinder oavsett ålder kan ansöka om närståendestöd. Beslut om närståendestöd ska vara tidsbegränsade och beviljas under max ett år per tillfälle.

Närståendestöd finns i form av närståendeanställning respektive närståendebidrag. Anställningsformen används när den som ska vårda sin anhörige eller närstående är under 65 år och inte själv är förtidspensionär. Bidragsformen används vid det motsatta förhållandet.” (bilaga 1, Utdrag ur rutinhandboken för biståndshandläggare)

Har då stödet till anhörigvårdarna fått genomslagskraft? En sökning 20070504 på Riksdagens motioner från Riksmöte 2005/06 med sökordet ”anhörigvårdare” ger 18 träffar. I motion 2005/06: So39 påtalas att en kartläggning visar att av Sveriges 290 kommuner saknar 80

9 kommuner medel och anställningsformer för anhörigvårdare och 60 kommuner saknar avlösning i hemmet. Trots satsningen på Anhörig 300 och därefter på Senior 2005 saknar alltså fortfarande vissa kommuner medel för att stödja anhöriga som vårdar sina närstående.

4. Syfte och frågeställningar

Under denna rubrik kommer vi att beskriva vårt syfte med arbetet och frågeformuleringarna vi haft samt den avgränsning vi sätter på arbetet och våra begreppsdefinitioner.

4.1 Syfte

Vårt övergripande syfte är att, utifrån ett anhörigperspektiv, närma oss en förståelse för anhörigvårdares egna sociala verklighet, med dess handlingar, normer och värderingar. Vi är inte ute efter den närståendes eller den offentliga sektorns perspektiv.

Ytterligare ett syfte med vår studie är att, utifrån ett anhörigperspektiv, försöka förstå motivet till varför personer med invandrarbakgrund vårdar sina närstående. Vi söker förståelse för vilka faktorer som inverkar då en anhörig väljer att bli vårdare till sin närstående.

Ett syfte är också att få kunskap om vad de anhöriga skulle vilja att den offentliga sektorn skulle kunna hjälpa dem med i deras vardagssituation.

4.2 Frågeställningar

Hur ser den sociala verkligheten ut för anhörigvårdare? Vilka faktorer påverkar valet att bli anhörigvårdare? Hur upplever anhörigvårdaren den offentliga sektorn?

5. Forskningsläget

Under denna rubrik kommer vi att beskriva hur forskningsläget ser ut.

I vår studie har vi använt oss av en avhandling och olika rapporter för att kunna ta del av hur forskningen ser ut inom området anhörigvård bland invandrare. Vi har använt oss av Emilia Forssells avhandling ”Skyddandets förnuft” (2004), eftersom den tangerar vår studie genom att Forssell studerat anhöriga till äldre invandrare. Vi har också använt oss av följande rapporter, Samhörighet och plikt – om anhörigvårdare med icke svensk bakgrund (2003) av Eva Hildeblom, Äldre iraniers och deras anhörigas syn på vården och omsorgen (2002) av Massod Madani, Varför söker inte anhörigvårdare stöd? (2002) av Suzanne Göransson, samt

Gör jag något fel? Stöd och utbildning för anhörigvårdare till äldre utlandsfödda (2005) av

Kerstin Andersson, eftersom man i dessa rapporter studerat anhörigvårdare och i de flesta fall även anhörigvårdare till äldre invandrare.

10 Det har under den senaste tioårsperioden forskats en del inom området anhörigvård. Slutsatsen har dragits att anhörigvårdare behöver stöd och hjälp i sin situation vilket resulterade i att anhörigas situation och roll lyftes in i Socialtjänstlagen år 2001. Kommunerna fick även ett stimulansbidrag från staten för att utveckla stödet till anhöriga. (Strandberg, 2003).

Emilia Forssell är socionom i botten och är verksam vid Stockholms universitet. Hon har i flera studier studerat anhöriga i vård och omsorg och har disputerat i sitt avhandlingsarbete om hjälpgivande anhöriga till äldre invandrare

Emilia Forssell har år 2002 gjort en fallstudie om anhöriga som hjälper äldre som invandrat till Sverige sent i livet. Forssell (2002), har funnit att intervjupersonernas långtgående och ibland självpåtagna ansvar till stor del beror på att man vill skydda sina äldre närstående mot de stora förändringar som migrationen fört med sig. De anhöriga försöker upprätthålla de äldres status genom att tillmötesgå de äldres önskemål om omsorg och service i hemmet. Vi kan konstatera precis som Emilia Forssell har skrivit i tidskriften Äldre i centrum (nr 2, 2003, s.8) att de flesta studier som har gjorts oftast handlar om svenska anhöriga.

