Harmonisering och konvergens

Varför EU har valt att rättvisande bild ska vara den ledande principen inom redovisning är för att skapa harmonisering i medlemsländerna. Detta för att det ska vara enkelt att jämföra företag inom unionen. Detta kan uppnås om alla länder anpassar sig så långt som möjligt till samma regler och principer. På grund av olika kulturer och andra skillnader är det dock svårt att få regler och principer helt lika.

Harmonisering har man dock strävat efter länge, och tidigare försök har fått kritik då det ansetts ha funnit för många valmöjligheter inom direktiven. När man höjde upp IAS/IFRS till standards för listade bolag inom EU så påbörjades ett nytt kapitel inom harmoniseringsarbetet (Artsberg 2003).

Kapitalmarknaden har globaliserats under 1990-talet vilket öppnade upp de internationella marknaderna. Detta medförde i sin tur att redovisningen var tvungen att kunna användas av intressenter i andra länder. I och med globaliseringen blev de multinationella företagens ställda inför frågan om hur de borde allokera sina resurser för mest effektiv användning. För att effektivisera resursallokeringen så mycket som möjligt krävs riktig och tillförlitlig information när det gäller den finansiella rapporteringen. Om redovisningen var tvungen att göras om, för att den inte var harmoniserad med ett annat lands redovisning, så skulle detta både vara dyrt och tidskrävande. Det kan vara av stor vikt att ha en harmoniserad redovisning när ett företag t.ex. söker investerare från andra marknader. Även potentiella investerare ställs inför problemen i en icke harmoniserad redovisningsmarknad (Gonedes 1971; Schroeder et al. 2001).

Eventuella problem och kostnadsfrågor skulle här kunna elimineras ifall alla länder i unionen använde sig av samma redovisningsteknik. Däremot finns det svårigheter med harmoniseringsprojektet då inte alla länder väljer att tillämpa EU-direktivens normer fullt ut. Som redan nämnts i rapporten så är Sverige ett av de länderna.

Konvergens är en betydligt hårdare form av styrning är harmonisering. Konvergens innebär att redovisningen är helt likriktad, utan att hänsyn har tagits till kulturella och miljömässiga skillnader. Tillsammans med amerikanska FASB driver IASB sedan 2002 ett konvergensprojekt för att komma tillrätta med problemen skillnaderna mellan US GAAP och IAS/IFRS medför.

4.5. God redovisningssed

Det finns två begrepp som blir de stora problemen när det gäller harmoniseringen. För att uppnå harmonisering vill man att regelverken ska anpassas så långt det går. Detta går inte då det finns begrepp som är oklara eller inte ens finns med båda regelverken. Begreppen är god redovisningssed och rättvisande bild.

God redovisningssed ett väl inarbetat begrepp i svensk redovisningstradition. I Sverige ska alla företag som tillämpar ÅRL även tillämpa god redovisningssed. Men de företag som tillämpar de internationella standarderna IAS får här ett problem. I dessa normer och standards finns inte uttrycket god redovisningssed utan man pratar istället om a true and fair view, en rättvisande bild.

Idag är begreppet god redovisningssed mer en regel hur man ska gå tillväga med sin redovisning. Förr i tiden angav det mer riktlinjer. Varför man inte vill ta bort begreppet god redovisningssed helt i Sverige beror på att det har viss historik i sig. God redovisningssed är en rättslig standard som utgör en norm för löpande bokföring och årsbokslut. Då man använder sig av uttrycket rättslig standard så borde normen ha samma rättsverkan som lag (Westermark 1998).

ÅRL:s rättsliga standard gäller i hela lagstiftningen och detta innebär att varje regel måste tolkas mot bakgrund av standardens innehåll (Thorell 1996). Ett inarbetat begrepp med den status som god redovisningssed har i Sverige är därför svårt att ersätta.