Forssell beskriver i Anhörigskapets uttrycksformer (Jeppsson Grassman, 2003), en av sina undersökningar i kapitlet ”Mellan äldrepolitik och integrationspolitik”. Författaren har kunnat konstatera att äldre invandrares anhörigvårdare ser annorlunda ut än äldre svenska omsorgsbehövande anhöriga som vårdgivare. Personerna med invandrarbakgrund som vårdar är oftast yngre och är ofta ensamma om åtagandet (Jeppsson Grassman, 2003).

I Emilia Forssells studie deltog invandrare som nyligen har kommit till Sverige som flyktingar, övriga familjemedlemmar kanske fortfarande är på flykt. Det som problematiserar deras vardagssituation ytterligare är att det kan finnas konflikter i familjerna. Den vårdgivande anhörige känner av en bundenhet och stor ensamhet i sitt hjälpansvar. Emilia Forssell fann i sin studie att den vårdgivande anhöriges situation i högsta grad handlade om i hur stor utsträckning som integreringen i det svenska samhället blev möjlig. (Jeppsson Grassman, 2003).

Forssell har fortsatt med arbetet om anhöriga som hjälper äldre vilket resulterat i en avhandling: Skyddandets förnuft (2004). Syftet med denna avhandling har varit att undersöka och fördjupa kunskaperna om anhöriga som hjälper sina äldre närstående som har invandrat sent i livet. Författaren har även haft som ambition att öka kunskaperna om komplexiteten som dessa omsorgsgivare har i samband med sitt invandrarskap i Sverige.

I sin analys finner Forssell olika hjälpmönster. Det första visar hjälp från informella omsorgsgivare som inte har någon ekonomisk ersättning. Det andra visar på anhöriga med ekonomisk ersättning som hjälper. Det tredje visar där anhöriga och äldreomsorgens personal tillsammans hjälper. Dessa tre olika mönster visar också på olika försvarspositioner i de olika mönstren; en beskyddande position, en filtrerande position och en omtolkande position av traditionella omsorgsideal.

Forssell (2004) menar att de anhöriga skyddar sina äldre mot migrationens förändringar, vilket enligt Forsell är en förutsättning för att familjekänslan skall bevaras. Enligt Forssell (2004), för migrationen med sig att man mister en del kapitalformer som exempelvis ekonomiska och politiska. Familjen fungerar då som den enhet där symboliskt kapital kan ackumuleras. Forssell fann att skyddandet minskar då omständigheterna ändras och omfattningen av insatserna från den offentliga sektorn ökar.

11 Författaren konstaterar att de anhöriga förefaller befinna sig i en gråzon mellan äldrepolitiken och migrationspolitiken. De förväntas ta hand om sina äldre närstående samtidigt som de skall stå till arbetsmarknadens förfogande. Detta, säger författaren, skapar ett moment 22. Det finns inget utrymme för socioekonomisk integration i invandrade anhörigas situation. Huvudintresset för de anhöriga är relationen, dess betydelse och mening. De anhöriga vill göra allt för sina närstående för att skydda dem från integrationen. De äldre behöver skyddas för att de inte har språket och kunskaper om det svenska samhället. Skyddandet inkluderar i många fall även den yngre generationen, där de anhörigas barn ska skyddas från den egna kulturens omsorgsideal. Dessa barn skall inte behöva ha förväntningar på sig att ta hand om sina föräldrar utan de skall integreras i det svenska samhället och dess värderingar.

Författaren menar att de viktigaste resultaten visar på gemensamma erfarenheter bland anhöriga till äldre med behov av daglig hjälp, samtidigt fördjupas bilden av anhörigskapets komplexitet genom att betydelsen av eventuella migrationsrelaterade erfarenheter lyfts fram. Även om respondenterna lever och verkar i Sverige är människor och platser på andra håll i världen minst lika viktiga för dem och deras förhållningssätt.

Familjer som invandrat till Sverige känner inte till offentlig omsorg och offentlig omsorg är inte anpassad till äldre invandrares specifika behov, behoven av offentlig omsorg reduceras av invandrade familjers sätt att leva (Forssell, 2004)

Hildeblom (2003) har gjort en undersökning i området Bergsjön i Göteborg. Rapporten heter

Samhörighet och plikt – om anhörigvårdare med icke-svensk bakgrund. Hildeblom har

intervjuat personer med invandrarbakgrund som vårdar sina närstående. Syftet med studien är att fördjupa kunskapen om hur anhöriga med olika invandrarbakgrund erfar sin situation som anhörigvårdare, samt bidra till att professionella vård- och omsorgsgivare med hjälp av denna nya kunskap, får en ökad förståelse för dessa anhöriga och deras närstående. Hildeblom har utgått från statistiska och historiska uppgifter, litteraturstudier samt gjort intervjuer med anhörigvårdare för att visa på förändringar i invandringens historia och mångfald och belysa historiska och psykologiska aspekter av migration.

I Hildebloms rapport (2003), står att läsa att anhöriganställning kan vara ett sätt att tillgodose två viktiga behov hos de berörda respondenterna, nämligen ekonomiska och kulturella. I många samhällen förespråkar kulturen att kvinnas arbetsplats är i hemmet. Genom att få lön för att ta hand om sin närstående tillgodoses de kulturella och ekonomiska behoven, samtidigt som vårt samhälle kräver att båda makarna har en inkomst. Hildeblom (2003), menar också att de berörda familjerna inte vill utnyttja den offentliga sektorn på grund av bristande språkkunskaper och kulturella olikheter. Hildeblom (2003) sammanfattar sin rapport med att det var en självklarhet hos respondenterna att vårda sina anhöriga, det är barnens skyldighet att göra det, trots att detta gör att möjligheterna till ett eget liv begränsas.

Ett skeptiskt förhållningssätt till svensk äldreomsorg fann Hildeblom (2003) hos både anhörigvårdare och deras närstående. Anledningen till att man inte litade på äldreboenden eller hemtjänst var tidigare erfarenheter i hemlandet eller brist på liknande verksamheter där. I Hildebloms (2003), resultat framkommer också att anhörigvårdarna hoppades att de närstående inte skulle försämras så att de skulle orka ta hand om dem så länge som möjligt. Många anhörigvårdare visade också oro över att de egna barnen skulle förändras så att de själva inte skulle få hjälp av dem när de blir gamla. Enligt Hildeblom (2003), är de flesta i området Bergsjön relativt nya som svenska medborgare, vilket innebär att de inte vistats så länge i landet att de hunnit etablera sig på arbetsmarknaden. Hildebloms (2003), studie har visat att de flesta skulle hjälpa sina äldre och sjuka släktingar även utan bidrag, många har

12 annat arbete men hjälper ändå sina närstående. Hildeblom (2003), diskuterar anhöriganställning som anställningsform och kommer till slutsatsen att det är en ekonomiskt otrygg framtid för den anställde.

Hildeblom (2003,) diskuterar vidare att situationen mellan invandrade föräldrar och barn skapar problem. Den yngre generationen anpassar sig fort, vill leva som andra i Sverige och kommer ut i arbetslivet. De vill leva sitt eget liv, vilket inte ger det utrymme för umgänge med släkten som föräldrarna förväntar sig. Den yngre generationen hamnar i en situation där de måste välja mellan det gamla och det nya, samtidigt som de har en stor uppgift i att lära sina föräldrar om hur saker och ting fungerar i det nya landet.

Massod Madani (2002), skriver i Äldre iraniers och deras anhörigas syn på vården och

omsorgen, som är ett delprojekt i Anhörig 300, att det saknas en kulturellt och språkligt

anpassad vård och omsorg för äldre invandrare (SoS, 2002-124-16). Denna studie har fokus på frågor som rör sig runt frågeställningar om vilka behov av insatser de äldre har, i vilken omfattning de får hjälp av sina anhöriga, hur båda dessa aktörer erfar sin situation. Fokus har även varit på vilken inställning till svensk äldreomsorg dessa har.

Studien består av tre delstudier, alla utfördes genom enkäter. Den första delstudien avsåg äldre iranska invandrare i Stockholms län, de flesta var knutna till ett dagcenter för äldre iranier. Den andra avsåg de anhöriga till de äldre som deltog i den första delstudien. Den tredje och sista delstudien avsåg samtliga stadsdelsförvaltningar inom Stockholm stad för att få upplysningar om hur mycket hjälp äldre iranska invandrare nyttjar inom detta område. Författaren fann i sin studie ”att äldre invandrares situation och behov av vård och omsorg är en komplicerad fråga” (SoS, 2002-124-16, s. 36). Både de äldre och deras vårdande anhöriga trivs i Sverige men upplever oro inför framtiden. Anhöriga föredrar att ta hand om sina närstående men samtidigt finns det en efterfrågan av alternativa möjligheter. De äldre framför också en önskan att bli omhändertagna av sina egna barn. De är dock medvetna att förväntningarna de har med sig från Iran, inte passar in i de nya förhållandena som finns i Sverige. Studien visar tydligt på den krock som råder mellan deras kulturella värderingar om omsorgen och ”deras konkreta verklighet i och med invandringen” (SoS, 2002-124-16, s. 36). Den tredje delstudien bland stadsdelsförvaltningarna visar att det finns brister på kommunal uppsökande verksamhet och förmedling av information om verksamheter i äldrevården och omsorgen riktade mot äldre iranier och deras anhöriga. Även om de flesta i studien deltagande anhöriga föredrar anhörigvård, framkom det i studien att det upplevs mycket belastande. Dåligt samvete förekommer både hos anhöriga som de äldre som inte vill vara till besvär för sina barn. Även om åtagandet som anhörigvårdare är betungande anser de flesta anhöriga att det är den bästa lösningen så länge som det inte finns andra alternativ till vård och omsorg som kan tillgodose de äldres hjälpbehov. Det som efterfrågas är hemtjänst som har ”språklig och kulturell kompetens ” (SoS, 2002-124-16, s. 37).