God redovisningssed är något som kan bestämmas branschvis (Svensson & Edenhammar 1996). Det som då borde vara svårt är BFN:s arbete med att utveckla begreppet. Inte nog med att BFN har problem att precisera god redovisningssed i lag, det finns olika tolkningar på begreppet beroende på vilken bransch man är i.

Ytterligare ett problem är att det kan vara svårt att ha ett sådant opreciserat och brett begrepp som ska kunna täcka de flesta områden. Därför är det nog inte mer än rätt att begreppet blir mer branschinriktat.

Frågan är hur Sverige då kan fortsätta att använda sig av ett begrepp som inte eftersträvar att följa EU-direktiven. I Sverige är god redovisningssed den princip som kan räknas som störst. Ett nyckelbegrepp i lag helt enkelt (Artsberg 2003). Därför har det blivit svårt att bortse från detta begrepp då EU-direktiven ställer krav på att redovisningen ska vara ”true and fair”.

4.6. Rättvisande bild

”Balansräkningen, resultaträkningen och noterna ska upprättas som en helhet och ge en rättvisande bild av företagets ställning och resultat. Om det behövs för att en rättvisande bild ska ges, ska det lämnas tilläggsupplysningar.” Det är vad som sägs om rättvisande bild i ÅRL (SFS 1995:1554). I fjärde EU-direktivet anges det att alla som tillämpar EU-direktivet ska ge ”a true and fair view” av sin redovisning (Svensson & Edenhammar 1996; Alexander & Nobes 2001).

Enligt svensk rätt ger man bara en ”fair view”, alltså en rättvisande bild. I svensk lag använder man också rättvisande bild som ett komplement till god redovisningssed vilket inte är helt korrekt då rättvisande bild ska vara det ledande begreppet inom europeisk redovisning.

De svenska lagstiftarna menar att det varit svårt att bestämma vad som i EU-rättslig mening menas med rättvisande bild. Därför har man stannat för att inte ge begreppet något reellt materiellt innehåll i svensk lagstiftning. Det är osäkerheten i begreppets innebörd som har väckt förvirring i Sverige (Thorell 1996). På grund av att begreppet inte är tillräckligt utarbetat i EU så anser man att rättvisande bild inte kan få samma slagkraft i Sverige som i övriga unionen. I ÅRL stadgas att ”värderingen av de olika posterna och, i förekommande fall, delposterna ska göras med iakttagande av rimlig försiktighet”. I Sverige har försiktighetsprincipen alltid varit av stor betydelse. Denna princip kommer från den kontinentala traditionen och därför tillämpas den i stor utsträckning i Sverige. I och med att Sverige valt att använda sig av denna princip så har begreppet rättvisande bild blivit försvagat här i landet. Om ett företag väljer att värdera sina tillgångar lågt och sina skulder högt så kommer resultatet av det här blir att bolagets finansiella ställning är minst så god som det redovisats men i många fall bättre än så (Engström 2009).

Det är naturligtvis bra att man får ett positivt besked när företagets finansiella ställning är bättre än förväntat. Redovisningen har gjorts på rätt sätt, men frågan är om det ger en rättvisande bild.

Ett annat argument som kan tas upp om varför inte rättvisande bild är speciellt utarbetad är ifall man kollar var ÅRL säger om rättvisande bild: ”balansräkningen, resultaträkningen och noterna skall upprättas som en helhet och ge en rättvisande bild av företagets ställning och resultat. Om det behövs för att en rättvisande bild skall ges, skall det lämnas tilläggsupplysningar”. I Sverige har man löst problemet med motstridigheten mellan god redovisningssed och rättvisande bild genom att stadga att man ska lämna tilläggsupplysningar där det behövs. Genom att lämna upplysningar i balansräkningen och resultaträkningen anses man få en rättvisande bild eftersom allt av betydelse kommer med. Här speglas det klart och tydligt att begreppet rättvisande bild inte är speciellt inarbetat i svensk lagstiftning samt att begreppet inte har den status som det borde ha.