Forskaren fick bortfall av deltagare till studien och påpekar att studien är baserad på uppgifter hämtade från individer som deltar i ett dagcenter för äldre iranier och som redan har ett kontaktnät.

Forskaren önskar med sin studie lyfta fram vikten av att vården och omsorgen ska utformas med hänsyn till nyttjarnas kulturella och språkliga bakgrund. Båda dessa aspekter omfattas i anhörigvården varför den anses vara lämplig.

13 Forskaren påstår vidare att det inte har gjorts någon kartläggning om insatsernas omfattning som de vårdande anhöriga gör och av vilken kvalitet dessa är. Det saknas överblick i hur anhörigvård egentligen sköts.

Till sist påstår forskaren att behovet av mera långsiktiga och mera etablerade former av äldrevård och omsorg kommer att öka för att kunna sörja för alla invånares specifika behov. Kulturellt anpassad vård kommer att vara aktuellt för kommande generationer också.

Suzanne Göransson (2002), har skrivit rapporten Varför söker inte anhörigvårdare stöd? Hon har tagit reda på orsaker till varför anhörigvårdare inte söker stöd i sitt anhörigskap trots att anhörigstödet har synliggjorts på senare år. Göransson har intervjuat sexton anhörigvårdare utan eller med mycket lite stöd.

Alla dessa utför stora hjälpinsatser för sina närstående. Medelåldern för anhörigvårdarna i studien är hög, 77 år. Tre fjärdedelar av mottagarna för hjälpen har diagnoserna demens eller stroke.

Författaren konstaterar att många anhörigvårdare är anonyma för kommunerna. Vad Göransson fann i sin undersökning var att många av anhörigvårdarna inte visste att det fanns stöd att få från kommunen, det fanns inte kunskaper om vad kommunen kunde erbjuda för stöd eller hur man kunde ansöka om stöd. Författaren konstaterar att informationen bör spridas även till dem som indirekt berörs av informationen, släkt och bekanta kan informera om till exempel anhörigbidrag på detta sätt. Göransson fann även i sina intervjuer att uppsökande verksamhet skulle vara bra och att 70 till 80 års åldern skulle vara en lämplig ålder för detta hembesök.

Vidare fann Göransson att de flesta av studiens anhörigvårdare har nyttjat stöd i någon form men inte i någon större utsträckning. Många upplevde stödet som otillfredsställande och avslutade tjänsten. De som inte hade ansökt om stöd sade sig vilja klara sig själva. Många av undersökningens intervjupersoner kände ovilja mot att ta emot någon hemma. Ett ytterligare skäl till varför många väljer att inte söka stöd, som Göransson fann, var att det skulle kännas illojalt mot sin närstående. Det låg också mycket osäkerhet bakom, det finns okunskap om hur offentlig omsorg fungerar. Vidare fann författaren att stöd utanför hemmet eller hjälp från den egna familjen är det som önskas främst.

Till sist resonerar Göransson om vad ett bra anhörigstöd skulle innebära. I studien nämns korttidsboende, dagverksamhet och avlösning som tänkbara lösningar. Göransson fann att det efterfrågas flexibilitet som möjliggör individuella lösningar. Författaren fann också att upplevelsen av tillit och trygghet är avgörande faktorer inför överlåtelsen av omvårdnadsansvaret för den närstående. Personkontinuitet skulle vara en möjlig lösning på denna problematik, enligt författaren och detta skulle möjliggöras genom att skapa särskilda personalgrupper för avlastning i hemmet. Till sist efterfrågar Göransson de små insatserna som kan underlätta en anhörigvårdares vardag, insatser som besiktning av bilen, sätta upp en gardinstång, som hemvården inte utför. Dessa insatser skulle möjligen kunna utföras av frivilliga organisationer som Väntjänsten.

KC-Kompetenscentrum inom äldreomsorg och äldrevård i Älvsjö arbetar med att stödja lokal och regional forsknings- och utvecklingsverksamhet. De skall också fungera som en länk mellan forskning, utbildning och praktik.

De har i tidigare studier vid KC - Kompetenscentrum, funnit att det finns kunskapsbrister hos anhörigvårdare till äldre utlandsfödda om praktisk vård och omsorg och om hur äldrevården och äldreomsorgen i Sverige fungerar och vilken hjälp som kan erbjudas.

14 Kerstin Andersson är legitimerad sjuksköterska och har skrivit rapporten Gör jag något fel?

Stöd och utbildning för anhörigvårdare till äldre utlandsfödda (2005), om sitt arbete med ett

projekt i Botkyrka kommun, där hon även var verksam som sjuksköterska inom äldreomsorgen under tidpunkten för projektet.

Syftet med projektet var att kartlägga kunskapsbehovet kring vård och omsorg hos anhörigvårdare till äldre med utländsk bakgrund samt att genomföra och utvärdera utbildning för målgruppen.

Andersson inledde projektet med en frågeenkät och fokusgruppintervjuer med anhörigvårdarna för att ta reda på kunskapsbehovet hos dessa. Därefter följde planering för utbildningen med kursinnehåll enligt resultatet från utvärderingen av enkät- och intervjumaterialet. Efter utbildningstillfällena som omfattade fem gånger tre timmar, intervjuades respondenterna igen och två månader senare fick respondenterna fylla i en ny enkät.

Andersson (2005), fann i sin studie att anhörigvårdarna såg det som en självklarhet att ta hand om den närstående men ansåg samtidigt att det var ”ganska” eller ”mycket” svårt. Anhörigvårdarna hade liten kännedom om avlastningsplatser, man vände sig till släktingar eller bekanta för att få hjälp. Enligt anhörigvårdarna ville inte de närstående ha hjälp av någon som de inte kunde kommunicera med.

Det fanns också en stor okunskap om möjligheten till tekniska hjälpmedel, arbetsterapeut, sjukgymnast och dietist. Anhörigvårdarna uttryckte önskemål om att få ökade kunskaper i omvårdnad, sjukdomslära, medicinhantering och information om vart man kan vända sig i olika problemsituationer.

Efter utbildningsinsatsen analyserade Andersson enkät- och intervjusvaren och fann en förbättring överlag då det gällde kunskaper i allmän omvårdnad. Framförallt hade kunskaperna ökat om kommunens möjligheter till att ge stöd och hjälp och vart man vänder sig för att få dessa.

Andersson (2005), fann att anhörigvårdarna före utbildningen hjälpte sina närstående med allt de kunde. Efter utbildningssatsningen visade det sig att anhörigvårdarna lät sina närstående göra mera själv. Anhörigvårdarna kände en ökad trygghet i omhändertagandet av sina närstående och en ökad säkerhet i att de gjorde rätta bedömningar på sina närståendes vägnar. Andersson diskuterar att resultatet överensstämmer med tidigare studier där man sett att behovet av utbildning för anhörigvårdare är stort. Bristen på kunskap om vilken hjälp som går att få och även inom allmän omvårdnad hos anhörigvårdarna gör ofta att deras omvårdnadsuppgifter blir tyngre och ansvaret för den närstående onödigt stort.

Ett antagande i studien var att anhörigvårdare i brist på kunskap eller information många gånger söker vårdcentral eller akutmottagning med sina närstående. Resultatet av projektet visade att besöken till vårdcentraler och akutmottagningar generellt hade minskat.

6. Metod

Under denna rubrik kommer vi att beskriva hur vi kommit i kontakt med våra respondenter, hur vi samlat in material samt hur vi genomfört intervjuerna och behandlat dessa. Intervjuerna har vi byggt kring de frågeställningar vi har och som är kopplade till syftet, vi kommer att

15 kalla dessa för teman. Här under kommer vi också att argumentera för den teori vi har kommit fram till i vår undersökning samt berätta hur vi gått tillväga metodmässigt.

6.1 Metodval

Strukturen på en kvalitativ metoddesign är undersökande och ger nya inblickar och ny förståelse utan påverkan av förutfattade föreställningar, tankekonstruktioner och principer. I den naturliga miljön, beskriver, förstår och tolkar den kvalitativa designen vardagslivets upplevelser och strukturer. Kvalitativa designer har inte som syfte att generalisera resultat utan att avslöja den unika innebörden av mänskliga upplevelser i mänskliga miljöer. (DePoy & Gitlin, 1999).

Enligt Alvesson & Sköldberg (1994), utgår den kvalitativa metoden från studiesubjektens perspektiv, medan den kvantitativa metoden utgår från forskarens idéer i högre grad.

Vår studie syftar till att finna faktorer som inverkar när en anhörig blir vårdare till sin närstående. För att få kännedom om dessa faktorer är det nödvändigt att få tillträde till respondenternas egen livsvärld, vilket stärker vårt val att använda oss av en kvalitativ metod. Det är den anhöriges perspektiv vi vill studera.

I kvalitativa studier får forskaren kategorisera utifrån vad forskaren själv anser vara intressant med fenomenet (Alvesson et al., 1994). Detta stärker ytterligare vårt val av metod då vi vill närma oss en förståelse för respondenternas sociala verklighet.

Vi har låtit oss inspireras av Grundad teori, vilken beskrivs under en egen rubrik, i vårt arbete. Vi har genomfört kvalitativa intervjuer, där vi intervjuat personer med invandrarbakgrund som vårdar sina närstående. Vi anser att det är genom den kvalitativa intervjun vi kunnat få en ökad empirisk förståelse för respondenternas egen sociala verklighet, dess handlingar, normer och värderingar vilket har givit oss svar på vårt syfte och frågeställningar.

Vi har inte utvecklat vår undersökning i en kvantitativ metoddesign, då vi anser att vi inte på det sättet kunnat komma våra respondenter nära i deras situation, i deras livsvärld.

6.2 Grundad Teori

Grundad teori är den vetenskapliga metod inom den kvalitativa forskningen som har till uppgift att generera en teori. Teorin kan även utveckla, modifiera och verifiera redan existerande teori. Den har utgångspunkt i induktiv process (DePoy et al, 1999). Forskaren erhåller ”begrepp, tankekonstruktioner, samband och principer för att förstå och förklara ett fenomen” (DePoy et al. 1999). Med induktiv menas att från ett fåtal fall kunna dra allmängiltiga slutsatser om en hel population. Ett fenomen studeras i dess kontext där det uppträder, och blir därmed intimt sammankopplat med de aspekter som skall förklaras i undersökningen, den är empirinära. Forskaren utgår från en bred frågeställning inom ett givet område. Forskaren söker efter likheter i sin forskning om till exempel ett fenomen som denne kan dra vissa slutsatser om (Danermark, Ekström, Jakobsen & Karlsson, 1997).

Empirin kan utgå från forskarens insamlade datamaterial, litteratur enkätsvar med mera. Vi har låtit oss inspireras av Glaser och Strauss teori om grundad teori i vårt arbete. Teorin har sina rötter i den symboliska interaktionismen som utvecklades vid Chicagouniversitetet med en socialpsykologisk riktning på 1920 och 1930-talet. Symbolisk interaktionism är intresserad av de mänskliga interaktionerna, relationer, symbolik och möten människor

16 emellan. Det är i möten med andra som en individ blir till och individen kan inte existera utan de mellanmänskliga interaktionerna. Argumentet för varför vi gjort det valet är att grundad teori ger oss mera utrymme för vår egen tolkning. Vi har inte bundit oss till en deduktiv metod utan vi har, med induktiv metod, haft ambitionen att knyta vår undersökning till en befintlig teori. Ett annat argument för att välja grundad teori som vetenskaplig metod är att vi ville komma empirin så nära som möjligt. Att få möjlighet, i denna kvalitativa studie, träffa respondenter som kunde berätta för oss om sin vardagsverklighet så att vi kunde få dataunderlag var tilltalande och då passade den valda teorin oss.

Grundad teori tilltalar oss som forskare för den ger oss en möjlighet att göra en kvalitativ studie där vi kan få svar på våra syften och frågeställningar. Grundad teori är användbar då den är idiografisk (Alvesson et al., 1994), vi har inte behövt ha en mängd olika intervjuer för att kunna tolka oss fram till ett resultat utan här har vi studerat ett visst antal fall.

Vidare är teorin explorativ (Alvesson et al., 1994), vilket betyder att teorin har tillåtit oss att vara mera utforskande än andra mera strikta teorier. Detta har givit oss möjligheten att, under resans gång om det blivit nödvändigt, ta en annan väg än den vi hade tänkt oss från början och givit oss en mera fördjupad förståelse för den anhöriges perspektiv. Teorin har givit oss mera kontroll över data och vilken inriktning undersökningen tagit. Vi har kunnat styra tankeprocessen och hur vi strukturerat vårt arbete dit vi velat. Teorin använder sig också av sensiterande begrepp (Alvesson et al., 1994), vi som undersökare kan ändra på begreppen för att de bättre skall passa vår undersökning. På detta sätt hoppas vi att vi kunnat täcka in de flesta aspekterna i den anhöriges situation för att kunna komma fram till en helhetsbild ur dennes perspektiv. Mättnad har nåtts när det i materialet inte går att finna något nytt som kan bearbetas (Hartman, 2001). På detta sätt hoppas vi få svar på vårt syfte och våra frågeställningar.

Vi är medvetna om att teorin är empirinära och inte generaliserbar, utan våra respondenters situation ska förstås i en kontext, i den sociala verklighet de befinner sig i. Teorin förordar att det sker en stegvis induktion från empirin för att komma till en förståelse. I vårt syfte har vi beskrivit att vi vill nå en förståelse för anhörigas egna sociala verklighet och motivet till att man vårdar sina närstående.

Det första steget, sympatisk introspektion, handlar om inkännande av det aktuella enskilda fallet där en avgränsad mängd empiri studeras. Det första steget handlar om att studera i vårt fall alla intervjuer för sig. Nästa steg är det som övergår i komparation, där en förståelse bildas av flera fall (Alvesson et al., 1994). I vårt fall handlar det om att studera intervjuerna som en helhet för att hitta gemensamma komponenter samt olikheter. Vi har försökt att inte låta oss påverkas av det material som redan existerar om området, för att med nya ögon studera vår egen empiri.

Det är runt detta som också Jan Hartman skriver om i sin bok Grundad teori (2001). Hartman menar att vi som undersökare, under resans gång kommer att bygga upp en känslighet för materialet, vi bygger upp en förståelse. Vi bygger upp en känslighet för vad materialet betyder. Vi kan då förstå varför en person reagerar som den gör inför viktiga problem. I vårt fall vill vi ta reda på vad det är som får en anhörig att bli vårdare av sin närstående. Vidare resonerar Hartman om att en forskare bygger upp en känslighet för den personliga erfarenheten och yrkeserfarenheten forskaren har med sig, samt för den tekniska litteraturen denne tar del av. Känsligheten är till hjälp då forskaren under sin analys behöver sortera bort det icke- relevanta från det faktiskt relevanta. Forskaren skall ha fokus endast på det som är viktigt för undersökningen. (Hartman, 2001).

17 Det gäller vidare för forskaren att anta en position där denne är som en ”blank sida”. Genom att läsa andra undersökningar utvecklar man en erfarenhet som kan vara till nytta i det kommande skrivandet. Vi har själva studerat olika rapporter och artiklar vilket har hjälpt oss att finna vår känslighet för det som komma skall. Det är inte lätt att blunda för att det redan färdiga resultatet kan ha påverkat oss i vilken riktning vår undersökning kommit att ta. Det gäller för forskaren att vara kreativ och inte ha förutfattade meningar enligt Hartman (2001). Att generera en teori betyder att kunna komma fram till en mer allmän slutsats från studerade, enskilda exempel. Detta är huvudmålet med kvalitativa metoder enligt Grundad teori. Att verifiera teorier är en sekundär angelägenhet för en forskare som arbetar enligt Grundad teori (Alvesson et al., 1994). För att generera en teori använder sig forskaren av komparativ analys, det vill säga jämför data.

Den teori som genereras ska kunna vara tillämpningsbar, Alvesson et al. (1994) menar att det är lätt att empirin reduceras till sunt förnuft kunskap. Egna erfarenheter och teoretiska erfarenheter kan lätt grumla den empirin som studeras. Forskaren måste då anta ett perspektiv där denne kan se vad som är relevant och kunna abstrahera signifikanta data som är av vikt för undersökningen (Alvesson et al., 1994). I Alvesson och Sköldbergs Tolkning och reflektion (1994) ges tips som grundarna av Grundad teori, Glaser och Strauss, har uttryckt; forskaren bör inte läsa för mycket om det område man önskar forska i. Risken ligger i att forskaren blir bunden av redan existerande teorier och inte kan se nya möjligheter med materialet Det finns risker även i att inte veta någonting om forskningsfältet; tolkningarna kan bli alldeles för mycket av sunt förnuft kunskap. Risken finns även att misslyckas att säga någonting nytt; när inget originellt finns kvar att säga om det valda forskningsområdet (Alvesson et al, 1994).

Att se nya möjligheter med forskningsområdet kan vara att upptäcka redan erkänd forskning och se dess svagheter. Det redan existerande forskningsresultatet kan breddas och utvecklas genom att fördjupa forskningen i närliggande fält som kan tangera det valda forskningsområdet och använda sig av andra teorier.

Den genererade teorin skall vara tillämpningsbar, den skall ha en praktisk användbarhet. Teorin måste kunna ge användaren av teorin verktyg att arbeta efter. Teorin skall vara så lättförståelig så att vem som helst skall kunna använda sig av den. Språket är här det fundamentala. (Alvesson et al., 1994)

6.3 Kvalitativa intervjuer

Enligt Kvale (1997), är syftet med den kvalitativa forskningsintervjun att förstå intervjupersonens livsvärld. Ämnet för den kvalitativa forskningsintervjun är respondentens livsvärld och dennes relation till den. Syftet är att beskriva och förstå de viktiga teman som respondenten upplever och förhåller sig till (Kvale, 1997).

En kvalitativ forskningsintervju täcker in både det som sägs med ord och söker innebörderna till det som sägs mellan raderna. Genom att intervjuaren är observant på respondentens kroppsspråk, kan intervjuaren försöka formulera det han tolkat i ord och sända tillbaka till respondenten för att få bekräftelse på sin tolkning. På så sätt framkommer mera material. (Kvale, 1997). Genom att använda oss av kvalitativa intervjuer i vår studie hoppas vi få svar på vårt syfte och frågeställningar.

Syftet med vår studie är att finna faktorer som inverkar när en anhörig väljer att bli omsorgsgivare till sin närstående. Vi vill, utifrån ett anhörigperspektiv, få en ökad empirisk förståelse för våra respondenters egna sociala verklighet, med dess handlingar, normer och värderingar.

18 Vi har valt den kvalitativa intervjun som datainsamlingsmetod för att på det sättet kunna närma oss en förståelse för respondenternas subjektiva upplevelser kring sin situation som omsorgsgivare till en närstående. Genom den kvalitativa intervjun kan vi få tillträde till respondenternas egen livsvärld och därigenom närma oss en förståelse för vilka faktorer som inverkar på valet att bli omsorgsgivare till sin närstående

Enligt Kvale (1997), indelar man intervjuundersökningen i sju stadier: tematisering, planering, intervju, utskrift, analys, verifiering och rapportering.

Om intervjustadiet skriver Kvale (1997, s. 85), följande: ”Genomför intervjuerna enligt en intervjuguide och med ett reflekterande förhållningssätt till den eftersökta kunskapen och till den mellanmänskliga relationen i intervjusituationen”.

Vår tolkning är att Kvale menar att det är av stor betydelse att vi som intervjuare bygger upp en god relation till respondenten och att vi hela tiden under intervjusituationen har vårt syfte med studien i åtanke. Om respondenten känner förtroende för intervjuaren ökar möjligheten att få fram information.

Intervjuerna kan vara strukturerade eller ostrukturerade. Den strukturerade intervjun innebär att man använder sig av ett i förväg genomarbetat dokument där forskaren har maximal kontroll över frågornas innehåll och där svarsalternativen är uppsatta i en i förväg bestämd ordningsföljd. De flesta frågorna är slutna, genom att det finns fasta svarsalternativ som den intervjuade har att välja mellan. (DePoy et al., 1999).

Vid kvalitativ forskning använder man sig i huvudsak av ostrukturerade intervjuer. Dessa intervjusammanhang påbörjas med att forskaren presenterar ett ämnesområde som intervjun skall behandla, därefter använder sig forskaren av utforskande frågor som leder till att respondenten kan berätta fritt och inte behöver svara på ett visst sätt. (DePoy et al., 1999). Enligt Kvale (1997), är den halvstrukturerade intervjumetoden varken ett strängt strukturerat frågeformulär eller ett öppet samtal, utan genomförs enligt en intervjuguide som håller sig inom vissa temaområden. Vi har valt en halvstrukturerad intervjuform eftersom vi byggt upp intervjuerna baserade på olika temaområden som kopplats till de frågeställningar vi har. Vi har också velat ha möjlighet att kunna göra förändringar om så krävts vad gäller form och ordningsföljd för att följa upp svaren.

6.4 Population och urval

Efter att forskaren har utvecklat vilken design och vilket problemområde som skall undersökas, kan denne bestämma sig för vilka undersökningen skall innefatta. Det gäller att hitta den precisa avgränsningen för sin undersökning (Depoy et al., 1994).

Anne Ryen (2004, s.77), skriver att ”undersökningspersonerna väljs av forskaren själv eller de väljer sig själva och urvalen är därmed små”. Vi gjorde först en inventering över kriterier för våra respondenter. För att få en viss heterogenitet bland respondenterna ställde vi inga krav på respondenternas kön, ålder eller sociala status, såsom anställd eller arbetslös eller vilken relation denne har till sin närstående. Vi gjorde ett strategiskt urval.

Kopplat till vårt syfte och frågeställningar har vi i vår undersökning valt att intervjua anhöriga som ger omsorg till sina äldre invandrade närstående. Andra kriterier för våra respondenter var att dessa skulle ha en anställning som anhörigvårdare, ha kunskaper i det svenska språket samt komma från ett utomeuropeiskt land. Dessa anhöriga skall ha samma kulturbakgrund som den de vårdar.